21.4.10

My only wish

Klockan är 18.19, det är onsdag och jag låter fortfarande som en döende kråka med rethosta. Idrotten på förmiddagen kunde jag ju säga tack och adjö till på långa vägar, jag skulle nog inte suttit här nu om jag var med på dagens lektion. Så ja, jag satt vid sidan om och checkade på.
Och det var tänkt att jag skulle gå hem från skolan efter matematiklektionen som kom efter lunchen men så bidde det inte, istället kämpade och härdade och krigade jag som en, jag vet inte vad. Största anledningen till att jag stannade är nog att man missar typ lika mycket som alla ord i alla världens böcker om man inte är i skolan. Hemsk anledning, I know.

Imorgon är det nationella prov i matematik C förresten. Åh, kill me. B-provet gick åt piphållet. Och nu är det C-provet! Jag kommer nog komma krypandes ut ur klassrummet efter att provet är färdigskrivet.

Igår var jag i kyrkan hela eftermiddagen och kvällen. Det var fotografering för konfirmander, assistenter och ledare plus lite konfirmandträff och sen ungdomskväll. När jag sedan kommit hem vid kanske 21 satte jag mig vid datorn på stört och började finslipa på intervjuerna som jag ska fixa åt Basilika. Jag skrev klart allting, snyggt och prydligt. Tonight ska jag försöka få fram någon flytande text också. Spännande och kul som in i bomben. Ni kan inte ana. Och så glad som jag är nu! Oj. Liksom. Drömmen börjar redan lite smått gå i uppfyllelse, eller det ger mig en liten inblick i det hela, och jag har inte ens gjort något. Jag har inte sökt något jobb, inte bett om att få skriva något åt dom. Men ändå sitter jag här, med den grymma uppgiften. Obeskrivligt glad!

Och just ja, igår var jag ju också superglad. Det måste väl få komma fram nu då.
Jag ska skriva åt tidningen Basilika ytterligare några gånger senare detta år! Först nu, det med intervjuerna och så vidare. Sen i både juli och september ska jag få skriva! Jag fick höra det igår kväll i kyrkan, och hey, it was a happy moment again! Jag kan knappt sätta ord på min lycka så jag tror vi tar det lite senare när jag samlat mig en aning. Tack.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar