Please, get out

Aqualung - Strange and beautiful är nya favoriten, helt klart.
Jag har ingen energi för att skriva speciellt långt, det blir väldigt kortfattat. Dagen i skolan har varit ganska seg, men helt okej. Något som känns underbart är att den här dagen är den sista lektionsdagen det här året! Imorgon blir det nog en slapp dag, med annorlunda tider, med annat skoj. Haha. Tror det blir att glo på någon film imorgon? Det visar sig.
Efter skolan kilade jag, Jeanette och Martina ner till stan där det köptes julklappar. Jag köpte även ett par nya skor, höga stövlar, som jag har behövt länge nu. Känns kanon!

Haha, gå in på den här sidan, www.felsms.com. Jag tror jag har kollat runt där i snart 2 timmar. Sitter och gråter av skratt lite till och från. Underbar sida. Det blev kvällens underhållning! Ciao.

The whole world cried for you

I thought there was something there, but I guess I was wrong

Jag får inte nog av allt snö-prat. Om man blickar tillbaka till de senaste inläggen har jag skrivit om snö och om vädret i varenda ett. Vilket liv ni måste tro jag har, men, snö på vintern är sjukt viktig för mig. Jaja, jag tror ni förstår det vid den här tidpunkten, jag ville bara klargöra det, ännu en gång.
Halva dagen igår och hela dagen idag har det snöat, det har öst ner. Det är nästan så man tror att himlen har öppnat sig. Ute är det vitt, vitt och vitt. Överallt. Vart man än ser. Man kan inte se de gröna gräsmattorna längre, och det mina vänner, det är stort!
Under dagens gång när man suttit på en halvseg lektion och kikat ut har man sett vita flingor som ringlar ner från himlen till marken. Den synen gav mig enorm energi, varenda gång jag blickade ut genom fönstret. Så det var ganska ofta man kunde se mig sitta och drömma mig ut idag.

Igår kväll när det hade börjat snöat rejält gick jag och kollade ut genom mitt sovrumsfönster stup i kvarten. Hela tiden. Jag ville se när snötäcket på marken växa sig tjockare och tjockare. Men till slut fick jag en idé. Jag skulle sluta kika ut genom fönstret, jag ville inte se hur det blev mer och med snö. För att jag därför skulle bli extra överraskad på morgonen dagen därpå när jag vaknar, och på så vis få extra mycket energi som behövs till skolan. Så jag drog igen gardinen på kvällen, efter 20.30 slutade jag kika ut. Och det gav mig en underbar överraskning på morgonen imorse. När jag vaknade av att mobilen ringde rusade jag upp med ett skutt, sprang ut till köksfönstret. Första synen var: Vitt vitt vitt. Överallt. På bilar, på hustaken, på gräsmattorna, på asfalten.
Efter det kändes dagen underbar.

I'm better off without you

Ljuslågan inom mig brinner fortfarande, fast nu lite starkare än tidigare! Jag gick hem ifrån skolan med ett leende på läpparna därför det ringlade ner små snöflingor från himlen. Det ska ju bli kallt i veckan. Och snöa, mycket, imorgon. Så, hoppet finns kvar inom mig!

Den här dagen har faktiskt varit bra. Inte nå speciellt seg, inte så jättetråkig. Den har liksom rullat på i min takt. Kanske därför det varit en bra dag. Rullat i min takt. Jag har nog tagit igen energi som jag förlorat den senaste månaden efter allt plugg vi har haft. Den här helgen var riktigt behövande till exempel. Har laddat med energi hela helgen tror jag. Och ja, lovet som vi får på fredag! Gud, helt underbart. Så mycket som jag behöver ett lov nu har jag nog aldrig behövt förut.
När vi slutat franskan, som var sista lektionen, insåg jag och Bastian att detta var vår allra sista franskalektion det här året. Så det blev ett och annat glädjeskutt genom korridorerna efter det.

Haha, jag måste dela med mig av det här. Själv tycker jag att jag är helt koko, men ja. Får väl se.
Igår kväll var jag inte ett dugg trött, hade sovit 2 timmar på eftermiddagen så jag var ganska utvilad. Men tillslut somnade jag, framåt kvart i 1 ungefär. Men sen, ungefär klockan 3 vaknade jag, med ett ryck. Ni vet i en Hollywood-film där skådespelaren drömmer en mardröm, och sedan sätter sig upp med ett ryck. Ja, det var så. Men jag drömde ingen mardröm innan det. Det var liksom ingenting. När jag satte mig upp, i en hastig rörelse, sa jag högt för mig själv: Herregud, jag vill julpynta.
Och ja, det gjorde jag. Eller inte julpynta med tomtar och änglar och sånt. Utan jag hängde upp massa glitter i rummet, på hyllor, på garderoberna, på tavlor. När jag gjort det sa jag: Jahapp, då var det gjort. Nu kan jag sova igen.

Sen vaknade jag igen vid 7-tiden, av att väckarklockan ringde. Jag öppnade ögonen och såg att det var glitter i hela rummet, överallt. Det var då det klickade i bakhuvudet, då kom jag ihåg att jag hade vaknat på natten och börjat pynta. Alltså. Jag finner inga ord! Haha gud. Jag vet inte om jag gick i sömnen eller inte. Jag menar, normalt och vakna med ett ryck mitt i natten och börjar julpynta på stört? Nja, kanske inte så vanligt.
Grejen är att tidigare gånger jag gått i sömnen, som är två gånger, så har jag alltid kommit ihåg lite av det på morgonen när jag vaknar, och efter det. Så jag fattar ingenting just nu.
Jag fick iallafall ett gott skratt när jag vaknade och upptäckte allt julgransglitter i hela rummet. Haha!
Jaja, tro vad ni vill om mig. Jag är faktiskt ganska normal, egentligen. Puss!

Nej men, jag måste väl ha gått i sömnen?

Snow

Jag ser det snöar, jag ser det snöar. Åh vad roligt, hurra! Lalalala la latralala la latjalala.

Ge mig snö, mycket snö. NU. Det känns som att det var ett jäkla tjat om denna snö från mig på sistone, men. Grejen är att snö är viktig!

Why did you have to go?

Just nu ligger jag i sängen med skön musik på hög volym. Just nu Eminem - Like toy soldiers. Jag och Eminem klickar liksom, det bara är så, och har alltid varit. I vanliga fall är det inte alls min musiksmak, men sådant som hängt med hela sitt liv får väl hänga med resten av livet också antar jag.
Jag har dragit isär gardinen så nu ser man ut genom fönstret. På huset framför är det alldeles vitt på taket. Antingen är det snö från igår eller så kanske det har snöat inatt? Men det är knappt någon snö på marken. Inte ens ett litet snötäcke.
Igår såg jag på vädret, igen. Där sa dom att på onsdag ska det bli uppemot 15 minusgrader. Det är väl helt underbart. Visst, det är kallt, riktigt kallt. Men tänk er för 7 år sen kanske, då hade vi det så kallt hela vintern. Vi är bara ovana. 15 minusgrader ska det vara, det är vinter. Snart jul. Klart vi ska ha det kallt här i Västerås! Och snö. Det ska vi också få under veckan.
Jag sitter verkligen på helspän när vädret börjar. Jag vill ju absolut inte missa en god nyhet!
De som vill få reda på veckans väder behöver ju knappast vänta på att vädret på teven ska börja, det är bara att klicka in sig här. Typ, haha.

Snälla GUD, ge mig snö. Ge mig en riktig vinter som vi en gång i tiden har haft. Snälla!

Paramore - Brick by boring brick

Alltså, jag kände ett hopp om snö till julafton. Men nu har det slutat snöa, och det är inte så vitt på marken längre. MEN. Det finns fortfarande en liten ljuslåga inom mig som inte är släckt än. Ljuslågan brinner inom mig ännu eftersom jag satt och kollade på vädret för någon timme sen. För det första är jag chockad bara av att jag kollade på värdet. Ja men iallafall. Där sa vädermänniskorna att i veckan kommer det snöa, och bli kallt. Kanske uppemot 10 minusgrader. Men framförallt SNÖ. Om det snöar, då kan jag dö lycklig. Det lovar jag. För annars flyttar jag till Sibirien. Där är det banne mig snö. Och kallt. Där är det vinter.
Jag kanske kan önska mig en flygbiljett till Sibirien i julklapp redan nu. Eller? Hoppas vädermänniskorna har rätt nu, för annars kommer jag flyga långt härifrån till ett vinterland.

På tal om ingenting så är det 18 dagar kvar tills det är min tur att fylla år. Något som man längtat till, väldigt otroligt mycket.
Och på tal om ingenting igen så tyckte huvudvärken att det skulle vara jättekul att jävlas lite extra med mig idag. Idag, tidigare idag, när jag och Jeanette gick runt på stan hade jag ingen huvudvärk alls. Då trodde jag att huvudvärken kanske hade gett sig. Att den inte ville leka med mig längre. Då blev jag glad, mycket glad. Men nej, den tog en paus bara. Och nu kom den tillbaka från pausen 100 gånger starkare och jobbigare och ondare. Så nu är jag väl lite vilse i pannkakan, kan inte riktigt tänka helt klart. Så det känns som att det här inlägget blev lite snurrigt? Eller kanske bara inbillar mig. Det är väl vanligt om man är vilse i pannkakan.

Jaja, hej!

I said: Hello hello

Välkommen tillbaka, luggen!

Idag är det lördag, och jag har haft en bra lördag! En riktigt bra start. För mig och Jeanette blev det en tripp ner till stan vid lunchtiden ungefär, med inställning på att handla julklappar. Det gick väl inte riktigt så. För mig blev inte en enda julklapp köpt, för Jeanette blev det 1. Istället för julklappar till andra blev det typ julklappar till oss själva. En klippning blev det till mig själv, nya frillan är på bilden där uppe, sen en tröja. Ja, den som jag har på bilden till och med. Men det kändes skönt, både med nya frisyren och tröjan. Jag behövde något nytt, så en ny frisyr + en ny tröja är ju helt fantastiskt.

Men allt det underbara och fantastiska slutar inte där. Det kommer mer!

För vet ni vad? Det började snöa mitt under hela julklappshandlandet. Mer underbart än så går väl inte?! Och jag tror det snöar ännu. Åh, jag älskar't.

När jag kom hem efter stan ropade jag högt för mig själv: GUD det snöar!

Då hörde man mamma säga ute i köket: Ja, han kanske har något med det att göra.

Hihi, mamma är söt. Mycket söt.

Nu har jag en massa överflödig energi inom mig. Känner mig så sjukt glad. SNÖ liksom! Underbart. Puss hej!

Times are hard when things have got no meaning.
I've found a key upon the floor, but maybe you and I will not believe in the things we find behind the door

Lucia 09

Damn you

Det som stått i kalendern för idag, 11 december, är Luciauppträdande, specialarbetet ska lämnas in och massage hos en naprapat/massör. Allt har jag grejat. Känns kanon. Första Lucian blev för halva skolan, och andra uppträdandet blev för andra delen av skolan. Båda gick bra, mer eller mindre.
Specialarbetet lämnades även in, och det känns mer än underbart. I 1 ½ månad har man haft det släpandes efter sig. Och nu, nu är man typ. Fri.
Massagen var otroligt behövande, fast lite då och då gjorde det en aning ont, både i ryggen och nacken. Läkarna tror nu att det är nacken som gör att jag har sån idiotisk huvudvärk. Så nu ska jag börja få massage av en naprapat någon gång i veckan, men jag klagar inte.

Just nu har jag ingenting speciellt att skriva om känner jag, är inte riktigt på skrivhumör. Ciao!

Catch me if you can

Jag säger som Grynet - ta ingen skit

Dagen har varit seg, mycketmycket seg. Eller det har gått i vågor ungefär. Ena timman flög förbi fortare än ljuset medan en annan timme gick långsammare än vad en sengångare kan förflytta sig på en miljon år.
Det här kanske låter oroväckande, men jag kommer inte ihåg vad jag har gjort idag, i skolan alltså. Jag kommer ihåg att det är onsdag, började 09.55 och slutade runt 15.40. Allt annat är som bortfluget i skallen på mig. Jag förstår inte riktigt, men ja, så är det iallafall.
Nästan på en gång efter vi slutat åkte jag hem till pappa där jag skrev klart det sista på specialarbetete, finslipade allting ungefär. Just nu känns det helt okej faktiskt, jag har gjort mitt allra bästa med arbetet och lagt ner mycket dyrbar tid på det. Så jag hoppas med hela mitt hjärta att all tid som gått till arbetet kommer löna sig tillslut.
På fredag ska det vara inlämnat till läraren, så jag får nog veta betyget och allt det efter julen någongång. Då har man något att längta till, hoppas jag!
Det är ganska mycket som händer på fredag kom jag på nu. Ja, det allra största är att specialarbetet ska vara inlämnat, helt färdigt och sådär. Det är även Lucia i skolan, så det blir att försöka lära sig låtarna utantill till dess. Jag har lyckats med de flesta, men några är lite skakiga.

Nu under kvällstimmarna har jag även gått ut på jakt efter en sån där lucia/tärna-klänning. Jag har väl vänt upp och ner på alla lådar som man kan finna i denna lägenhet. Jag hittade en, men den kändes en aning kort. Hehe, det är väl för kort om klänningen slutar mitten på vaden? Hmm, det känns FÖR kort. Ska inte tyget nästan släpa i golvet? Eller snudda fotsulan, eller hälen iallafall? Eller är jag helt ute och cyklar?
Jag kanske skulle skrivit om luciaklänningen på specialarbetet istället, då skulle jag ha ett svar på min fråga vid det här laget!
Åh gud vad jag inte är rolig. Förlåt. Hihi. Jag är trött, så det förklarar mycket.

Nu känner jag att jag har sjukt ont i benet, det värker i hela kroppen, det dunkar typ genom hela mig. AJ säger jag bara. Det jag skulle komma till var att jag inte kan sitta helt still med ett dunkande ben, så jag ska förflytta mig härifrån till, typ, hela lägenheten. Får ta en liten joggingtur här hemma, eller nått. Typ! Jaja, hej.

Say when

Alltså denna jävla ovisshet, jag tror jag blir galen. Jag vet varken ut eller in. Ena dagen kan det vara si, andra dagen är det så. Känslorna åker upp och ner, som världens snabbaste bergochdal-bana. Och det här med bergochdal-banan är inte kul. Inte okej.

Jag har tänkt på en grej. Ni vet när man säger never say never. Visst, det kanske man inte borde. Man kanske aldrig ska säga aldrig. Men jag tycker never say always kan vara riktigt sant också. Säg aldrig alltid. Man kan nog aldrig vara 100 procent säker med ordet alltid. Tycker jag. Jag vet inte varför och hur och när jag började tänka på det här med never say never och never say always.

Jaja, nog om det. Dagen har varit okej. Dagen började med SO-redovisning om specialarbetet på förmiddagen, som gick ganska bra. Eller så ska jag nog inte säga, då gick det väl helt tvärtemot bra, men. Det gick okej.
På eftermiddagen hade vi bara syslöjd och biologi. Syslöjden är slapp, då jag bara sitter och stickar. Jag håller på att göra en halsduk faktiskt, men vi får se hur det går med det, haha.
Efter skolan slutat har jag inte gjort något annat än att plugga egentligen. Har suttit här vid datorn och renskrivit det mesta av specialarbetet. Jag är snart klar. Jag ska bara renskriva som sagt, och skriva klart diskussionen. Det känns helt underbart! Typ 1½ månad har gått åt bara till arbetet. Hårt jobb har det varit.
Strax ska jag sätta igång med att läsa biologi och franska. Men jag får se det positivt, ikväll klockan 20.00 blir det att bänka framför teven med Ugly Betty. Därefter blir det att se på Desperata Husfruar. Det låter som en skön avslutning på dagen tycker jag. Hej!

Guld och silver

Vi var singular

Jag har suttit uppe med den här tomma sidan ett tag nu. Jag har bara stirrat på när det svarta strecket blinkat, som väntar på att man ska börja skriva, som väntar på att strecket ska få röra sig framåt i rutan. Jag har bara stirrat.
Det lilla blinkande strecket har det svårt att ta sig framåt på raderna ser jag. Nu ska jag ta mig i kragen och försöka.

Dagen har varit helt okej. Har brottats med en jävulsk huvudvärk hela dagen, men det är ju som sagt som en vanlig vardag för mig.
Det blev bara en lektion för mig idag, konstigt nog. Biologin missade jag då luciaträningen låg på samma ställe på schemat. På SO-lektionen hann jag bara vara i 10 minuter tills det var dags att åka till läkaren, på hjärnröntgen. Jag fick ligga i en maskin, såg ut som en liten tunnel ungefär, i 1 timme. Det var hemskt, otroligt hemskt. Men jag kunde tack och lov hålla mig lugn, som jag inte kunde för en sekund när jag var 5-6 år, eller hur gammal jag nu var.
Både lunchen och matematiken missade jag eftersom det tog en väldans lång tid hos läkaren.
När jag kom tillbaka till skolan efter massa timmar var det dags för elevrådsmöte på en gång.

Den enda lektion jag hann vara på från början till slut var franskan, där vi skulle översätta en text om en fransk stad. Jag fick även veta mitt betyg, det blir ett VG+. Känns riktigtriktigt bra!

Snart ska jag iallafall hoppa på cykeln som ska rulla mot Friskis och Svettis där det är dags för träning. Det känns skönt att få träna bort allt bekymmer, om man kan säga så. Alla tankar och känslor man har inombords kan man släppa ut där. Friskis kan bli som min högra hand ibland faktiskt, som alltid hjälper mig. Om det går att säga så nu, också.
Puss!

Denna satans huvudvärk

I guess I can say fuck off

Imorgon får jag äntligen veta vad det är som är fel med huvudet. Jag har haft denna huvudvärk i snart 3 månader, varje dag. Har testat alla slags möjliga tabletter, inget tycks hjälpa. Jag har även varit hos olika läkare men ingen förstår riktigt vad det kan bero på. Så imorgon ska jag få en CT-undersökning, en röntgen av hjärnan alltså. Det känns lite nervöst inför det om jag ska vara helt ärlig. Jag har inga som helst bra erfarenheter av en sådan undersökning. Jag fick göra en liknande undersökning när jag var 5 år tror jag, och herregud, det var det värsta jag gjort. Men om man är barn kan man förvärra allting, men ändå. Hoppas jag inte får samma skräckkänslor av det imorgon som för flera år sen. Usch säger jag bara.
Just nu har jag någon ny tablett i kroppen, migränmedicin var det tydligen. När jag svalt den sa Maria: Ja Linnéa, du kan bli lite yr och svimfärdig men det är inget speciellt. Helt vanligt är det!
Ja jo tjena, helt vanligt! Svimma av en huvudvärkstablett. Score..
Idag har jag iallafall nästan skrivit klart specialarbetet. Jag har renskrivit det allra mesta på datorn, jag har bara diskussionsdelen kvar. Det känns riktigt bra att jag alldeles snart är klar med det. Det har varit väldigt mycket att göra den här månaden som vi hållt på med arbetet. Men samtidigt har tiden gått väldigt fort. Och det är i och för sig positivt.
Jag har även pluggat biologi och franska nu under kvällstimmarna. Massa läxor och prov hit och dit nu i veckan. Har även en SO-redovisning. Stressigt.

Igår var jag däremot ute och sprang i spåret på området. Det var riktigt skönt. Ibland glömmer jag bort hur underbart det är när man kommit igång med träningen. Fast det kanske också kan vara ibland eftersom jag får en extrem kick i kroppen när jag börjat träna igen.
Åh, en underbar känsla är när man står i stora salen på Friskis och väntar på att passet ska starta. Och när musiken hoppar igång känner man hur energin strömmar genom kroppen, och man känner hur kroppen börjar röra sig efter musiken, med rörelser i takt till musiken. Det är förbannat underbart!

Det har varit en lugn helg, precis vad jag behövde tror jag. Jag hade lagt upp ett litet schema för helgen. Träning. Plugg. Film. Lite sånt där. Och jag hann med allting!
Nu känner jag hur huvudvärken börjar spänna och dunka riktigt ordentligt innanför pannbenen, så jag tror det är dags för mig att avsluta här. Ciao!

Sunset

Against the grain

Ja, idag var det egentligen meningen att jag skulle ta vaccineringen mot svininfluensan. Det gick inte riktigt som jag tänkt mig, men mer än så säger jag inte. På momangen efter sprutan, eller tog den ju aldrig, men iallafall, efter det var det dags att ha engelskaredovisning om en bok jag nyligen läst. Och ja, det gick inte riktigt heller som jag tänkt mig. Mer än så säger jag inte heller! Klockan 13 fick vi sluta, och det var otroligt skönt. Det blev att kila hem på en gång, äta lite mellanmål och sedan trampa iväg till Friskis där det var dags för träning igen! Martina skulle egentligen hängt på och tränat skiten ur oss men hon tog som sagt sprutan, och smärta var det i armen. Usch, usch!
Det kanske blir så att jag är tvungen att ta sprutan imorgon. Vi får se. Mamma och pappa sa att det är helt upp till mig. Och grejen är, jag klarar inte av det. Jag gör inte det. Fast kan fråga ifall man kan bli nedsövd. Då är det inte lika illa. Haha, näe kanske inte då. Det blir nog ingen nedsövning.
Jag uppdaterar mer om det imorgon. Jäkla influensaskit. Varförvarförvarför ska den finnas så man måste vaccinera sig? Varför! Åh, hemskt.

Sagoland

Jag antar att du får förbli en dröm

Dagen har varit lite seg. Torsdagar är även den längsta dagen i hela veckan, går från 8 till 16 ungefär. Blandat med många timmar i skolan och dåligt humör är inte den allra bästa matchingen.
Om en timme ungefär ska jag och Martina bege oss till Friskis där det är dags för ett medelpass. Jag har inte tränat på väldigt länge. Jag har träningsperioder, som verkligen går upp och ner. Som jag skrev i ett inlägg den 13 september där jag berättade om viktnedgången och träningsberoendet och allt sånt. Det var då som Friskis var mitt andra hem. Kanske till och med mitt första. Iallafall, när allt det dåliga vände till det bättre slutade jag träna helt. Var nog antagligen rädd för att träna, hur skumt det än låter. Så sen dess har jag inte tränat, på riktigt, regelbundet. Jag kanske höll träningen i 1 månad tills något annat kom emellan. Efter det sprack det liksom. Så har det väl hållt på sen dess. Jag tränar en period tills jag helt enkelt tröttnar. Men nu. Nu jäklar! Nu ska jag försöka hålla det. Och nu har man en träningsvän också, det passar sig alldeles utmärkt.
Men nu ska jag göra iordning en frukttallrik med bland annat hallon och kiwi toppat med keso. Nyttig måste man ju vara, speciellt när man ska träna. Lovely. Tjao!

Gone or back for good?

Igår var det väl ingenting speciellt som hände. Bara ett elevrådsmöte på förmiddagen sen ett par lektioner. Eller i skolan var det inget speciellt. Fast sen på eftermiddagen, när vi slutat för dagen gjorde jag och mamma ett besök på Netonnet efter jakt på mobil. Men där var allting nerpackat i sina förpackningar och jag skulle gärna vela "känna" på mobilen och så för att veta om det är the one. Därefter åkte vi till Expert på stan, men tröttnade innan vi ens kommit in i butiken. Vi tänkte att vi kunde ge mobiljakten en tredje chans, så vi åkte ut till Mediamarkt istället. Och det var tur det. Jag känner mig lite sugen på en Nokia Xpressmusic 5800. Om det i såfall blir den är det ett enormt steg för mig. Låter kanske fånigt med "stort steg", men det är faktiskt så. Jag är en SE-människa. Ingen Nokia. Fast jag har haft Nokia förut, för längesen. Och både mamma och pappa har en Nokia för tillfället så jag vet åtminstone hur jag ska handskas med dom, haha!
Det var iallafall inte någon mobil som blev köpt. Istället står det på min lilla önskelista. En sådan måste man ju ha. Vare sig man är 5 eller 55 år. Typ, hihi.
Senare på kvällen var det inte heller något jättespeciellt egentligen. Åkte bara förbi kyrkan en snabbis på assistentträff. Missade konfirmandernas träff.
Idag däremot har det varit en hel del i skolan. Två prov bland annat. Kemi- och matematikprov. Det är tyvärr mina allra svagaste ämnen, och att ha båda ämnena på samma dag är katastrof. Matten behöver vi inte ens tala om, det går väl som det brukar. Ett G möjligtvis. Kemin gick väl inte heller så jättebra, iallafall som det känns nu. Det har varit så att vi som ska vara med i årets Lucia-tåg har missat en hel del lektioner, bland annat kemin. Så vi har kanske varit närvarande 4/8 lektioner. Inte direkt så bra om man vill lära sig något. Så jag kände att jag inte hade världens största koll på vad jag egentligen gjorde för nå prov, men hoppas läraren har något överseende för oss "Lucia-människor", haha.

Kom att tänka på nu att när sommaren började lyda mot sitt slut gjorde jag upp med mig själv att jag ska satsa stenhårt på skolan, verkligen stenhårt. Hårdare än någonsin. Jag har nog inte lyckats fullt ut med det. Är väl en aning skoltrött skulle jag tro. Iallafall, nu, eller framförallt efter julen, ska jag sätta igång med stenhårt plugg. Hela tiden. Jag ska verkligen kämpa, och satsa! Betygen är viktiga.

Dagens låt: Sagoland - Medina

Det var allt för mig, I guess. Lyssna på låten förresten. Otroligt fin. Texten är ganska mycket kärlek. Det kommer fram en tår i ögat varje gång jag hör Sagoland. Tjo.