Alltså, jag kände ett hopp om snö till julafton. Men nu har det slutat snöa, och det är inte så vitt på marken längre. MEN. Det finns fortfarande en liten ljuslåga inom mig som inte är släckt än. Ljuslågan brinner inom mig ännu eftersom jag satt och kollade på vädret för någon timme sen. För det första är jag chockad bara av att jag kollade på värdet. Ja men iallafall. Där sa vädermänniskorna att i veckan kommer det snöa, och bli kallt. Kanske uppemot 10 minusgrader. Men framförallt SNÖ. Om det snöar, då kan jag dö lycklig. Det lovar jag. För annars flyttar jag till Sibirien. Där är det banne mig snö. Och kallt. Där är det vinter.
Jag kanske kan önska mig en flygbiljett till Sibirien i julklapp redan nu. Eller? Hoppas vädermänniskorna har rätt nu, för annars kommer jag flyga långt härifrån till ett vinterland.
På tal om ingenting så är det 18 dagar kvar tills det är min tur att fylla år. Något som man längtat till, väldigt otroligt mycket.
Och på tal om ingenting igen så tyckte huvudvärken att det skulle vara jättekul att jävlas lite extra med mig idag. Idag, tidigare idag, när jag och Jeanette gick runt på stan hade jag ingen huvudvärk alls. Då trodde jag att huvudvärken kanske hade gett sig. Att den inte ville leka med mig längre. Då blev jag glad, mycket glad. Men nej, den tog en paus bara. Och nu kom den tillbaka från pausen 100 gånger starkare och jobbigare och ondare. Så nu är jag väl lite vilse i pannkakan, kan inte riktigt tänka helt klart. Så det känns som att det här inlägget blev lite snurrigt? Eller kanske bara inbillar mig. Det är väl vanligt om man är vilse i pannkakan.
Jaja, hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar