31.1.10
Babe
Runt 20-tiden var jag och Jeanette på stan, redo för att fylla magen med god mat. Vilket vi gjorde också. Vi satte oss på Gränden, och beställde in maten. Det blev en Aioli-burgare till mig. Det är nästan skrämmande hur jäkla gott det är. Mums för magen säger jag bara.
På Gränden satt vi i några timmar tills vi bestämde oss för att kika in på en fest där lite folk var. Så vi gick från stan till festen, som låg kanske, hmm, 20 minuter därifrån. Jag vet, det kanske låter som att 20 minuter inte är någonting, att det klarar väl alla. Men hell no. Det var så förbannat vidrigt kallt. 15 minus, eller något liknande! När vi slutligen kom fram var vi som två ispinnar. Känseln hade försvunnit i både benen och händerna.
Fast på festen var det fullt ös så värmen kom tillbaka fort, lyckligtvis.
Så allt som allt var kvällen helt toppenbra. Först en middag på stan med älskade bästa vännen. Sedan fest med underbara människor. Jag menar, bättre blir det inte!
Imorse vaknade jag halv 9 (!) av väckarklockan. Jag var helt slaktad efter kvällen igår, det blev sent i säng, men jag kämpade mig upp och in i duschen. Efter det blev det iväg till kyrkan runt halv 11 ungefär där, vad jag trodde det skulle vara, en helt vanlig mässa. Men icke, det var ingen mässa på 30 minuter. Istället för det var det högmässa, vilket betyder att mässan är lång. Så man satt där inne i 1½ timme, kanske uppemot 2 timmar. Det var krävande, ska ni veta. Fast jag överlevde. Bastian och Gabriel var där som skulle hjälpa till, dela ut nattvard och så. Det var just därför jag åkte dit, för att dom skulle dit. Men iallafall, det hörde inte till saken. Jaja.
Efter mässan blev det en snabb fika för oss 3. Därefter gick jag och Bastian hem till honom och umgicks i ett par timmar tills brorsan kom och hämtade mig.
Våra baciller går mellan mig och Bastian hela tiden. Först är jag sjuk. Smittar honom. Jag blir frisk. Sen smittar han mig. Han blir frisk. Jag smittar honom igen. Och han ger mig ännu mer förkylningsbakterier. Just så är det för tillfället. Vi båda är förkylda, ont i halsen, täppt i näsan. Så vi var som 2 riktiga degbollar idag. Stackars oss, säger jag bara.
Just ja. Sen kom brorsan och hämtade mig som sagt. Då blev det hem till bäckby för en trevlig middag med familjen. Fast för mig var den inte lika trevlig. Magen gjorde ont, huvudet sprängdes nästan. Och vi ska inte ens tala om halsen.. Herrejäklar. Jag kunde inte ens svälja maten! Förjävligt smärtsamt, kan jag meddela. Det slutade med att jag fick tacka för maten innan jag ens ätit upp hälften, och gick in på mitt rum till min säng. Och somnade på bums.
Så, som det känns nu så blir det nog en extra lång helg för mig. För om jag känner mig lika förjävlig imorgon bitti kan jag fetglömma att sitta i skolan i 8 timmar. Jag kommer missa 2 prov, matte och engelska. Men men. Jag ror inte för att jag är sjuk som en åsna.
Puss!
30.1.10
Lördag
Fredagen gick åt till att bli frisk, att bli av med förkylningen. Jag lyckades väl kanske inte jättebra. Fick ont i halsen istället. Så nu sitter jag här, har precis tuggat på en speciell halstablett, som gör att halsen domnar av. Det är banne mig inte bekvämt. Och tabletten smakar grankotte. Menmen.
Förkylningen ska inte stoppa mig för om en timme ungefär ska jag bege mig ner till stan och träffa Jeanette. Det blir nog middag eller så.
Dagen som har varit har jag firat en släkting till mamma, tror jag. I och för sig, det är ju min släkting också. Men ingen "nära". Så, därför har jag inte riktigt så stor koll på vems släkting det var. He-he, jag hör själv hur illa det där låter. Men så får det vara. Ni kan stämpla mig som tjejen-med-noll-koll. Det är lugnt liksom!
Jag har även varit ute och fotograferat lite. Det blev inga höjdar bilder, inga speciella sådana. Det blev bara helt vanliga bilder, som jag kommer lägga upp lite senare ändå. Hoppas ni pallar. Ciao.
29.1.10
I'm falling for you
Iallafall. Nu är jag hemma, och har varit det sen 13-tiden. Så fort jag kom hem la jag mig på soffan, och somnade på bums. Bekvämt som sagt.
Lite senare kommer pappa, och vi åker sedan vidare hem oss. Till pappa. Så helgen kommer spenderas ute på vift, ungefär. Och sen om jag blir frisk, som jag verkligen hoppas, blir det förmodligen en mycket trevlig helg.
Puss
28.1.10
It's a beautiful day
Själv så har jag bidragit med att baka matbröd, vilket mamma ville. Resultatet på det hittas i det tidigare inlägget. Mumsigt bröd blev det iallfall.
Runt 15-tiden gick jag över till Bastian där blev det mys och film och prat. Riktigt härligt.
Jag kom hem igen vid 18-tiden. Bastian skulle iväg på öppet hus på Jensen så då passade jag på att plugga. Lite. Inte så mycket, direkt. Har väl kanske läst, typ, 2 meningar i SO-boken. Men det kan vi kalla plugg, ungefär.
Nu sitter jag här framför datorn, och är väldigt nära på att få raseriutbrott. Spotify slutade att fungera tidigare idag, datorn stängdes av. När jag satte på den igen var Spotify och allting borta. Och nu. Nu kan jag inte lyssna på musik. Eller jo, Youtube finns. Men det är för tusan inte samma grej som älskade Spotify. Irritationen växer.
Blä. Hejsvejs.
27.1.10
Miracle
Jaja. Nog om fysiken. Den är redan uppstoppad i provets näsa (ja, det finns faktiskt en sådan) så nu kan vi glömma det.
Efter skolan åkte jag ner till stan fort som attans, man drunkar ju nästan i snöstormen.. Där lämnade jag tillbaka en tröja jag köpte förra veckan. Jag kände mig som en blandning av en Robin Hood-brud och någon slags människa som spelade i en Shakespearepjäs när jag hade den på mig. Förjävlig kände jag mig i den där saken, rättare sagt. Så den fick fetglömma att stanna kvar i min garderob.
Denna kväll har jag också böcker som ligger bredvid mig som skriker efter mig, som vill att jag ska bläddra i sidorna. Men den där gången vill inte böckerna att jag ska lära mig massa lägesenergi, verkningsgrad osv. Den här gången vill böckerna att jag ska lära mig fransk grammatik plus glosor på massa djurarter. Gud vilket underbar sysslosättning man kommer ha resten av kvällen..
Puss!
Paramore - Misguided ghosts
Jag slänger in en video innan jag springer iväg till skolan. Ganska mycket kärlek, om man säger så.
Saver
Fast nu börjar klockan ticka neråt (jag gick ifrån datorn i sisådär 30-40 minuter, så jag börjar strax), minut för minut. Så nu ska jag slänga upp håret, hoppa i sköna mjukiskläder och dra iväg till skolan. Vi hörs, hej!
26.1.10
Tjolahopp
Dagen i skolan kändes skit. Faktiskt. Ingenting gick riktigt som det skulle. Humörsvängningar var det också. Extrema sådana. Ena minuten var jag superglad, allt flöt på i en himla fart. Andra sekunden ville jag lägga mig under golvmattan vid våra skåp, ligga där och låta alla komma och trampa på mig. Det där lät väl kanske lite grovt, men ja, så jäkla skit kände jag mig då. Ville verkligen hem. Hem till min säng. Sova. Drömma mig bort. Utomlands. Nja, ungefär så.
Men. Jag härdade ut, och efter många långasamma timmar var skoldagen äntligen slut. Jeanette och Daniela följde mig hem, Jeanette skulle hämta en tröja, och det gjorde hon. Därefter dunsade jag ner i soffan och låg där i någon timme tills det blev dags för nästa kraftansträngning. Kyrkan.
No offence mot kyrkan. Jag hade bara en dålig dag, och då kändes det jobbigt att behöva komma ut bland folk, ännu en gång. Men det är något speciellt med kyrkan. Den liksom fångar upp en med en enorm vind och sveper bort alla dumma och jobbiga och krävande tankar som man gnolar med inom sig. Så. Efter någon timme i kyrkan med konfirmanderna och de övriga kände jag mig helt på topp. Helt plötsligt.
Så, ibland kan faktiskt kyrkan göra underverk.
Direkt efter konfirmandträffen kilade jag över till Bastian, runt 18-tiden ungefär. Där blev det film och massa mys. Underbart.
Ungefär för en timme sedan kom jag hem, in från kylan. Även fast det inte är mer än 5 minuter mellan mig och Bastian så hann jag frysa rejält mycket om fingertopparna innan jag kommit in till värmen igen.
Och nu sitter jag här, framför datorn, i min säng. Mina fysikböcker ligger bredvid mig, och ungefär skriker efter mig. Dom vill att jag ska öppna böckerna, bläddra i sidorna och få in massa lägesenergi, mekaniskenergi och verkningsgrad i huvuvet. Tror ni att jag kommer lyckas?
Jag är väldigt skeptisk. Men. Jag kan inte veta innan jag försökt. Eller jo, jag försökte. Men det är överbelastning av fina tankar i huvudet. Så fysiken knuffas lite åt sidan på grund av det.
Jaja, nu ska jag väl sätta igång igen med fysiken innan det här inlägget blir snurrigt. Vi hörs, hej!
P.S
Även fast dagen i skolan var kass, så har allt jämnat ut sig. Så till sist kan jag nog somna glad och nöjd över dagen.
25.1.10
Hoppelihopphopp
Man kan kryssa i humor, ointressant och intressant. Om du då läser ett inlägg som du tycker är SÅ tråkigt, så kryssar du i, antagligen, rutan där det står ointressant. Om du tycker ett inlägg är superkul, eller något sånt där, så kan du väl antingen välja på om du vill kryssa i humor eller intressant. Ja, jag tror du fattar galoppen.
Det skulle iallafall uppskattas så att man fick en någon som helst aning om vad ni tycker om inläggen.
Och nu är det inget speciellt tvång. Det är inte direkt som om jag söker upp dig, binder fast dig på en stol framför en dator och tvingar dig att kryssa i en utav rutorna. Eller två. Eller varför inte tre utav alla tre? Du kanske tycker ett inlägg innehåller humor, är intressant och samtidigt ointressant. Det skulle ju vara ett mirakel, eller nått. Ja iallafall, det är ingen order eller ett måste. För skojs skull, snarare! Oh yes.
Puss!
24.1.10
21.23
Jag har haft problem med min mage länge. Får ofta ont. Ingen läkare har upptäckt något. Puckade idioter. För nu har vi kommit fram till att det förmodligen är laktosintolerans.
Nu i ett par veckor, kanske i 3 veckor, har jag ätit laktosfria grejer. Laktosfri mjölk, laktosfritt smör och så vidare. Vipps så försvann problemen, sakta men säkert. Eller, dom försvann väl inte helt. Fast dom blev bättre, om man kan säga så.
Idag hos min morbror blev vi bjudna på smörgåstårta, med massa smör och sådant i, som innehåller just mjölk. Magen tog stryk på grund av det, på en gång. Fy fan vad det inte är kul. Att få ont i magen för att man får laktos i sig! Inte okej.
Hihi, åh vad jag älskar att mina inlägg är så intressanta. Smurfarna hoppar upp i taket ännu än gång. Puss på det!
18.53
Det sista jag skrev igårkväll var att jag skulle slita ena ögat från datorn och hålla båda ögonen på filmen. Det gick inte riktigt det heller eftersom så fort jag stängt av datorn slocknade jag. Jag hann bara stänga av filmen också, sen var det god natt för mig ungefär.
Iallafall, så jag somnade runt 22-tiden. Och vaknade 5 imorse (!). Men, jag somnade om igen vid 6-tiden kanske och vaknade ännu en gång vid 9. Redan vid 5-tiden var jag helt utvilad, men jag menar, vem går upp 5 på en helg, helt av sig självt? Okej, min mormor brukar stiga upp 5 varje morgon. Men hon är ett undantag nu, right? Haha.
Vid halv 11 ungefär var jag hemma hos Bastian där det blev en skön dag med filmtittandes. Efter någon timme där kom även hans kusiner och mormor och morfar över. Trevligt värre.
Efter ett par timmar spenderandes hos Bastian knatade jag över till min morbror Olle som fyller 46 år idag. Hipp hipp hurra! Så då blev det ett litet släktkalas, mycket trevligt det också må jag säga.
Just nu har jag inget mer än så att skriva eftersom nu måste jag slå upp mina ekonomiböcker och läsa. Blä, säger jag igen. Vi hörs!
09.23
Jag vet knappt om jag vill berätta varför. Haha! Men jo, jag gör det ändå. Ungefär under den perioden får jag ta ut läkningsörhängena och sätta in "vanliga" örhängen. Det låter säker fånigt att jag räknat ut datumet/perioden och verkligen längtar. Men det är så. När man velat ha någonting hela sitt liv, och tillslut får man det man alltid velat ha, vill man testa allting på en och samma gång. Därför känns det krävande att gå runt med ett och samma par örhängen i 5-6 veckor. Fast jag kämpar. Oh yes!
Det känns som mitt barnbidrag i flera månader framåt i tiden kommer läggas på att handla örhängen, what do you think?
Och nu hoppar glädesmurfarna av intresse. Härligt. Puss!
23.1.10
21.48
Fredagen var helt toppen. Gårdagen alltså. Först spenderades några timmar i skolan som sagt. Efteråt blev det en sväng till naprapaten. Därefter till ICA där jag köpte Ben and Jerry Chocolate fudge. Runt 20-tiden var jag hos Jeanette med älskade vänner. Där blev det en riktig film/mys/snack-kväll. Glass, chips, filmer och tjejsnack. Bättre än så blir det inte. Vi såg först I love you man, sedan den nyaste American Pie. Båda var riktigt super. Jag kom hem igen vid 1-tiden någongång tror jag.
Lördag
Den här dagen har varit lite långtråkig, men ändå skön. Jag har haft all tid i världen till att göra det jag behöver och vill göra. Så, jag har städat en massa. Jag vet inte varför. Det var varken något jag ville eller behövde. Men det skedde ändå. Okej, det kanske behövdes. Men den enorma viljan fanns inte. Fast det hindrade mig inte. På något otroligt sätt lyckades jag göra städningen till något kul. Jag vet inte hur. Det bara hände. Helt plötsligt ville jag inte sluta. Jag drog tillslut fram dammsugaren och dammsög hela lägenheten när jag började städningen enbart med att fixa till på köksbordet. Något litet blev till något stort.
Det uppskattades iallafall av mor min när hon kom hem ifrån jobbet.
Jag har även gått på en promenad, rensat huvudet på några onödiga tankar och ägnat mycket tid till att faktiskt tänka på något positivt vilket har gjort mig superglad hela dagen idag.
Framåt kvällen begav jag mig till ICA och köpte en påse med godis. Bara till mig. Mums, säger jag bara. När jag kom hem efter ICA-besöket satte jag på en film. 10 000 BC heter den. Annorlunda namn, jag vet. Men filmen är faktiskt bra.
Jag kikar faktiskt på filmen nu. Med ena ögat. Det andra ögat är riktat mot datorn medans jag sitter och skriver det här.
Jag tror dagens städning har gjort mig trött, för nu känner jag hur pass tunga mina ögonlock är. Egentligen vill jag bara låta ögonlocken falla ihop fast jag kan inte slita mig ifrån datorn och filmen. Inte bra. För när jag är trött redan innan klockan 22 på en lördag är det ett tecken på att jag behöver sömn.
Fast nä. Nu ska jag iallafall slita mig ifrån datorn och hålla båda ögonen på filmen tills jag inte orkar hålla ögonen på något alls. Hej!
Just a little bit longer
Jag kommer ihåg andra dagen i skolan (tror det var andra). Våran klass och c1 åkte tillsammans ut till Björnön. Allt var så spänt mellan alla. Ingen vågade riktigt "släppa loss". Vi var så osäkra. Det var nytt! Så himla nytt. Tänk den dagen. Oj, det känns som det var åratal sen. Tänk så mycket man "växt" sen den dagen. Sen den tiden. När jag säger växt, då menar jag att man växt inombords. Enormt mycket har man växt.
Sen den dagen har det hänt miljontals saker i mitt liv. Stora mirakel till förjävliga problem till tragiska händelser och så vidare. Jag skulle kunna skriva en hel bibel om dom här 3 åren. Jösses.
Under dom här 3 åren har jag upptäckt hur äkta vänskap är. Tänk att ett fåtal människor kan forma en människa så mycket. Det är precis vad dom här människorna har gjort. Dom har format mig till den människa jag är idag.
På sista tiden har jag tänkt väldigt mycket på hur det kommer vara på våran sommaravslutning. Och när första dagen på gymnasiet kommer. Jag vågar inte tänka på det. Mina ögon tåras på en gång. Jag vill inte gå skilda vägar med dessa underbara människor som format den person jag är. Jag vill inte. Samtidigt som det känns skönt att växa upp ytterligare, att liksom uppleva något nytt, känns det fortfarande rent ut sagt piss. Jag vill inte. Nu börjar jag tänka på det igen. Ögonen tåras. Det känns så sorgligt. Allt.
Jag önskar bara att man kunde bestämma att gymnasiet kommer istället om kanske, 10 år. Inte nu. Inte om ett halvår. Jag vill gå på Gideonsbergsskolan ett litet tag till. Inte 6 månader. Längre. En tid framåt. Fast nej, kanske inte i 10 år framåt. Men ändå. Jag vill bara inte att det ska ta slut så plötsligt. Jag menar, det känns fortfarande som det var igår jag tog mitt första steg inne i Gidde. Snart tar jag mitt sista steg inne på den skolan.
Nu. Nu är man äldst på skolan. Helt plötsligt. Det är som om någon har knäppt med fingrarna, och efter 1 sekund har vi, från ingenstans, blivit 2-3 år äldre än vad vi var då. Det känns omöjligt. Det känns overkligt. Man kan säga att jag har en skum känsla inombords. Men nu. Nu ska jag blicka framåt. Och ta emot vad allt har att erbjuda.
22.1.10
Strange and beautiful
Det är någonting med den här låten som går rätt in i hjärtat. Lyssna vettja?
Jag var dock tvungen att lyssna på den ett antal gånger innan den började låta bra i mina öron. Men när man väl kommer till det läget, att den börjar låta bra, då går den straight to your heart.
You're in New York
Direkt efter vi slutat kilade jag till "min" naprapat om man kan säga så. En naprapat är en massör/"knäcker-ryggen-människa". Ungefär. Det gjorde ont. Både i ryggen och i nacken där han knäckte mest men vad gör man inte för huvudvärken..? Nu jäklar. Jag håller alla tummar jag har för att värken ska släppa nu. Hoppas innerligt att det funkar. Jag har prövat allt!
Nu tycker ni säkert det låter skumt att rygg- och nackmassage ska ta bort huvudvärk. Men det är nämligen så att det går nerver genom ryggen, nacken, vidare upp till huvudet. Och om dom nerverna är spända så kan man få huvudvärk av det. Så, det är just därför jag får massage och får ryggen och nacken knäckt. Så nu vet ni!
Strax ska jag kila iväg till ICA, hyra film och köpa B&J. Senare ikväll blir det mys/filmkväll med tjejerna. Det är efterlängtat!
Puss, skriver nog mer sen. Ciao.
21.1.10
Oh, happy day!
Eftermiddagen har däremot varit super. Det började med att jag och ett par till blev fotograferade samt fick vara med i en diskussion som handlade om skönhetsideal. Skolan har nämligen fått 70 000 kronor, tror jag, till att göra en bok. En bok som ska handla om ungdomar, våran identitet, mode, olika stilar. Och så vidare.
Det ska bli sjukt kul när boken är klar! Den kommer finnas på alla bibliotek i hela stan, och även på det Kungliga stadsbiblioteket i Stockholm vilket känns ganska mäktigt. Det var iallafall superkul.
Och nu mina vänner, nu får ni höra en underbar nyhet!
Jag har nu 2 hål i öronen! 1 i det ena, 1 i det andra. Helt fantastiskt. Det var igår som jag skrev det där inlägget om hur mycket jag vill ha hål i öronen, osv. Igårkväll tog jag upp det med mamma, för typ femtioelfte gången. Hon sa; "Njaaa, jag får tänka på det.. Det känns inte helt okej. Och jag måste prata med pappa först om det."
Idag, efter idrotten, plingade det till i mobilen. Det var ett sms ifrån kära mor. Jag öppnade det och där stod dom underbara orden: Hej gumman, det är OK att du tar hål i öronen.
Så direkt efter vi slutat för dagen i skolan, efter fotograferingen och elevens val och allt sånt där, rusade jag ner till stan där jag mötte mamma. Vi gick vidare till Guldsmeden där vi fick det gjort på en gång.
Jag var supernervös innan. Var alldeles skakig. Jag är nämligen inte ett så jättestort fan av sprutor, nålar och allt som hör till. Men det gick faktiskt bra! Jag blev mest rädd för själva "klick-ljudet". Det lät som tusan när han tryckte igenom örhänget, med "pistolen". Efter-smärtan var däremot inte så behaglig men det är okej nu. Öronen ömmar lite bara, fast jag överlever.
Nu ska örhängena sitta i ungefär 5-6 veckor. Det känns trist att behöva ha i dom så länge, att inte kunna byta. Men det är nog värt det! Sen när det har läkt och allting, då jäklar, då blir det örhängs-frossa på hög nivå!
Nu ska jag gå till spegeln och beundra mina öron, ha-ha. Tjao!
20.1.10
Attack
Låten där uppe är ganska mycket kärlek faktiskt. Texten går liksom rakt in i hjärtat. Inte som fysiken som går in genom ena örat och ut genom det andra fortare än kvickt. Nej, den här låten går in genom ena örat och sedan söker sig genom kroppen till hjärtat där den smyger sig in och låser dörren om sig.
Det är såhär att jag har inte hål i öronen. Och nu undrar ni säkert hur i all världen jag kom på att just skriva det. Jo, jag kommer till den saken.
Jag har aldrig haft hål i öronen, inte en endaste gång, och det på grund av att jag hade en extrem nickelallergi när jag var yngre. Ett barn, om man kan säga så. Jag kunde inte ha jeans med metallknappar, det var helt omöjligt. Jag kunde inte hålla i mynt för länge. Då var det kört för mina händer.
Fast nu, på väldigt länge, har jag inte fått någon nickelreaktion alls. Jag kan använda smycken. Halsband, ringar, armband. Jag kan hålla i mynt. Det var kanske 7 år sedan som jag sist fick en sån där allergichock.
Iallafall. På senaste tiden, ungefär sen förra året, har jag börjat inse hur förbannat mycket jag vill ha hål i öronen. Tänk när man har en pissdag. Håret ser ut som ett fågelbo. Kläderna ser ut som fan. Då är det väl ändå helt underbart att sätta in ett par örhängen? Eller iallafall som jag uppfattar det.
Så nu har jag kollat upp överallt. På nätet, hos läkare, i percingstudior. Jag har pratat med folk som har/haft nickelallergi som tagit hål i öronen även fast man har allergin. Jag har verkligen kollat. Överallt. Och alla säger att man faktiskt kan ta. Visst finns risken att allergin blir värre, men jag menar, man får ju aldrig veta hur man reagerar ifall man aldrig testar? Jag kanske fortfarande har allergin kvar, fast att den bara ligger och vilar, och sedan blossar den upp om man jag tar hål i öronen. Men det kan jag ju icke veta om jag aldrig testar.
Så nu har jag argumenterat med min kära mor och jag har nog övertalat henne till 90% om håltagningen. Den sista delen är att prata med pappa om det och att hon själv ska tänka.
Personligen förstår jag inte vad det är man måste tänka över? Okej, jag var allergisk (allergin är alltså nästan borta), men förutom det ser jag inget problem. Am I right?
Det här blev nog ett skittrist inlägg för er att läsa, men som jag skrivit tidigare skriver jag till störst del för min egen skull. Inte för att ni ska se min blogg som värsta underhållningen. Fast om ni gör det så är det självklart ett stort plus. Puss!
Mambo number five
Dagen i skolan var väl okej. Inte toppen. Bara okej.
Jag missade idrotten på grund av att jag skulle ha möte med skolans SYO Anne angående gymnasievalet. Mötet var otroligt välbehövt för nu är jag nog helt säker i vilken ordning jag ska ställa linjerna i.
1. Samhäll med inriktning journalistik och media på InfoKomp
2. Samhäll med inriktning personal och beteende på InfoKomp
3. IT-media på John Bauer
Yes, det är så det får bli. Jag är nästan helt bombis att det får bli den ordningen.
Matten gick bra. Musiken gick bra (jag kan nu halva nationalsången på gitarr, SCORE) Fysiken däremot gick väl. Ungefär. Skit. Jag kämpade men nix, ingenting fastnade. Allt som sas gick in genom ena örat och ut genom det andra. Allt försvann lika fort som det kom dit. Toppen, eller hur? Nja, inte riktigt.
Iallfall, vid 15.30-tiden slutade vi. Då kilade jag över till Bastian där jag spenderade några timmar. Mycket trevligt!
Så allt jämnade ut sig. Först en halvkass dag i skolan, sedan en toppenbra eftermiddag/kväll. Kanon!
Hejsvejs.
19.1.10
18.1.10
I think that you're maybe my future-hero
Jag gjorde precis som jag skrev. Jag satt med näsan i böckerna ett tag. Läste alla konstiga ord inom ekonomin. Läste alla sidor i boken. Läste allting. Skrev svar på några frågor. Det var krävande. Ekonomi är inte riktigt min grej. Men jag ska ge det en chans. Jag ska ta emot det med öppna armar! Jag kanske ändrar tycke om just ekonomi när vi läst om det ett tag. Jag hoppas det, för annars kommer den här perioden bli ganska skit. Men jag håller ut och väntar efter bättre tider när det gäller ekonomiläsandet i skolan.
Den här dagen överlag har varit riktigt bra faktiskt. Dagen i skolan var inte superdryg. Den knallade på i sin egna lilla takt. I lagom långsam/snabb takt så att det kändes okej för mig. Fysiken gick sådär. Förstod inte så mycket. "När två föremål krockar bildas det värmeenergi" säger läraren. "Jaha okej, det bildas värme" tänker jag. Men jag menar. Hur bildas det värme? Det är ju inte direkt så att man knäpper med fingrarna och hux flux har det omvandlats till värmeenergi. Så, en bra och utförlig förklaring önskas, tack!
Om man bortser från fysiken och det dåliga kan vi gå över till något riktigt positivt och det är att idag gick matematiklektionen som smort! Jag och Andrea satte igång med matten på en gång. Och för en gångs skull kunde vi prata och räkna samtidigt. Precis som vi nyligen lärt oss när det gäller att shoppa och prata samtidigt. Iallafall. Så vi räknade på, i våran takt. Och det gick super! Helt plötsligt, från ingenstans säger läraren: "Jaha, nu får ni packa ihop och gå till lunchen".
Vi trodde helt bokstavligen att hon skämtade med oss. Tiden hade för en gångs skull gått fort! Det är nästan ett halleluja-moment.
Och ja, som jag skrev i det tidigare inlägget firade jag storebror efter skolan slutat som fyller 25 år idag!
Hmm. Just nu är mina tankar fyllda med gymnasie hit och dit. Valet. Förstahandsval. Andrahandsval. Tredjehandsval. Jag är så. Jag vet inte. Osäker kanske?
Som jag skrev igår så står det mellan samhäll med inriktning media och journalistik på InfoKomp (som jag tänkt ha som förstahandsval), samhäll med inriktning personal och beteende på InfoKomp (tänkt som andrahandsval) och IT-media på John Bauer (tredjehandsval). Det jag är säker på är att jag vet att jag ska söka till dom tre. Men jag vet inte i vilken ordning. Eller jo. IT-media ska jag ha som tredjehandsval. Det är media & journalistik och personal & beteende som jag är osäker över. Om jag ska ha det ena som förstahandsval eller det andra. Herre min gud. Jag vet inte!
Min hjärna tas upp av alla slags tankar. Det blir någon form av överbelastning. Det är banne mig inte acceptabelt. Det ska inte bli överbelastning i hjärnan. Det borde inte bli så!
Nej, nu får jag ta och ge mig. Ska försöka fokusera på något annat nu. Eller nej, jag ska inte fokusera på någonting alls. Ska försöka ta det lugnt nu ett tag. Försöka alltså. Jag lovar inte.
Iallafall. Nu sitter jag och lyssnar på en gammal goding. You found me - The Fray.
Tänk, hela sommaren (kanske till och med redan innan sommaren) sjöng jag och Jeanette den på hennes SingStar. Hela tiden. Verkligen hela tiden. Låten är kärlek. Hudge love! Hon är också ganska hugde love. Ja, så är det. Nu vet ni!
Och nu ska jag nog publicera det här inlägget, sedan läsa några bloggar, kolla runt lite på facebook och sist men inte minst stänga av datorn och tillslut sova.
Vi hörs, god natt!
Let the flames begin
Snart är det väl dags för giftermål. Och jag blir faster Linnéa. Hihi bus. Fast, det är ju inget som är på gång nu. Men han börjar ju komma upp i den åldern.
"Faster Linnéa". Skumt.
Så iallafall. Idag har vi firat han. Jag, Malou, pappa och Maria åkte över till brorsan vid 17-tiden ungefär. Han har ju så liten lägenhet så man måste dela upp familjen i mindre grupper varje gång det är födelsedagar och sådär. Vi började med att äta en varsin pizza (?!?!!!?), sedan bullar och kakor. Sist men inte minst bjöds det på chokladkex och godis. Eh, är man mätt nu eller? Typ JA. Och lite illamående faktiskt. Herregud. Man har ju för tusan proppat i sig massa go'saker. Det blir jobbigt i slutändan.
Nu måste jag försöka slita mig ifrån datorn och sätta mig med näsan i SO-böckerna och papprena ikväll igen. Ekonomiläxförhör imorgon. Inte okej. Verkligen inte okej. Så, jag skriver kanske mer senare ikväll. För nu ligger faktiskt böckerna bredvid mig och skriker på mig! Be för mig, tack.
Hej!
17.1.10
Take me higher
Idag har jag även kommit på, tror jag iallafall, till vilka skolor och linjer som jag ska söka till. Förmodligen såhär:
- Förstahandsval: Samhäll med inriktning media och journalistik på InfoKomp
- Andrahandsval: Samhäll med inriktning personal och beteende på InfoKomp
- Tredjehandsval: IT-media på John Bauer.
Vi ska ha gjort valet senast 1 februari (tror jag, det kanske var den 2 februari) Iallafall. Det är inte många dagar tills dess! Oj säger jag bara. Osäker? Svar; JA!
Jag har nog inget mer speciellt att skriva än vad jag nu gjort. Så, jag får nog säga tack och hej, för nu ska jag bege mig in i pluggvärlden. Ska sitta med näsan i SO- och hemkunskapsboken ett tag. Wish me luck! Oh well, bye.
16.1.10
Full fart
Den här dagen har varit superdundertoppenbra. Dagen har spenderats i Tomaskyrkan och på Tomasgården med underbart folk!
Jag träffade bland annat underbara, saknade, knasiga Jonna! Jag vill tillägga att hennes högra näsborre låter som en flöjt. Puss på det.
Fick även träffa Johanna, Jonna's Johanna. Skojigt det med!
Jag mötte även Daniel där borta som man inte träffat på väldans länge, och det var supertrevligt.
Precis som det låter så var det riktigt underbara människor där borta, och det är ju ett gigantiskt plus.
Vi gick på ett par föreläsningar, det var någon antirasism-föreläsning och vi pratade bland annat med 2 tjejer från tjej-jouren som kommer ifrån Kvinnohuset. Dagen har varit toppen alltså. Riktigt lyckad!
Kvällen har spenderats hemma med huset fullt av alla möjliga människor ifrån huvudstaden Stockholm. God mat, och kanon sällskap. Stockholmare är faktiskt lite mysiga.
Just nu känner jag att jag inte riktigt har någonting speciellt att skriva. Jag ville nog bara skriva det här inlägget så jag "slipper" skriva det imorgon. Hehe, ja, vad ska man säga..
Puss hej!
15.1.10
Speak
Eller jag kan väl berätta att nu i helgen ska jag bo hos pappa, som jag gör varje varannan helg. Det betyder att jag även får träffa Maloubalou, min syster. Och nu i helgen kommer även Morgan hem på besök, han har ryckt in i lumpen. Så han har varit saknad som in i helvete!
Jag vill även passa på att skriva en annan grej. Och det är att den här bloggen är till första hand till för mig, mina tankar, mina åsikter och så vidare. Jag skriver inte på den här bloggen varje dag för att underhålla er. Visst, det är ett plus om ni faktiskt tycker om att läsa vad jag gör om dagarna, även om det ibland bara är att vakna, äta och sova. Ett plus som sagt.
Jag har bloggen för jag känner ett behov av att skriva av mig. Jag älskar att skriva. Det är ett enormt intresse. Jag vet att det inte är dikter, noveller eller annat sånt som hittas här. Det är bara jag som skriver. Om mig. Mina dagar. Mitt liv. Jag bara tycker om att skriva. Mer än så kan jag inte riktigt säga om den saken.
Så, om det finns någon därute som tänker "Åh, varför slutar hon inte blogga? Linnéa fattar inte att det är ingen som tycker det är underhållande att läsa om hennes dagar". Jag säger bara; I don't care.
Jag skriver som sagt inte på bloggen för er skull. Bara för min skull.
Och om det nu finns någon som tänker sådär som jag nyss skrev så är det himla synd. Men jag kan inte göra något åt det. Tyvärr.
Tack för att jag nu fick släppa loss en tyngd från mina axlar, det behövdes! Kändes bra att skriva det där.
Tack och hej.
14.1.10
Dancing in the sunshine
Vi har under dagens gång fått utrymma skolan 2 gånger på grund av bomber (!!!) som har "exploderat", eller vad man kan kalla det, i skolan. Ja, vad ska man säga? Våran skola är som den är.
Imorgon är det fredag. Igen. Det känns som att det var fredag i förrgår! Dagarna går fort. Den här veckan har gått fort. Men det är skönt, väldigtväldigt skönt.
Eftersom lärarna har gjort förändringar i schemat börjar min grupp, grupp 1 (halva klassen) klockan 9.40, tror jag, istället för klockan 8 hädanefter på fredagar. Det känns faktiskt himla skönt. Det värsta jag vet är att börja klockan 8. Det betyder att man måste gå upp omänskligt tidigt på morgonen, och nej, det är inte okej.
Grupp 2 (andra delen av klassen) börjar fortfarande klockan 8. Tycker synd om dom om jag ska vara helt ärlig. Dom får ingen sovmorgon. Jobbigt läge. Usch. Men jag ska ägna dom en tanke imorgon när jag håller på och fixar mig i lagom takt till att gå i skolan, medan dom sitter i ett tråkigt klassrum och ska måla med Gunhild. Fast okej, bildlektionen är inte direkt jobbig. Men klart det är skönare att få vara hemma, sova längre och börja senare än att sitta i skolan på en någorlunda slapp och ibland långtråkig lektion. Am I right?
Iallafall. Efter andra smällaren/"bomben" smällts i skolan fick vi sluta. Då var klockan ungefär 15.15 så vi fick sluta lite tidigare vilket var väldigt skönt. Då kilade jag hem, la mig i soffan och somnade på bums! Helt slut.
När jag efter en stund vaknade, gick jag upp till köket och helt plötsligt började diska. Därefter ut med sopporna. Efter det bäddade jag min säng OCH mammas (Ja, jag brukar bädda sängen på morgonen men just idag hann jag inte, he-he). Kors i taket. Det är inte varje dag jag bäddar någon annans säng. Efter jag bäddat sängarna började jag dammsuga ute i hallen. När jag var klar med att dammsuga lagade jag pannkakor, som blev väldigt lyckade!
Mamma blev iallafall superglad när hon kom hem ifrån jobbet och såg att det var "cleant" i lägenheten vilket gjorde mig nöjd över mig själv. Så där slog jag två flugor i en smäll! Känns toppen.
Fast nu ska jag plocka fram mina SO-böcker och hemkunskapsböcker. Måste plugga ekonomi och hemkunskapsteori. Suck. Jag suckar mest åt ekonomin. I just don't like it. Blä.
Puss hej!
13.1.10
Don't bring flowers after I'm dead
Jag har märkt att i dom senaste inläggen har jag alltid börjat med att skriva om hur dagen har varit. Nya trenden kanske? He-he.
Igår satt jag, precis som jag skrev, med näsan i biologiböckerna från 21.00 till 22. Och jag tror det lönade sig också. För idag hade vi provet som sagt och som det känns nu så gick det bra. Skulle ju vara underbart om man får ett grymt betyg på provet. Skulle sitta fint!
Imorgon har jag läxförhör i franska på massor med glasor samt en text som skulle översättas till imorgon. Och det har jag gjort. Iallafall översatt texten. Ikväll ska jag traggla franskaglosor. Verkligen. Toppen.
Jag funderar på om jag ska lägga upp ett foto-inlägg där bilder ifrån förra året, 2009, är. Olika händelser. Fast det behöver inte vara en händelse. Med något speciellt som händer. Det kan bara vara ett kort rakt upp och ner liksom. Det kommer nog bli en hel del betydelsefulla bilder. Kanske någon bild jag är speciellt nöjd med. Eller något annat.
Jag funderar, funderar, funderar. Okej jo, det blir nog så!
Det inlägget kommer hamna på bloggen någongång efter detta inlägg, någongång idag. Håll utkik. Eller nått. Ciao!
12.1.10
Hard work
Snälla gott folk, känn ironin!
Det här är illa. Riktigt illa. Men. Om ett par minuter blir klockan 21.00. Då ska jag sitta med näsan i böckerna i 1 timme. I en hel timme. Till 22.00. Banne mig. Tjo hej!
Life
Jo, en grej kan jag väl berätta. Idag började "andra terminen" i kyrkan om man kan säga så? Haha. Nej men, den här "terminen" är det dags för konfirmanderna att konfirmera sig och vi assistenter kämpar på som vanligt.
Och jag vill även berätta att det kanske blir en tripp till Frankrike i sommar med assistenterna. Till Taize närmare bestämt. Vi blir borta 7-8 dagar kanske. Känns ju helt grymt kul om vi åker dit. Hoppas!
Intressesmurfarna hoppar ju nästan upp i taket av lycka på grund av att dom fått den här informationen. Ungefär. Inte.
Nu ska jag dyka ner i mina underbara biologiböcker, åh vad jag älskar't.. Tack och hej.
11.1.10
I can feel something
Min energi som jag nyss hade inom mig försvann helt plötsligt. Den är helt bortsprungen. Ska kanske kika på programmet Spårlöst ikväll och se om jag hittar den där. Maybe? Not.
Nåja.
Jag satte mig ner i sängen med en ordentlig suck. När jag kollade på sidorna om mig såg jag böcker. När jag kollade bakom mig såg jag böcker. När jag kollade framför mig såg jag böcker. När jag kollade upp i taket såg jag böcker. När jag kollade vad som fanns under mig såg jag böcker. Böcker överallt. Skolböcker. Ö v e r a l l t. Detta är alltså tredje dagen i skolan för den här terminen. Och jag bor redan i ett hav av böcker. Efter tre dagar. Det är inte okej. Inte okej. Verkligen inte okej.
Jag har iallafall pluggat i kanske 30 minuter. Det är inget att skryta med fast det är bättre än ingen minut alls. Jag har kämpat med att översätta en fransk text till svenska. Det var krävande. Min hjärna har liksom inte fått någon hjärngympa på hela lovet och nu helt plötsligt ska man översätta en text. Från franska till svenska. Nej, det är inte heller okej. Inte. Okej.
Det här är däremot en helt okej låt; Donkeyboy - Ambitions
Vindruva
Idag blev vi påminda om att vi har biologiprov på onsdag, oj säger jag bara. Det är prov på våra sinnen; hörseln, synen, smaken, lukten och känseln. Känns härligt.. Man har 2 dagar på sig att plugga alltså. Usch och fy och blä.
Vi började även med ett nytt område på SO:n. Nu och en tid framåt ska vi arbeta med samhällsekonomi. Jag tror det inte finns något tråkigare än ekonimi. Eller jo, politik och ekonomi delar samma plats på prispallen. Men ändå. Ekonomi liksom. Så otroligt hemskt förbannat tråkigt!
Jag orkar inte skriva något långt inlägg idag. Har varken kraft eller tid. Jag måste plugga, bland annat biologi som sagt och franska. Prov på onsdag. Läxa i franska tills på fredag. Sen var det väl något mer som jag glömt för tillfället! Iallafall. Nu ska jag baka scones. Kors i taket, typ. Sen ska jag plugga, plugga och plugga. Men först; baka.
Ciao!
10.1.10
Summerbreeze
Det är 10 minus. Okej, det är inte värsta siffran att skryta om. Men det är kallt. Jag tycker faktiskt att när graderna ligger mellan minus 10 till noll-gradigt är kylan som värst. Visst, det kan vara a pain in the ass när det är kanske 25 minus. Men när det är framåt noll biter kylan som mest. Den liksom söker sig in i alla små hörn och kanter. Tycker jag. Am I right? Wrong?
Fast nu ska jag inte klaga på vintern. På kylan. För ni vet ju hur galen jag var i början av vintern, innan julen, när Västerås äntligen fick se snö! Så jag klagar inte. Utan jag bara påpekar. Fast jag kan väl erkänna att det kan vara lite påfrestande när det är 20-25 minusgrader. Lite påfrestande. Men bättre att det är kallt än kanske 10 plusgrader mitt under vintern. 10 plusgrader = SLASK. Jag avskyr slask. Slask kan gå och ta sig någonstans.
Nog om det. Igår blev det en sväng ner till stan med Andrea. Jag var inställd på att köpa en massa nya kläder. Både det ena och det andra. Jag var taggad till tusen till och med! Det slutade med att vi satt i en provhytt i kanske 1 timme.. Vi orkade inte röra en fena. Det är makalöst. Det blev mer snack än shopping om man säger så. Och allt snack tröttar ut oss något otroligt, haha. När jag därför skulle pröva en hög med kläder inne i en affär rann all energi ur mig som var kvar. Så som sagt, det blev en pratstund inne i en provhytt. Utan att pröva kläder.
Ja men visst, så kan man ju också göra! Yeah.
Nu måste jag faktiskt skriva något mer om kylan. Jag måste. Jag skulle inte, men nu blir det så ändå. För tillfället sitter jag i min säng. Jag har på mig randiga raggsockor, mjukisbrallor i sånt där otroligt skönt material, linne, kofta OCH en fleecetröja + en halsduk/poncho. Med två filtar runt mig.
Jag fryser. Även fast jag har en hel del lager med kläder på kroppen. Oj säger jag bara. Om jag petar på någonting så kommer det säkert bli isbitar av det hela. Mina händer är så kalla alltså. Oj säger jag igen.
Nu ropar magen efter frukost, tjohej!
P.S
Paramore - Brick by boring brick
Ni har säkert sett den låten här i bloggen tidigare men jag kan inte ro för att over and over again skriva den ännu en gång i ett inlägg. Jag älskar låten så förbannat mycket. Detta är kärlek på hög nivå.
D.S
8.1.10
Skärpning
Dagen igår var riktigt kanon. Första dagen i skolan som sagt. Senare framåt kvällen kom Bastian över. Vi kikade på ett par filmer. 2 st. Det var banne mig 2 riktiga B-filmer. Haha, säger jag bara.
Den här dagen var helt okej. Eller ja, den började väl lite segt med att hemkunskapen var inställd. HK:n var dagens första lektion så det ledde till att vi satt sysslolösa i nästan två timmar. Eller halva klassen förutom jag. För helt plötsligt från ingenstans fick jag reda på att jag skulle på elevrådsmöte. Så där satt jag ett tag. Jobbigt? Ja, faktiskt. Jag var inte riktigt på koncentrations-humöret om man säger så.
Klockan 13 tog dagen i skolan slut. Då blev det hem. Somnade på bums i sängen. Vaknade. Och blev sugen på kladdkaka. Så jag satte igång med att baka! Det gick riktigt bra faktiskt. Inte som när det blev svarta muffins som jag skulle bjudit på min födelsedag. Den här gången blev det en perfekt bakning. Visst, det var inte muffins, men en kladdkaka kan ju bli svart den med. Så ja, jag lyckades garanterat!
Jag vet att min blogg aldrig någonsin har varit en recept-blogg tidigare men nu när min kladdkaka blev så himla go kan jag lika gärna skriva receptet här:
- 100 g smör
- 2 st ägg
- 2,5 dl strösocker
- 1 msk vaniljsocker
- 3 msk kakao
- 2 dl vetemjöl

Bilden är tagen ifrån google
Jag har ingen lust för att skriva hur man går till väga att baka den här kladdkakan. Jag menar, det är väl bara att röra, vispa och in i ugnen? Svårare än så blir det inte! Lätt som en plätt.
Jag har svårt att tro att någon ens tänker "Åh, ett recept på en kladdkaka på Linnéa's blogg, det kan jag testa". Men, det gör mig inget. Fast jag kan verkligen betona att kladdkakan blev underbar. Jaja, nog pratat om kladdkaka! Ciao.
7.1.10
Nya möjligheter
Idag fick jag klart för mig att jag ska ge tusan i att bläddra tillbaka på sidorna i boken. Inte bakåt. Det som har varit, har varit. Det som händer, kommer hända. Så är det bara. Det föregångna ska inte ha någon påverkan. Ingen alls!
Jag kände att jag bara ville få ur mig det här. Jag ville nog bara kunna få ut det någonstans och att sedan kunna se att detta är mina ord, mina sanna ord. Istället för att bara ha dom uppe i huvudet. Yes. That's it.
Try honesty
Idag hade vi bara två lektioner. Dagen hoppade igång med franska. Lika underbart som alltid, haha. Sedan matematik. Jag är otroligt otaggad inför dom kommande mattelektionerna känner jag, men jag tar det som det kommer. Jag tar det med en nypa salt, som någon annan skulle sagt.
Om jag ska vara hundra procent ärlig är jag nog otaggad inför alla kommande lektioner. Det borde jag inte vara. Jag som verkligen laddat med energi hela lovet just för att kunna kriga nu till vårterminen. Men denna energi jag samlat på mig under jullovet pyste ur mig fortare än kvickt imorse när jag blev väckt av min gamla vän Väckarklockan.
Men det blir väl att ladda om på nytt! På något mirakel-sätt. Fast det bådar inte gott. Efter två lektioner på första dagen är energin bortsprungen. Icke bra. Men för tusan. Jag har en endaste termin kvar. Nu jäklar alltså.
De senaste dagarna har jag mått lite si sådär. I måndags började jag känna huvudvärken krypa fram igen innanför skallbenen. Illamående kom samtidigt. Likadant var det igår. Huvudvärk. Illamående. Magvärk till och med!
Och här sitter jag nu med en gnolande huvudvärk också. Jag vette tusan alltså. Det här är fasen inte okej längre. Visst, så har jag sagt från början. Men jag menar. Jag har haft det såhär i flera månader. Tror det är uppåt 4-5 månader nu. Och den satans huvudvärksmedicinen tål jag inte. Allergisk och massa strunt. Jag blir rent ut sagt galen. Ingen slags medicin tål jag. Iallafall av de jag har prövat.
Jag hade ju en idé på hösten/tidiga vintern att amputera huvudet. Den idén las på hyllan efter huvudvärken sprang sin kos under en 3 veckor lång period. Men nu. Nu plockar jag nog ner idén från hyllan igen, och börjar sätta arbetet till verket.
Nej men, helt ärligt. Jag klarar inte av det här längre. Hur ska jag klara av slutspurten av den här terminen med en förbannad huvudvärk som jag dras med, dag in, dag ut? Inte okej som sagt.
Nu ska jag sluta klaga på huvudvärken för tillfället, det är ändå till ingen nytta. Ska börja fixa och dona med lite grejs här hemma hade jag tänkt. Tjo flöjt!
En sån där "dagens låt" kan jag väl också slänga in medans jag är på gång.
Surrender - Billy Talent
5.1.10
I am rusted from the rain
Helt plötsligt slog det mig hur otroligt sugen jag var på att slänga ihop något mumsigt ute i köket. Ska jag? Pah, vet inte om jag orkar. Jag ska förmodligen över till mormor en sväng sen, och jag vet inte hur lång det i så fall skulle ta om jag ska baka.
Äsch, det får nog förbli en tanke. Jag får ha cupcakes i huvudet istället.
En till sak som jag enormt gärna vill är att flytta till Grekland. Eller Frankrike.
Vissa har drömmar om att få komma ut i världen, men när det väl kommer till kritan knuffar man iväg drömmen och ingenting händer. Men det här, det är ingen vanlig dröm. Jag vill. Jag ska. Det är ett mål. Helt klart. Och det här målet är definitivt värt att sträva efter.
Tänk, att jobba kanske 1 år i Grekland som bartender eller något sådant skoj, där man får jobba med människor. Därefter flyttar man till Frankrike, åker runt i landet på små-resor och fotograferar. Ja visst, det låter underbart i mina öron!
Jag vill. Jag ska. Som sagt. Nog om det.
Idag är det tisdag. 5 januari helt plötsligt. 2010.
Jag ljuger om jag säger att tiden går långsamt. Satan i gatan, rättare sagt, vad tiden har susat förbi snabbare än blixten! Det känns fortfarande ibland att det var igår man började på Gideonsbergsskolan. Men nu, nu är det 1 termin kvar. 1 endaste termin! Jag förstår det inte själv. Om 1 termin är det bara att tacka och säga adjö till Gidde. Det känns sjukt. Bokstavligt sjukt. Det känns som om en liten fe i rosa klänning har viftat med sin rosa-luddriga trollstav och spolat fram tiden ett år eller två.
Tiden gör mig ordlös, konstigt nog. Så tack och hej, för tillfället!
4.1.10
Isn't it obvious?
Jag vet inte riktigt, men jag kanske börjar få blogg-torka? Tidigare har det alltid varit en rutin att skriva något varje dag, vad som helst. Komma med ett litet livstecken. Men nu på sistone har det blivit lite dåligt med sådana livstecken. Men som ni nu ser så är jag vid liv, fullt frisk och glad.
Nyårsafton firades hemma hos älskade Jeanette med hennes familj och lite folk. Det var ett riktigt skönt och trevligt nyår som firades med kanon-bra människor.
Som ni redan har märkt är jag inne i en liten icke-blogga-period, så det är lite svårt att få ner en massa ord på den här sidan just nu. Det står lite stilla i huvudet. Jag måste nog bara komma igång lite. Tar ett steg i taget. Eller nej, ett ord i taget. Yes, där satt den.
De senaste dagarna efter nyår har jag bara tagit en dag i taget faktiskt. Ett steg i taget, ett ord i taget och en dag i taget. Nu blev det mycket man skulle ta en sak i taget. Haha.
Förra veckan köpte pappa hem en Crosstrainer, en träningsmaskin. En riktigt härlig sådan! Jag har tränat på den två dagar på rad. Vilken underbar träningsvärk man har i rumpan nu. Träningsvärk är härligt tycker jag. Tidigare trodde jag att när man hade träningsvärk betydde det att man var jättetränad och hade tränat superhårt. Men egentligen betyder det ju att man inte är sådär på topp med träningen. Men he-he, själva känslan av att ha träninsvärk påminner mig om att jag har tränat. Och det mina vänner, det är skönt!
Nu börjar jag känna att julen snart är över. Känns både tråkigt och ändå skönt. Samtidigt som jag älskar julen är det skönt när man kan pusta ut och börja leva i det nya året. 2010 är det nu. 2010. Känns bara konstigt. Det känns fortfarande som det är 2009. Sådär blir det alltid. Det kan gå ett bra tag tills jag börjar inse att det verkligen är ett nytt år. 2010.
Om 2 år går jorden under, enligt filmen 2012 och vad var det? Maya-folket? Dom hade tydligen någon kalender som de gjorde när dom började leva på den här jorden, för längelängesen. Och åren i denna kalender finns till 2012. Undrar om någon förstår vad jag nyss skrev. Jaja.
Efter det tar kalendern slut. Ja, vad tror ni? Går jorden under 2012 eftersom en kalender går ut innan det året? Hihi, vem vet. Suck.
Och sen måste jag ju säga grattis till en viss Kristian Murholt som fyllde år för två dagar sen, den 2 januari! Grattis homie.
Och nu känner jag att magen ropar efter mat, så, vi hörs. Ciao!