Manhattan

Det känns lite skumt, men jag tänker inte ens på att jag har huvudvärk längre. Det har blivit som en vana. Att varje dag får jag ont i huvudet. No big deal liksom. Låter det normalt? Nej, jag tänkte väl det. Så imorgon har jag äntligen min efterlängtade läkartid. Eller nja, kanske inte riktigt efterlängtad. Det beror nog på hur man ser det. Inte kul att besöka sjukhus. Inte kul att få ta massa tester. Nej. Men det känns skönt att jag kanske får reda på vad det är som orsakar huvudvärken.
Nu har jag ont i huvudet. Igår hade jag ont i huvudet. I förrgår hade jag ont i huvudet. Jag hade ont i huvudet alla dagar 2 månader tillbaka.
Sjukt att jag börjar lära mig att koncentera mig med en huvudvärk som gnager innanför skallbenen. It is not good. Hell no.
Huvudvärken blir inte roligare när mamma nyss har duschat och sprutat på sig parfym. Och defintivt inte om jag har fönstret öppet och grannarna står ute på balkongen och röker. Oh nej, verkligen inte roligare. Får ondare av minsta lilla doft. Gash, kill me. Kom på en till grej som dödar mitt huvud. När mamma tänder på en rökelse och tänder alla sina doftljus. Haha, det blev mycket grejer om mamma. Men det är ju inte hennes fel att jag har huvudvärk, nu råkade det bara vara så att det gör ondare av parfymdofter, rökelse och doftljus. Och det råkade också vara så att mamma använder parfym, och tänder rökelser och doftljus.
Nu blev det lite rörigt. Jag ville egentligen bara säga att jag äntligen har min läkartid imorgon. Så ja, svejs.