Äntligen. Nu funkar internet. Jag är helt hyperlycklig!
Under den här oändligt långa tiden som internet varit paj har jag använt Word för att kunna skriva, har skrivit ett par vanliga inlägg i Word som jag sparat. Så det är några av dom som jag kommer lägga upp nu. Ska tillägga också att internet varit stendött sen den 14e februari.
Den 21 februari 2010, 19.37
Satte precis på datorn, med ett litet gnutta hopp inom mig om att internet äntligen, med ett mirakel, skulle funka. Jag tryckte ivrigt på internetsymbolen på skrivbordet och av ren besvikelse insåg jag att internet var lika dött som det nu varit i en hel vecka. Så för tillfället sitter jag och försöker få ner rimliga meningar i ett Word-dokument. Får se om jag lyckas, för lite annorlunda är det allt.
På onsdag, om 3 dagar, kommer en tekniker kika in här hos oss. Och jag ber, bokstavligen, att teknikern kommer kunna fixa det till det rätta igen. För detta är krävande. Som jag tidigare nämnt har jag ett stort behov av att skriva, varje dag, kanske fler gånger om dagen till och med. Visst, det här funkar ju. Att skriva i Word. Men det känns bättre och tryggare på något vis att skriva det rätt in på bloggen. Vilket jag kommer göra senare, kommer kopiera detta och sedan publicera på bloggen men det hör inte till saken.
Men att jag nu sitter här, fullt sprakande levande, är ju ett positivt bevis på att jag inte är en sådan datornörd som jag tidigare trott, som absolut inte överlever utan internet. Det är ju himla kanon, right? Ingen nördstämpel på mig alltså. Eller för tusan. Jag kanske får en stämpel ändå. För ändå så sitter jag ju här. Med ett dött internet, med typ grov panik, och behovet av att skriva är enormt. Är det något att få datornördstämpel för? Hoppas inte, he-he.
Tyvärr så kommer jag inte ihåg allt som hänt sedan förra söndagen. Eller är det att säga tyvärr? Vad vet jag. Iallafall, istället för att sitta och skriva om varje dag ut och in, som jag vanligtvis gör, så kan jag väl plocka ut dom delar som jag faktiskt kommer ihåg.
Hmm. Nationellt prov i Svenska B har jag haft någon dag i veckan. I tisdags kanske det var? Svenska B innebär att det var det muntliga provet vilket jag gjorde i en grupp som bestod av Martina och Lee. Vi skulle lyssna på en kort historia och sedan diskutera kring det vi hört. Och därefter redovisa det vi diskuterat om. Vi diskuterade och redovisade om ett gäng hotellarbetare i Indien som bar vatten upp till taket på hotellet för jämnan så att hotellgästerna skulle få vatten till att duscha. Låter väl kanske lite si sådär men det gick bra faktiskt.
En annan positiv grej är att jag äntligen fått byta örhängen. Jag har ju haft läkningsörhängena i öronen i 6 veckor. Egentligen skulle jag vänta i 7 veckor, till torsdag som kommer nu, men jag valde att byta dom redan i fredags. Så efter skolan i fredags åkte jag ner till stan och köpte mig 9 par örhängen. Och ja, jag vet att det låter extremt. Måste först förklara så att det låter lite mildare. När man köper örhängen hänger dom allra oftast på en plastbit, eller vad man ska kalla det. Ni förstår hur och vad jag menar va? Iallafall, på den "plastbiten" hängde det 9 örhängen. Fattar ni? Så jag köpte 9 åt gången, för ett pris, som hängde ihop. Hope you got it.
Därefter åkte jag hem fortare än kvickt och skulle försöka ta ur läkningsörhängena. Tror ni det var lätt? Åt pipsvängen heller. Fy fan. Dom satt som berg! Men jag hade blivit förvarnad innan så jag var väl lite beredd att det skulle vara svårt. Men tillslut åkte dom ut. Och in åkte ett av dom nya paren, ett par vanliga vita pärlor.
Efter allt slit är jag supernöjd och hur glad som helst att min nickelallergi inte kommit tillbaka, än så länge iallafall. Ska tänka positivt.
Redan nu har jag börjat tänka på att ta mer hål. Jag vill ta fler längs kanten av örat you know? Uppe vid brosket ungefär. Pratade med mammsen, och det får jag. Lovely.
Jaja, nog pratat om örhängen.
Igår var det lördag och den, iallafall kvällen, spenderades på Café Gränden med Bastian, Andrea och Bellego. Vi kom väl dit runt 20-tiden och satt där ett par timmar. Trevligt var det. Vid 22-tiden ungefär tog vi alla bussen hemåt. Jag och Bastian kilade vidare hem till honom och hade tänkt oss att kika på Sherlock Holmes. Men nja, det visade sig att det blivit nå strul när han laddat ner den (ja, min pojke är olaglig) så vi struntade i det. Istället såg vi Pineapple Express, vilken var himla bra.
Vid halv 1 var vi båda så trötta att det började bli dags för mig att gå hemåt så vi inte skulle somna. Runt 1 var jag hemma, la mig i sängen på en gång och somnade på bums.
Detta är väl det enda jag minns från veckan, om jag ska vara ärlig. Kanske mest för att det allra mesta hänt i slutet av veckan och helgen. Hehe. Ciao.
Och ja, som sagt, det här kommer jag ladda upp senare när internet funkar. Eller just ja, när du läser det här kommer jag redan ha publicerat det. Skoj!
Det var alltså ett av "inläggen" jag skrivit under veckan. Här kommer ett till.
Den 22 februari 2010, 19.00
Ja här sitter jag ännu en gång, med Word-dokumentet uppe och är lika frustrerad som tidigare över att internet är stendött, som det varit i en evighet.
Jag pratade nyss med mamma, jag frågade om den där teknikern som kommer på onsdag kommer kunna fixa det här, eller om han bara ska komma och granska det. Mamma gjorde mig besviken och svarade att teknikern förmodligen kommer granska det. Om han sedan kommer fixa det eller inte får väl visa sig.
Besviken som sagt. Nu får jag väl definitivt en nördstämpel, men jag har för tusan börjat ränka ner dagarna till onsdag. För internets skull! Helt galet.
I lördags, på bussen på väg ner till fikan, satt jag och klagade över att internet inte fungerade. Bastian sa tillslut: Om jag skulle sitta i din sits, och skulle få en tekniker hemskickad till mig för att granska felet skulle jag för tusan ta honom som gisslan.
Så jag tycker i så fall att han också för en nördstämpel. Puss på honom.
Äh, nu ska jag icke klaga. Fast det kommer inte hålla länge för jag sitter nu med massa ilskna känslor inom mig angående denna snö och förbannade kyla som jag faktiskt måste få ur mig. Så ursäkta om det är någon som tar illa vid sig på grund av detta klagande. Välkommen till Linnéas klago-blogg, typ.
Imorse vaknade jag trött vid 7-tiden ungefär. Strax efter jag slagit upp ögonen får jag ett sms av Jeanette där det står att det är 22 grader kallt ute. Jag fick en chock och försökte inbilla mig att det absolut inte kunde vara så kallt. Liksom, 22 grader. Det går ju inte. Morgonen försvann ganska fort. Jag duschade, åt frukost, fixade mig lite smått. Precis innan jag skulle kila iväg till plugget tänkte jag att jag faktiskt måste kolla upp om det verkligen är så kallt. För det går ju inte, som sagt.
Till min förvåning stod inte termometern på 22 minusgrader. Istället stod den på 24. Jag rös i hela kroppen. Jag frös redan innan jag kommit ut till den kalla vintern. Så, min lilla korta promenad till skolan blev väl lite upp och ner, lite rörig och så. Och framförallt kylig. Jag lyckades ramla in i en snödriva efter jag hade klivit någonstans där snön var en aning djupare än vad jag trott att den skulle vara. Så där låg jag ensam i snödrivan och skrattade hysteriskt. Hoppas jag också var ensam så att ingen granne stod i sitt fönster och stirrade på mig. För om någon såg mig skulle väl förmodligen männen i de vita rockarna komma och hämta mig och spärra in mig någonstans.
Ja, och nu tog det slut på ord också. Sånt händer. Detta är ett Word-dokument, som nu ligger på bloggen eftersom du läser det. Score.
Ja, där var 2 av alla Word-dokument som jag skrivit. Intressant? He-he.
Idag har det iallafall varit skola, like always. Efter plugget, vid 15.40-tiden, tog jag, Jeanette och Martina bussen ner till stan. Jag och Jeanette åt en varsin kyckligpanini på Gränden, och gick sedan runt en sväng på stan. Jag hittade ytterligare ett par örhängen. Underbart!
Vi hörs, ciao.
Och som sagt, I'm back on track!
Och, förlåt för ett förfärligt långt inlägg! Efter denna oändliga långa tid utan internet kanske ni förstod att ett långt inlägg var det som stod allra först på att-göra-listan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar