High on life

Här är mysfaktorn otroligt hög. Jag sitter för tillfället ute på balkongen hos min älskade mamma. Runt om mig har jag virat en grå yllefilt som värmer alldeles perfekt. Lite varstans står det ljuslyktor som strålar ut ett himla vackert sken. Faktiskt det enda sken som lyser upp här på balkongen bortsett från datorn. Jag sitter i en av balkongstolarna. Stolsdynan är blå och vit med lite ränder och en och annan blå blomma kan hittas på tyget. Mamma har gröna fingrar. Hon gillar att hålla på med växter och blommor. Plantera och grejer. Och därför sitter jag just nu i en minidjungel. Bakom mig kringlar det upp en alldeles klargrön växt uppför väggen. Den är nästan uppe vid grannens balkong. Framför mig har vi två stora, vita blomlådor som hänger ut över räcket. Där är det krasse som växer. Det har jag lärt mig. Många gånger när jag var yngre hjälpte jag alltid mamma när hon donade och hade sig med jorden och alla blomfrön. Det är på den vägen jag lärt mig namnet. Krasse. Krassen är på väg att slå ut nu. Små knoppar kan man hitta lite överallt om man tar sig tid till att leta efter de. Blommorna blir alldeles romantiskt röda och sådär superfina när de väl tittar fram. Om jag sedan sliter blicken bort från krassen som växer där framme och datorskärmen och ut över balkongens räcken. Om ögonen styr sig mot himlen är den alldeles mörkblå. Inte ett endaste moln men ingen liten stjärna kan heller skymtas. Inte så långt ögat kan nå. Men det är ändå en fin kväll. Det är varmt. Även fast jag sitter här med den där gråa yllefilten kan jag ändå känna att det är behagligt. Om jag skulle lyfta bort den från min kropp skulle jag nog inte rysa till av någon sval vind. Det är bara allmänt bekvämt. High on life, eller vad var det?