Vinter tack?

Jag behöver få ur mig detta innan det blir överbelastning så jag kände att bloggen får vara till hjälpmedel för det den här gången. Om någon minut eller två slår klockan om till 00.00 och det innebär att det har blivit en ny månad. Det har gått från november till december.
När jag myser runt i lägenheten, strosar runt, bakar som jag gjort idag, pluggar liggandes i soffan med massvis tända ljus med mig. Med alla ljusstakar och stjärnor som är utspridda runt omkring mig. När jag hör all julmusik som spelas på teven och radion. Stilla natt, heliga natt.. You name it.
Det är då jag får julkänslor inom mig. Det är då jag känner hur julen kommer närmare och närmare. När jag får dessa känslor inom mig blir jag fylld av lycka. En speciell lycka, men en känsla som inte går att förklara.
När jag kliver utanför dörren rasar allt. Alla julkänslor jag nyss hade inombords. Jullåtarna jag gick och nynnade på. Den lyckliga speciella känslan inom mig flyter bort som sand i vatten, som sedan lägger sig ner på bottnen och skapar en jobbig yta, en sådan som man bara vill få bort och få det klara och rena vatten man hade tidigare innan den sträva sanden kom. Just den här förklaringen menar jag med vintern vi hade förr.
När man var 6-7 år, slog upp ögonen efter en decembernatt och insåg att det snöat decimeter av snö ute. Jag kunde spendera timmar ute i snön. Åka pulka uppe i backen precis ovanför huset i skogen. Bygga stora snöslott och fina snölyktor. Bli nermosad av snöbollar av mina vilda äldre bröder. Det var lycka för mig.
Vad är det för vinter vi har idag? Jag, som är en vinterälskare, går ständigt och längtar tills snön börjar falla under trista novembermånaden, tills träden i skogarna är alldeles vita av snötäcket. Men icke. Det blir ju aldrig så. Sist vi hade en riktig vinter var alldeles för längesen. Jag menar, en vinter utan snö och allt vad det innebär är ingen riktig vinter. Istället för en riktig vinter är det ständigt grått och trist ute. Regnet hänger i luften, om det inte redan ligger på marken eller är på väg ner från molnen. Visst, det ska precis gå över från november till december. Man kanske inte kan förvänta sig 1 meter snö och allt sånt. Men lite vinter-vibbar borde man väl få. Några tecken på att det ändå kommer bli en sån där vinter man hade när man var liten?
Det sista jag vill är att kliva utanför dörren, gå ut på gatan och mötas av det trista vädret. Jag vill hellre sitta inne, se skenet från ljusstaken i mitt fönster, lyssna på alla jullåtar som spelas, mysa i soffan framför teven och se på någon gammal julfilm. Allt för att ha kvar dom mysiga julkänslorna inombords. Men nej, det går inte heller. Jag måste tyvärr möta det jag allra sist vill möta. Så det enda jag kan göra nu och i fortsättningen är att längta tills jag får möta det jag allra helst vill.