Tårar i enorma mängder föll som vattenfall nerför mina kinder under hela avslutningen. Sommaravslutningar som brukar vara lyckliga. Fan heller. Det här var den allra sorgligaste avslutning jag någonsin varit med om. Orden kan inte riktigt förklara. Och jag förstår inte att jag har sommarlov. Det har liksom inte riktigt slagit mig än. Det kommer säkert på måndag. Då fattar jag att jag inte kommer behöva kliva upp tidigt på morgonen och kila iväg till skolan. Men nu, för tillfället, blir jag inte glad av den tanken. Inte någonstans. Det känns bara tomt. Jag kommer aldrig någonsin mer kila iväg jobbigt tidigt till skolan och möta min helt underbara klass. Eller vad säger man, min föredetta klass? Nej fy sjutton, det här är för mycket för min hjärna att ta in. Vadå förra klass? Det låter inte alls bra, nej, inte alls. Blir alldeles deppig och kall inom mig bara jag tänker tanken. Inte mer 9c2. Inte mer några skoldagar med dessa underbara människor. Jag läser vad jag nyss skrivit men inget utav det känns som en sanning. Bara som en enda stor mardröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar