Min förkylning kunde inte stoppa mig igårkväll eftersom runt 19-tiden drog jag iväg till Djäkneberget där hela gänget skulle grilla. Det var riktigt kul och väldigt skönt att man inte låg hemma ännu en kväll och ruttnade bort. Jag har varit sjuk hela veckan, har inte kunnat göra någonting, så ja, jag tog risken helt enkelt. Jag kanske blir ännu sjukare men jag bryr mig inte. Jag vill inte ruttna bort, och jag tror det är någorlunda normalt att känna så.
Efter ett par timmar på Djäkne kilade jag iväg till bussen och gled iväg hemåt till pappa igen. Här var huset fullt med massa gäster och enorma mängder med mat och efterrätter. Jisses. Hade ingen lust för att vara social, förlåt, så jag bäddade ner mig i sängen med ganska många täcken och filtar över mig. Jag var ungefär som en isbit, nästan bokstavligen. Fadern kom in och gav mig tabletter hit och dit som skulle ta bort hostan, ta bort huvudvärken, ta bort febern - ja, allt. Dock så hade jag inte feber och huvudvärk och allt annat som han trodde. Bara den förbannade hostan. Hellre har jag feber än att vara som en döende kråka. Faktiskt.

Fast nej, nu ska jag ta och glida in i duschen och sedan ska jag nog ta och glida ner till stan. Måste kolla på lite stuff.
Och just ja, snälla, håll tummarna åt mig angående jobbet! Jag vill ha, jag vill ha, jag vill ha det!