I thought there was something there, but I guess I was wrong
Jag får inte nog av allt snö-prat. Om man blickar tillbaka till de senaste inläggen har jag skrivit om snö och om vädret i varenda ett. Vilket liv ni måste tro jag har, men, snö på vintern är sjukt viktig för mig. Jaja, jag tror ni förstår det vid den här tidpunkten, jag ville bara klargöra det, ännu en gång.
Halva dagen igår och hela dagen idag har det snöat, det har öst ner. Det är nästan så man tror att himlen har öppnat sig. Ute är det vitt, vitt och vitt. Överallt. Vart man än ser. Man kan inte se de gröna gräsmattorna längre, och det mina vänner, det är stort!
Under dagens gång när man suttit på en halvseg lektion och kikat ut har man sett vita flingor som ringlar ner från himlen till marken. Den synen gav mig enorm energi, varenda gång jag blickade ut genom fönstret. Så det var ganska ofta man kunde se mig sitta och drömma mig ut idag.
Igår kväll när det hade börjat snöat rejält gick jag och kollade ut genom mitt sovrumsfönster stup i kvarten. Hela tiden. Jag ville se när snötäcket på marken växa sig tjockare och tjockare. Men till slut fick jag en idé. Jag skulle sluta kika ut genom fönstret, jag ville inte se hur det blev mer och med snö. För att jag därför skulle bli extra överraskad på morgonen dagen därpå när jag vaknar, och på så vis få extra mycket energi som behövs till skolan. Så jag drog igen gardinen på kvällen, efter 20.30 slutade jag kika ut. Och det gav mig en underbar överraskning på morgonen imorse. När jag vaknade av att mobilen ringde rusade jag upp med ett skutt, sprang ut till köksfönstret. Första synen var: Vitt vitt vitt. Överallt. På bilar, på hustaken, på gräsmattorna, på asfalten.
Efter det kändes dagen underbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar