Säg hej till en stressad och allmänt förvirrad Linnéa. Hej!
Hela denna vecka har det varit fullt upp med specialarbetet. Om precis 3 veckor ska det vara inlämnat. Visst, det kanske låter som att vi har bra med tid på oss men när man väl ska sätta sig ner och skriva inser man att tiden inte räcker till. Jag har börjat på inledningen, och lite på första och andra kapitlet. Så det kommer bli mycket skrivandes hemma. Nästa vecka ska jag försöka ta mig till stadsbiblioteket och fixa lite mer fakta och sånt viktigt som behövs. Och om precis 3 veckor är det dags för årets Lucia-tåg i skolan. Idag var första Luciaträningen, som gick helt okej. Men jag känner redan nu att det förmodligen kommer bli en hel del mycket att göra. Det blir kanske uppåt 3 Lucia-träningar i veckan, sen specialarbete och plus alla prov och andra inlämningar. Fast jag vill delta i tåget i år. Antingen nu eller aldrig. Så jag får väl ta dom smällar som kommer under tiden.
Bortsett från Lucian och allt vad det innebär är det väl en hel andra tankar som snurrar. Bland annat ska jag på tisdag tillbaka till läkaren. Under veckan som har varit var jag där som sagt och tog lite prover och sånt. Så då är det på tisdag jag får veta resultaten. Huvudvärk-skit.
Fast nu ska jag inte deppa ner mig i huvudvärken. Icke. Istället för det blir jag varm inombords när jag tänker på att det är knapp 3 veckor kvar till Lucia som jag skrev. Enligt mig är Lucia första jul-tecknet, bortsett från första advent alltså. Något som jag innerligt hoppas är att det ska bli mycket snö i år. Visst, snön kan vara knölig och jobbig ibland. När man absolut inte vill bli "förstörd" av smält snö. Men tänk dig själv. En vinter utan snö är inte en vinter. När jag säger snö ska det vara mycket snö. Inte någon dum slask-snö som tränger in i alla små hål i skorna. Utan snö ska det vara, riktig snö! 1 meter! Okej, kanske inte 1 meter hela vintern, då blir det förmodligen problem med att ta sig fram utanför dörren. Men ändå. 1 meter snö på julafton. När familjen sitter samlad vid julgranen och det är dags för julklappsutdelning. När man känner doften av julskinka och varm glögg. När man ser stora snöflingor i skenet av lyktstolpen ute på trottoaren. Denna gemenskap man ständigt är omgiven av under julen är oslagbar enligt mig. Julen är nog den helt klart bästa högtiden på hela året. När man var liten var julklappar det allra viktigaste. Och man hörde mormor säga: När barnen blir större kommer dom förstå att meningen med julen är inte bara alla julklappar.
Fast jag kommer nog alltid vara som ett litet barn som dagen innan julafton är helt överfylld av förväntan. Och har svårt att komma till ro för att man ständigt ligger och längtar tills man får slå upp ögonen, och inse att idag är det 24 december. Julafton.
Jag förstod det inte då men nu inser jag att julklappar inte är allt. Gemenskapen. Stämningen. Värmen. Det är som att man slår 2 flugor i en smäll, fast i det här fallet är det fler flugor än 2.
Julen betyder förvånansvärt mycket för mig. Det är en av dom få gånger på året som min familj och släkt är samlade, på riktigt. Vid till exempel födelsedagar är det inte samma grej. Det är på julen som det är allra bäst.
Snart, mycket snart är det första advent och då är det dags att tända första adventsljuset. Åh, underbart! Julen är underbar, faktiskt. Enligt mig.
Hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar