Onsdag

Har ont i huvudet. Igen. Seriöst. Skjut mig.
Klockan är snart halv 9. Just för tillfället är jag ganska pigg, jag sitter här och lyssnar på glad musik. Det smittar av sig.
Idag börjar vi 9.55, med idrott som första lektion. Vi ska springa i det förbannade spåret som jag älskar så mycket.. Dessutom ska vi springa på tid. Och så ska vi försöka vinna över våran tidigare tid. Det är riktigt jobbigt! Och man har en jäkla press på sig. Men jag får bita ihop, och försöka.
Jag vill bara att de här dagarna ska gå förbi nu så att det blir fredag, som är väldigt efterlängtad. Nunununu.

Just ja. Igår vad det ju orientering. Jag och Jeanette hittade alla kontroller! Grattis till oss. Resten av dagen igår var ganska ovärd. Syslöjds-läraren kom aldrig till klassrummet så det blev ingen syslöjd, och NO-lektion blev inställd därför vi skulle få en enkät som vi skulle kryssa i. Och förmiddagens lektioner gick bort eftersom orienteringen var då. Efter vi slutat blev det en sväng till Godisfarbrorn med tjejerna, vi bor där typ! Därefter åkte jag, Martina och Fanny till Runes och satte oss där ett tag. Efter en stund kom Carl och Gustav och gjorde oss sällskap. Trevligt.
Runt 4-tiden åkte vi upp till kyrkan där det var träff för konfirmanderna och assistenterna. Där var jag i ett par timmar, tills pappa kom och hämtade mig, och skjutsade hem mig till honom.
Nu ska jag äta lite frukost så jag har energi till spåret. Wish me luck!

There can be miracles when you believe

Jag säger bara:
David Gray - This year's love
Mer har jag inte att säga just nu. Tack och hej!

Unwritten

Klockan är just nu 8.44.
Kvart över 9 ska jag möta Jeanette, därefter ska vi cykla mot Åshagen (?) och orientera. Det kommer ju gå toppen får vi hoppas. Jag känner mig helt slut. Jag har nog fortfarande inte tagit igen sömnen efter helgen. Känner mig helt seg. Jag har även ont i huvudet. Igen. Och ont i magen. Det är ingen bra start på dagen & ha ont!
Nej nu ska jag inte klaga mer.
Lite senare idag, närmare bestämt 16.00 ska jag till kyrkan där det är träff med konfirmanderna, som det är varje tisdag. Där kommer jag förmodligen stanna i flera timmar. Känns lite jobbigt faktiskt. Men jag ska inte klaga.
Hej

Bus stop

Idag har jag studiedag. Det passar sig efter denna sömnlösa helg. Uppe i Rättvik sov jag 6 timmar, sammanlagt! Snacka om att jag är slut.
Och eftersom det är studiedag har jag pluggat massor. Har gjort massa läxor! Not.
Jag önskar jag orkade plugga nu faktiskt, men jag är helt död. Orkar ingenting. Jag borde egentligen läsa i SO-boken om andra världskriget, men banne mig, jag klarar inte av det nu. Nog om det. Lite senare idag nångång kommer pappa och hämtar mig, så resten av veckan kommer jag bo hos honom.
Det var allt för mig, tack och hej

Home again

Ja, som rubriken säger så är jag hemma igen efter en otroligt bra helg uppe i älskade Rättvik. Vi har gjort allt möjligt. Allt från lekt med konfirmander, till nattbad i Siljan till assistent-dansuppträdanden. Helgen kunde inte blivit mer lyckad. Bilderna får berätta det mesta.

Andrea och Linnéa

Anna, Martina och Johanna
Bryggan

Plockar sten

Fotleken

Koncentrerade!

Runt knuten

"Vi har fått en konstig ko med konstiga små horn"

Konstiga kon

We all know the muffinman

Muffinman

Mask

The day is here!

Dags för lite sånt här bland annat

(Kim och Kristian på bild)

Lagom gammal bild dessutom, hihi

Ja, som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det dags för Stiftsgården i Rättvik. Det ska bli en riktigt trevlig helg, med massa trevligt folk. Det här är det sista ni kommer höra från mig på ett par dagar, så jag får önska er en bra helg! Puss och kram, skumbanan.
Och en massa bilder från helgen kommer komma sen!

Snart, mycket snart blir det Rättvik!

Kom nyss hem ifrån en otroligt skön promenix med Jeanette. Det blev 45 minuter ute ungefär. Nu sitter jag här, gör en liten packnings-lista inför imorgon (försöker organisera!), och lyssnar på musik. Och tuggar tuggummi, om någon ville veta.
En jättebra dag har det här varit faktiskt, ikväll kan jag somna med ett leende på läpparna. Kort inlägg blev detta, ciao

You are not alone

It's you and me and all of the people and I can't keep my eyes off of you

Denna satans huvudvärk...
Den här dagen har varit riktigt bra faktiskt, allt har runnit på fort och smidigt. Just nu är jag på ovanligt toppenbra humör! Även fast huvudet dunkar som om det vore tredje världskriget där inne, så känner jag mig ändå go' och gla'.
Efter skolan blev det en sväng till godisfarbrorn med tjejerna och köpte massa godis till bussresan imorgon. Vi ska nämnligen till Rättvik, på konfirmandläger. Och vi är ju assistenter, så, why not liksom, godis får ju alltid plats i magen! Nu sitter jag här, smygäter på mitt godis som jag borde spara tills imorgon, men jag kan inte låta bli. Iallafall, jag lyssnar även på musik och har det allmänt bra.
Just ja, glömde säga att jag har satans ont i fötterna också!
Ciao

You and me

Skola. Hem. Äta. Plugga. Sova.

Har huvudvärk. Jobbigt.

Everything

Idag bidde det stan med lilla mamma. Det inhandlades svarta jeans och ett par skor. Så nu känner jag mig taggad för hösten.
Orkar inte skriva någonting nu, tjalalala, hej!

Jag borde starta någon städpatrull! Idag har jag storstädat mitt rum. Och då menar jag verkligen storstädat. Man ser inte en enda dammtuss i hela rummet. Dom ligger i dammsugaren nu! Jag har även fixat tvätten och diskat. Och lagat mat!
Detta var sån där jättenödvändig info, tack och hej

You are the light to my soul

Lifehouse - You and me
en av de finaste låtarna

Kvällen och natten igår blev helt klart lyckad! Hela gänget samlades först hemma hos Andrea, efter någon timme där gick vi ner mot stan. Det brukar vanligtvis ta runt en kvart att ta se ner dit, men för oss tog det hela 50 minuter! Där nere stötte vi på en massa trevligt folk, bland annat Jocke, Bastian, Elias och en hel drös till. Underbart.
Kvällen överträffade alla förväntingar. Den kunde nog inte blivit bättre.
Mot natten tog jag, Jeanette, Anna och Martina samma buss hem. Somnade på en gång. Helt slut!
Och nu kom jag nyss hem ifrån kyrkan, där bland annat Anna, Martina och Andrea var. Det skulle vara någon mässa och några skulle spela, och ja, något sånt. Orkade inte riktigt "delta" i det, är som sagt riktigt trött.
Nu ska jag nog krypa ner i sängen, kanske sova lite, kanske kolla på någon film.

Ja, kvällen igår var ju lite katastrof.
Hoppas att denna kväll blir bättre. Det blir kulturnatten med brudarna, sen lär vi träffa på annat folk där nere. Kort uppdatering. Ciao

I may have lost my way now, but I haven't forgotten the way home

När vi slutat vandrade jag och Jeanette till emaus, och "sa upp" våran prao-plats. Det blir ju Subway istället.
På tal om något helt annat så var min älskade mamma otroligt söt idag som köpte med sig Spicy hot till mig. Hon räddade mig! Ciao

I'm not afraid of anything in this world. I'm just trying to find a decent melody, a song that I can sing in my own company

Lost - Michael Buble

Ja, nu sitter jag här igen. Känner ingenting inombords. Eller det är väl tvärtom egentligen. Jag känner förmodligen för mycket så det blir svårt att få det ur mig. Riktigt jäkla jobbigt. Komplicerat. Förvirrande. Känslosamt.
Jag önskar jag kunde fylla denna än så länge blanka, tomma sida. Men det går inte. Tyvärr. Inte nu.
Tack och hej

I'm stuck in the middle

De här senaste dagarna har inget nytt och spännande hänt. Hade SO-prov igår, som gick okej. Även fast man kanske inte kan kalla det ett riktigt prov? Andra delen av det så kallade provet är att man ska skriva en egen novell om 1VK, som vi började med igår. Vi får även fortsätta med det nästa vecka. Annorlunda prov?
När vi slutat gick jag och Jeanette hem till henne och gjorde pommes och köttbullar. Dagens godaste må jag säga! Kvällen tillbringades i kyrkan där vi hade första riktiga träffen med konfirmanderna.
Idag hade vi kemi-prov som gick sämre än vad jag trodde det skulle göra! Jag hade pluggat på det man skulle, men kändes som knappt inget av det kom på provet. Drygt? Ja.
Det var tänkt att jag och Jeanette skulle ta en långpromenad framåt kvällen, men som det ser ut nu så får vi nog glömma promenixen. Ös-regn. Det blir väl översvämning eller något. Istället för promenaden ska jag bädda ner mig i soffan och sätta på en bra film, och dricka en kopp te. Mycket bra kväll.
Hej.

They could never define what's been said between your heart and mine

Jobbig dag. Blev väckt 6 (kanske tidigare) av ett slag i väggen. Nej, det var inte min syster som slog i väggen. Det var ju bara jag. Jag gjorde mig själv irriterad. Well done. Mycket knas.
Skolan började med kemi - Plugg till provet. Engelska - Film. So - Plugg till provet. Lunch. Matematik.
Efter det gick jag hem, jag kände mig alldeles för hängig. Är hostig, snuvig, har ont i huvudet. Jag börjar bli lite trött på och vara krasslig. Heal me, please.
För tillfället sitter jag här och lyssnar på musik. Just nu spelas Michael Bublé - Everything. Hemskt söt låt. Jag får sån energi bara av att lyssna på den!
Och Michael Bublé - Home. Stark låt.
Nej, här kan jag inte fortsätta sitta. Nu måste jag läsa om första världskriget, har prov imorgon. Pluggaplugga!

Ronan Keating - When you say nothing at all

Favorit i repris

Min uppväxt har varit som en lång berg och dal-bana. Jag kom till världen som en sprallig liten tjej, som fick namnet Linnea Anna Sofia Sandhagen. Jag blev född i en underbar familj, den familj som har format mig till den jag är idag.
Det året jag skulle fylla hela två år fick jag en otrolig feber. 41 grader som högst. Min vänstra arm svullnade upp. Jag hade otroligt ont. Smärtsamt var det. Mamma och pappa tog mig snabbare än ljuset till sjukhuset. Snilleblixten till läkare satte bandage på armen, och skickade hem oss. Febern steg. Nära-döden-feber.
Två dagar senare åkte vi upp igen. Denna gång tog en annan läkare emot oss. Det blev akut-operation på en gång. Det visade sig att jag hade fått blodförgiftning. Vid två års ålder. Egentligen skulle jag inte sitta här och skriva detta, men Gud var med mig den tiden. Livet gick vidare.
Tills nästa bomb slog ner.
När jag var runt 5 år (tror jag) stod det klart att mamma och pappa skulle skiljas. Eftersom jag fortfarande bara var ett barn förstod jag inte riktigt vad som hände. Samma år, eller kanske året efter skilsmässan, gick mamma in i väggen. Hon fick med andra ord en depression. De kommande 3-4 åren efter det blev de 3-4 hittills värsta åren i mitt liv. Jag vill inte gå in närmre på allt som hände, på allt det jobbiga. Så detta känns som ett ganska bra uttryck: Det är inte orden som räknas, det är känslan.
Istället för det jobbiga vill jag hänga fram det positiva. Under tiden som mamma var sjuk lärde jag mig mycket om mig själv. Den tiden gav mig väldigt mycket. Jag var fortfarande bara ett litet barn, men jag började förstå. Jag började ta vara på allt jag älskade runt omkring mig. Det rekommenderar jag. Njut av varje dag, även om alla dagar inte är en dans på rosenblad.
När jag var 9 år (är inte helt säker) skaffade jag och mamma hund. Det blev en Amerikansk cocker spaniel som fick namnet Alice. Hon var den absolut vackraste hund jag någonsin hade sett. Hennes päls var svart som kol och mjuk som det mjukaste siden. Alice var den som visade mig vad kärlek till ett djur innebar. Alice var min bästa vän. Enda tills mamma fick ett nytt arbete (ungefär 1 år efter vi skaffat Alice) som ledde till att vi inte skulle ha mycket tid över till henne, så vi lämnade tillbaka henne till uppfödaren.
Jag känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken just nu medans jag skriver detta.
Helt plötsligt, från ingenstans, förlorade jag den varelse som älskade mig precis för den jag var. Hon såg mina brister, hon såg mina fel, men hon fanns vid min sida varje dag ändå. Tänk vad en hund kan betyda.
Jag kan ibland fortfarande höra tassarna knappra mot det hårda trägolvet ute i vardagsrummet. Jag kan fortfarande känna hennes värme från när hon låg vid fotändan om nätterna.
Åren fortsatte förbi utan några större motgångar. Några få saker inträffade, fast som inte är värt att skriva. Tillslut hände något stort. Jag gick ut sista året på Emaus, som skulle leda till att börja på Gideonsbergsskolan. Högstadiet. Bara tanken av det skrämde mig. Det kändes så stort. Då kändes det väldigt lugnande att jag skulle ta det steget tillsammans med Ellinore, som var min allra närmsta vän under flera års tid. Skolan började, allt flöt på. Det var då jag träffade mina nuvarande närmsta vänner, som är helt fantastiska. Oslagbara.
Det var även då jag träffade min första kärlek, som fanns vid min sida i ett år.
Under första och andra året på skolan hände det en hel del. Förändringar. Saker inträffade. Massvis. Jag fick bland annat min andra operation i armen. Det började med blodförgiftning. Lite mer än 10 år senare hakar armen upp sig. Anledning: Jag hade lösa benbitar kvar i arman som inte togs bort vid första operationen.
Fick även problem med min mage, som ledde till en del sjukhus-visiter och medicin-knaprande. I samband med det fick jag åka ambulans för första gången (inte så himla kul som man tror!)

Under våren 2008 fick jag någon slags vridning i skallen som ledde till att hela våren och sommaren rasade jag i vikt. När jag säger vridning menar jag att jag var rent sagt helt förbannat dum i huvudet. Jag blev träningsberonde och slutade äta. Inte helt, men jag kan inte säga att jag stoppade i mig mycket (inget jag rekommenderar, fyfan) Det resulterade till att jag, som sagt, gick ner alldeles för mycket i vikt, och att jag mådde fruktansvärt dåligt. Denna period är nog den andra period som hittills varit jobbigast i mitt liv. Det var en Grekland-resa under den sommaren som gjorde att det vände åt det bättre hållet. Även under den här sommaren fick jag mycket stöd av min älskade vän Jeanette som hjälpte mig enormt.
Skolan startade igång igen till hösten 2008. Under det läsåret hade jag både fram och motgångar, som jag klarade mig igenom. Nu har ännu en sommar passerat, och det betyder att jag går sista året på Gideonsbergsskolan. Under det här året ska jag ta vara på den tid jag har kvar på skolan, och i den klass jag går i. Allt kommer förmodligen flyta på som vattnet i forsen.
Och jag måste säga att det är starkt gjort av dig som tagit dig enda hit i texten.

Nu vill jag passa på att säga tack. Framförallt till min underbara pappa som alltid har funnits vid min sida. Och ett stort tack till mina älskade bröder Jonas och Erik. Ett enormt tack till min egna underbara mamma, som har hjälpt mig igenom alla motgångar. Men som även har känt glädje med mig vid mina framgångar.
Jag får heller inte glömma en annan del av familjen som kommit till under årens gång. Tack Maria, Malou och Morgan. Ni är en del av mig.
Tack Jeanette för all styrka du gav mig när jag behövde det som mest. Och tack till mina underbara vänner, ni vet djupt inom er vilka ni är. Tack alla. Ni är mina änglar.

I'm just living my life

It doesn't matter, just beat it

Vaknade runt halv 10 idag. Helt av mig själv. Inte av någon väckarklocka. Inte av någon syster som bankar i väggen. Utav ingenting. Obeskrivligt skönt. Dagen började med en promenad runt området. Jag är lite små-krasslig som sagt så det blev en stillsam och kort promenix. Efter det blev det ett skutt in i duschen, därefter åkte jag och pappa till Mediamarkt där det inhandlades ett nytt headset till moi. Mitt gamla var helt totalt sönder. Glapp i kontakten. Högra hörluren brusade. Andra hörluren var helt krossad. Så nu känns det toppen!
Runt 16-tiden kom bröderna Jonas och Erik inflamsandes genom dörren. Alla syskonen (jag, Erik, Jonas, Malou och Morgan) bänkade framför teven i soffan där det var dags för fotboll. Manchester - Arsenal. Jag, lillesyrran, satt nerklämd mellan Jonas och Erik. Det var tufft må ni tro.
Jonas = Manchester-fan. Erik = Arsenal-fan.
Jobbigt läge för mig!
Efter 90 minuter med svordomar från båda hållen blev det dags för en supergod middag som bestod av fläskfilé och potatisgrattäng.
Runt 19-tiden kom faster Karin och hennes man Bosse från Göteborg insmygandes genom dörren. Mycket prat om gamla minnen har det blivit under kvällens gång.
Nu sitter jag, Malou och Morgan nerbäddade i soffan och kikar på filmen Wanted, med ett varsitt stort glas med Cola. Kanoners. Very good ending of this day.
Tack och adjö för mig, hej!

Once when I was little

Här sitter jag igen. Med halsondan kvar. Huvudvärken är också kvar för den delen.
Jag sitter och kollar igenom gamla bild-album, bland annat från mina Grekland-resor. Just nu är det bilder från senast. Det gör nästan ont i magen när jag ser dom här bilderna. Så förbannat mycket saknar jag det. När jag är utomlands, det är för mig att vara i himmelriket. Jag är lycklig. Så jäkla lycklig när jag kommer bort. Jag kan inte riktigt sätta ord på't. Men ibland är det inte orden som räknas, det är känslan.

Ändrade planer. Det blir ingen spelning ikväll. Både jag och Andrea är för krassliga. Buhu.

11 september

catch me if I fall

Jag har funderat lite. Hur ska man börja skriva i bloggen, egentligen? Första ordet i ett inlägg alltså.
Vissa börjar med ett hej, andra skriver tjena bloggen. Men inget utav det känns rätt för mig och skriva. Haha, meningslöst att ens sitta och fundera på det här, men alldeles nyss när jag skulle börja skriva, skrev jag hej. Suddade ut det. Skrev god dag. Suddade ut det också. Och där satt jag med tomma sidan framför mig. Utan en hälsning.

Jaja. Så idag bidde det ingen hälsning! Det var tänkt att jag inte ens skulle gå till skolan idag. Jag känner mig inte så jättebra. Har ont i halsen, huvudet dunkar. Men. Jag klarade mig igenom dagen ändå, den har vart lugn. Jag slutade iallafall för 50 minuter sen ungefär, och nu sitter jag här. Just nu spelas snow patrol. Pretty good i think. Strax ska jag göra iordning lite te till mig, jag tänkte att det kanske mjukar upp lite i halsen. Ikväll ska jag och andrea till sigurds där bland annat Joy Society har spelning, och då behöver jag min röst.
Nu blir det jordgubbs-te, hej så länge!

If I lay here, if I just lay here.
Would you lie here with me and just forget the world?

Skulle slutat runt 4-tiden, men fick sluta redan vid 3.
Jag, jeanette och daniela tog bussen ner till stan där vi gick runt och kikade lite. Efter någon timme där åkte daniela och jeanette hem, då mötte jag daniel. Vi gick också runt och kikade lite. Satte oss på station. Satt där ett tag. Mycket trevligt.
Jag skriver sen, tjohej

Rackarns

Skola.
När vi slutade tog jag och Jeanette bussen ner till stan, gick till subway, frågade om praoplats, och fick den! Så vecka 41 kommer vi befinna oss där. Just for you're information.
Jag ville bara ha det sagt, tja.

I want you to open you're eyes cause i need you to look into mine.

Hejsan hoppsan!
Skola idag från kvart över 8 till halv 3.
Lite senare ska jag lämna in både min mobil och kamera på lagning. Känns lite tufft utan kameran, men jag överlever nog. Medans mobilen är inlämnad kommer jag använda en annan, känns som att jag inte riktigt skulle kunna vara utan mobil i flera veckor. Sorglig sanning, menmen. Ännu lite senare ska jag till kyrkan, halv 7 för att vara exakt. Där börjar det med mässa, sedan ska vi träffa de nya konfirmanderna! Spännande.

Och jag måste bara säga att det känns så jäkla skönt att jag kommit in i träningen efter denna lata sommar. Jag mår förbannat bra när jag tränar, så är det bara. Don't take it away from me! Älskar't. Eller nja, iallafall när det känns och går bra. Hehe.
Jag måste bara säga en till sak nu när jag väl har kommit igång. Jag testade spinning för någon vecka sen som jag skrev om tidigare, och jag rekommenderar det starkt. Testa det! Hur kul som helst.
Nej nu ska jag inte vara någon tränings-coach, för om du trodde det har du kommit fel.
Tjoflöjt

Stuck in a beautiful moment

skola igår.
skola idag.
träning igår.
träning idag.
jag känner inte riktigt för att skriva nu, det tar vi sen. hej.

Miss Li - Dancing the whole way home

i met a boy, i met a boy last night. it was music, and it was people everywhere, when i saw him standing there. he was the cutest, he was the cutest thing i had ever seen.
you sat down by the table and said: hello. i said: hello hello.
i was blushing by your precense cause you were so, you were so damn beautiful.
and i was dancing the whole way home.

Something is here

igår som sagt var det RFM. iskallt hela dagen, men riktigt kul faktiskt. vi träffade massa trevliga människor och har lyssnat på grym musik.

bilderna får berätta det mesta.

gycklare

gycklare

daniel och emil

(joy society + johan och max)

johan palm-kopia?

miss li!

skola idag. ganska seg dag, även fast den var kort. när vi slutade tog jag, jeanette, anna och martina bussen ner till stan. jag & jeanette gick och letade efter praoplats utan något vidare resultat. efter ett tag där tog jag bussen hem. efter någon timme hemma åkte jag vidare hem till jeanette, där vi åkte ut en sväng med moppen.

nu har jag precis kikat klart på volcano. jag har alltid haft svårt för att kolla på filmer som innehåller vulkanutbrott, och har ofta drömt mardrömmar om vulkaner. så vi får se hur jag kommer sova inatt, haha.
och imorgon är det roc for moc. pepp!
och idag fyller bastian år, grattis!

en polisbil stannar en bilist.
- får vi gå igenom din bil? frågar polisen.
- eh jovisst, men är det inte lättare att gå runt? svarar bilisten.

humor på högsta nivå.
hej

Sunny day

skola idag, som vanligt. blev en skön dag med stor mjukiströja, mycketmycketskönt. efter skolan åkte jag, jeanette och fanny ner till stan. på en gång satte vi oss på spicy hot och åt. medans satt vi och funderade på vart vi vill praoa, eftersom jag och jeanette hade tänkt kika runt på stan och se vart det fanns platser. fast ja, vi kom inte så jääättelångt med den delen, menmen. vi har några alternativ iallafall.
nu sitter jag här och är dö-trött. är helt slut i huvudet av en dunkande huvudvärk som jag har av flera anledningar, hehe.
på tal om ingenting så är jag riktigt taggad för roc for moc, som händer nu i helgen. bland annat ska miss li och lokalkända bandet joy society uppträda. härligt värre.
tjao

Gone for now is a lot like gone for good

hallå i stugan. idag började vi 9.55, och slutade 15.30 ungefär.

dagen började med idrott då vi sprang 100 meter, stötte kula och spelade fotboll. helt okej.

lunch blev det efter idrotten. sen matematik. efter det hade vi musik, det var vår första musiklektion på två år så det var ganska kul faktiskt, även fast vi inte riktigt gjorde något musik-aktigt. vi satt bara och pratade med läraren hela lektionen. sist men inte minst hade vi kemi. vi hade förhör om kol, som gick bra tror jag. "metan, etan, propan, butan...." intressant? nä.

vid 17.30 åkte jag mot friskis där jag tränade, jag kom hem vid 19.30. det känns riktigt skönt nu att man kommit igång igen. när jag kom hem hoppade jag in i duschen, slängde i mig lite mat, SJUKT hungrig var jag, och sedan kröp jag ner i sängen och började läsa franska-glosor. absolut inte kul. nä.

jaja, tack för mig, hej.

A thousand miles

Wake me up when September ends

började 8.15, slutade 14.25.
jag och andrea åkte direkt ner till stan, där köpte jag en otroligt mysig tröja som jag haft ögonen på ett par veckor nu. efter någon timme på stan började vi röra oss hemåt, och nu sitter jag fastklistrad här framför datorn. men snart, mycket snart, ska jag och mamma köpa kebab till oss. gott eller vad? haha, kebab..

hey darling