Speak

Idag har jag inget särskilt att skriva om tror jag.
Eller jag kan väl berätta att nu i helgen ska jag bo hos pappa, som jag gör varje varannan helg. Det betyder att jag även får träffa Maloubalou, min syster. Och nu i helgen kommer även Morgan hem på besök, han har ryckt in i lumpen. Så han har varit saknad som in i helvete!

Jag vill även passa på att skriva en annan grej. Och det är att den här bloggen är till första hand till för mig, mina tankar, mina åsikter och så vidare. Jag skriver inte på den här bloggen varje dag för att underhålla er. Visst, det är ett plus om ni faktiskt tycker om att läsa vad jag gör om dagarna, även om det ibland bara är att vakna, äta och sova. Ett plus som sagt.
Jag har bloggen för jag känner ett behov av att skriva av mig. Jag älskar att skriva. Det är ett enormt intresse. Jag vet att det inte är dikter, noveller eller annat sånt som hittas här. Det är bara jag som skriver. Om mig. Mina dagar. Mitt liv. Jag bara tycker om att skriva. Mer än så kan jag inte riktigt säga om den saken.
Så, om det finns någon därute som tänker "Åh, varför slutar hon inte blogga? Linnéa fattar inte att det är ingen som tycker det är underhållande att läsa om hennes dagar". Jag säger bara; I don't care.
Jag skriver som sagt inte på bloggen för er skull. Bara för min skull.
Och om det nu finns någon som tänker sådär som jag nyss skrev så är det himla synd. Men jag kan inte göra något åt det. Tyvärr.
Tack för att jag nu fick släppa loss en tyngd från mina axlar, det behövdes! Kändes bra att skriva det där.
Tack och hej.