Word

Äh, spåret kunde fetglömma mig imorse. Vaknade upp supertrött, men samtidigt utvilad. Och med ett stort leende på läpparna eftersom när jag hamnat i ett ganska normalt vaket tillstånd insåg jag stenhårt att illamåendet och magvärken och hela skiten är borta. Så från och med idag ska jag lära mig hur man slutar stressa, hur man låter alla negativa tankar bara få försvinna och liksom förbli positiv och framförallt ska jag sluta gå runt och grubbla över allt och ingenting. Magkatarr är ingenting som någon är värd att få. Det sliter bara ännu mer på kroppen. Så gott folk, sluta stressa! Och prata ut. Dela med er av era tårar eller bekymrade tankar eller vad som helst. Lätta tyngden från axlarna. Annars får ni lida för att ni inte stannade upp i vardagen sedan när ni väl börjar koppla av för det är då skiten kommer ikapp och då kan man bli sjuk. Det är jag ett levande bevis för.

Så nu är jag iallafall frisk, efter en riktigt jobbig, lugn och avkopplande vecka. Linnéa är back on track alltså, mer positiv. Men kan säga att jag är riktigt tacksam för att skiten kom nu under sommarlovet än att den kom i början av ettan. Det är väl en av de allra viktigaste perioderna i gymnasiet, då man lär känna varandra och alltihop. Skojigt om man då behöver stanna hemma i 1-2 veckor. Nej fy fan. Fast nu ska jag inte grubbla. Jag är frisk och allt är tiptop.

Ska snart sätta igång med att packa. Har liksom inte gjort det ännu. Det är drygt att ta kraft till att börja men sedan när man är igång för fullt är det riktigt kul. Att planera, att drömma sig bort med en härlig klänning i handen som sedan viks ner lite fint i stora väskan.
Fast nog om det. Klockan börjar ticka iväg nu så jag ska smyga ut ur mitt rum, slita upp dörren till Malous rum, och hoppa på henne. Hon ligger nämligen och sover. Sömntuta. Hon sa att jag skulle väcka henne klockan 16 och det börjar den snart bli. Snart. Detta är lite hämning alltså. Vilka trevliga väckningar man varit med om genom tiderna. Nu jäklar. Payback is a bitch. Ha, love you sis. Puss!