13.7.10

Même pas fatigués

Jag känner på mig att detta kommer bli ett sånt där inlägg som blir lite rörigt, där det hoppar hejvilt mellan olika ämnen. För det finns liksom så mycket att skriva känner jag. Eller rättare sagt - det finns mycket som jag vill skriva. Kan börja med att jag tycker att en månad är mycket. Jag vet en speciell människa som nu ska vara bortrest i en månad och det känns lite. Jag vet inte, tungt kanske. Ville bara få det ur mig liksom. Utan någon som helst anledning. Fast nu har det väl gått ett par dagar på den där långa månaden. Man måste ju leta efter något positivt litet hörn bland all röra!

Idag har det iallafall varit fint väder. Riktigt kass sommar va? Regn och rusk dag in, dag ut. Usch. Ha. Nej. Inte riktigt. Helt underbar sommar hittills med strålande väder stor del utav den. Så klockan elva imorse tog jag med mig en filt, en bok och en fylld vattenflaska och begav mig ut till en av de stora gräsmattorna vid ankdammen. Där låg jag i kanske 2 timmar. Max. Höll typ på att krevera. Förstår bara inte vart värmen har kommit ifrån. Men jag klagar absolut inte. Även fast det låter lite så i mina senaste sjukinlägg så har jag trots allt tyckt det varit helt okej.

Faktiskt. Fucking halsondan dras jag med fortfarande så man har ju liksom inte kunnat dra till Löga och härjat. Och jag kommer förmodligen dras med halsondan i 1-2 veckor till. Mamma ringde en sån där sjuk-grej imorse. Inget sjukhus, snarare någon, eh, vet inte, sjukupplysning or something. Hon förklarade mina problem och allt sånt. Kvinnan i andra änden av telen sa att det var fullt normalt att det håller i sådär länge så jag ska inte bli förvånad om det gör det. Men liksom. Om den håller i sig så pass länge som kvinnan sa, då kommer jag alltså gå runt i Greece med bajshalsonda. Och det är inget jag direkt satsat på. Lite irritation där va.

Kunde iallafall härja lite ikväll. Fast nä. Inte riktigt "härja". Har nämligen varit hemma hos morbror tillsammans med släkten och firat kusinen som fyllt stor. Det bjöds på massa grillat och massa fika. Grillat både igår och idag. Livet är ju fint ibland.

Tog också med datorn dit, denna dator. Den har ballat ur lite de senaste dagarna, virusskyddet har pajat och den är bara allmänt sär och morbrodern är ett riktigt datorsnille. Man blir helt snurrig bara av att sitta bredvid honom när han har en dator framför nosen. Shittans. Iallafall. Så efter ett par minuter i hans händer var datorn som ny igen. Datorläkare är vad han är. Superhärligt att man bara kan ge den till honom och få det fixat på ett par minuter än att ge den till tillverkaren så man blir datorlös i någon vecka och där det även kostar skjortan.
Jätteglad blev jag när jag insåg att datorn skulle få följa med mig hem igen och inte bli körd till någon annan. Det första jag tänkte på när jag fick höra att jag kanske skulle bli datorlös var bloggen. Jag har ju mitt jäkla beroende. Det är crazy. Blir typ stissig och det bara pirrar i fingrarna när jag inte skrivit på ett tag. Det bara är så. Önskar ibland att det inte skulle vara så i vissa lägen. Tänk om datorn skulle vara borta i 1 vecka. Jag skulle ju tillslut gå i taket. Eller typ smygit in hos grannen bara för att få skriva lite. Sjukt men sant. Låter mer som om jag är datorberoende men så är inte fallet, tur nog. Haha, det vore ju något det. Datorberoende. Mjau.

Jaja. Åker snart. Göterborg sedan Greece. Kommer hem ett par dagar därimellan. Sen är det bara att ladda om och sen drar jag iväg. Trehundrasextio mil härifrån. Jag längtar som in i helvete. Det kan jag lugnt säga. Åh ja. Men det är väl förståeligt. Ska glida runt i de där små, mysiga gränderna tillsammans med älskade pappa, Maria och Malou. Ska sitta på någon restaurang där man hör traditionell grekisk musik i bakgrunden. Ska steka tills jag kokar på stranden. Ska bada så min bikini nästan stelnar av saltvatten. Jo fan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar