Nu har vi precis ätit oss mätta på hemmagjort potatismos, hemmagjorda köttbiffar fyllda med fetaost och morötter i ugn. Till efterrätt fick vi en underbart go' kladdkaka. Till det hade vi grädde och vaniljglass. Pricken över i:et, kan man nog säga.
Imorgon firar jag och Bastian 1 månad. Jag kan bara säga en sak. Tiden går otroligt snabbt. Den bara susar förbi. Så imorgon blir det att träffa pojken och hitta på något.
Ja, det var väl ungefär det jag hade på hjärtat för tillfället. Jag ville väl mest frestas lite och berätta om den goda maten vi nyligen ätit. Hoppas jag lyckades. Höres.
28.2.10
Another day in paradise
Helt plötsligt har det gått och blivit söndag. Vanligtvis skulle det betyda att man skulle kanske behöva plugga idag och sedan gå och lägga sig i någorlunda rimlig tid för att sedan slå upp ögonen omänskligt tidigt imorgon bitti och därefter rulla sig iväg till skolan. Men nej, det kommer absolut inte hända. Jag älskar lov. Av hela mitt hjärta.
Igår, av en konstig anledning, när jag och pappa satt i bilen på väg till mamma, satt jag och tänkte på snön. Ni vet att man efter kanske en veckas snöande så tror man att det slutligen ska sluta snöa och våren kommer krypandes. Så har det varit för mig i kanske 1½ månad nu. Först har det toksnöat i 1 vecka. Sen upphör det i kanske 1 dygn. Och man börjar hoppas lite smått att snön kanske kommer börja smälta bort. Och sedan, dagen efter, börjar det toksnöa igen. Kanske till och med ännu mer än vad det gjort tidigare.
Och så är det nu också. Det vräkte ner snö förra veckan. Sedan upphörde det. Och det började igen, när man minst anade det. När det dessutom blivit plusgrader och en liten del av snön faktiskt smält bort. Och sedan upphörde det igen. Det är väl där någonstans vi befinner oss nu. Det har precis slutat snöa. Igår vräkte det. Det var som om himlen öppnade sig. Idag har det slutat. Så man går runt på tå, smyger sig fram, och bara väntar på att det antingen ska vända igen till ännu ett snöoväder, som det alltid gör, eller så börjar solen titta fram, plusgraderna stiger ännu mer och snön börjar sakta men säkert smälta bort. Jag hoppas innerligt att det sistnämnda kommer ske inom en snar framtid. För när det är vår betyder det att sommaren är nära. Och nu kom jag ju aldrig fram till det jag tänkte på från början. Det är konstigt nog någonting jag alltid tycks lyckas med. Iallafall. När jag satt där i bilen, och började tänka på snön, slog tanken mig att snöandet kanske aldrig upphör. Man kanske får bada i snöhögar istället för att ta ett dopp i mälaren för att fira in det nya sommarlovet. Det vore väl en aning skumt?
Och vet ni vad? Vi slutar skolan om cirka 3½ månader. Helt jäkla galet. Liksom. 3 månader går fort. Fortare än blixten, nästan. Snart är det över, med Gidde-tiden och allt. Typ, tack och adjö till 3 år av mitt liv som passerat. Det kanske blir hej och välkomna till ett gäng snöhögar då. Nu bytte jag bana väldigt snabbt men det är inga konstigheter, I hope.
Nog om det. Om en timme eller två kommer grabbarna Grus och Ida hit. Grabbarna Grus = Bröderna Jonas och Erik. Ida = Jonas flickvän.
Nu fick ni det klart för er. Vi ska väl äta lunch tillsammans, som faktiskt har blivit lite av en tradition hos oss. Varannan söndag samlas vi alla här och äter. Family-time. Och det uppskattas alltid.
Så nu ska jag väl glida in i duschen och fixa till mig lite. Hörs.
Igår, av en konstig anledning, när jag och pappa satt i bilen på väg till mamma, satt jag och tänkte på snön. Ni vet att man efter kanske en veckas snöande så tror man att det slutligen ska sluta snöa och våren kommer krypandes. Så har det varit för mig i kanske 1½ månad nu. Först har det toksnöat i 1 vecka. Sen upphör det i kanske 1 dygn. Och man börjar hoppas lite smått att snön kanske kommer börja smälta bort. Och sedan, dagen efter, börjar det toksnöa igen. Kanske till och med ännu mer än vad det gjort tidigare.
Och så är det nu också. Det vräkte ner snö förra veckan. Sedan upphörde det. Och det började igen, när man minst anade det. När det dessutom blivit plusgrader och en liten del av snön faktiskt smält bort. Och sedan upphörde det igen. Det är väl där någonstans vi befinner oss nu. Det har precis slutat snöa. Igår vräkte det. Det var som om himlen öppnade sig. Idag har det slutat. Så man går runt på tå, smyger sig fram, och bara väntar på att det antingen ska vända igen till ännu ett snöoväder, som det alltid gör, eller så börjar solen titta fram, plusgraderna stiger ännu mer och snön börjar sakta men säkert smälta bort. Jag hoppas innerligt att det sistnämnda kommer ske inom en snar framtid. För när det är vår betyder det att sommaren är nära. Och nu kom jag ju aldrig fram till det jag tänkte på från början. Det är konstigt nog någonting jag alltid tycks lyckas med. Iallafall. När jag satt där i bilen, och började tänka på snön, slog tanken mig att snöandet kanske aldrig upphör. Man kanske får bada i snöhögar istället för att ta ett dopp i mälaren för att fira in det nya sommarlovet. Det vore väl en aning skumt?
Och vet ni vad? Vi slutar skolan om cirka 3½ månader. Helt jäkla galet. Liksom. 3 månader går fort. Fortare än blixten, nästan. Snart är det över, med Gidde-tiden och allt. Typ, tack och adjö till 3 år av mitt liv som passerat. Det kanske blir hej och välkomna till ett gäng snöhögar då. Nu bytte jag bana väldigt snabbt men det är inga konstigheter, I hope.
Nog om det. Om en timme eller två kommer grabbarna Grus och Ida hit. Grabbarna Grus = Bröderna Jonas och Erik. Ida = Jonas flickvän.
Nu fick ni det klart för er. Vi ska väl äta lunch tillsammans, som faktiskt har blivit lite av en tradition hos oss. Varannan söndag samlas vi alla här och äter. Family-time. Och det uppskattas alltid.
Så nu ska jag väl glida in i duschen och fixa till mig lite. Hörs.
27.2.10
Let's dance
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så var vi på Arosfortet igår, och att vi sedan skulle vidare hem till Martina. Och att Bastian och Bellego skulle komma över. Bastian kom dit, men icke Bellego. Istället för han kom Carl, Filip och Gabriel dit. Allt som allt blev det en riktigt trevlig kväll spenderades med älskade människor.
Vid 12-tiden ungefär kom jag hem. Jag var omänskligt trött så jag däckade nästan på en gång så fort jag lagt mig i sängen. Av trötthet, alltså.
Idag är det lördag igen. Lovely. Och sportlov har man. Bättre blir det inte.
Dagen började vid lunch ungefär då jag begav mig till Viksäng för att kolla på älsklingen spela match. Jag måste bara säga en grej. Basket är action. Fotboll, innebandy, handboll och så vidare är "milda" sporter. Basket is the real stuff. Så det jag ville komma till var att det var riktigt spännande att kolla på matchen faktiskt. Krigare på planen var dom alla.
Därefter, vid 14-tiden, tog vi bussen hemåt till han där det bidde en himla mysig dag. Min prins.
Jaja, idag är det ingen bloggardag känner jag. Inga speciella ord tycks vilja fastna i detta inlägg. Så vi hörs väl. Jag får se om orden börjar flöda lite senare ikväll för i så fall skriver jag då. Annars, ha det finfint och simma lugnt.
Vid 12-tiden ungefär kom jag hem. Jag var omänskligt trött så jag däckade nästan på en gång så fort jag lagt mig i sängen. Av trötthet, alltså.
Idag är det lördag igen. Lovely. Och sportlov har man. Bättre blir det inte.
Dagen började vid lunch ungefär då jag begav mig till Viksäng för att kolla på älsklingen spela match. Jag måste bara säga en grej. Basket är action. Fotboll, innebandy, handboll och så vidare är "milda" sporter. Basket is the real stuff. Så det jag ville komma till var att det var riktigt spännande att kolla på matchen faktiskt. Krigare på planen var dom alla.
Därefter, vid 14-tiden, tog vi bussen hemåt till han där det bidde en himla mysig dag. Min prins.
Jaja, idag är det ingen bloggardag känner jag. Inga speciella ord tycks vilja fastna i detta inlägg. Så vi hörs väl. Jag får se om orden börjar flöda lite senare ikväll för i så fall skriver jag då. Annars, ha det finfint och simma lugnt.
26.2.10
Friday
Idag är det fredag. Idag fick jag sportlov. Äntligen. Detta lov är skrämmande välbehövt. Skolan tar kål på mig så det är en enorm anledning till varför lovet varit så himla välbehövt. Det har även varit efterlängtat till tusen. Sportslov-countdown har det varit i någon månad nu, he-he.
Skoldagen började vid kvart i 10 och slutade halv 1. En halvtimme tidigare än vad vi brukar. Läraren var nog extra snäll på grund av att lovet låg lurandes vid hörnet. Hon ville nog likaså dra fort som tusan därifrån, hem.
Det var imorse som brudarna kom på den briljanta idén att besöka älskade Arosfortet. Där hade ingen av oss varit på ett antal år. Det var väl kanske 4 år sedan sist man stod innanför dom portarna. Arosfortet är alltså som ett, jag vet inte vad man ska säga, ett slags "äventyrställe" där man går in i olika lag i alla slags möjliga celler där man utför vissa uppgifter och så vidare. Det är mycket att man ska krypa igenom massa tunnlar, trycka på knappar, lösa uppgifter, basket, fotboll, "vattenfall", m.m. Det är så barnsligt kul! Så vid 16-tiden var vi på Arosfortet. Jag, Jeanette, Daniela, Anna, Martina och Andrea. Vi delade upp oss i 2 lag. Och i två timmar krigade vi som in i pipsvängen. Tyvärr, så förlorade mitt lag som bestod av de tre förstnämnda. Sorgligt nog. Men det var grymt motstånd. Vi alla var grymma dessutom. Och så himla kul som sagt.
Vid 18-tiden var vi klara. Då begav vi oss hemåt. Jag har nu ätit lite middag och snyggat till mig en aning för det var faktiskt krävande att springa runt där i 2 timmar. Man märker att man blivit äldre, hihi.
Iallafall. Strax ska jag och Jeanette bege oss hem till Martina där resten är. Lite senare kommer även älsklingen och Bellego dit. Så detta blir nog en trevlig kväll.
Hörs sen, hej!
Skoldagen började vid kvart i 10 och slutade halv 1. En halvtimme tidigare än vad vi brukar. Läraren var nog extra snäll på grund av att lovet låg lurandes vid hörnet. Hon ville nog likaså dra fort som tusan därifrån, hem.
Det var imorse som brudarna kom på den briljanta idén att besöka älskade Arosfortet. Där hade ingen av oss varit på ett antal år. Det var väl kanske 4 år sedan sist man stod innanför dom portarna. Arosfortet är alltså som ett, jag vet inte vad man ska säga, ett slags "äventyrställe" där man går in i olika lag i alla slags möjliga celler där man utför vissa uppgifter och så vidare. Det är mycket att man ska krypa igenom massa tunnlar, trycka på knappar, lösa uppgifter, basket, fotboll, "vattenfall", m.m. Det är så barnsligt kul! Så vid 16-tiden var vi på Arosfortet. Jag, Jeanette, Daniela, Anna, Martina och Andrea. Vi delade upp oss i 2 lag. Och i två timmar krigade vi som in i pipsvängen. Tyvärr, så förlorade mitt lag som bestod av de tre förstnämnda. Sorgligt nog. Men det var grymt motstånd. Vi alla var grymma dessutom. Och så himla kul som sagt.
Vid 18-tiden var vi klara. Då begav vi oss hemåt. Jag har nu ätit lite middag och snyggat till mig en aning för det var faktiskt krävande att springa runt där i 2 timmar. Man märker att man blivit äldre, hihi.
Iallafall. Strax ska jag och Jeanette bege oss hem till Martina där resten är. Lite senare kommer även älsklingen och Bellego dit. Så detta blir nog en trevlig kväll.
Hörs sen, hej!
25.2.10
När jag hör din röst
Som dom allra flesta vet nu, som jag flaggat med ett antal gånger, så har internet varit dött i en oändlighet. Så i brist på annat så har jag, Linnéa Sandhagen, läst massor under tiden.
Jag har aldrig varit en riktig "boklus", som läser för jämnan. Men alltid när jag hittat en bok som är bra, så läser jag. Då är jag fast.
För 1 vecka sen kanske kom mamma hem ifrån en tripp på stan. Hon hade bland annat varit och lånat lite böcker. Hon tog upp två böcker ur väskan och la upp på matbordet i köket. Hon hade varit och lånat Twilight och New Moon. "Blir du inte lite sugen på att läsa nu Linnéa?" frågade hon. "Gud nej, dom är alldeles för tjocka. Jag kommer aldrig orka." blev mitt svar. Jag bläddrade till sista sidan och såg att böckerna var på nästan 1000 sidor sammanlagt.
Och sen. För kanske 4 dagar sen när mamma var på jobbet såg jag Twilight ligga på bordet, helt oskyldigt, blev jag faktiskt lite nyfiken. Gick fram till den, tog den i handen, satte mig i soffan och började läsa. Innan jag minst kunde ana det var jag fast. Jag kunde inte sluta läsa. Det gick bara inte.
Så efter 2 dagar var första utläst. Igår påbörjade jag tvåan. Nu är den utläst.
Alltså, det är otroligt. Från att vara någon som väldigt sällan läser, helt frivilligt, till att bli någon som läser ut två böcker, på 1000 sidor, på 3-4 dagar. Det är nästintill ett mirakel.
Det jag ville komma fram till är att alla borde läsa dom böckerna. Mer seriös kan jag inte bli nu. Alla kan läsa dom. Vare sig man brukar läsa, eller om man knappt haft foten inne på ett bibliotek. Dom är grymma.
Och nu ska jag sätta på någon skön musik känner jag. Jag är i en sån där bra stämning. Eller nej, det är en bra stämning runt omkring mig. Allt flyter.
Ke$ha - Your love is my drug får bli låten som får strömma ut ur högtalarna i ett par minuter framöver. Hörs!
Jag har aldrig varit en riktig "boklus", som läser för jämnan. Men alltid när jag hittat en bok som är bra, så läser jag. Då är jag fast.
För 1 vecka sen kanske kom mamma hem ifrån en tripp på stan. Hon hade bland annat varit och lånat lite böcker. Hon tog upp två böcker ur väskan och la upp på matbordet i köket. Hon hade varit och lånat Twilight och New Moon. "Blir du inte lite sugen på att läsa nu Linnéa?" frågade hon. "Gud nej, dom är alldeles för tjocka. Jag kommer aldrig orka." blev mitt svar. Jag bläddrade till sista sidan och såg att böckerna var på nästan 1000 sidor sammanlagt.
Och sen. För kanske 4 dagar sen när mamma var på jobbet såg jag Twilight ligga på bordet, helt oskyldigt, blev jag faktiskt lite nyfiken. Gick fram till den, tog den i handen, satte mig i soffan och började läsa. Innan jag minst kunde ana det var jag fast. Jag kunde inte sluta läsa. Det gick bara inte.
Så efter 2 dagar var första utläst. Igår påbörjade jag tvåan. Nu är den utläst.
Alltså, det är otroligt. Från att vara någon som väldigt sällan läser, helt frivilligt, till att bli någon som läser ut två böcker, på 1000 sidor, på 3-4 dagar. Det är nästintill ett mirakel.
Det jag ville komma fram till är att alla borde läsa dom böckerna. Mer seriös kan jag inte bli nu. Alla kan läsa dom. Vare sig man brukar läsa, eller om man knappt haft foten inne på ett bibliotek. Dom är grymma.
Och nu ska jag sätta på någon skön musik känner jag. Jag är i en sån där bra stämning. Eller nej, det är en bra stämning runt omkring mig. Allt flyter.
Ke$ha - Your love is my drug får bli låten som får strömma ut ur högtalarna i ett par minuter framöver. Hörs!
Moviescene
Torsdag idag då. Det är idag som jag egentligen skulle tagit ur läkningsörhängena. Men ivrig som jag alltid är så åkte dom som sagt ut för en vecka sen. Vilket jag är glad över.
Det här varit en sån här lite skum dag. En sån där känslo-dag. Eller det började nog redan igår. Det var väl någonstans på mattelektionen då det mesta gick åt pipsvängen. Jag skulle prata med 2 matematiklärare och förklara för den ena läraren varför jag ville bytte från den gruppen, till den andra lärarens grupp. Och ja, det har ju sina anledningar som jag inte kommer nämna här. Blä säger jag bara. Iallafall. I don't know why men jag var skrämmande nära på att börja gråta. Bokstavligen. Jag. Vet. Inte. Varför. Jag menar. Nej. Jag vet inte vad jag menar förresten. Det var så bizarre, som min franskalärare skulle säga. Bizarre betyder konstigt, alltså. He.
Lyckligtvis lyckades inga tårar smita ut ur ögonen, utan dom kröp in igen och gömde sig. Men dom försvann inte. För kanske en halvtimme senare berättar Jessica att hon ska flytta. Och det var då det svämmade över. Både jag och Anna hade tydligen haft en sådan dag. En gråtardag. Så där stod vi. Jag och Anna med tårarna sprutandes. Med en förvirrad Jessica. Ja, och det var väl det mesta igår som gjorde att det svämmade över.
Idag har det väl varit bra, och skumt. Eller. Jo. Dagen började bra, med franska. Älsklingen hade man vid sin sida, och då klagar jag inte. Men det var framåt eftermiddagen som jag kände en irritation inom mig. Jag ville bara hem. Hem till min säng. Sova ville jag. Äta choklad. Fast jag bestämde mig för att detta inte skulle få mig att gå itu. Så jag bet ihop, förbannat hårt, och klarade mig igenom dagen någorlunda skinande. Men därimellan var det nära att det blev en gråtardag igen. En arg/gråtardag. Något sånt.
Fast icke. Det bidde okej tillslut. Så nu sitter jag här och är på ett himla bra humör. För snart är det lov, mina vänner. Och det ska jag ta vara på, fullt ut.
Och nu ska jag väl, typ, gitta. Som man säger. Pussen!
Det här varit en sån här lite skum dag. En sån där känslo-dag. Eller det började nog redan igår. Det var väl någonstans på mattelektionen då det mesta gick åt pipsvängen. Jag skulle prata med 2 matematiklärare och förklara för den ena läraren varför jag ville bytte från den gruppen, till den andra lärarens grupp. Och ja, det har ju sina anledningar som jag inte kommer nämna här. Blä säger jag bara. Iallafall. I don't know why men jag var skrämmande nära på att börja gråta. Bokstavligen. Jag. Vet. Inte. Varför. Jag menar. Nej. Jag vet inte vad jag menar förresten. Det var så bizarre, som min franskalärare skulle säga. Bizarre betyder konstigt, alltså. He.
Lyckligtvis lyckades inga tårar smita ut ur ögonen, utan dom kröp in igen och gömde sig. Men dom försvann inte. För kanske en halvtimme senare berättar Jessica att hon ska flytta. Och det var då det svämmade över. Både jag och Anna hade tydligen haft en sådan dag. En gråtardag. Så där stod vi. Jag och Anna med tårarna sprutandes. Med en förvirrad Jessica. Ja, och det var väl det mesta igår som gjorde att det svämmade över.
Idag har det väl varit bra, och skumt. Eller. Jo. Dagen började bra, med franska. Älsklingen hade man vid sin sida, och då klagar jag inte. Men det var framåt eftermiddagen som jag kände en irritation inom mig. Jag ville bara hem. Hem till min säng. Sova ville jag. Äta choklad. Fast jag bestämde mig för att detta inte skulle få mig att gå itu. Så jag bet ihop, förbannat hårt, och klarade mig igenom dagen någorlunda skinande. Men därimellan var det nära att det blev en gråtardag igen. En arg/gråtardag. Något sånt.
Fast icke. Det bidde okej tillslut. Så nu sitter jag här och är på ett himla bra humör. För snart är det lov, mina vänner. Och det ska jag ta vara på, fullt ut.
Och nu ska jag väl, typ, gitta. Som man säger. Pussen!
24.2.10
Manhattan
Jag är fortfarande hyperlycklig över att internet äntligen funkar nu. Det har skett ett mirakel. Ungefär. Jag får tacka teknikern som var här idag. Jag är glad över att någon iallfall har dom kunskaperna som krävs för att fixa internet igen. Och nej, jag syftar inte på mig.
Klockan slår strax över till 22.00. Och nu kom jag på att jag har en franskaläxa tills imorgon. Lite glosor och sådär. Un mouchoir. En näsduk betyder det. Oh snap, jag kan. 1 ord. av läxan. Ja, vad ska man säga. En franskatalande människa är vad jag är. (Ironin växer)
Nu ska jag dyka ner med näsan i böckerna och slå in lite fler fraser i huvudet. Hörs!
Klockan slår strax över till 22.00. Och nu kom jag på att jag har en franskaläxa tills imorgon. Lite glosor och sådär. Un mouchoir. En näsduk betyder det. Oh snap, jag kan. 1 ord. av läxan. Ja, vad ska man säga. En franskatalande människa är vad jag är. (Ironin växer)
Nu ska jag dyka ner med näsan i böckerna och slå in lite fler fraser i huvudet. Hörs!
Linnéa is back on track
Äntligen. Nu funkar internet. Jag är helt hyperlycklig!
Under den här oändligt långa tiden som internet varit paj har jag använt Word för att kunna skriva, har skrivit ett par vanliga inlägg i Word som jag sparat. Så det är några av dom som jag kommer lägga upp nu. Ska tillägga också att internet varit stendött sen den 14e februari.
Den 21 februari 2010, 19.37
Satte precis på datorn, med ett litet gnutta hopp inom mig om att internet äntligen, med ett mirakel, skulle funka. Jag tryckte ivrigt på internetsymbolen på skrivbordet och av ren besvikelse insåg jag att internet var lika dött som det nu varit i en hel vecka. Så för tillfället sitter jag och försöker få ner rimliga meningar i ett Word-dokument. Får se om jag lyckas, för lite annorlunda är det allt.
På onsdag, om 3 dagar, kommer en tekniker kika in här hos oss. Och jag ber, bokstavligen, att teknikern kommer kunna fixa det till det rätta igen. För detta är krävande. Som jag tidigare nämnt har jag ett stort behov av att skriva, varje dag, kanske fler gånger om dagen till och med. Visst, det här funkar ju. Att skriva i Word. Men det känns bättre och tryggare på något vis att skriva det rätt in på bloggen. Vilket jag kommer göra senare, kommer kopiera detta och sedan publicera på bloggen men det hör inte till saken.
Men att jag nu sitter här, fullt sprakande levande, är ju ett positivt bevis på att jag inte är en sådan datornörd som jag tidigare trott, som absolut inte överlever utan internet. Det är ju himla kanon, right? Ingen nördstämpel på mig alltså. Eller för tusan. Jag kanske får en stämpel ändå. För ändå så sitter jag ju här. Med ett dött internet, med typ grov panik, och behovet av att skriva är enormt. Är det något att få datornördstämpel för? Hoppas inte, he-he.
Tyvärr så kommer jag inte ihåg allt som hänt sedan förra söndagen. Eller är det att säga tyvärr? Vad vet jag. Iallafall, istället för att sitta och skriva om varje dag ut och in, som jag vanligtvis gör, så kan jag väl plocka ut dom delar som jag faktiskt kommer ihåg.
Hmm. Nationellt prov i Svenska B har jag haft någon dag i veckan. I tisdags kanske det var? Svenska B innebär att det var det muntliga provet vilket jag gjorde i en grupp som bestod av Martina och Lee. Vi skulle lyssna på en kort historia och sedan diskutera kring det vi hört. Och därefter redovisa det vi diskuterat om. Vi diskuterade och redovisade om ett gäng hotellarbetare i Indien som bar vatten upp till taket på hotellet för jämnan så att hotellgästerna skulle få vatten till att duscha. Låter väl kanske lite si sådär men det gick bra faktiskt.
En annan positiv grej är att jag äntligen fått byta örhängen. Jag har ju haft läkningsörhängena i öronen i 6 veckor. Egentligen skulle jag vänta i 7 veckor, till torsdag som kommer nu, men jag valde att byta dom redan i fredags. Så efter skolan i fredags åkte jag ner till stan och köpte mig 9 par örhängen. Och ja, jag vet att det låter extremt. Måste först förklara så att det låter lite mildare. När man köper örhängen hänger dom allra oftast på en plastbit, eller vad man ska kalla det. Ni förstår hur och vad jag menar va? Iallafall, på den "plastbiten" hängde det 9 örhängen. Fattar ni? Så jag köpte 9 åt gången, för ett pris, som hängde ihop. Hope you got it.
Därefter åkte jag hem fortare än kvickt och skulle försöka ta ur läkningsörhängena. Tror ni det var lätt? Åt pipsvängen heller. Fy fan. Dom satt som berg! Men jag hade blivit förvarnad innan så jag var väl lite beredd att det skulle vara svårt. Men tillslut åkte dom ut. Och in åkte ett av dom nya paren, ett par vanliga vita pärlor.
Efter allt slit är jag supernöjd och hur glad som helst att min nickelallergi inte kommit tillbaka, än så länge iallafall. Ska tänka positivt.
Redan nu har jag börjat tänka på att ta mer hål. Jag vill ta fler längs kanten av örat you know? Uppe vid brosket ungefär. Pratade med mammsen, och det får jag. Lovely.
Jaja, nog pratat om örhängen.
Igår var det lördag och den, iallafall kvällen, spenderades på Café Gränden med Bastian, Andrea och Bellego. Vi kom väl dit runt 20-tiden och satt där ett par timmar. Trevligt var det. Vid 22-tiden ungefär tog vi alla bussen hemåt. Jag och Bastian kilade vidare hem till honom och hade tänkt oss att kika på Sherlock Holmes. Men nja, det visade sig att det blivit nå strul när han laddat ner den (ja, min pojke är olaglig) så vi struntade i det. Istället såg vi Pineapple Express, vilken var himla bra.
Vid halv 1 var vi båda så trötta att det började bli dags för mig att gå hemåt så vi inte skulle somna. Runt 1 var jag hemma, la mig i sängen på en gång och somnade på bums.
Detta är väl det enda jag minns från veckan, om jag ska vara ärlig. Kanske mest för att det allra mesta hänt i slutet av veckan och helgen. Hehe. Ciao.
Och ja, som sagt, det här kommer jag ladda upp senare när internet funkar. Eller just ja, när du läser det här kommer jag redan ha publicerat det. Skoj!
Det var alltså ett av "inläggen" jag skrivit under veckan. Här kommer ett till.
Den 22 februari 2010, 19.00
Ja här sitter jag ännu en gång, med Word-dokumentet uppe och är lika frustrerad som tidigare över att internet är stendött, som det varit i en evighet.
Jag pratade nyss med mamma, jag frågade om den där teknikern som kommer på onsdag kommer kunna fixa det här, eller om han bara ska komma och granska det. Mamma gjorde mig besviken och svarade att teknikern förmodligen kommer granska det. Om han sedan kommer fixa det eller inte får väl visa sig.
Besviken som sagt. Nu får jag väl definitivt en nördstämpel, men jag har för tusan börjat ränka ner dagarna till onsdag. För internets skull! Helt galet.
I lördags, på bussen på väg ner till fikan, satt jag och klagade över att internet inte fungerade. Bastian sa tillslut: Om jag skulle sitta i din sits, och skulle få en tekniker hemskickad till mig för att granska felet skulle jag för tusan ta honom som gisslan.
Så jag tycker i så fall att han också för en nördstämpel. Puss på honom.
Äh, nu ska jag icke klaga. Fast det kommer inte hålla länge för jag sitter nu med massa ilskna känslor inom mig angående denna snö och förbannade kyla som jag faktiskt måste få ur mig. Så ursäkta om det är någon som tar illa vid sig på grund av detta klagande. Välkommen till Linnéas klago-blogg, typ.
Imorse vaknade jag trött vid 7-tiden ungefär. Strax efter jag slagit upp ögonen får jag ett sms av Jeanette där det står att det är 22 grader kallt ute. Jag fick en chock och försökte inbilla mig att det absolut inte kunde vara så kallt. Liksom, 22 grader. Det går ju inte. Morgonen försvann ganska fort. Jag duschade, åt frukost, fixade mig lite smått. Precis innan jag skulle kila iväg till plugget tänkte jag att jag faktiskt måste kolla upp om det verkligen är så kallt. För det går ju inte, som sagt.
Till min förvåning stod inte termometern på 22 minusgrader. Istället stod den på 24. Jag rös i hela kroppen. Jag frös redan innan jag kommit ut till den kalla vintern. Så, min lilla korta promenad till skolan blev väl lite upp och ner, lite rörig och så. Och framförallt kylig. Jag lyckades ramla in i en snödriva efter jag hade klivit någonstans där snön var en aning djupare än vad jag trott att den skulle vara. Så där låg jag ensam i snödrivan och skrattade hysteriskt. Hoppas jag också var ensam så att ingen granne stod i sitt fönster och stirrade på mig. För om någon såg mig skulle väl förmodligen männen i de vita rockarna komma och hämta mig och spärra in mig någonstans.
Ja, och nu tog det slut på ord också. Sånt händer. Detta är ett Word-dokument, som nu ligger på bloggen eftersom du läser det. Score.
Ja, där var 2 av alla Word-dokument som jag skrivit. Intressant? He-he.
Idag har det iallafall varit skola, like always. Efter plugget, vid 15.40-tiden, tog jag, Jeanette och Martina bussen ner till stan. Jag och Jeanette åt en varsin kyckligpanini på Gränden, och gick sedan runt en sväng på stan. Jag hittade ytterligare ett par örhängen. Underbart!
Vi hörs, ciao.
Och som sagt, I'm back on track!
Och, förlåt för ett förfärligt långt inlägg! Efter denna oändliga långa tid utan internet kanske ni förstod att ett långt inlägg var det som stod allra först på att-göra-listan.
Under den här oändligt långa tiden som internet varit paj har jag använt Word för att kunna skriva, har skrivit ett par vanliga inlägg i Word som jag sparat. Så det är några av dom som jag kommer lägga upp nu. Ska tillägga också att internet varit stendött sen den 14e februari.
Den 21 februari 2010, 19.37
Satte precis på datorn, med ett litet gnutta hopp inom mig om att internet äntligen, med ett mirakel, skulle funka. Jag tryckte ivrigt på internetsymbolen på skrivbordet och av ren besvikelse insåg jag att internet var lika dött som det nu varit i en hel vecka. Så för tillfället sitter jag och försöker få ner rimliga meningar i ett Word-dokument. Får se om jag lyckas, för lite annorlunda är det allt.
På onsdag, om 3 dagar, kommer en tekniker kika in här hos oss. Och jag ber, bokstavligen, att teknikern kommer kunna fixa det till det rätta igen. För detta är krävande. Som jag tidigare nämnt har jag ett stort behov av att skriva, varje dag, kanske fler gånger om dagen till och med. Visst, det här funkar ju. Att skriva i Word. Men det känns bättre och tryggare på något vis att skriva det rätt in på bloggen. Vilket jag kommer göra senare, kommer kopiera detta och sedan publicera på bloggen men det hör inte till saken.
Men att jag nu sitter här, fullt sprakande levande, är ju ett positivt bevis på att jag inte är en sådan datornörd som jag tidigare trott, som absolut inte överlever utan internet. Det är ju himla kanon, right? Ingen nördstämpel på mig alltså. Eller för tusan. Jag kanske får en stämpel ändå. För ändå så sitter jag ju här. Med ett dött internet, med typ grov panik, och behovet av att skriva är enormt. Är det något att få datornördstämpel för? Hoppas inte, he-he.
Tyvärr så kommer jag inte ihåg allt som hänt sedan förra söndagen. Eller är det att säga tyvärr? Vad vet jag. Iallafall, istället för att sitta och skriva om varje dag ut och in, som jag vanligtvis gör, så kan jag väl plocka ut dom delar som jag faktiskt kommer ihåg.
Hmm. Nationellt prov i Svenska B har jag haft någon dag i veckan. I tisdags kanske det var? Svenska B innebär att det var det muntliga provet vilket jag gjorde i en grupp som bestod av Martina och Lee. Vi skulle lyssna på en kort historia och sedan diskutera kring det vi hört. Och därefter redovisa det vi diskuterat om. Vi diskuterade och redovisade om ett gäng hotellarbetare i Indien som bar vatten upp till taket på hotellet för jämnan så att hotellgästerna skulle få vatten till att duscha. Låter väl kanske lite si sådär men det gick bra faktiskt.
En annan positiv grej är att jag äntligen fått byta örhängen. Jag har ju haft läkningsörhängena i öronen i 6 veckor. Egentligen skulle jag vänta i 7 veckor, till torsdag som kommer nu, men jag valde att byta dom redan i fredags. Så efter skolan i fredags åkte jag ner till stan och köpte mig 9 par örhängen. Och ja, jag vet att det låter extremt. Måste först förklara så att det låter lite mildare. När man köper örhängen hänger dom allra oftast på en plastbit, eller vad man ska kalla det. Ni förstår hur och vad jag menar va? Iallafall, på den "plastbiten" hängde det 9 örhängen. Fattar ni? Så jag köpte 9 åt gången, för ett pris, som hängde ihop. Hope you got it.
Därefter åkte jag hem fortare än kvickt och skulle försöka ta ur läkningsörhängena. Tror ni det var lätt? Åt pipsvängen heller. Fy fan. Dom satt som berg! Men jag hade blivit förvarnad innan så jag var väl lite beredd att det skulle vara svårt. Men tillslut åkte dom ut. Och in åkte ett av dom nya paren, ett par vanliga vita pärlor.
Efter allt slit är jag supernöjd och hur glad som helst att min nickelallergi inte kommit tillbaka, än så länge iallafall. Ska tänka positivt.
Redan nu har jag börjat tänka på att ta mer hål. Jag vill ta fler längs kanten av örat you know? Uppe vid brosket ungefär. Pratade med mammsen, och det får jag. Lovely.
Jaja, nog pratat om örhängen.
Igår var det lördag och den, iallafall kvällen, spenderades på Café Gränden med Bastian, Andrea och Bellego. Vi kom väl dit runt 20-tiden och satt där ett par timmar. Trevligt var det. Vid 22-tiden ungefär tog vi alla bussen hemåt. Jag och Bastian kilade vidare hem till honom och hade tänkt oss att kika på Sherlock Holmes. Men nja, det visade sig att det blivit nå strul när han laddat ner den (ja, min pojke är olaglig) så vi struntade i det. Istället såg vi Pineapple Express, vilken var himla bra.
Vid halv 1 var vi båda så trötta att det började bli dags för mig att gå hemåt så vi inte skulle somna. Runt 1 var jag hemma, la mig i sängen på en gång och somnade på bums.
Detta är väl det enda jag minns från veckan, om jag ska vara ärlig. Kanske mest för att det allra mesta hänt i slutet av veckan och helgen. Hehe. Ciao.
Och ja, som sagt, det här kommer jag ladda upp senare när internet funkar. Eller just ja, när du läser det här kommer jag redan ha publicerat det. Skoj!
Det var alltså ett av "inläggen" jag skrivit under veckan. Här kommer ett till.
Den 22 februari 2010, 19.00
Ja här sitter jag ännu en gång, med Word-dokumentet uppe och är lika frustrerad som tidigare över att internet är stendött, som det varit i en evighet.
Jag pratade nyss med mamma, jag frågade om den där teknikern som kommer på onsdag kommer kunna fixa det här, eller om han bara ska komma och granska det. Mamma gjorde mig besviken och svarade att teknikern förmodligen kommer granska det. Om han sedan kommer fixa det eller inte får väl visa sig.
Besviken som sagt. Nu får jag väl definitivt en nördstämpel, men jag har för tusan börjat ränka ner dagarna till onsdag. För internets skull! Helt galet.
I lördags, på bussen på väg ner till fikan, satt jag och klagade över att internet inte fungerade. Bastian sa tillslut: Om jag skulle sitta i din sits, och skulle få en tekniker hemskickad till mig för att granska felet skulle jag för tusan ta honom som gisslan.
Så jag tycker i så fall att han också för en nördstämpel. Puss på honom.
Äh, nu ska jag icke klaga. Fast det kommer inte hålla länge för jag sitter nu med massa ilskna känslor inom mig angående denna snö och förbannade kyla som jag faktiskt måste få ur mig. Så ursäkta om det är någon som tar illa vid sig på grund av detta klagande. Välkommen till Linnéas klago-blogg, typ.
Imorse vaknade jag trött vid 7-tiden ungefär. Strax efter jag slagit upp ögonen får jag ett sms av Jeanette där det står att det är 22 grader kallt ute. Jag fick en chock och försökte inbilla mig att det absolut inte kunde vara så kallt. Liksom, 22 grader. Det går ju inte. Morgonen försvann ganska fort. Jag duschade, åt frukost, fixade mig lite smått. Precis innan jag skulle kila iväg till plugget tänkte jag att jag faktiskt måste kolla upp om det verkligen är så kallt. För det går ju inte, som sagt.
Till min förvåning stod inte termometern på 22 minusgrader. Istället stod den på 24. Jag rös i hela kroppen. Jag frös redan innan jag kommit ut till den kalla vintern. Så, min lilla korta promenad till skolan blev väl lite upp och ner, lite rörig och så. Och framförallt kylig. Jag lyckades ramla in i en snödriva efter jag hade klivit någonstans där snön var en aning djupare än vad jag trott att den skulle vara. Så där låg jag ensam i snödrivan och skrattade hysteriskt. Hoppas jag också var ensam så att ingen granne stod i sitt fönster och stirrade på mig. För om någon såg mig skulle väl förmodligen männen i de vita rockarna komma och hämta mig och spärra in mig någonstans.
Ja, och nu tog det slut på ord också. Sånt händer. Detta är ett Word-dokument, som nu ligger på bloggen eftersom du läser det. Score.
Ja, där var 2 av alla Word-dokument som jag skrivit. Intressant? He-he.
Idag har det iallafall varit skola, like always. Efter plugget, vid 15.40-tiden, tog jag, Jeanette och Martina bussen ner till stan. Jag och Jeanette åt en varsin kyckligpanini på Gränden, och gick sedan runt en sväng på stan. Jag hittade ytterligare ett par örhängen. Underbart!
Vi hörs, ciao.
Och som sagt, I'm back on track!
Och, förlåt för ett förfärligt långt inlägg! Efter denna oändliga långa tid utan internet kanske ni förstod att ett långt inlägg var det som stod allra först på att-göra-listan.
14.2.10
Alla hjärtans dag
Jag är glad. Helt jävla sjukt glad.
Det var längesen jag kunde vara lycklig och kär samtidigt på Alla hjärtans dag. Min Bastian är ju bara helt grymt bra.
Det blev en himla mysig dag hemma hos honom. Jag måste bara säga att vi är världsbäst på att laga mat, jösses. Och då betonar jag världsbäst. Vi lagade en pastasås med kyckling och gorgonzolaost. Sweet Jesus, för fan vad det blev gott! Som sagt, helt klart världsbäst är vi. Jag måste väl tacka älsklingen som hade receptet i huvudet, hihi.
Förutom den goda middagen blev det mys framför teven där det blev en hel del filmtittandes. Och jag måste även tillägga att pojken gjorde mig fruktansvärt sugen på Ballerinakex, men den söta jäkeln orkade inte gå iväg till ICA så jag blev utan mina kex. Jag bidde lite ledsen i ögat, men det gick över fort. Haha.
Iallafall, dagen får 11 av 10 toasters. Den har varit riktigt lovely.
Kram!
Det var längesen jag kunde vara lycklig och kär samtidigt på Alla hjärtans dag. Min Bastian är ju bara helt grymt bra.
Det blev en himla mysig dag hemma hos honom. Jag måste bara säga att vi är världsbäst på att laga mat, jösses. Och då betonar jag världsbäst. Vi lagade en pastasås med kyckling och gorgonzolaost. Sweet Jesus, för fan vad det blev gott! Som sagt, helt klart världsbäst är vi. Jag måste väl tacka älsklingen som hade receptet i huvudet, hihi.
Förutom den goda middagen blev det mys framför teven där det blev en hel del filmtittandes. Och jag måste även tillägga att pojken gjorde mig fruktansvärt sugen på Ballerinakex, men den söta jäkeln orkade inte gå iväg till ICA så jag blev utan mina kex. Jag bidde lite ledsen i ögat, men det gick över fort. Haha.
Iallafall, dagen får 11 av 10 toasters. Den har varit riktigt lovely.
Kram!
Angel
Ja men tjatja. Klockan är nu exakt 9.11 och det är den 14 februari. Jag förstår inte riktigt hur men jag vaknade halv 9 imorse och var helt pigg som en lärka. Så jag har hunnit äta frukost till och med. Kryss i golvet typ (ungefär som kors i taket). Du fattar.
Igår som sagt så tränade jag faktiskt så jag knappt kunde stå på benen efteråt vilket är himla skönt ibland. Då vet man for sure att man har gjort något vettigt. Och jag sitter även och tänker på det nu, om jag ska ta ett litet "morgonpass". Typ döda och sen in i duschen och därefter pigg igen. Känns faktiskt som en fin idé. Ja för tusan, ett morgonpass är vad det kommer bli.
Vet inte riktigt vad jag skall skriva just nu. Det står lite still uppe i knoppen på mig. Jo just ja, jag kan ju meddela att huvudvärken lyckligtvis släppte under natten så den här dagen kommer nog bli helt kanonbra om jag får säga det själv. Himla bra. Toppenbra liksom. Great. Nej nu känner jag att det verkligen står still i knoppen.
Så ja, vi höres eller nått. Ciao.
Igår som sagt så tränade jag faktiskt så jag knappt kunde stå på benen efteråt vilket är himla skönt ibland. Då vet man for sure att man har gjort något vettigt. Och jag sitter även och tänker på det nu, om jag ska ta ett litet "morgonpass". Typ döda och sen in i duschen och därefter pigg igen. Känns faktiskt som en fin idé. Ja för tusan, ett morgonpass är vad det kommer bli.
Vet inte riktigt vad jag skall skriva just nu. Det står lite still uppe i knoppen på mig. Jo just ja, jag kan ju meddela att huvudvärken lyckligtvis släppte under natten så den här dagen kommer nog bli helt kanonbra om jag får säga det själv. Himla bra. Toppenbra liksom. Great. Nej nu känner jag att det verkligen står still i knoppen.
Så ja, vi höres eller nått. Ciao.
13.2.10
Extrem
Lördag då. Ja, dagen spenderades ute i Västerås på jakt efter matta. Och storshopping på mat. Jag älskar att umgås med pappa. Vad vi än gör. Att leta efter en matta kan ibland vara det roligaste man gör och är höjdpunkten på en vecka. Faktiskt. Jag och pappa delar en humor som ingen annan förstår. Vi har något som är vår grej liksom. Det är jag glad över. För ibland behöver jag pappa. My daddy. Då känns det ju fantastiskt att vi har något som ingen annan har. Liksom, far och dotter. Jag bara älskar min pappa. Även fast han kan vara världens knasigaste människa ibland. Så är det bara.
Min huvudvärk har dock kommit tillbaka till mig idag, så det gjorde ju så att dagen blev lite sämre nu på kvällen. Har väl druckit extremt mycket vatten med hopp om att värken skulle försvinna. Som jag skrivit tidigare brukar jag inte dricka mycket vatten och i det fallet kan jag få huvudvärk. Men som jag märker nu berodde inte huvudvärken på nå vattenbrist. Nu är det väl stress eller så. Eller ja, jag har stressat hela veckan. Och nu är det helg och jag har slappnat av. Då när stressen äntligen släpper brukar jag konstigt nog få en extrem huvudvärk. Så jag antar att det är så nu. Och det är också mycket som är extremt idag känner jag.
Iallafall. När jag märkte att det inte hjälpte med att dricka mycket vatten tog jag mig i kragen och svalde en huvudvärkstablett. Jag avskyr att äta tabletter. Det är inga problem med att svälja dom eller så, inga sådana konstigheter. Det känns bara så fel på nå vis. Don't judge me or something. Men det känns bara inte bra att svälja massa mediciner och skit. För eftersom jag ofta/alltid har huvudvärk betyder det att jag måste ta huvudvärkstabletter, 1 eller 2 eller ibland 3 stycken om dagen. Och i längden blir det en stor mängd. Det är det som inte känns bra. Jag vill inte leva på massa huvudvärkstabletter. Menmen. Bara och bita ihop.
Och nu ska jag väl krypa ner i sängen och vänta på att någon bra film ska börja på TV. Tror jag såg i tidningen att det var någon film som börjar runt halv 10. Det blir en överraskning, he-he.
Vi får se om jag skriver mer ikväll, annars blir det väl imorgon!
Imorgon är det söndag, imorgon är det Alla hjärtans dag. Och jag längtar.
Kram!
Min huvudvärk har dock kommit tillbaka till mig idag, så det gjorde ju så att dagen blev lite sämre nu på kvällen. Har väl druckit extremt mycket vatten med hopp om att värken skulle försvinna. Som jag skrivit tidigare brukar jag inte dricka mycket vatten och i det fallet kan jag få huvudvärk. Men som jag märker nu berodde inte huvudvärken på nå vattenbrist. Nu är det väl stress eller så. Eller ja, jag har stressat hela veckan. Och nu är det helg och jag har slappnat av. Då när stressen äntligen släpper brukar jag konstigt nog få en extrem huvudvärk. Så jag antar att det är så nu. Och det är också mycket som är extremt idag känner jag.
Iallafall. När jag märkte att det inte hjälpte med att dricka mycket vatten tog jag mig i kragen och svalde en huvudvärkstablett. Jag avskyr att äta tabletter. Det är inga problem med att svälja dom eller så, inga sådana konstigheter. Det känns bara så fel på nå vis. Don't judge me or something. Men det känns bara inte bra att svälja massa mediciner och skit. För eftersom jag ofta/alltid har huvudvärk betyder det att jag måste ta huvudvärkstabletter, 1 eller 2 eller ibland 3 stycken om dagen. Och i längden blir det en stor mängd. Det är det som inte känns bra. Jag vill inte leva på massa huvudvärkstabletter. Menmen. Bara och bita ihop.
Och nu ska jag väl krypa ner i sängen och vänta på att någon bra film ska börja på TV. Tror jag såg i tidningen att det var någon film som börjar runt halv 10. Det blir en överraskning, he-he.
Vi får se om jag skriver mer ikväll, annars blir det väl imorgon!
Imorgon är det söndag, imorgon är det Alla hjärtans dag. Och jag längtar.
Kram!
Walking in Memphis
För tillfället sitter jag i min nybäddade säng och andas ut. Snacka om dag. Först bidde det ut till ICA Bäckby med farsgubben. Vi hade som uppgift att storhandla åt farmor som är trötter. Efter 1½ timme där inne for vi hem till henne, lämnade allting och åkte vidare ut till IKEA. Där letade vi efter en matta till mitt rum. Men icke, där hittade vi ingen. IKEA har mattor men ingen som föll oss i smaken. Där inne sprang vi runt i också 1½ timme ungefär. Det blev vidare till Nordik som ligger där i närheten. Ingen matta hittades. Vidare in på Rusta. Vi vände väl tillbaka efter vi tagit första steget in i butiken.
Sedan kom pappa på sådär efter ett antal timmar senare att vi faktiskt skulle handla mat till oss också, inte bara till farmor. Så då körde vi ut till ICA Maxi Erikslund. Storshopping bidde det. Där ligger det även en annan inredningsaffär som heter Chilli. Vi gav det en chans, klev in i butiken och såg den perfekta mattan på en gång. Så tillsist fick jag en ny matta, efter en lång dag ute på jakt.
Som sagt, jag sitter nu och andas ut. För detta har tröttat ut mig som in i bomben. Att jaga efter mattor är krävande, oh yes. Hehe.
Jag sitter även och funderar på om jag ska träna på vår Crosstrainer. Är lite sugen på att träna tills jag knappt kan stå på benen. Fast. Jag sitter ju så himla skönt här i min säng. Åh, beslutsångest. Så fort jag spänner benen det allra minsta känner jag tröttheten sprida sig i kroppen. Hur ska det gå att träna tills jag knappt kan stå på benen när jag knappt orkar spänna benen när jag sitter fullt avslappnad i sängen? Eh, låter det verkligen som en bra idé att träna? Ja, i mina öron låter det finfint. Men inte i kroppen.
Äsch, jag får fundera lite på det ett tag. Hörs!
Sedan kom pappa på sådär efter ett antal timmar senare att vi faktiskt skulle handla mat till oss också, inte bara till farmor. Så då körde vi ut till ICA Maxi Erikslund. Storshopping bidde det. Där ligger det även en annan inredningsaffär som heter Chilli. Vi gav det en chans, klev in i butiken och såg den perfekta mattan på en gång. Så tillsist fick jag en ny matta, efter en lång dag ute på jakt.
Som sagt, jag sitter nu och andas ut. För detta har tröttat ut mig som in i bomben. Att jaga efter mattor är krävande, oh yes. Hehe.
Jag sitter även och funderar på om jag ska träna på vår Crosstrainer. Är lite sugen på att träna tills jag knappt kan stå på benen. Fast. Jag sitter ju så himla skönt här i min säng. Åh, beslutsångest. Så fort jag spänner benen det allra minsta känner jag tröttheten sprida sig i kroppen. Hur ska det gå att träna tills jag knappt kan stå på benen när jag knappt orkar spänna benen när jag sitter fullt avslappnad i sängen? Eh, låter det verkligen som en bra idé att träna? Ja, i mina öron låter det finfint. Men inte i kroppen.
Äsch, jag får fundera lite på det ett tag. Hörs!
12.2.10
Äventyr
Snacka om att det blev ett äventyr nu på eftermiddagen. Pappa kom tillslut och hämtade mig hos mamma. Då åkte vi vidare till Ica Maxi på Erikslund, skulle kirra lite mat till kvällen och sådant.
Ni vet när man kommer in i en mataffär, när man kliver in genom första dörrarna alltså? Då brukar det oftast vara en liten "hall" som man kommer in i, sedan ska man gå igenom små svängdörrar för att komma in till alla varor och så. Typ, "svängstaket", eller vad man ska kalla det. Såna där små saker som åker först framåt och sen åt sidan automatiskt när man kommer nära dom. Ja, hoppas ni förstår någorlunda.
Iallafall, jag och pappa hade tagit en vagn och skulle gå in i affären bland varorna. När vi kommer till "svängstaketen" (pappa går först) ska vi ju gå igenom dom där. Pappa går, och antar att dom skulle öppnas. Men nä, det gjorde dom inte. Så han dunsade in med hela jäkla vagnen i den där svängsaken. Det var en jädra smäll ska ni veta. Två sekunder senare kollade han på mig och sa högt och förvånat; Hoppsan, den där gick visst inte att gå igenom.
Vid det tillfället vek jag mig nästan dubbel i skratt. Pappa likaså.
När jag kollade mig runt omkring oss hade allt stannat upp. Alla stod och kollade på oss, dom flesta skrattade lite generat och försökte dölja det. Lite längre bort stod det en liten pojke med sin pappa vid sin sida. Lilla pojken ryckte pappan i jackan och sa; Pappa pappa, titta där! Och pekade på oss.
Haha, det är nästan så jag skrattar mig dubbel nu alltså. Herregud. Och liksom, pappas kommentar också. Hoppsan, den där gick visst inte att gå igenom.
Haha, herregud! Dagens roligaste, absolut. Ville bara dela med mig av det, ciao!
Ni vet när man kommer in i en mataffär, när man kliver in genom första dörrarna alltså? Då brukar det oftast vara en liten "hall" som man kommer in i, sedan ska man gå igenom små svängdörrar för att komma in till alla varor och så. Typ, "svängstaket", eller vad man ska kalla det. Såna där små saker som åker först framåt och sen åt sidan automatiskt när man kommer nära dom. Ja, hoppas ni förstår någorlunda.
Iallafall, jag och pappa hade tagit en vagn och skulle gå in i affären bland varorna. När vi kommer till "svängstaketen" (pappa går först) ska vi ju gå igenom dom där. Pappa går, och antar att dom skulle öppnas. Men nä, det gjorde dom inte. Så han dunsade in med hela jäkla vagnen i den där svängsaken. Det var en jädra smäll ska ni veta. Två sekunder senare kollade han på mig och sa högt och förvånat; Hoppsan, den där gick visst inte att gå igenom.
Vid det tillfället vek jag mig nästan dubbel i skratt. Pappa likaså.
När jag kollade mig runt omkring oss hade allt stannat upp. Alla stod och kollade på oss, dom flesta skrattade lite generat och försökte dölja det. Lite längre bort stod det en liten pojke med sin pappa vid sin sida. Lilla pojken ryckte pappan i jackan och sa; Pappa pappa, titta där! Och pekade på oss.
Haha, det är nästan så jag skrattar mig dubbel nu alltså. Herregud. Och liksom, pappas kommentar också. Hoppsan, den där gick visst inte att gå igenom.
Haha, herregud! Dagens roligaste, absolut. Ville bara dela med mig av det, ciao!
Your smile hypnotize me
Idag är det fredag, åh så underbart. Dagen började med sovmorgon till kvart i 10. Två lektioner i skolan. Sedan hem. Bastian kom även över en snabbis när han slutat eftersom jag har haft hans väska här sen i tisdags. Latmasken orkade inte ta med den till en match, så, den har fått bo här hela veckan. Hihi.
Och idag ska jag även åka till pappa, där jag ska vara hela helgen. Eller ja, typ. Han blev dessutom försenad, han skulle kommit för kanske 1 timme sen och hämtat mig, men icke. Så nu sitter jag fortfarande och väntar på honom. Surt.
Just nu sitter jag med Spotify uppe och letar efter gammal musik. Eller gammal och gammal. Sådant som man lyssnade på för några år sen. När man var en liten skitunge, haha. Helt hux flux kom jag på att Günther & The sunshine girls - Ding dong song var en sådan låt. Tiden på Emausskolan. Haha, jösses. Så ja, nu sitter jag och lyssnar på den. Jag sitter väl och skrattar efter varannan mening, men det är okej. "Oh, you touch my trallala, my dingding dong". Jag fattar inte ens att våra lärare tyckte det var okej att vi sprang runt och sjöng på den där låten ständigt. Typ halva klassen satt i klassrummet och hade värsta kören och sjöng. Måste låtit galet. Vi var ju en bunt småttingar. Haha. Skrattar.
Nej, nu ska jag, typ, publicera det här. Och fortsätta lyssna på Günther, men den här gången är det Teeny weeny string bikini som spelas. Haha, skrattar igen. Puss!
Och idag ska jag även åka till pappa, där jag ska vara hela helgen. Eller ja, typ. Han blev dessutom försenad, han skulle kommit för kanske 1 timme sen och hämtat mig, men icke. Så nu sitter jag fortfarande och väntar på honom. Surt.
Just nu sitter jag med Spotify uppe och letar efter gammal musik. Eller gammal och gammal. Sådant som man lyssnade på för några år sen. När man var en liten skitunge, haha. Helt hux flux kom jag på att Günther & The sunshine girls - Ding dong song var en sådan låt. Tiden på Emausskolan. Haha, jösses. Så ja, nu sitter jag och lyssnar på den. Jag sitter väl och skrattar efter varannan mening, men det är okej. "Oh, you touch my trallala, my dingding dong". Jag fattar inte ens att våra lärare tyckte det var okej att vi sprang runt och sjöng på den där låten ständigt. Typ halva klassen satt i klassrummet och hade värsta kören och sjöng. Måste låtit galet. Vi var ju en bunt småttingar. Haha. Skrattar.
Nej, nu ska jag, typ, publicera det här. Och fortsätta lyssna på Günther, men den här gången är det Teeny weeny string bikini som spelas. Haha, skrattar igen. Puss!
11.2.10
Friday I'm in love
Nu har jag avklarat mitt andra nationella prov. För idag var det dags för uppsatsdelen, svenska C alltså. Det känns inte lika glasklart nu om man jämför med hur det känns efter provet i tisdags. Idag var det mycket friare och bredare än det i tisdags. Jag menar, då var det "bara" att svara på frågor. Idag fick man ju liksom välja, nästan, helt fritt. Och på så vis är jag nog mer osäker än vad jag skulle vara om detta prov skulle mer vara riktat till en sak. Förstår ni? Visst är det bekvämare att kunna välja nästan helt fritt vad man vill skriva om, men det är just där osäkerheten kommer in. Och hejsan hoppsan intressesmurfarna!
Iallafall. Efter provet på förmiddagen har dagen kilat på i sin takt med lite blandade känslor och så. En blandning av depp-, lycko- och framförallt hungerkänslor har det varit hela dagen. Brudarna har frestat upp varandra med hamburgare, pizza osv. All fet mat! Haha, jösses. McDonalds och Pizza Hut har varit i våra tankar från dagens början till slut. Förstår inte varför och hur vi kunde bli så förbannat sugna på just det just idag? Liksom, alla vi. Och hej igen, smurfarna.
Resten av dagen, efter skolan, har spenderats hemma. Mycket chillination. Jag somnade väl direkt efter skolan. Sov i en hel timme. Det var otroligt fantastiskt skönt, men nu kommer vi ju till problemet; Hur ska det bli när jag ska sova på kvällen?
Haha, jag är nog körd. För om jag sover något under dagen brukar jag alltid ha svårigheter att komma till ro på kvällen och tillslut somna i rimlig tid.
Jaja, be för mig.
Och imorgon är det fredag, igen. Helt underbart ju. Och snart är det Alla hjärtans dag. På söndag!
Hej!
Iallafall. Efter provet på förmiddagen har dagen kilat på i sin takt med lite blandade känslor och så. En blandning av depp-, lycko- och framförallt hungerkänslor har det varit hela dagen. Brudarna har frestat upp varandra med hamburgare, pizza osv. All fet mat! Haha, jösses. McDonalds och Pizza Hut har varit i våra tankar från dagens början till slut. Förstår inte varför och hur vi kunde bli så förbannat sugna på just det just idag? Liksom, alla vi. Och hej igen, smurfarna.
Resten av dagen, efter skolan, har spenderats hemma. Mycket chillination. Jag somnade väl direkt efter skolan. Sov i en hel timme. Det var otroligt fantastiskt skönt, men nu kommer vi ju till problemet; Hur ska det bli när jag ska sova på kvällen?
Haha, jag är nog körd. För om jag sover något under dagen brukar jag alltid ha svårigheter att komma till ro på kvällen och tillslut somna i rimlig tid.
Jaja, be för mig.
Och imorgon är det fredag, igen. Helt underbart ju. Och snart är det Alla hjärtans dag. På söndag!
Hej!
10.2.10
You're the inspiration
Lite halvt seg dag. Eller ja, den kilade väl på i sin egna lilla takt. Och takten var seg, som sagt.
JA MÅ HON LEVA, JA MÅ HON LEVA, JA MÅ HON LEVA UTI HUNDRADE ÅR, GRATTIS I EFTERSKOTT bloggen.
För fem dagar sen fyllde min älskade blogg, den här bloggen, 1 år. Den 5e februari 2009 startades den. Hipp hipp hurra, i efterskott.
Jag ville bara ha det sagt, tack tack.
Puss hej!
JA MÅ HON LEVA, JA MÅ HON LEVA, JA MÅ HON LEVA UTI HUNDRADE ÅR, GRATTIS I EFTERSKOTT bloggen.
För fem dagar sen fyllde min älskade blogg, den här bloggen, 1 år. Den 5e februari 2009 startades den. Hipp hipp hurra, i efterskott.
Jag ville bara ha det sagt, tack tack.
Puss hej!
9.2.10
I can write a song
Och då var det allra första nationella provet i svenska avklarat. På torsdag är det dags igen, för uppsatsdelen. Svenska C. Konstigt nog är jag taggad. Och jag småhoppas lite att vi ska skriva en novell. Faktiskt.
Iallafall, provet idag gick faktiskt oväntat bra. Eller ja, det känns ju iallafall bra nu i efterhand. Man vet ju aldrig. *Peppar peppar, ta i trä*
Morgonen började bra med svenskaprovet, eftersom det som sagt känns bra. Men sedan gick det utför. En arg eftermiddag kan man kalla det.
Det började väl nånstans på syslöjden då allt gick åt pipsvängen. Jag håller på och syr en sån där necessär, you know, en liten miniväska där man förvarar lite smått och gott? Yes, precis en sån. Fast nä, det började nog en vecka tidigare till och med, på förra syslöjdslektionen, då jag trodde att jag sytt klart hela necessären. Men sen när jag slutligen tog en titt hade jag sytt UTAN TRÅD. Gah, mitt liv gick under förra tisdagen. Fast sen återuppstod jag och stod sedan på mina egna ben. Eller nått sånt. Och ja, sen gick livet under igen lite smått idag. Symaskinidiotjäveln krånglade, den funkade inte! Jag fick byta symaskin kanske, hmm, 3-4 gånger tills jag äntligen fick igång den satans skiten, tråden trasslade, jag stack fingrarna på dom idiotiska nålarna.
Jag kände redan då hur blodådern i pannan växte sig typ tredubblad än innan. Jag kände till och med hur den pulserade uppe i knoppen på grund av ilskan. Dåligt temperament? Ja, nått sånt.
Sedan blev det dags för kemi. Åh JA, kemi! Man gråter ju nästan av lycka bara man hör ordet. K E M I. Så fantastiskt äckligt ämne. Ironin är framme igen. Jag var ironisk med fantastiskt. Och lååångt ifrån ironisk med äckligt ämne. Där gick skiten åt skogen också. Fast inte lika illa som på syslöjden. På kemin finns inga nålar att sticka sig på. Fast ändå. Det kändes piss. Jag blev nästan tårögd för jag var så arg. Och ja, jag vet faktiskt inte varför jag var så arg. Jag menar, SÅ arg blir man väl ändå inte över en symaskin som krånglar lite? Eller?
Ja iallafall, där satt man och försökte ta det lite chillination, att inte få ett psykutbrott. Det var nära att det kom ett, he-he. Fråga Jeanette, hon såg det klart och tydligt.
När vi slutligen fick fly ut ur kemisalen rusade jag till mitt skåp, rusade hem till min säng, och rusade in i sömnen. Sedan vaknade jag upp vid kvart över tre-tiden, helt glad och kry. Haha, tänk vad lite sömn kan göra.
Klockan 16 var jag i kyrkan där det var dags för konfirmandträff och allt sånt. Älsklingen var där. Och de andra änglarna. Så jag kunde behålla mitt goda humör som jag helt hux flux fått efter jag sovit någon kvart eller så.
Usch, virrigt inlägg det här blev. Och sorry att ni fick en hel livshistoria om min arga dag. Men ibland behöver man lätta lite på känslorna, hihi. Pussen!
Iallafall, provet idag gick faktiskt oväntat bra. Eller ja, det känns ju iallafall bra nu i efterhand. Man vet ju aldrig. *Peppar peppar, ta i trä*
Morgonen började bra med svenskaprovet, eftersom det som sagt känns bra. Men sedan gick det utför. En arg eftermiddag kan man kalla det.
Det började väl nånstans på syslöjden då allt gick åt pipsvängen. Jag håller på och syr en sån där necessär, you know, en liten miniväska där man förvarar lite smått och gott? Yes, precis en sån. Fast nä, det började nog en vecka tidigare till och med, på förra syslöjdslektionen, då jag trodde att jag sytt klart hela necessären. Men sen när jag slutligen tog en titt hade jag sytt UTAN TRÅD. Gah, mitt liv gick under förra tisdagen. Fast sen återuppstod jag och stod sedan på mina egna ben. Eller nått sånt. Och ja, sen gick livet under igen lite smått idag. Symaskinidiotjäveln krånglade, den funkade inte! Jag fick byta symaskin kanske, hmm, 3-4 gånger tills jag äntligen fick igång den satans skiten, tråden trasslade, jag stack fingrarna på dom idiotiska nålarna.
Jag kände redan då hur blodådern i pannan växte sig typ tredubblad än innan. Jag kände till och med hur den pulserade uppe i knoppen på grund av ilskan. Dåligt temperament? Ja, nått sånt.
Sedan blev det dags för kemi. Åh JA, kemi! Man gråter ju nästan av lycka bara man hör ordet. K E M I. Så fantastiskt äckligt ämne. Ironin är framme igen. Jag var ironisk med fantastiskt. Och lååångt ifrån ironisk med äckligt ämne. Där gick skiten åt skogen också. Fast inte lika illa som på syslöjden. På kemin finns inga nålar att sticka sig på. Fast ändå. Det kändes piss. Jag blev nästan tårögd för jag var så arg. Och ja, jag vet faktiskt inte varför jag var så arg. Jag menar, SÅ arg blir man väl ändå inte över en symaskin som krånglar lite? Eller?
Ja iallafall, där satt man och försökte ta det lite chillination, att inte få ett psykutbrott. Det var nära att det kom ett, he-he. Fråga Jeanette, hon såg det klart och tydligt.
När vi slutligen fick fly ut ur kemisalen rusade jag till mitt skåp, rusade hem till min säng, och rusade in i sömnen. Sedan vaknade jag upp vid kvart över tre-tiden, helt glad och kry. Haha, tänk vad lite sömn kan göra.
Klockan 16 var jag i kyrkan där det var dags för konfirmandträff och allt sånt. Älsklingen var där. Och de andra änglarna. Så jag kunde behålla mitt goda humör som jag helt hux flux fått efter jag sovit någon kvart eller så.
Usch, virrigt inlägg det här blev. Och sorry att ni fick en hel livshistoria om min arga dag. Men ibland behöver man lätta lite på känslorna, hihi. Pussen!
8.2.10
Now I got you
Kors i taket, idag försov jag mig. För mig har det hänt max 5 gånger på dom här tre åren på Gidde. Så när det väl händer blir det panik på hög nivå.
Vi började 8.25, och nästan precis 1 timme senare var jag i skolans lokaler. Men vad ska man säga, man är väl en sömntuta.
Dagen fick en lite seg start just på grund av försovningen, så jag vet inte, men jag tror det smittade hela mig med seghet. För resten av dagen gick också ganska segt. Fast, jag gjorde engelskaprovet. Vilket känns helt okej faktiskt. Men bortsett från engelskaprovet gick väl allt lagom segt och allt kändes lite lagom drygt.
Runt halv fyra-tiden slutade vi med franska som sista lektion. Då blev det hem till älsklingen en liten stund, därefter kilade jag sedan hem till mig på grund av plugg-måsten. Måste plugga matematik, vilket är mitt absoluta favoritämne. Jag älskar verkligen matematik. Och nu hoppas jag för guds skull att ni inser att jag är ironisk. Tack, jag ber för det.
Om en kvart eller så börjar Outsiders på femman. Ikväll ska det handla om människor som lider av el-allergi. Eh, say what? Det låter iallafall intressant så det blir väl att glo lite på det.
Resten av kvällen ska jag försöka att tagga upp mig ordentligt och vila, och somna tidigt, eftersom imorgon klockan 8.15 är det dags för nationella prov i svenska. Det är väl lite blandade känslor inför det, menmen. Jag ska nog inte skriva något mer om det. Måste spara energi, he-he.
Puss, hejsvejs!
Vi började 8.25, och nästan precis 1 timme senare var jag i skolans lokaler. Men vad ska man säga, man är väl en sömntuta.
Dagen fick en lite seg start just på grund av försovningen, så jag vet inte, men jag tror det smittade hela mig med seghet. För resten av dagen gick också ganska segt. Fast, jag gjorde engelskaprovet. Vilket känns helt okej faktiskt. Men bortsett från engelskaprovet gick väl allt lagom segt och allt kändes lite lagom drygt.
Runt halv fyra-tiden slutade vi med franska som sista lektion. Då blev det hem till älsklingen en liten stund, därefter kilade jag sedan hem till mig på grund av plugg-måsten. Måste plugga matematik, vilket är mitt absoluta favoritämne. Jag älskar verkligen matematik. Och nu hoppas jag för guds skull att ni inser att jag är ironisk. Tack, jag ber för det.
Om en kvart eller så börjar Outsiders på femman. Ikväll ska det handla om människor som lider av el-allergi. Eh, say what? Det låter iallafall intressant så det blir väl att glo lite på det.
Resten av kvällen ska jag försöka att tagga upp mig ordentligt och vila, och somna tidigt, eftersom imorgon klockan 8.15 är det dags för nationella prov i svenska. Det är väl lite blandade känslor inför det, menmen. Jag ska nog inte skriva något mer om det. Måste spara energi, he-he.
Puss, hejsvejs!
7.2.10
Apelsin klementin mandarin
Födelsedagsbarnet sitter i trappan i Punkt, och helt totalt förvirrad med ögonbindeln för ögonen. Söta Martina!
Jeanette och födelsedagsbarnet. Martina öppnar presenter. Och suddiga bilder gillar vi, right?Igår var det lördag. Igår var det födelsedagsfirande. Martina fyllde år den 16 januari, och något firande har inte blivit av. Förrän igår alltså. Men bättre sent än aldrig, som man säger.
Kvällen började runt 18-tiden på Spicy Hot med underbara tjejer. Där satt vi och åt i kanske 1 ½ timme tills hela grabbgänget kom dit, som en överraskning, och sjöng för Martina. Hej och hå, det blev schlager inne på Spicy. Det gillas.
Därefter fick födelsedagsbarnet en ögonbindel för ögonen, och det bidde en promenix genom stan, till Punkt, och sedan vidare in på bussen som tog oss till Bjurhovda. När vi bussat klart var det dags för fest. Och så bidde det också. Till och med en födelsedagstårta åt vi. Och partyhattar hade vi. Vilka festligheter, va? Haha.
Efter någon timme förflyttade vi oss ner till husets källare där det fanns bastu och hela fraddeluttan, så där spenderade vi alla resten av kvällen. Allt som allt var det en bra kväll, absolut.
Runt 1, halv 2-tiden kom jag hem, la mig på sängen och slocknade på en gång. Jösses vad trött man var.
Och idag är det söndag, igen. Och det betyder att det är måndag imorgon, vilket jag definitivt inte ser fram emot. Engelskaprov har man imorgon. Oh yes, härligt. Men nej, nu ska vi se det positivt. Idag är det söndag som sagt, vilket även betyder att pojken kommer hem ifrån Sälen. Han har saknats som tusan under helgen, så ikväll ska jag nog kila över till honom en stund.
Och nu ska jag spara och publicera det här inlägget, lägga mig i sängen igen och kika på en film som börjar nu på trean. Eller ja, om 10 minuter börjar den. Vad hette den nu igen? Hmm. Just ja, I flodens våld heter filmen. Jag har ingen blekaste om vad det är för film. Eller ja, den handlar säkert om en våg, om titeln är kopplad till filmen. Fast det vet jag inget om, så det ska jag strax ta reda på. Yes. Ciao!
Kvällen började runt 18-tiden på Spicy Hot med underbara tjejer. Där satt vi och åt i kanske 1 ½ timme tills hela grabbgänget kom dit, som en överraskning, och sjöng för Martina. Hej och hå, det blev schlager inne på Spicy. Det gillas.
Därefter fick födelsedagsbarnet en ögonbindel för ögonen, och det bidde en promenix genom stan, till Punkt, och sedan vidare in på bussen som tog oss till Bjurhovda. När vi bussat klart var det dags för fest. Och så bidde det också. Till och med en födelsedagstårta åt vi. Och partyhattar hade vi. Vilka festligheter, va? Haha.
Efter någon timme förflyttade vi oss ner till husets källare där det fanns bastu och hela fraddeluttan, så där spenderade vi alla resten av kvällen. Allt som allt var det en bra kväll, absolut.
Runt 1, halv 2-tiden kom jag hem, la mig på sängen och slocknade på en gång. Jösses vad trött man var.
Och idag är det söndag, igen. Och det betyder att det är måndag imorgon, vilket jag definitivt inte ser fram emot. Engelskaprov har man imorgon. Oh yes, härligt. Men nej, nu ska vi se det positivt. Idag är det söndag som sagt, vilket även betyder att pojken kommer hem ifrån Sälen. Han har saknats som tusan under helgen, så ikväll ska jag nog kila över till honom en stund.
Och nu ska jag spara och publicera det här inlägget, lägga mig i sängen igen och kika på en film som börjar nu på trean. Eller ja, om 10 minuter börjar den. Vad hette den nu igen? Hmm. Just ja, I flodens våld heter filmen. Jag har ingen blekaste om vad det är för film. Eller ja, den handlar säkert om en våg, om titeln är kopplad till filmen. Fast det vet jag inget om, så det ska jag strax ta reda på. Yes. Ciao!
6.2.10
If I ain't got you baby
Idag är det lördag, igen. Känns härligt. Och så har man haft helg enda sen i torsdags eftersom igår var det studiedag, vilket känns helt fantastiskt bra.
Den senaste skolveckan var ovanligt kort. Först var jag sjuk i måndags. Då försvann en skoldag. Sen kämpade jag mig igenom veckan till torsdagen bara. Så, 3 dagar i skolan blev det. Känns väl helt okej faktiskt.
Pojken kommer hem imorgon från Sälen. Det är typ pojkväns-countdown nu alltså. Fast först ska jag ha en sjukt bra kväll ikväll med underbara människor. Mer än så kan jag inte riktigt skriva nu, det får jag ta imorgon. Hihi.
Jag vill att klockan ska ticka iväg nu, så att det iallafall börjar bli eftermiddag, strax innan kvällen, och man får börja fixa till sig. Det längtar jag efter redan nu, och jag är liksom nyvaken.
Just ja. Sen i förrgår har jag ställt in mig på att jag ska dricka 6,5 glas vatten (cirka 2 liter) varenda dag. Detta ska jag göra till störst del på grund av min huvudvärk, vi ska alltså se om värken blir bättre. Jag ska även göra det eftersom (ja, det hör väl ihop med huvudvärken men ändå) jag har gått runt med vätskebrist under en lång tid. Alltså, ingen grov vätskebrist, för jag menar, man klarar sig inte utan vatten i mer än något dygn. Det har bara varit en väldigt mild sådan. Fast tillräckligt stark för att jag ska känna en enorm trötthet, huvudvärk och så vidare. För den här tröttheten har jag känt länge, ungefär lika länge som huvudvärken. Och den har varit med mig sen, eh, slutet av sommarlovet skulle jag tro.
Men jag ska säga er att det är inte lätt. Jag är en sån person som har enormt svårt att dricka vatten när jag inte är törstig. Jag kan rent ut sagt bli riktigt illamående. Men men, vi får se vart det leder. Jag kanske vänjer mig, eller något sånt.
Igår klarade jag det iallafall. Jag drack sammanlagt 2 liter igår. Alltså, jag dricker ju inte 2 liter rakt upp och ner, på samma gång. Jag delar upp det. Annars vet jag inte riktigt hur det skulle gå, haha.
Tja!
Den senaste skolveckan var ovanligt kort. Först var jag sjuk i måndags. Då försvann en skoldag. Sen kämpade jag mig igenom veckan till torsdagen bara. Så, 3 dagar i skolan blev det. Känns väl helt okej faktiskt.
Pojken kommer hem imorgon från Sälen. Det är typ pojkväns-countdown nu alltså. Fast först ska jag ha en sjukt bra kväll ikväll med underbara människor. Mer än så kan jag inte riktigt skriva nu, det får jag ta imorgon. Hihi.
Jag vill att klockan ska ticka iväg nu, så att det iallafall börjar bli eftermiddag, strax innan kvällen, och man får börja fixa till sig. Det längtar jag efter redan nu, och jag är liksom nyvaken.
Just ja. Sen i förrgår har jag ställt in mig på att jag ska dricka 6,5 glas vatten (cirka 2 liter) varenda dag. Detta ska jag göra till störst del på grund av min huvudvärk, vi ska alltså se om värken blir bättre. Jag ska även göra det eftersom (ja, det hör väl ihop med huvudvärken men ändå) jag har gått runt med vätskebrist under en lång tid. Alltså, ingen grov vätskebrist, för jag menar, man klarar sig inte utan vatten i mer än något dygn. Det har bara varit en väldigt mild sådan. Fast tillräckligt stark för att jag ska känna en enorm trötthet, huvudvärk och så vidare. För den här tröttheten har jag känt länge, ungefär lika länge som huvudvärken. Och den har varit med mig sen, eh, slutet av sommarlovet skulle jag tro.
Men jag ska säga er att det är inte lätt. Jag är en sån person som har enormt svårt att dricka vatten när jag inte är törstig. Jag kan rent ut sagt bli riktigt illamående. Men men, vi får se vart det leder. Jag kanske vänjer mig, eller något sånt.
Igår klarade jag det iallafall. Jag drack sammanlagt 2 liter igår. Alltså, jag dricker ju inte 2 liter rakt upp och ner, på samma gång. Jag delar upp det. Annars vet jag inte riktigt hur det skulle gå, haha.
Tja!
5.2.10
Am I in heaven?
Imorse var det en arg morgon. Hehe, jag har arga morgnar ibland. Varför just denna morgon blev en arg morgon var därför att en jäkla förbannad plogmaskin började köra utanför huset klockan 6 (!!!) imorse, precis nedanför fönstret till och med. Släpade hela jäkla skiten i backen så det skrapade och dundrade som in i bomben.
Och varför jag blev extra galen var för att jag är ledig idag (studiedag), så jag hade liksom planerat att sova länge idag. Fast det kan ju vara svårt för plogmaskinskillen, nötskallen, att veta. Men ändå. Det är för fan inte okej att åka ut med plogmaskinen så förbannat tidigt. Nej, inte okej. Inte alls.
Nog om plogmaskinen. Runt 12-tiden åkte jag ner till stan där jag mötte Andrea. Vi kikade runt i stort sett alla affärer, okej, nej, inte alla, men nästan alla affärer. Efter någon timme kände vi båda hur tröttheten kom krypandes inom oss. Spagettiben blev det också. Förstår inte varför, men varje gång vi vandrar runt på stan är det just detta som händer. Trötthet, spagettiben, seghet. Ja, vad ska man säga.
Så när spagettibenen började komma satte vi oss på Coffe House by George, där vi åt en god lunch.
Efter några timmar på stan blev det dags att bege sig hemåt. Och inte kom man hem tomhänt idag. En blandning av en tröja/linne med en jättevolang fick följa med hem. Oh yes, jag känner själv i hjärtat hur fin beskrivningen av plagget är. Helt odetaljerat, typ. Hehe.
Nu börjar doften av hemmabakad pizza sprida sig i lägenheten Så istället för att sitta här ska jag nu gå och ta ut pizzan ur ugnen som jag och mamma har fixat ihop. Pizzan alltså.
Puss!
P.S Linnéa har ont i magen.
Och varför jag blev extra galen var för att jag är ledig idag (studiedag), så jag hade liksom planerat att sova länge idag. Fast det kan ju vara svårt för plogmaskinskillen, nötskallen, att veta. Men ändå. Det är för fan inte okej att åka ut med plogmaskinen så förbannat tidigt. Nej, inte okej. Inte alls.
Nog om plogmaskinen. Runt 12-tiden åkte jag ner till stan där jag mötte Andrea. Vi kikade runt i stort sett alla affärer, okej, nej, inte alla, men nästan alla affärer. Efter någon timme kände vi båda hur tröttheten kom krypandes inom oss. Spagettiben blev det också. Förstår inte varför, men varje gång vi vandrar runt på stan är det just detta som händer. Trötthet, spagettiben, seghet. Ja, vad ska man säga.
Så när spagettibenen började komma satte vi oss på Coffe House by George, där vi åt en god lunch.
Efter några timmar på stan blev det dags att bege sig hemåt. Och inte kom man hem tomhänt idag. En blandning av en tröja/linne med en jättevolang fick följa med hem. Oh yes, jag känner själv i hjärtat hur fin beskrivningen av plagget är. Helt odetaljerat, typ. Hehe.
Nu börjar doften av hemmabakad pizza sprida sig i lägenheten Så istället för att sitta här ska jag nu gå och ta ut pizzan ur ugnen som jag och mamma har fixat ihop. Pizzan alltså.
Puss!
P.S Linnéa har ont i magen.
You belong with me
And I could write a song, a hundred miles long. Well, that's where I belong and you belong with me. The streets you're walking on, is a thousand houses long. Well that's where I belong and you belong with me.
4.2.10
Love
Jag har kämpat mig igenom dagen alldeles utmärkt. Dagen började med ett kort klassråd. Därefter franska där man hade pojkvännen vid sin sida. Toppen.
Efter 45 minuter på franskan fick man lov att ursäkta sig och smyga ut ur klassrummet och kila iväg till elevrådsmötet på förmiddagen. Där satt vi i kanske 40 minuter eller så. När mötet slutat bidde det matematik i inte alltför länge. Eftersom jag kom till matten efter lektionen hållt på ett tag så missade jag en hel del. En välbehövd genomgång bland annat. Men men, jorden går nog inte under för det.
Sedan lunch. Idrott. Svenska. Och slutade efter det.
Vårat elevens val, Giddegruppen, var inställt så man fick sluta för en timme sen ungefär, klockan 14. Helt superhappy!
Man sa även hej då till pojken som åker till Sälen över helgen. Och jaja, nu tänker ni säkert; Det är en endaste helg bara. Det är ju ingenting.
Men det går inte att säga att det är ingenting. En helg är någonting, för mycket faktiskt.
Iallafall, allt som allt har dagen varit bra. God lunch var det också. Kors i taket och dra mig baklänges. Det är sant. En god lunch var inte så vanligt förut att vi fick. Men nu har det skett förändringar!
Och nu tittade dom blå intressesmurfarna fram igen. Tjena smurfar!
Och hej då till er. Puss.
Älskade Paramore
Efter 45 minuter på franskan fick man lov att ursäkta sig och smyga ut ur klassrummet och kila iväg till elevrådsmötet på förmiddagen. Där satt vi i kanske 40 minuter eller så. När mötet slutat bidde det matematik i inte alltför länge. Eftersom jag kom till matten efter lektionen hållt på ett tag så missade jag en hel del. En välbehövd genomgång bland annat. Men men, jorden går nog inte under för det.
Sedan lunch. Idrott. Svenska. Och slutade efter det.
Vårat elevens val, Giddegruppen, var inställt så man fick sluta för en timme sen ungefär, klockan 14. Helt superhappy!
Man sa även hej då till pojken som åker till Sälen över helgen. Och jaja, nu tänker ni säkert; Det är en endaste helg bara. Det är ju ingenting.
Men det går inte att säga att det är ingenting. En helg är någonting, för mycket faktiskt.
Iallafall, allt som allt har dagen varit bra. God lunch var det också. Kors i taket och dra mig baklänges. Det är sant. En god lunch var inte så vanligt förut att vi fick. Men nu har det skett förändringar!
Och nu tittade dom blå intressesmurfarna fram igen. Tjena smurfar!
Och hej då till er. Puss.
Älskade Paramore
3.2.10
I got you
Om Gud har en baktanke med detta, att han helt plötsligt gjorde mig så förbannat lycklig. Okej, han kanske inte gjorde det till 100 procent. Men om gubben finns så måste han ju haft någon verkan till denna lycka. Och iallafall, om han har någon baktanke med detta blir Linnéa icke glad. För nu är det på topp alltså. Till hundrasjuttioniotusenmiljoner procent.
Iallafall. Efter skolan blev det en sväng ner till stan med Anna. Där inhandlades det ett par jeans från News Design, vilket var extremt välbehövt. Känns riktigt nice!
Framåt 20-tiden mötte jag Bästian, och kilade sedan vidare hem till honom. Pojken åker till Sälen imorgon och blir borta hela helgen. Lite panik och saknaden har redan kommit krypandes, men för tusan, det är bara att bita ihop. Får försöka.
Och nu sitter jag här, klockan är 23.10, och funderar på att sova strax. Magen kurrar lite också, så det kanske blir en sväng upp till köket först och grabbar en apelsin eller något innan man stänger av datorn.
Nu blir det upp och hoppa till köket. Vi hörs, skogsmulle. Ciao!
"Som fiskar i ett akvarium"
Iallafall. Efter skolan blev det en sväng ner till stan med Anna. Där inhandlades det ett par jeans från News Design, vilket var extremt välbehövt. Känns riktigt nice!
Framåt 20-tiden mötte jag Bästian, och kilade sedan vidare hem till honom. Pojken åker till Sälen imorgon och blir borta hela helgen. Lite panik och saknaden har redan kommit krypandes, men för tusan, det är bara att bita ihop. Får försöka.
Och nu sitter jag här, klockan är 23.10, och funderar på att sova strax. Magen kurrar lite också, så det kanske blir en sväng upp till köket först och grabbar en apelsin eller något innan man stänger av datorn.
Nu blir det upp och hoppa till köket. Vi hörs, skogsmulle. Ciao!
"Som fiskar i ett akvarium"
2.2.10
Underverk
Helt otroligt. Precis som jag skrev i det tidigare inlägget så kan man komma till kyrkan, med humöret nere i botten. Till att sedan gå hem från kyrkan ett par timmar senare och må helt underbart bra. Exakt så var det idag.
Det var faktiskt ovanligt kul med konfirmanderna också. Eller jag menar, dom är alltid bra. Fast idag slog vi ihop dom 2 konfirmandgrupperna så att det blev en hel, och hade ett lekpass. Faktiskt himla skoj.
Och brudarna var där. Pojkvännen Bästian var där. Alla underbara själar var där. Oj, bättre går det inte att bli.
Runt 20-tiden vandrade sedan jag och Bästian vidare hem till honom där det blev lite mys och snack framför teven.
Oh happy day, oh yes!
Det var faktiskt ovanligt kul med konfirmanderna också. Eller jag menar, dom är alltid bra. Fast idag slog vi ihop dom 2 konfirmandgrupperna så att det blev en hel, och hade ett lekpass. Faktiskt himla skoj.
Och brudarna var där. Pojkvännen Bästian var där. Alla underbara själar var där. Oj, bättre går det inte att bli.
Runt 20-tiden vandrade sedan jag och Bästian vidare hem till honom där det blev lite mys och snack framför teven.
Oh happy day, oh yes!
Castle
Dagen har varit sisådär. Har väl varit på dåligt humör. Men samtidigt på ett himla bra humör. Det är en riktigt skum kombination där.
Jag ska strax kila över till kyrkan där det är konfirmandträff. Jag älskar tisdagar. Faktiskt. Det känns så förbannat skönt att kunna gå dit, man kan känna sig helt nere i botten. Och sedan bli välkomnad av helt underbara människor. Pojkvän och älskade vänner. Alla underbara är samlade på ett och samma ställe. Eller nja, inte precis alla. Om Jeanette skulle vara där så skulle gruppen vara fulländad och perfekt. Så nu är den 0.00001 procent ifrån att vara perfekt. Så 99,999999999999% grym är den nu ungefär.
Man blir tagen med en vind, iallafall.
På kvällen när man sedan ska börja kila hemåt igen känner man sig fylld med glädje igen. Faktiskt lovely.
Nej, nu ska jag hoppa upp ur sängen, slänga på mig lite kläder (jag bytte om till min pyjamas/sovkläder direkt när jag kom hem ifrån skolan, hi-hi) och sedan bege mig till the church. Hörs!
Jag ska strax kila över till kyrkan där det är konfirmandträff. Jag älskar tisdagar. Faktiskt. Det känns så förbannat skönt att kunna gå dit, man kan känna sig helt nere i botten. Och sedan bli välkomnad av helt underbara människor. Pojkvän och älskade vänner. Alla underbara är samlade på ett och samma ställe. Eller nja, inte precis alla. Om Jeanette skulle vara där så skulle gruppen vara fulländad och perfekt. Så nu är den 0.00001 procent ifrån att vara perfekt. Så 99,999999999999% grym är den nu ungefär.
Man blir tagen med en vind, iallafall.
På kvällen när man sedan ska börja kila hemåt igen känner man sig fylld med glädje igen. Faktiskt lovely.
Nej, nu ska jag hoppa upp ur sängen, slänga på mig lite kläder (jag bytte om till min pyjamas/sovkläder direkt när jag kom hem ifrån skolan, hi-hi) och sedan bege mig till the church. Hörs!
1.2.10
So beautiful
Den här dagen har gått åt till att dega runt som en riktig degboll i min ensamhet här hemma. Men det har inte varit en dålig dag. Inte alls. Tvärtemot. Mer än underbar har dagen varit, trots att jag varit sjuk som en höna. Jag har gått runt med ett leende på läpparna sen, eh, klockan 8 imorse tror jag? Och nu har klockan precis passerat 22-slaget. Leendet sitter kvar där på läpparna, med mungiporna enda upp till hårfästet i pannan.
Ja, vad mer behöver man säga. Allt börjar tillsist falla till sin rätta plats. Med allting. Och oj, vad jag är lycklig.
Nu är det liksom officiellt Linnéa & Bastian.
Livet leker, med andra ord.
Det var allt för mig, puss!
Ja, vad mer behöver man säga. Allt börjar tillsist falla till sin rätta plats. Med allting. Och oj, vad jag är lycklig.
Nu är det liksom officiellt Linnéa & Bastian.
Livet leker, med andra ord.
Det var allt för mig, puss!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)