Sagoland

Jag antar att du får förbli en dröm

Dagen har varit lite seg. Torsdagar är även den längsta dagen i hela veckan, går från 8 till 16 ungefär. Blandat med många timmar i skolan och dåligt humör är inte den allra bästa matchingen.
Om en timme ungefär ska jag och Martina bege oss till Friskis där det är dags för ett medelpass. Jag har inte tränat på väldigt länge. Jag har träningsperioder, som verkligen går upp och ner. Som jag skrev i ett inlägg den 13 september där jag berättade om viktnedgången och träningsberoendet och allt sånt. Det var då som Friskis var mitt andra hem. Kanske till och med mitt första. Iallafall, när allt det dåliga vände till det bättre slutade jag träna helt. Var nog antagligen rädd för att träna, hur skumt det än låter. Så sen dess har jag inte tränat, på riktigt, regelbundet. Jag kanske höll träningen i 1 månad tills något annat kom emellan. Efter det sprack det liksom. Så har det väl hållt på sen dess. Jag tränar en period tills jag helt enkelt tröttnar. Men nu. Nu jäklar! Nu ska jag försöka hålla det. Och nu har man en träningsvän också, det passar sig alldeles utmärkt.
Men nu ska jag göra iordning en frukttallrik med bland annat hallon och kiwi toppat med keso. Nyttig måste man ju vara, speciellt när man ska träna. Lovely. Tjao!