Say when

Alltså denna jävla ovisshet, jag tror jag blir galen. Jag vet varken ut eller in. Ena dagen kan det vara si, andra dagen är det så. Känslorna åker upp och ner, som världens snabbaste bergochdal-bana. Och det här med bergochdal-banan är inte kul. Inte okej.

Jag har tänkt på en grej. Ni vet när man säger never say never. Visst, det kanske man inte borde. Man kanske aldrig ska säga aldrig. Men jag tycker never say always kan vara riktigt sant också. Säg aldrig alltid. Man kan nog aldrig vara 100 procent säker med ordet alltid. Tycker jag. Jag vet inte varför och hur och när jag började tänka på det här med never say never och never say always.

Jaja, nog om det. Dagen har varit okej. Dagen började med SO-redovisning om specialarbetet på förmiddagen, som gick ganska bra. Eller så ska jag nog inte säga, då gick det väl helt tvärtemot bra, men. Det gick okej.
På eftermiddagen hade vi bara syslöjd och biologi. Syslöjden är slapp, då jag bara sitter och stickar. Jag håller på att göra en halsduk faktiskt, men vi får se hur det går med det, haha.
Efter skolan slutat har jag inte gjort något annat än att plugga egentligen. Har suttit här vid datorn och renskrivit det mesta av specialarbetet. Jag är snart klar. Jag ska bara renskriva som sagt, och skriva klart diskussionen. Det känns helt underbart! Typ 1½ månad har gått åt bara till arbetet. Hårt jobb har det varit.
Strax ska jag sätta igång med att läsa biologi och franska. Men jag får se det positivt, ikväll klockan 20.00 blir det att bänka framför teven med Ugly Betty. Därefter blir det att se på Desperata Husfruar. Det låter som en skön avslutning på dagen tycker jag. Hej!