One two three, go

18.20


18.26


18.28 är nu klockan. Och det är nu jag känner att jag samlat ihop alla tankarna till en normal och välförstådd smet. 18.20 hade jag tänkt att jag skulle börja skriva detta inlägg. Men jag fick istället vänta i hela åtta minuter för att få koll på allt uppe i huvudet. Fast det är inga konstigheter!
Såg för en liten stund sen att ni hörde något från mig senast i lördags någongång men ni dör väl inte för det hoppas jag. I'm back now! Nej men. Anledningen till att jag inte varit så aktiv här på bloggen i helgen var att jag hade ganska fullt upp. Plus att jag faktiskt inte hade någon ork till att sätta mig vid datorn och skriva. Faktiskt liksom. Ovanligt, yes sir.

Äsch, i lördags kommer jag knappt ihåg vad jag gjorde. Inget viktigt tror jag. Men i söndags var det fullt upp. Eller jag menar, igår var det fullt upp. Gud, det är bara måndag idag. Iallafall. Igår åkte jag ner till stan ungefär vid lunchtiden med Jeanette. Det var riktigt härligt väder vilket man märkte på alla. De flesta av de själar som gled runt där nere på stan gick med fina vårjackor. Vissa hade till och med skippat både vårjacka och halsduk och gick i bara tröja. Sommarkänslor, jo tack.
Efter ett par timmar at the town hade jag lyckats köpa ett par skor, tights och solglasögon. Jag kände att solen påverkade mig så mycket, det sistnämnda blev alltså nästan ett impulsköp. Men ja, jag är nöjd. Både med det sistnämnda och förstnämnda och mittnämnda (?).
Lite innan 17 hade vi bänkat oss inne i Fryx gymnastiksal för att kolla på när Bastian och company spelade basketmatch.
Någon timme efter det fick jag och Bastian skjuts av Jeanettes pappa hem till pappsen. Vi är evigt tacksamma! Och ja, resten av kvällen tillbringades där hos pappa för min och Bastians del.

~

På senaste tiden har jag ju funderat på att söka jobb, VLT-jobbet och sommarjobb och lite sånt där. Igår kväll såg pappa nämligen lite lagom bekymrad ut. Jag frågade vad som stod på. "Ja, alltså, hmm, ja. Det är egentligen inte meningen att jag ska säga det här nu, för detta skulle blivit en överraskning som ni skulle få reda på ett par månader senare än nu, men ja. Nu måste jag väl säga det. Vecka 29 kan du inte sommarjobba, om du får sommarjobb vill säga. Vi ska åka iväg någonstans då. Bara så du vet" sa han ganska tystlåtet. "Eh, jaha, men vadå åka iväg? Vad menar du? Berätta nu pappa. Vad händer vecka 29?" frågade jag ivrigt.
*Lång paus*

"PAPPA, berätta nu. Vart ska vi? Grekland? Utomlands? Värme?" försökte jag.
*Paus igen*
"Linnéa, lägg ner med det där. Du kommer aldrig kunna fråga ut mig. Det går bara inte."

Åh. Förhoppningarna höjs. Dom växer och växer och snart är förhoppningarna uppe vid sin spets. Åh. Tänk. Nej. Jag får inte tänka. Nej. Men ändå. Grekland. Åh. Det vore väl helt fantastiskt. Men nej, igen. Jag vill inte bli besviken, det vill jag verkligen inte. Så hmm. Jag försöker tänka på.. Hmm. Nej, jag försöker inte tänka alls.
Men. Det är svårt. För jag är nämligen en väldigt nyfiken varelse. Extremt väldigt mycket nyfiken. Jag kommer nog inte kunna sova på flera veckor och månader tills jag får reda på vad det är. Usch, jobbigt.
Åh, Grekland.

Jaja, nog om det nu. Fast tankarna håller sig kvar, om jag ska vara helt ärlig. Tyvärr.
Hmm. Ja, idag är det måndag och det är första skoldagen efter påsklovet. Och just ja, det är 41 skoldagar kvar tills vi får sommarlov. Eller något sånt. Om det inte är prick 41 dagar är det cirkus 41. Men det är galet. Galet kort ju. Underbart!
Jag fick tillbaka mitt hemkunskapsprov idag som vi gjorde typ måndagen innan vi slutade. Det blev ett MVG. Mums. Det här är en bra dag, allt bara flyter på, precis som det ska.

Efter skolan slutat, vid 15-tiden (vi fick slutade tidigare för franskaläraren, obeskrivligt nästan), kilade jag och Bastian över till honom där jag var ett par timmar.
Och nu är jag hemma. Sitter i sängen med datorn i knät. Jag känner hur benet börjar bli varmt. Fläkten under datorn surrar. Störande.

Usch vilket rörigt inlägg det här blev. I hope you will survive. Det är såhär det går om jag inte skriver varje dag. Tragiskt. Hörs!
Och nu blev det ett väldigt långt inlägg. Är det för mycket? Kritik och kommentarer skulle uppskattas!