Idag var det dags för nationella prov i engelska C. Jag ska inte säga så mycket om det men kan väl åtminstone säga att det iallafall känns någorlunda bra. Jag gjorde mitt allra bästa och det är väl det som räknas antar jag!
En liten del av klassen fick sluta tidigare idag, lyx på hög nivå tycker jag. Då kilade jag, Anna, Fanny och Martina ner till stan. Eller ja, vi lämnade av Martina på väg ner till stan hemma hos henne. Efter kanske 1 halvtimme nere at the town kom även Andrea. Det blev massa kollandes fast ingenting nytt fick följa med mig hem tyvärr.

Jaja, nog om det. Inom SO:n har vi börjat arbeta om yrkeslivet och så vidare. Så på torsdag nästa vecka har vi blivit erbjudna en "frivillig prao" som ska matcha och kan kopplas ihop med sitt gymnasieval. Och eftersom jag har sökt in till journalist och media-linjen på InfoKomp tyckte jag att det skulle vara grymt om man kunde få vara på VLT för en dag, och hänga efter någon där och se vad dom gör. Jag fick ingen garanterad plats men jag fick däremot ett nummer till en journalist som jag ska ringa imorgon då jag förmodligen får reda på om jag kan komma dit eller inte. Jag hoppas med hela mitt hjärta att det går. När jag klev in genom svängdörrarna in till VLT-huset blev jag nämligen fylld av en speciell känsla. En ganska underbar sådan. Det var som om en röst i mitt huvud sa till mig "det här är rätt". Och det var så det också kändes. Så man klev ut därifrån, med ett leende på läpparna, och kände sig fulländad på någe vis.