Nine crimes

Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå men det kan vara svårt att tro när man inte ser den

Den här dagen har varit väldigt skön som sagt. Det behövdes lite ledighet.
Jag har fortfarande inte tagit fram specialarbetet. Huvudvärken är fortfarande lika ihärdig. Nu, på väldigt länge, går det faktiskt inte att koncentrera mig. Jag trodde jag hade blivit van med värken men icke, det gick tydligen att ha ondare.
Det bästa är nog inte att sitta och skriva framför datorn när man dras med huvudvärken men tro mig, värken blir inte bättre om jag lägger mig i sängen och vilar. Konstigt nog. Så egentligen spelar det ingen roll vad jag gör, inget blir bättre. Allt blir bara sämre eller så blir det ingen större skillnad, som jag hela tiden hoppas på. Och jag kan ju inte sluta upp med att inte göra någonting, det går ju inte. Så det gör inget för huvudet om någon blir musikssugen och skruvar upp volymen.
Jag tipsar om Paramore's låtar. Rekommenderas starkt!
Och nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva här. Det tog liksom slut på ord helt plötsligt. Jag hade en hel del att skriva men nu är det som bortblåst. Orden flög sin kos.