Gudinnorna

Det blev Löga all in idag. Först på dagen med grabbarna och sedan på kvällen med mina fantastiska flickor. Satt väl där på stora gräsmattan i någon timme tills det började kurra i våra magar så vi gled in till stan istället och satte oss på kära donken. Seriöst, mitt andra hem, tragiskt nog. McDonalds två kvällar på raken. Men det är okej. Och där satt vi i ytterligare någon timme med hamburgare och en massa skratt. Världens finaste vänner har man.
Är bara så förbannat glad. Och att jag också vet att man ska träffa sin soulsister imorgon och steka galet på Löga, ännu en dag, är inte alls helt fel. Hihi, helt lovely.

Jag har lust att skriva ett sånt där inlägg som blir så långt att man ger upp med att läsa det efter hälften. Ett jättelångt inlägg. Ungefär som, kanske, en bibel? Nej, inte så. Men långt. Sådär konstigt långt. Nästan så långt att folk börjar tvivla på om jag har något annat liv än att sitta här och babbla om allt och ingenting. Men det är okej det med. Allt är okej. Mer än okej. Allt är fantastiskt.
Jag kan meddela att jag ligger på golvet för tillfället, sådär som jag gjorde för några veckor sen. Ligger här med alla mina kuddar på min stora, fluffiga matta. I knät har jag laptopen som är lite varm. Fläkten liksom. Men det är också okej. Jag är glad. Min soulsister och jag. Vi är typ som en endaste person. Fast vi springer runt i två olika kroppar. Men hjärnan är likadan. Tankarna, känslorna. Allt.

Och jag åker faktiskt rätt snart. Först till Göteborg. Sen drar jag liksom hux flux till Grekland. Visste ni det? Kan väl aldrig tänka mig att jag nämnt det tidigare. Nä. Då ska jag fotografera i mängder. Det gör jag alltid. Men alltså. I Grekland. Man måste dokumentera allt. Få idéer. För jag ska skriva i mängder också. Ska inhandla lite skrivgrejer. Har en hel del här hemma, som kom till användning senast idag. Eller igår säger man ju nu. För nu är det 28 juni. Igår var det 27. Jaja, you got the point. Jag ska ju bli resejournalist. Är det inte då ganska ordentligt bra läge att skriva medans man faktiskt är där? Typ, som träning.

Undrar hur mitt liv ser ut om 20 år. Då kanske det är återträff för 9c2. Då är vi 35-36 år. Undrar hur jag kommer se ut. Undrar om min historia kommer vara som en journalist. Jag kanske blir något helt annat. Kanske advokat. Eller frisör. Eller kanske polis. Undrar hur resten av klassen kommer vara då. Om de uppnådde sina drömmar eller om de gick i kras. Det finns en hel del att fundera över. Men jag sätter nog stopp här. För imorgon ska jag träffa min soulsister, som jag nämnt ett flertal gånger nu kanske. Så liksom. Jag vill somna nu på stört och vakna upp imorgon. Superredo för ännu en dag i solen. Med Jonna. Japp. Och det tog tid att skriva idag. Det dök upp lite annat på vägen hit. SMS. MSN. Måla naglarna. Äta banan. Men det är också grymt okej. Hörs!