Jag lider med min kära mor. Hon har lagat mat till mig, hon kommer med värktabletter då och då, hon har gått till ICA och handlat glass till mig (glass är bra mot halsen) och hon har bäddat iordning åt mig. Jag mår alltså lika kasst som jag gjorde igår kväll. Det har inte blivit ett dugg bättre. Är lika eländig och har lika ont i hela kroppen. Och inte ens tal om huvudet. Bara jag rör huvudet någon centimeter känns det som om hjärnan vrider sig där inne. Herrejisses, det är omänskligt. Jag känner mig som en enda enorm degklump. Det var längesen jag blev såhär sjuk. Och jag måste säga att det känns lite annorlunda att bli sjuk mitt i sommaren. Detta brukar alltid komma en riktigt kall vinterdag då man går och begraver sig själv i tjocka kläder och kan krypa ner i sängen under täcket med en kopp te med sig. Men det är lite svårare nu. Vädret är strålande, 30 grader ute och hela jag hettar. Och det sista jag behöver nu är värme, med tanke på febern som jag dras med. Ha, jag tycker bara allmänt synd om mig själv nu faktiskt. Det är Power Meet och massa folk i rörelse och här ligger man helt stenad. Man har haft det bättre om man säger så!