00.36

Att ligga på en enorm gräsmatta och känna hur gräset kittlar mot huden, att ligga där och stirra upp i himlen, på molnen som susar förbi och allt det blåa. Att sedan blunda en stund. Att rysa till när en svag vind sveper förbi som ställer gräset i rörelse som i det fallet kittlar huden ännu mer. Det gjorde jag igår. Låg där i en timme eller två. Tiden bara flög iväg av att bara vara. Det var fridfullt. Ja, väldigt fridfullt.