Under ytan

Applåder till mig. Bara för att jag var i skolan hela dagen igår, bara för att jag kämpade och härdade och krigade sitter jag nu här hemma och är ännu sjukare än igår. Och som jag skrev igårkväll så var det nationella i matematik C imorse. Min jäkla sjukdom om man kan säga så kunde inte stoppa mig. Jag gick iväg till skolan, skrev det förbannade provet och ja, kom nästan krypandes ut ur klassrummet. Det känns hemskt. Provet var hemskt. Jag är inte nöjd någonstans, tyvärr. Men ja, iallafall. Jag gjorde provet och vandrade sedan hem.
Ligger under två yllefiltar i soffan med datorn över mig. Jag fryser så jag skakar och hostar så jag nästan kvävs. Och teven står på. Animal Planet. Som vanligt. Älskar't. Nu är det något program om livet på havsbottnen, där det är så djupt att inte ens människor i såna där undervattensbåtar kan komma.
Från havets yta enda ner till havets allra djupaste punkt är det elva kilometer fick jag höra nu. 11 km. 11 000 meter. Helt galet. Det är ju lika djupt ner i havet som man brukar flyga uppe i luften med flygplan. Skrämmande. Fast mycket intressant.

Nu ska jag ligga här, tycka lite synd om mig och fortsätta kolla på det här programmet. Vi hörs när vi hörs ifall vi inte ses innan vi hörs!