Mat

På 2 timmar har jag lyckats få i mig prinskorvar, köttbullar, potatis, tomater, ägg, lax, potatis- och köttfärspaj, persikahalvor med mandelmassa och mandelspån och godis. Till det 2½ glas Ramlösa med skogshallonsmak. Påskmust kan gå och ta sig någonstans. Usch och tvi för det.
Jag älskar att äta. Jag älskar mat och efterrätter och godis. Men att bli såhär mätt som jag är nu. Det är ganska jobbigt. Om jag lägger mig ner på backen utanför huset kan jag slå vad om att jag rullar iväg med en väldans fart. Och nu är jag sådär mätt att om jag sluter mina ögon kommer jag somna på bums. Här hemma kallar vi det att man hamnar i mat-koma. Det är när alla sitter runt matbordet, man har proppat i sig både varmrätt och efterrätt och man hör knappt ett enda ljud. Mättheten tar övertag. Jag vet inte om det här är ett typiskt symptom för familjen Sandhagen men ja, så är det. Vi äter tills det blir tyst, om man kan säga så.

Lite senare, runt 19 kanske, är förmodligen gästerna borta och då ska även mammsen och Benny kila ut och dansa. Åh, det känns så old school. Alltså ja, dom ska inte ut och shaka rumpan inne på ett trångt och svettigt dansgolv. Dom ska dansa. Bugg kanske. Tänk om jag vore en tonåring på sena 60-talet. Då kanske jag skulle befunnit mig i Folkets park i Hallsta eller något med hela gänget och dansa natten lång varje lördag. Ibland önskar jag att jag levde då. Tänk vilka grejer man missat! Okej, nu syftar jag inte på dansen i Folkets park varje lördag utan allt och lite till som hände då. Hippies till exempel! Att kunna kliva ut genom dörren och mötas av människor som säger peace hela tiden. Nu spårade det ut lite känner jag. Det jag skulle komma fram till är att jag får se hur denna kväll blir. Antingen blir det en riktigt skön kväll hemma ensam, ensamheten hemma i lägenheten kan som sagt vara väldigt värdefull, eller så blir det ut på andra äventyr. Det får kvällen berätta!