Den här dagen har gått åt till att dega runt som en riktig degboll i min ensamhet här hemma. Men det har inte varit en dålig dag. Inte alls. Tvärtemot. Mer än underbar har dagen varit, trots att jag varit sjuk som en höna. Jag har gått runt med ett leende på läpparna sen, eh, klockan 8 imorse tror jag? Och nu har klockan precis passerat 22-slaget. Leendet sitter kvar där på läpparna, med mungiporna enda upp till hårfästet i pannan.
Ja, vad mer behöver man säga. Allt börjar tillsist falla till sin rätta plats. Med allting. Och oj, vad jag är lycklig.
Nu är det liksom officiellt Linnéa & Bastian.
Livet leker, med andra ord.
Det var allt för mig, puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar