Denna dag har varit kanoners. Jag börjar tycka om skolan igen. Vi får fika hela tiden på alla lektioner och sluta typ 4 timmar tidigare än vanligt. Inte konstigt att jag börjar älska't igen. He. Plus att vi hade våra SO-redovisningar imorse om våra påhittade länder. Min, Andrea's och Jeanettes heter Papayanazön, en riktig tropisk ö. Efter alla redovisningar var det dags för röstning - klassen fick rösta på den redovisning som var bäst.
Min och Johanna och hennes grupps redovisning blev framröstade som vinnarna, yey! Så då har vi alltså ännu en positiv grej som hänt. Och inte nog med det, det var faktiskt kul också. Jag har fått en helt annan syn på redovisningar, det känns liksom inte lika jobbigt nu längre. Fantastiskt. Tagga för InfoKomp, for sure!
Dock så blev det ett litet sad moment under en fikatime på svenskan, vi hade en liten grupp-utvärdering om de senaste 3 åren på skolan med klassen, hur lärarna varit, hur vi var när vi var yngst på skolan, hur vi har utvecklats och så vidare. Det kändes så tomt när man tänkte att ja, snart är det slut. Vår klass har varit lite seg på att "komma igång". Det var väl i mitten av 8:an som alla började komma närmare varann, då det blev en sån där äkta klasskänsla. Och nu är den känslan som starkast, vi är som tajtast nu när allt snart tar slut. Varenda liten prick kommer jag sakna till gymnasiet. Det känns så sjukt sorgligt alltihop. Tårar kommer spruta på avslutningen, det vill jag lova.
Och som jag skrev tidigare så är det ju 4 månader mellan mig och älsklingen idag också. Är så sjukt lycklig, svävar bokstavligen på rosa, fluffiga moln. Världens underbaraste pojkvän har man, ohja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar