som ett litet barn

kommer ni ihåg när man var liten?

man kunde leva sitt liv utan några större problem. det värsta som kunde hända var när barbiedockan gick sönder. man kunde springa runt helt naken om man nu ville det, utan att någon slängde iväg en kommentar.
man kunde ha på sig vad man vill, man kunde se ut som ett troll i håret, ingen brydde sig.
man var mammas/pappas lilla flicka.

nu är det inte likadant. det enda dom flesta tänker på idag är hur dom andra tycker om en. man väljer bort vissa grejer i sitt liv pga att dom tror att man inte ska bli omtyckt av andra.
och alla problem man har! alla känslor man känner inombords! nu gråter man inte om barbiedockan går sönder, nu gråter man om killen/tjejen har dumpat en för någon annan. eller om det går skit i skolan, eller om man inte får vara ute till halv 2 på natten.
eller vad vet jag? det finns tuuuusen problem för alla.
ibland blir jag så trött på att vara tonåring, och gå igenom den här jävla perioden.

jag ville bara säga; JAG SAKNAR DET GAMLA. jag vill vara liten igen


rätta mig om jag har fel