Humörsvängningar, tja! Mamma skulle koka ägg tidigare ikväll och ropade in på mitt rum och frågade ifall jag ville ha 1. Jag svarade att det ville jag gärna ha. Jag fick inget svar tillbaka på det men jag antog att hon hörde att jag svarade ja.
Ett par minuter senare går jag ut i köket och ser 1 ägg i kastrullen. "Jaha, ska du inte ha ägg eller?" frågar jag. "Jo, det ska jag visst. Du skulle ju inte ha så jag får äta ägg själv." var hennes svar. Hon hade alltså hört fel och trott jag sa nej när jag egentligen sa ja. Gud. Något måste ju ha hänt uppe i huvudet på mig. För helt hux flux blev jag så irriterad att jag hade lust att lägga mig ner och gråta! Helt sinnesjukt, jag vet. Jag tycker så synd om min älskade mamma. Jag ligger inne på mitt rum, halvsover och småmumlar ett halvt svar till henne och förväntar mig att hon ska höra. Usch, dumma mig.
Och inte blir det bättre av att jag nästintill är begravd i alla idiotiska franskaböcker och fattar nada av det jag läser i böckerna. Can't take this anymore. For real.