Wonderwall

De två senaste dagarna har jag levt upp till ett av Jonnas efternamn - Hurtig. Igår morse ställde jag klockan på tio. En kvart senare hade jag springskorna på fötterna och träningskläderna på kroppen och var ute och sprang av mig all energi. Imorse ringde klockan halv nio. Jag vet, it's crazy, men en kvart senare idag med var jag ute, helt superredo för att springa galet. Så ja, jag är hurtig som få. Förstår inte vart kicken kommer ifrån. Men jag har själv insett att jag börjar få mer tid till träning nu. Skolan börjar om mindre än två veckor vilket betyder att jag måste börja ställa om dygnet och vakna tidigare på morgonen vilket leder till att jag kan göra vettiga saker tidigt på morgonen och fortfarande ha hela dagen och kvällen kvar till att göra annat skoj. Och pluset i kanten är ju att jag som sagt ställer tillbaka dygnet till sin rätta takt. Två flugor i en smäll. Så nu jäklar. Men vem vet, om det blir som det varit de senaste gångerna jag börjat träna lite smått igen, kommer jag förmodligen hålla på såhär ett par gånger tills jag sen kommer hitta extremt dåliga men samtidigt acceptabla anledningar till att inte träna. Fast nu är det positiva banor jag ska vandra i.

Tog en dusch när jag kom hem. Grabbade tidningen från mamma och kröp ner i sängen. Det är ett morgon-måste, att läsa tidningen. Där låg jag och bläddrade medan ögonlocken bara blev tyngre och tyngre och tillsist somnade jag. Så det där med att ställa om dygnet med att vakna tidigt kanske inte är så effektivt när jag ändå somnar igen ett par timmar senare men skit samma - det känns bra! Ska strax fixa iordning lite lunch till mig, kanske kila över till mormor en stund och framåt kvällen drar jag över till Philip. Och just nu sitter Anna, Fanny och Andrea & Company i en buss på väg till Frankrike, Taizé. Avundsjuk, yes. Skulle egentligen hänkat men planerna bidde inte som de ville. Sadface.