If somebody is gonna make it, that somebody gonna be you

Den här dagen har gått förbi väldigt fort. Dagen började för mig klockan 8. Klassen kunde välja hur man ville arbeta på specialarbetet idag, antingen hemma eller sitta i till exempel biblioteket i skolan. För mig blev det skolan. Jag satt först inne i ett lugnt och stilla klassrum enda tills några busar började spela trummor och elgitarr i musiksalen som var precis ovanför där jag satt. Det störde mig riktigt mycket så jag förflyttade mig till caféet, där det var Andrea's och Daniela's tur att stå. Så jag satte mig där. Slog två flugor i en smäll. Jag gjorde dom sällskap plus att jag skrev en massa på arbetet! 10.20 var det dags för hela klassen att samlas uppe i klassrummet. Där gjorde vi en liten gruppuppgift om boken vi nyligen läst på svenskan. Efter en halvtimme på den lektionen var det dags för mig att trampa vidare till läkaren. Mötte pappa där. Proverna visade inget avvikande, dom var helt normala. Och om ingen förstår vad det handlar om alls så har vi uppsökt läkaren på grund av den förbannade huvudvärk jag dras med varje dag. Så nästa månad ska jag på magnetröntgen eller CT-undersökning som det kallas. Hjärnröntgen alltså. Pga läkartiden missade jag skolans lunch så jag och pappa satte oss på Vivaldi och åt när vi var klara. Det var underbart gott, med kycklingschnitzel och hasselbackpotatis. Mums. Det fanns inte direkt plats för någon skolmat i magen. Jag kom tillbaka till skolan vid 12.30 ungefär, 40 minuter av syslöjdslektionen hade gått. Missade bra tid. När den lektionen var slut var det bara att kila upp till aulan där det var dags för Lucia-träning. Jag har haft mycket på gång idag alltså, så jag har knappt haft en riktig lektion. Varken igår eller idag.
Just ja, jag måste berätta om en knasig grej som jag var med om.
Hela dagen igår efter skolan var jag helt slut, ovanligt trött. Ni vet när man sätter sig ner på en stol känner man hur man knappt orkar resa sig, man vill bara sitta kvar där man sitter och typ somna. Det var en sån dag igår. Runt 18-tiden hade jag en väldans stor lust att lägga mig i sängen och sova. Men jag kämpade för att hålla mig vaken, fast när klockan var 20.30 la jag mig i sängen, blundade och somnade på stört. Jag var otroligt trött som sagt.
Sedan vaknade jag och tänkte "Åhnej, nu är det skola. Jag orkar inte". Men jag struntade i det och hoppade in i duschen. Därefter fönade jag håret, och började sminka mig. Det var då jag började undra. Mamma hade sagt igår att hon skulle åka hemifrån vid halv 7 på morgonen, men då var klockan halv 8. Dörren till hennes rum var stängd, jag förstod att hon låg där inne och fortfarande sov. Jag tänkte "Hmm, skumt. Mamma försover sig aldrig. Konstigt". Jag struntade i det och började fixa frukost till mig. Jag hällde upp fil och plockade ut flingor ur skåpet. Då slår en annan tanke mig. "Hur mycket är klockan?"
Jag gick till mitt rum, letade fram min mobil och såg att klockan var 22.00. Klockan var tio på kvällen.
Haha, gud, jag måste ju vara helt jäkla borta i huvudet. Seriöst. Jag sov i 1½ timme tills jag vaknar och tror att det är morgon. Riktigt lost är jag.
Jag skrattar åt mig, verkligen skrattar. Har gjort det hela dagen när jag tänkte tillbaka på imorse. Knas.
Puss.