Words

Dagen började med att jag vaknade av den dumma väckarklockan som ringde halv 10. Jag får rysningar bara jag tänker på det. Jag bokstavligt avskyr när man hör den förbannade väckarklocks-låten och slår upp ögonen. Men jag struntade i det och gick upp och duschade, fixade sedan iordning mig. Morgonpigga som vi är så mötte jag André vid Runes klockan 11, därefter gick vi neråt mot stan. Det inhandlades en kjol till mig. Känns nice. Vi åt även en god men speciell lunch på Saffets som bestod av Texmex-burgare och pommes. Fast dom var nog mer speciella än goda om jag ska vara helt ärlig. När vi båda hade ätit mer än halva av våran hamburgare öppnade jag min och skulle ta bort jalapenon, det blev alldeles för stark. Av vår förvåning upptäckte vi att det inte ens var kött i burgaren. Utan vi åt bröd med sås och lite grönsaker. Helt bortkastat. Det roliga är ju att vi inte ens hade lagt märke till det från början. Vi tyckte det smakade som en vanlig hamburgare med alla ingredienser och allt, så vi kom fram till att det var kött-sås på burgaren. Och nu förstår jag att ni antecknar av intresse! Alla detaljer måste skrivas ju.
Efter ett par timmar på stan kände vi att det var dags att kila hem. Runt 17-tiden gick jag över till mormor där jag skulle bli bjuden på middag, som satt superfint. Framåt kvällen satte vi oss i bilen och körde till kyrkogården där vi hälsade på nära och kära. Det har blivit lite som en tradition för mig och mormor. Varje år så länge som jag minns har vi åkt dit under den här helgen och hälsat på. När jag var yngre blev jag lika farscinerad varje år över alla ljus som var tända på gravarna. Jag tyckte det var så fint, och det tycker jag fortfarande. Riktigt vackert.
Jag kom hem vid 20.30-tiden. Då kröp jag ner i soffan och ringde Jeanette. Hon har ju äntligen kommit hem ifrån Turkiet. Halleluja för det! Så imorgon blir det att hitta på något med henne. Vi får se vad som händer. Vi har våra planer.
Själv så kan jag inte ens sitta stilla. Jag har otroligt ont i benet! Det känns precis som träningsvärk men jag har inte tränat på ett tag så det kan det ju inte vara. Och det kan knappast vara växtvärk, jag har slutat växa liksom. Skumt. Jag får nog amputera benet. Det låter som en bra lösning. Nu känner jag att jag har suttit stilla alldeles för länge. Så nu ska jag väl hoppa runt på ett ben i lägenheten. Eller nej, kanske inte. Men jag ska iallafall inte sitta här. Puss!