Hemma i Gurkstaden efter 5 dagar i Götet. Fem rätt jobbiga dagar. Min jävla magkatarr. Fy helvete vilket illamående jag dras med. Dag ut, dag in. Bilresan hem var inte rolig. Nä. Fast trots min magkatarr har jag ju såklart haft fem mysiga dagar där också. De har spenderats med goa människor och framförallt med Karin och Bosse. Faster och hennes man. Mysiga personer.
Fast matintaget har inte varit stort. Bara jag dricker en klunk vatten känns det bokstavligen som om magen vänds ut och in, illamåendet förvärras gånger miljoner och satan vad drygt det är. Det jag kunnat stoppa i mig de senaste två dagarna är enorma mängder av ProViva, tre tekakor, en halv potatis, massa glas vatten, ett par blad persilja och medicin. Man känner alltså ingen hunger, det bara suger och svider i magen liksom. Låter som hungerkänsla men det är det icke. Och som sagt, när man väl äter något, om ens en enda liten tugga av en potatis, vrids man i illamående och magsmärta. Med andra ord - jag svälter för fan.
Problemet är nämligen att jag har en rädsla. Illamående- och kräkrädsla. Hela kroppen rös till bara av att jag skrev det där ordet. Åh, kill me. Kan inte sätta ord på det. Så jag går runt och är nästan livrädd dygnet runt. Ni fattar. Det är hemskt. Och det enda jag vill nu är att ha en stor flintastek och massa hasselbackspotatis framför nosen på mig men icke sa nicke. Usch.