Idag är det en så kallad sovardag, jag har absolut ingen lust alls till att kliva utanför dörren. Men tyvärr kommer jag bli så illa tvungen därför jag ska kila iväg till ICA lite senare och hyra filmer. Det blir med andra ord en riktigt chill kväll med, ja, filmer och hmm, kanske godis.
Jag vaknade väl upp imorse vid halv 12. Gick upp och åt frukost. Bums i säng igen. Somnade. Och vaknade för en kvart sen ungefär, alltså typ 15.30. Chillar galet och sover galet. Så ja, därifrån kommer smeknamnet sovardag. Tanken av att sova onaturligt mycket är ohälsosamt finns fortfarande kvar och den lär väl stanna här en stund. Men jag älskar att sova. Och bland det bästa som finns är ju att komma hem från skolan och däcka i sängen och sedan vakna upp med att känna sig som en ny människa. Det brukar åtminstone jag lyckas med. Man kan ha haft en riktig pissdag vilket sedan är som bortblåst efter någon timmes sömn på eftermiddagen.
Kvällen igår blev iallafall riktigt grym efter att vi äntligen kommit på bussen som skulle ta oss till festen. När jag var på andra sidan gatan av busshållplatsen kommer bussen och kör snopet förbi även fast jag springer som en galen elefant med ett gigantiskt, regnbågsfärgat paraply i ena handen och väskan i den andra. Bastian satt i busshållplatsen och fick se allt in action, jag som kommer springandes och den mycket dumma busschauffören som bara drar förbi. Så där fick vi sitta i en halvtimme i ett inte så jättevarmt klimat. Man kan väl säga att jag var lite irriterad, mh.
När vi slutligen kommit fram var festen i en lokal på Önsta IP med typ 90 pers. That's how we do it! Mot kvällens slut blev det en långpromenad hem för mig och Bastian, i regnet. Men faktiskt så var det rätt skönt. Träningsvärk i ljumskarna/rumpan har jag idag, vältränad hey! (Fast det kan ju bero på all dans by the way..) Och på tal om träningsvärk har jag dissat träningen ganska stort på sistone. Har haft så äckligt mycket i skolan och all energi har liksom runnit ur mig. Den har behövs laddats upp igen hemma och inte i en träningslokal. Men snart så. Då blir det stenhårt. Fast måste bara fixa lite kraft för att kunna ta tag i det, för det brukar vara det som är allra svårast. Let's pray.
Och det där gigantiska, regnbågsfärgade paraplyet. Det glömdes ju såklart kvar i lokalen, kom jag på när vi var kanske 3 minuter hemifrån. Hade alltså gått hela den där långa biten och just då passar det sig att komma på att regnbågen är en evighet bort från oss. Psykbryt.
Jaja, hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar