- Nej tyvärr, vi tar inte emot praoelever.
Besviken Linnéa, tja! Jag hade verkligen hoppats att jag kunde få komma dit till VLT bara över en dag och få se hur journalisterna jobbar. Det skulle ge mig en liten inblick i det hela, liksom i det yrket som jag faktiskt vill jobba med. Det känns bara ännu surare när jag inte ens fick prata till punkt innan hon slog på luren i örat på mig.

- Hej, mitt namn är Linnéa och går sista året på Gideonsbergsskolan. Jag ringer angående praopl... Där blev jag avbruten av rösten i andra änden av telefonen.
- Nej tyvärr, vi tar inte emot praoelever.

Jag hade orden snurrandes i huvudet, det jag hade tänkt att säga till henne, det jag tänkt att berätta om jag inte blivit avbruten. Hade tänkt säga att man kanske inte kan kalla det prao eftersom det bara är över en dag, att jag bara hänger på och ser hur allt går till. Att jag inte kommer vara i vägen, om det är där skon klämmer som gör att dom väljer att inte ta in praoelever, vilket man inte ens kan kalla mig i det här fallet. Känns surt att man inte ens hann "sälja in" sig där. Jaja, får väl se det positivt på någe vis som jag inte listat ut riktigt ännu. Jag vill bli journalist/fotograf. Ja visst, okej. VLT tar inte emot. Och där kan man liksom komma med både foto - och skrivningsintressen plus en hel del också. Jag har även gått till en fotostudio på Oxbacken men icke sa nicke - dom tar inte heller emot. Span finns. Latte finns. Men alla delarna ingår i VLT. Visst, Västerås Tidning finns. Jag kan ge det ett försök men eftersom VLT, som är den största tidningen här i stan, inte tog emot känns det djupt inombords att Västerås Tidning förmodligen inte heller gör det. Happ, det här kändes ju skoj. Just nu, i denna stund, skulle det vara skönt om man kunde byta intressen. Att glömma bort att jag faktiskt älskar att skriva. Det kanske skulle vara enklare. Kanske om mitt drömyrke var att driva en klädaffär, sälja kläder osv. Då skulle man väl egentligen bara kunna vara i vilken klädaffär som helst i stan. Enkelt och rakt. Ja. Men så är det inte. Jag vill inte driva en klädaffär, sälja kläder, hjälpa kunder att hitta rätt storleker, vill inte vara någon slags modecoach. Nä. Journalist vill jag vara. Och då är det typ som en kick in the head när man blir "nekad" en dag hos VLT.