Honey pie

Det här har nog varit den allra bästa dagen på så himla länge. Hela dagen har spenderats med min fina Bastian, fyra månader firar vi som sagt, som jag nu nämnt ett antal gånger. Började med att åka ner till stan där jag mötte upp honom och därefter ner till Framnäshamnen där vi tog loss båten och åkte ut med den. Denna gång blev det inte Östra Holmen, vi åkte istället ut mitt på sjön och la till där, i med ankaret och sedan bara chill. Dock hade vi inte världens tur med vädret, ute på Mälaren var det en massa moln fast det hindrade inte oss (Bastian) från att bada. Ett snabbt hopp från kanten blev det för honom. Lite småkyligt skulle jag gissa på att det var men vad gör man inte när första sommarmånaden är här?

Efter hans snabba dopp kom faktiskt solen fram lite då och då mellan dom nu fjädertunna molnen. Lite längre bortåt var dom kolsvarta och helt enorma, dom här hade lyckligtvis skingrat sig en aning. Så lite solbad i båten hann vi med, grymt mysigt.

Båt är det bästa som finns en riktigt fin sommardag. Och just på den här dagen kunde det inte bli bättre.

Efter någon timme där ute körde vi tillbaka in i hamn och hopp upp på cyklarna blev det och vidare till pizzerian Amore inne i stan där vi åt en varsin kebabtallrik. Åh så gott det var och åh, vad vi blev mätta. Kebabkoma hamnade vi alltså i efter det, som vi kallar det.

Och sedan upp på cyklarna igen med färd mot Gideonsberg där vi stannade till en stund vid basketplanen där hela gänget spelade på blodigt allvar. Lite snack där och därefter hem till Bastian för min och hans del. Där stannade vi i ytterligare några timmar tills vi kilade ut till planen igen. Vi blev väl en aning förvånade när vi såg att varenda liten prick var kvar, det hade till och med ramlat dit ett par fler än innan. Där stannade vi iallafall ett tag tills det blev dags för oss båda att åka hemåt för kvällen. Och nu sitter jag här, klockan är 22.32, jag är nästan precis hemkommen och jag har ett enormt leende fastklistrat på läpparna. Det har nog faktiskt suttit där hela dagen, från allra första början, som har växt sig större och större, bit för bit, hela tiden. Leendet kommer nog till och med sitta kvar på läpparna när jag slår igen ögonen för natten. Fantastiskt.

Jag kan säga att jag är lycklig, så förbannat, galet, otroligt, ofantligt lycklig. Och tacksam är jag. Väldigt tacksam. Och jag älskar min Bastian, obeskrivligt mycket.

Random