Attack

No one's gonna love you more than I do - Band of Horses

Låten där uppe är ganska mycket kärlek faktiskt. Texten går liksom rakt in i hjärtat. Inte som fysiken som går in genom ena örat och ut genom det andra fortare än kvickt. Nej, den här låten går in genom ena örat och sedan söker sig genom kroppen till hjärtat där den smyger sig in och låser dörren om sig.

Det är såhär att jag har inte hål i öronen. Och nu undrar ni säkert hur i all världen jag kom på att just skriva det. Jo, jag kommer till den saken.
Jag har aldrig haft hål i öronen, inte en endaste gång, och det på grund av att jag hade en extrem nickelallergi när jag var yngre. Ett barn, om man kan säga så. Jag kunde inte ha jeans med metallknappar, det var helt omöjligt. Jag kunde inte hålla i mynt för länge. Då var det kört för mina händer.
Fast nu, på väldigt länge, har jag inte fått någon nickelreaktion alls. Jag kan använda smycken. Halsband, ringar, armband. Jag kan hålla i mynt. Det var kanske 7 år sedan som jag sist fick en sån där allergichock.
Iallafall. På senaste tiden, ungefär sen förra året, har jag börjat inse hur förbannat mycket jag vill ha hål i öronen. Tänk när man har en pissdag. Håret ser ut som ett fågelbo. Kläderna ser ut som fan. Då är det väl ändå helt underbart att sätta in ett par örhängen? Eller iallafall som jag uppfattar det.
Så nu har jag kollat upp överallt. På nätet, hos läkare, i percingstudior. Jag har pratat med folk som har/haft nickelallergi som tagit hål i öronen även fast man har allergin. Jag har verkligen kollat. Överallt. Och alla säger att man faktiskt kan ta. Visst finns risken att allergin blir värre, men jag menar, man får ju aldrig veta hur man reagerar ifall man aldrig testar? Jag kanske fortfarande har allergin kvar, fast att den bara ligger och vilar, och sedan blossar den upp om man jag tar hål i öronen. Men det kan jag ju icke veta om jag aldrig testar.
Så nu har jag argumenterat med min kära mor och jag har nog övertalat henne till 90% om håltagningen. Den sista delen är att prata med pappa om det och att hon själv ska tänka.
Personligen förstår jag inte vad det är man måste tänka över? Okej, jag var allergisk (allergin är alltså nästan borta), men förutom det ser jag inget problem. Am I right?

Det här blev nog ett skittrist inlägg för er att läsa, men som jag skrivit tidigare skriver jag till störst del för min egen skull. Inte för att ni ska se min blogg som värsta underhållningen. Fast om ni gör det så är det självklart ett stort plus. Puss!