Jag längtar och längtar och återigen längtar som in i bomben. På stört efter jag slagit ihop ögonen igår kväll såg jag kritvita stränder, blåa hus med vita knutar, klarblått hav och en chicken souvlaki framför mig. Allt var så nära men ändå så långt bort. Det är såhär det känns när jag ska iväg.
Jag vet att jag ska iväg men det kommer hända så långt bort i tiden. Ungefär. Det känns som om man måste gå och vänta i en evighet tills man väl kommer till det datumet då flyget lyfter. Och denna väntan är hemsk. Men samtidigt nervpirrande och underbar.
Åh. Ireon. Samos. Grekland. Jag är damn lycklig nu alltså. Orden är liksom bortblåsta känns det som men det kommer ändå ut en massa, helt spontant.
Och bara för att jag är en sån enorm Greklandsälskare har jag bestämt en sak, som jag egentligen haft i tankarna i flera år nu. När jag går ut gymnasiet ska jag resa ner dit och jobba i 1 år, det spelar nästan ingen roll vad det är för jobb. Bara jag får vara där och tjäna pengar. Sen kanske det slutar med att jag blir så fast i landet att jag bara måste stanna kvar och då flyttar jag in till Athen och blir en grekisk journalist/fotograf. Dags att lära sig det grekiska alfabetet nu va. Kalemera betyder god dag, jaso betyder hej men hur sjutton ska man skriva det med grekiska bokstäver? Vilket mysterium. Åh! Mysterium betyder hemligheter på grekiska kom jag på nu! Hihi, det här är kul.
Innan varje tidigare Greklandsresa har jag nämligen faktiskt försökt lära in mig lite vanliga fraser och meningar och de sitter någonstans i huvudet ännu. Det är lite småskoj att sedan lära vidare orden och meningarna till pappa. Typ grekisk lektion. Mmh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar