Helt plötsligt har det gått och blivit söndag. Vanligtvis skulle det betyda att man skulle kanske behöva plugga idag och sedan gå och lägga sig i någorlunda rimlig tid för att sedan slå upp ögonen omänskligt tidigt imorgon bitti och därefter rulla sig iväg till skolan. Men nej, det kommer absolut inte hända. Jag älskar lov. Av hela mitt hjärta.
Igår, av en konstig anledning, när jag och pappa satt i bilen på väg till mamma, satt jag och tänkte på snön. Ni vet att man efter kanske en veckas snöande så tror man att det slutligen ska sluta snöa och våren kommer krypandes. Så har det varit för mig i kanske 1½ månad nu. Först har det toksnöat i 1 vecka. Sen upphör det i kanske 1 dygn. Och man börjar hoppas lite smått att snön kanske kommer börja smälta bort. Och sedan, dagen efter, börjar det toksnöa igen. Kanske till och med ännu mer än vad det gjort tidigare.
Och så är det nu också. Det vräkte ner snö förra veckan. Sedan upphörde det. Och det började igen, när man minst anade det. När det dessutom blivit plusgrader och en liten del av snön faktiskt smält bort. Och sedan upphörde det igen. Det är väl där någonstans vi befinner oss nu. Det har precis slutat snöa. Igår vräkte det. Det var som om himlen öppnade sig. Idag har det slutat. Så man går runt på tå, smyger sig fram, och bara väntar på att det antingen ska vända igen till ännu ett snöoväder, som det alltid gör, eller så börjar solen titta fram, plusgraderna stiger ännu mer och snön börjar sakta men säkert smälta bort. Jag hoppas innerligt att det sistnämnda kommer ske inom en snar framtid. För när det är vår betyder det att sommaren är nära. Och nu kom jag ju aldrig fram till det jag tänkte på från början. Det är konstigt nog någonting jag alltid tycks lyckas med. Iallafall. När jag satt där i bilen, och började tänka på snön, slog tanken mig att snöandet kanske aldrig upphör. Man kanske får bada i snöhögar istället för att ta ett dopp i mälaren för att fira in det nya sommarlovet. Det vore väl en aning skumt?
Och vet ni vad? Vi slutar skolan om cirka 3½ månader. Helt jäkla galet. Liksom. 3 månader går fort. Fortare än blixten, nästan. Snart är det över, med Gidde-tiden och allt. Typ, tack och adjö till 3 år av mitt liv som passerat. Det kanske blir hej och välkomna till ett gäng snöhögar då. Nu bytte jag bana väldigt snabbt men det är inga konstigheter, I hope.
Nog om det. Om en timme eller två kommer grabbarna Grus och Ida hit. Grabbarna Grus = Bröderna Jonas och Erik. Ida = Jonas flickvän.
Nu fick ni det klart för er. Vi ska väl äta lunch tillsammans, som faktiskt har blivit lite av en tradition hos oss. Varannan söndag samlas vi alla här och äter. Family-time. Och det uppskattas alltid.
Så nu ska jag väl glida in i duschen och fixa till mig lite. Hörs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar