Vill skriva jättemycket, flera tusen rader och bara låta orden flöda på. Jag vill så mycket att det blir för mycket. Det är så mycket att alla ord och alla rader inte kan flöda på och fylla denna vita sida. Men jag har ingen blekaste aning om vad jag vill skriva. Känslan bara finns där, inom mig. En vän sa till mig en dag "Det är känslan som spelar roll." Men i detta fall kan jag inte hålla med. För nu är det känslan inom mig som vill bryta ut och jag blir galen i bollen om den inte lyckas. Jag ska därför efter detta inlägg ta med mig ett skrivblock och bege mig ut till balkongen medans solen ännu lyckas hålla sig framme. Där får orden flöda.
Men något jag kan säga redan nu utan att en känsla ska bryta sig loss är att jag vill sätta mig på flyget nu på stört som sedan tar mig till Samos, Grekland. Jag längtar så innerligt mycket att det känns som om tiden ibland stannar. Bara för att jävlas med mig liksom. Ju mer jag längtar, desto saktare går tiden. Slowmotion ungefär. Hädanefter ska jag försöka sluta längta. Och det är ju nästan ett skämt att jag ens skriver det. Hallå. Jag? Inte längta? Det finns typ inte med på världskartan, men drömma kan man ju. Drömma om att inte längta. Men drömmen och tankarna om att ligga på en het, kritvit strand kommer knuffa bort inte-längta-drömmarna till Afrika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar