"jag ser en tår falla ner igen när jag passerar vid korsningen, jag hör en röst som jag känner vid som rycker upp mig från detta liv.
jag har en själ som jag trott var hel men nu kan jag bara le under solens sken. jag ser en värld som är trist och grå men om vi håller det vid liv kan det bli som då.
jag sitter kvar igen, nu saknar jag min bästa vän,
den enda som fick höra allt och kände samma sak som mig,
som kunde gråta med mig,
skratta när det kändes bra,
som inte prata skit och ljög.
ja det var riktig vänskap.
vart är livet, du vet den tiden då vi hängde, nu är allt så konstigt.
jag kommer aldrig glömma tiden då vi gick i skolan, satt och snacka ut om allt i solen. jag ser en tår falla ner igen när jag passerar vid korsningen.
berättade saker som man inte ens har sagt till nån idag. jag minns det väl, men du försvann, nu är det bara jag. kärlek till en vän var det som byggde denna arma framtid.
hjärtat är en plats där man förvarar sina vänners kärlek tills man försvinner upp i himlen om man levde ärligt. jag saknar dig vännen"
det här är inte bara en text,
det finns också en sanning, & något som jag känner, med den här texten.
stor kärlek till Dig
v
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar