Moviescene

Torsdag idag då. Det är idag som jag egentligen skulle tagit ur läkningsörhängena. Men ivrig som jag alltid är så åkte dom som sagt ut för en vecka sen. Vilket jag är glad över.
Det här varit en sån här lite skum dag. En sån där känslo-dag. Eller det började nog redan igår. Det var väl någonstans på mattelektionen då det mesta gick åt pipsvängen. Jag skulle prata med 2 matematiklärare och förklara för den ena läraren varför jag ville bytte från den gruppen, till den andra lärarens grupp. Och ja, det har ju sina anledningar som jag inte kommer nämna här. Blä säger jag bara. Iallafall. I don't know why men jag var skrämmande nära på att börja gråta. Bokstavligen. Jag. Vet. Inte. Varför. Jag menar. Nej. Jag vet inte vad jag menar förresten. Det var så bizarre, som min franskalärare skulle säga. Bizarre betyder konstigt, alltså. He.
Lyckligtvis lyckades inga tårar smita ut ur ögonen, utan dom kröp in igen och gömde sig. Men dom försvann inte. För kanske en halvtimme senare berättar Jessica att hon ska flytta. Och det var då det svämmade över. Både jag och Anna hade tydligen haft en sådan dag. En gråtardag. Så där stod vi. Jag och Anna med tårarna sprutandes. Med en förvirrad Jessica. Ja, och det var väl det mesta igår som gjorde att det svämmade över.

Idag har det väl varit bra, och skumt. Eller. Jo. Dagen började bra, med franska. Älsklingen hade man vid sin sida, och då klagar jag inte. Men det var framåt eftermiddagen som jag kände en irritation inom mig. Jag ville bara hem. Hem till min säng. Sova ville jag. Äta choklad. Fast jag bestämde mig för att detta inte skulle få mig att gå itu. Så jag bet ihop, förbannat hårt, och klarade mig igenom dagen någorlunda skinande. Men därimellan var det nära att det blev en gråtardag igen. En arg/gråtardag. Något sånt.
Fast icke. Det bidde okej tillslut. Så nu sitter jag här och är på ett himla bra humör. För snart är det lov, mina vänner. Och det ska jag ta vara på, fullt ut.

Och nu ska jag väl, typ, gitta. Som man säger. Pussen!