20.4.10

En grej kan jag faktiskt dela med mig av kom jag på nu lite i efterhand.
Ligger nerbäddad i min säng med spotify i farten som alltid. Train - Hey soul sister började alldeles nyss spelas och självklart började jag sjunga med. Precis i början av refrängen, Heeey soul sister, ain't that mister mister lät jag bokstavligen som en döende kråka med typ, grus nertryckt i halsen eller nått.
Måste säga att jag är glad att jag är ensam hemma. Annars drabbas väl alla av dövhet resten av livet. Jag lovar. It's a happy moment även fast det är riktigt tragiskt. Och nu känner jag djupt inom mig att intresseklubben antecknar. Lite onödigt inlägg, I know. Tja!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar