17.3.10

Ett par timmar på eftermiddagen av denna studiedag spenderades hemma hos Anna med Jeanette, Daniela och Andrea. Vi fick den goda idén om att ha en liten knytisfika så var och en tog med sig lite smått och gott. Det bjöds på cheesecake med hallon, singoalla, ballerina med kladdkakesmak och bullar. Pricken över i:et var sockerdrickan. Det blev en väldigt mysig eftermiddag tillsammans med underbara människor. En sådan eftermiddag som behövs lite då och då.
Resten av dagen har spenderats hemma. Har segat runt och filurat lite sådär lagom som också kan behövas då och då. Har även pluggat lite franska som vi hade i läxa tills imorgon. Men mest filurat. Och filosiferat. Ibland är det skönt att stanna upp vardagen lite smått och bara fundera över allt gott och ont. Allt som gör mitt liv värt att leva. Jag har mina underbara vänner som finns där vid min sida genom vått och torrt. Jag har en fanstastisk pojkvän som gör mig till den lyckligaste tjejen i universum. Jag har min älskade mamma som är med mig vid alla mina motgångar och som även finns där vid mina framgångar. Min pappa, min otroligt knasiga kärvänliga pappa som är en stor förebild för mig. Sedan har jag även mina hjältar, de jag ser upp till - mina bröder.
Det är nog dessa människor som har format mig till den jag är. Det är dessa människor som ger mig kraften till att orka ta itu med alla problem man stöter på. Det är dessa människor jag lever för. Dom jag älskar. Dom som står mig varmt om hjärtat, varmare än solen till och med. Men det lurigaste måste nog vara att man vanligtvist tar allt för givet. Tänk om inte bara vardagen skulle stanna upp ibland och ge oss tid för att tänka. Tänk om faktiskt hela livet skulle stanna upp för alltid, inte bara för en liten tankestund framåt kvällskvisten en vanlig studiedag. Kanske stannar det upp för någon av dessa personer. Eller för mig själv. Det är då man ska vara tacksam om man inte tagit någon eller något för givet. Det är då man ska inse att man faktiskt fått ut något gott utav att ha dessa människor runt omkring sig. Så nu ska jag verkligen gå in för det här. Jag ska aldrig någonsin mer ta något eller någon för givet. Jag har inte fått sota för det tidigare, men vem vet, ibland stannar allt upp, kanske föralltid. Och det är då man ångrar sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar