Nu känner man att julen börjar krypa närmare och närmare. Jag kommer ihåg när det var 5-4 månader kvar. Nu är det mindre än en månad kvar. Inte ens 30 dagar. Trettio dagar. Det är ingenting. Så jag känner att det börjar bli dags för årets julklappshandlande. Jag har en massa julkänslor inom mig. Igårkväll värmde mamma glögg så det doftade glögg och mandlar i hela lägenheten. En härligt doft är det må jag säga. Imorse började jag dagen med att se på en julfilm på tv, En tid för mirakel, hette den. Julkänslorna började bubbla ordentligt inom mig redan då! Tände första adventsljuset. Jag och mamma har även tagit fram lite pynt här hemma. En ljusstake blev det i mitt rum. En stjärna ute i vardagsrummet. Likaså i köket. I mammas rum blev det en stor ljus-ängel. På TV är det överbelastning av julreklamer hit och dit. Nya gossedjur, någon docka som säger en mening om man trycker på magen. Tusen nya mobilmodeller. Och nu visar dom Ensam hemma. Det är en riktig klassiker, åtminstone inom min familj. Jag har kollat på alla fyra filmer varenda år innan jul, kanske i början av december eller något liknande, så länge som jag har kollat på TV i mitt liv. Åh, det är ju så himla mysigt. Men detta år har gått fort. Otroligt fort. Men det är fortfarande mysigt, med jul och allt vad det innebär alltså, och det kommer det nog föralltid vara.
Jag och mamma skulle egentligen över till mormor och Lasse idag, tidigare idag, på adventslunch/fika men så blev det icke.
Nu känner jag hur magen kurrar ordentligt, så jag ska kila ut till mamma i köket och hjälpa till med middagen. Får se om jag uppdaterar något mer ikväll, det får vi helt enkelt se då! Hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar