Valborg

Har nyss dammat hela mitt rum vilket känns helt onödigt därför mammas gäster mest troligast inte kommer vara inne där imorgon. Men jag vet, när man får gäster ska allt vara fint. Mmh, men tyvärr kan jag inte riktigt hålla med om det just nu. Det kan kanske bero på att jag är på riktigt dåligt humör. Riktigt jäkla kasst humör. Och då blir jag liksom anti mot allt min kära mor säger. Menmen. Det lär ju vända så fort jag börjar göra mig iordning för kvällen. I hope so. Eller är väl nästan helt hundra på't. Kvällen kommer spenderas med underbara människor vilket alltid uppskattas. Men klockan är bara lite över 16, det är ju inte kväller ännu, tiden går för sakta. Och inte kan jag städa enda fram tills kvällen börjar. Oh nej.
Mitt dåliga humör tar övertaget nu känner jag, jag kommer bara smitta ner hela bloggen med massa dålig energi så vi höres.

You were an island to discover

Coldplay - See you soon

Jag och Coldplay har alltid gått bra ihop. Som handen i hansken ungefär. Jag kommer ihåg, i somras. Eller något sånt. Det var iallafall förra året någongång. Coldplay kom till Stockholm och Andrea åkte dit och checkade. Hon ringde mig mitt under konserten, jag fick höra dom helt live. Tårar i ögonen fick jag på stört. Åh, det var ett ögonblick att minnas.

The Scientist är värd att lyssna på, den är helt amazing. Åh. Jag tror jag har kommit in i en Coldplay-period igen. Jag har nämligen olika bandperioder. Ena månaden är det The Fray, andra Paramore och nu är det väl Coldplay. Igen. Innan månaden med The Fray tror jag det var en månad med Coldplay. Men det är inga konstigheter, nej.
Och Warning Sign är också amazing! Nu hittas det massa gamla favoriter. Coldplay finns begravt inne i mitt hjärta, och där kommer dom stanna föralltid. Hell yes.

Idag är det iallafall fredag, det är valborg och jag är fortfarande sjuk. Men icke, det kommer inte hindra mig. Jag ska strax kila iväg till skolan, vi börjar 9.45 idag, och är där till sista lektionen som slutar 13. Då blir det hem för storstädning inför mammas fest imorgon, och ikväll blir det Valborgsfirande. Känns som att kvällen kommer bli grym. I hope so!
Vi får se hur mycket mer jag kommer skriva idag, det beror helt på hur mycket tid som blir över efter städningen och allting annat. Vi hörs när vi hörs helt enkelt!

Halo

Ännu en torsdag har kommit och ännu ett drygt franskaprov har jag krigat mig igenom idag. Grammatikprov och blä. Grammatik är ju inte det roligaste att plugga om man säger så. Nej absolut inte.
Jag har även gjort nationella prov i matematik, det muntliga. Jag, André, Erik och Faysal kämpade igenom frågorna vilket faktiskt gick riktigt bra för oss. Vi är värda stående applåder!
Efter dessa prov rullade dagen på i helt okej takt. Det var väl framåt elevens val, den sista lektionen, som allt började bli hemskt drygt. Tillsist fick vi iallafall sluta och då kilade jag hem, hoppade på cykeln och gled ner till stan en snabbis. Fixade lite till mammas födelsedag. På lördag blir det fest för henne och på måndag kommer själva födelsedagen. Så ja, i hela helgen och början på nästa vecka blir det fullt upp. Valborg imorgon, festen, födelsedagsfirande. You name it.

Framåt 19-tiden kom älskade Bastian över hit. Det blev en liten myskväll med film vilket är bland det bästa som finns.
Nu är klockan 22.12 och han har nästan precis kilat hem.
Jag känner att jag är riktigtriktigt glad idag. Allt är på topp! Mums. Puss! Och jag känner att det blev ett litet halvsugande rim där uppe. "Det blev en liten myskväll med film vilket är bland det bästa som finns."

1 2 3 go

Denna natt var inte alls nå rolig. Inte någonstans. Jag har märkt att jag inte tål min hostmedicin. Jag vaknade upp kanske vid 2 inatt med enorma magsmärtor. Och nu snackar jag inte om nå puttinuttigt, utan extrema sådana. Jag tror faktiskt jag aldrig någonsin haft så ont i magen som jag hade då.
Magsmärtorna tycktes inte försvinna så att somna om var ju helt omöjligt, det fanns liksom inte med på världskartan. Så jag låg till sängs i, hmm, sisådär 2-3 timmar, helt vaken, och hmm, typ vred mig i smärtor. Inga ord kan förklara hur det kändes. Aj. Jag minns inte hur jag somnade men det gjorde jag iallafall eftersom jag sedan vaknade av mobilklockan på morgonen runt 8-tiden. Helt outvilad. Men jag pallrade mig upp och in i duschen. Lite innan 10 blev det hopp och iväg till skolan till idrotten som jag inte ens kan delta på. Mycket dumma infektion i luftrören, jag gillar det inte. Fast, heh, jag kan erkänna att jag är lite glad för att jag inte kan delta på idrotten. Imorgon och på några torsdagar framåt i tiden ska vi springa i spåret och det är det värsta jag vet på idrotten. Hemma när jag inte är i skolan är det en helt annan grej att springa runt i spåret. I skolan har vi en sån hemsk press på oss. Läraren står och blänger och skriker och vill att vi ska få dom bästa springtiderna. Det känns som tortyr. Faktiskt. Not OK.

Sista lektionen för dagen avslutades med vårt teknikrace. Vi har nämligen byggt en bil i en grupp på 2-3 personer, hela klassen, och ja, idag blev det upp till bevis för hur bra vi gjort det. Min och Jeanettes bil lyckades komma 7 meter som längst. Inte så värst bra om man jämför med Pontus och Kribbes - deras bil susade iväg hela 18 meter. Den vars bil som lyckas åka iväg allra längst vinner ett pris. Även för hur snabbt den åker, och design och lite sånt där. Jag och Jeanette kom fram till att vi förmodligen inte vinner pris för snabbhet och hur lång sträcka den kunde åka, så vi satsar på designpriset. Bild på vår otroligt snygga råttbil kommer väl sen någongång.

Imorgon har jag franskaprov i grammatik så hela dagen har, och kvällen kommer, spenderas med mina älskade böcker. Känns inte alls nå trevligt. Jag har huvudvärk som in i bomben, det dunkar uppe i skallen och jag är på ett otroligt oplugghumör.
Men jag kan inget göra, plugga bör man annars dör man. Okej, nej inte riktigt, men det lät bra.

You and me

Train - Parachute

Lite innan jag hade läkartiden hoppade jag faktiskt på cykeln och trampade ner till stan. Efter många om och men beslutade jag mig att cykla. Jag trodde det skulle vara kallt och jobbigt för halsen och ja, lite sådär, men inte alls. Det var ju riktigt behagligt. Jag kunde ha jackan uppknäppt utan att frysa. Lite vårkänslor.

Iallafall, det visade sig att jag har en infektion i luftrören vilket inte är superkonstigt med tanke på den förjäkliga hosta jag haft/har och locken för öronen. Så under ett par dagar framåt kommer jag hälla i mig massa vidrig hostmedicin och spruta nässpray i näsan. Trevlig info, vet. Det som känns riktigt skönt är att jag inte är nå hängig eller har en jobbig feber. Visst, imorse kände jag mig allmänt hängig men lite morgonhäng kan jag leva med. Det som känns så skönt att jag inte har feber är att jag kan kila iväg till skolan och inte behöva missa en massa.
Har inte så jättemycket mer att skriva. Så jag tror jag avslutar här och publicerar detta så jag inte börjar babbla på om något hela ointressant.

Vår

Hit the floor

Tja, lock-för-öron-tjejen är här igen. Det har fortfarande inte släppt och nu börjar jag bli frustrerad igen. Det är hemskt obehagligt att det ständigt känns som om man har ett finger inkört i varje öra. Nej nu vill jag till läkaren och typ, bli hjälpt?! Jag låter fortfarande som en döende, krasslig kråka och jag hostar som om jag rökt i 70 år.
Det är ganska fint väder ute, solen lyser in genom fönstret och jag ligger utslagen i sängen. Trött som fan, med hostanfall som kommer med jämna mellanrum. Jag skulle vilja gå ut på balkongen och slappa där ett tag men jag orkar inte. Vill inte röra mig.
Så fort jag tar ett steg på golvet här i lägenheten ekar det enda upp i huvudet. Jag hör stegen inne i huvudet. Visst, klart man hör uppe i huvudet men nu när jag har lock för öronen. Usch, det är obehagligt. Det är som om jag traskar runt där uppe i min egna hjärna. Så starkt hör jag vartenda steg. Jag kan smyga på tå fram i lägenheten, det skulle ändå dunsa och eka uppe i skallen.

Klockan börjar närma sig 13 och jag tror att starttiden för orienteringen för min klass har gått nu. Kul. Springa runt i Rocklunda som en liten skogsmulle. Nja, det känns inte så frestande just för tillfället. Men vädret är ju som sagt kanon. Fast nej. Orienteringen kan leka med sig själv tycker jag.
Jag har varit vaken sen klockan 7 imorse. Det var då jag vaknade av mobilen som ringde. Och det var då jag bedömde att jag borde skippa skolan idag. Och det var då jag blev så pigg att jag inte kunde gå och somna om. Hey, kul. Har knappt rört en fena sen dess. Har väl sprungit ut i köket någongång och druckit massa vatten och även fixat DVD:en som står på golvet nedanför sängen just nu, HP har jag ju checkat, men annars - helt dött.
Usch vad segt detta är. Lock för öronen. Hosta. Fint väder ute men ligger utslagen inne. Hungrig. Ont i huvudet. Ännu mer lock för öronen. Massa plugg. Not OK.

Wiseman

Lock för öronen har jag fortfarande och det är grymt irriterande. Börjar dock vänja mig lite med det, så småpaniken har börjat lugna ner sig lite nu. Fast lite ont gör det ännu. Jag frågade mamma hur öroninflammation känns. Hon gjorde mig väldigt besviken och sa att det oftast började med lock för öronen och att det gjorde lite ont när man tryckte på örat. Jag känner nämligen igen mig i "symptomen". Fast det visar sig lite senare idag hur allt ligger till eftersom 15.45 ska jag till läkaren och bli undersökt. Jag har varit sjuk i 1½ vecka och det blir bara värre och värre. Vi trodde det skulle gå över men icke. Så ja, nu hänger det på läkaren.
Och ja, jag ligger hemma idag. Det blev ingen skola för mig alls. Mådde illa och kände mig allmänt hängig imorse när jag klev upp. Ingen mysig känsla kan jag säga. Så det blev tillbaka till sängen lika fort som jag slog upp ögonen när jag vaknade.
Jag blev supersugen på att se någon film, för någon sysselsättning måste jag ju ha så jag typ inte går i taket idag. Nu tror jag knappast jag förvånar någon. Jag satte på en av HP-filmerna, såklart. Helt galen i dom! Fenixorden blev det. Mums.


Måste berätta om en sak. Här om dagen skulle jag ju åka in till stan som jag skrev, skulle fixa lite grejer och sådär. Jag kilade iväg till bussen runt lunchtid och satt ensam på bussen ett par hållplatser fram. Men sedan börjar några personer droppa in. Bland annat en liten pojke. Det fanns kanske 10-11 lediga platser men han valde att komma och sätta sig bredvid mig. Han började genast presentera sig. Fram med handen, skaka hand och säga sitt namn. Dylan hette han. 9 år sa han sedan att han var, efter att han räknat upp det på fingrarna två gånger. Lille Dylan började därefter fråga såna där frågor som man inte är van att få av en, ja, främling, men som är faktiskt väldigt roliga att få. Lite annorlunda liksom. Typ "Tycker du om blåbär på födelsedagstårtor?" frågade han helt plötsligt. Strax efter den frågan kom "Vet du, jag fick Sagan om ringen-spelet på Playstation och vet du, gissa hur man dödar orcherna?", "Gillar du att bygga pepparkakshus?".
Frågorna fortsatte att komma och vi hade faktiskt riktigt roliga samtal. När han sedan skulle hoppa av vid en hållplats sa han "Hej då Linnéa, hoppas vi ses imorgon!"
Detta var en otroligt söt liten grabb som var riktigt social. Dylan gjorde faktiskt min dag. När det sen var min tur att kliva ut genom bussdörrarna gick jag ut med ett stort leende på läpparna och leendet kunde faktiskt hittas på min läppar nästan resten av hela den dagen. Vilken energi ett litet barn kan sprida. Det var härligt.
Jag kände mig bara tvungen att skriva om honom. Jag har nämligen tänkt på Dylan sen dess, på den där energin han hade, och faktiskt hur trevligt det var att en helt främmande människa kom och satte sig bredvid och började samtala. Man önskar att fler skulle vara som Dylan.

Det har gått 1½ vecka sen jag blev sjuk och det är jag fortfarande. Och det har inte blivit bättre. Bara sämre. Nu funderar mamma och pappa på om jag fått en infektion i luftröret. Hey, vad skoj! Ska kirra tid hos doktorn imorgon. Fy.
Sitter i soffan för tillfället och är helt döv. Jag hör knappt någonting. Jag har nämligen fått lock för öronen, observera öronen (inte ett öra, utan lock för båda). Jag hatar verkligen det. Det är så sjukt galet obehagligt och det gör ont som satan och det påminner om en hemsk flygresa och usch usch usch, det här är inte kul. Jag har lite småpanik. Hur känns öroninflammation? Gör det ont? Jag har ingen aning. Hmm. Åh ta bort den här skiten.

Imorgon blir jag förmodligen hemma från skolan. Om jag går iväg till plugget blir det iallafall absolut ingen orientering för mig på eftermiddagen.
AJ. Jag kan inte koncentrera mig på att skriva något annat. Jag hör knappt när fingrarna nuddar tangentbordet och skriver nya ord. Hör knappt någonting. Aj. Det gör ont, väldigt ont. Och så jävla obehagligt. Orkar inte, nejnejnej.

Nej nu ska jag försöka. Lita kortfattat. Skola var det idag som vanligt, 08.25-15.30. Kilade över till Bastian, mon amour, direkt efter skolan och stannade där ett par timmar.
Nej, nu går det inte längre. Det gör för ont och det är faktiskt så obehagligt att jag inte kan få ur massa vanliga meningar om dagen. Aj igen. Och ja, jag vet, jag är väldigt oklok som ändå gått iväg till skolan under tiden som jag varit sjuk. I know.

And I was dancing my whole way home

Det är måndag morgon, klockan är 07.58 och jag ska väl strax börja kila iväg till skolan. Dagen börjar med teknik 08.25 där jag och Jeanette ska fortsätta bygga på vår helt grymma bil. Bild på den kommer nog senare någondag framöver, den måste skådas! Teknikbrudar, hey!

Jag har inte varit i skolan sen torsdag morgon, då gjorde jag ju bara provet och begav mig hemåt igen. Känner mig helt otroligt otaggad för att sitta vid skolbänken. Usch ja. Hostan är kvar, jag har lyckats samla på mig både huvudvärk och magonda men jag måste faktiskt gå till skolan idag. Det känns inte helt OK. Skulle vara så mycket bättre om jag bara kunde stanna hemma en eller två dagar till och vila upp mig helt. Men icke. Kommer missa hur mycket som helst och nej, jag orkar inte sitta begravd i skolböcker någon vecka framåt bara för att komma ikapp. Nix.

Är hos mamma nu förresten. Har varit hos fadern hela helgen som jag nog skrivit. Hmm. Såg nu att mamma köpt hem såna där gulgröna bananer som jag älskar, dom allra godaste. Mums. Jag ska nog gå och knycka en. Busigt.
Rörigt inlägg, jag är trött, jag har ont, så jag tackar och bockar och säger adjö för tillfället.

Train - If it's love

Min förkylning kunde inte stoppa mig igårkväll eftersom runt 19-tiden drog jag iväg till Djäkneberget där hela gänget skulle grilla. Det var riktigt kul och väldigt skönt att man inte låg hemma ännu en kväll och ruttnade bort. Jag har varit sjuk hela veckan, har inte kunnat göra någonting, så ja, jag tog risken helt enkelt. Jag kanske blir ännu sjukare men jag bryr mig inte. Jag vill inte ruttna bort, och jag tror det är någorlunda normalt att känna så.
Efter ett par timmar på Djäkne kilade jag iväg till bussen och gled iväg hemåt till pappa igen. Här var huset fullt med massa gäster och enorma mängder med mat och efterrätter. Jisses. Hade ingen lust för att vara social, förlåt, så jag bäddade ner mig i sängen med ganska många täcken och filtar över mig. Jag var ungefär som en isbit, nästan bokstavligen. Fadern kom in och gav mig tabletter hit och dit som skulle ta bort hostan, ta bort huvudvärken, ta bort febern - ja, allt. Dock så hade jag inte feber och huvudvärk och allt annat som han trodde. Bara den förbannade hostan. Hellre har jag feber än att vara som en döende kråka. Faktiskt.

Fast nej, nu ska jag ta och glida in i duschen och sedan ska jag nog ta och glida ner till stan. Måste kolla på lite stuff.
Och just ja, snälla, håll tummarna åt mig angående jobbet! Jag vill ha, jag vill ha, jag vill ha det!

Jobb

Precis som jag skrev igår så har jag sökt jobb idag. På Kalle på Spången. Inget sommarjobb utan extrajobb. Typ att jag jobbar helger, kvällar och lite när som helst, kanske när dom behöver lite extra hjälp. Och det gör mig ingenting. OB (obekväma tider) ger bara mer betalt så ja.
Jag praoade där i maj 2009 vilket jag hoppas är till min fördel. Jag håller alla tummar jag har! Förutom att söka jobb så kilade jag och pappa runt i affärerna i ett par timmar. Jag tycker lite synd om fadern. När man drar in honom i en tjejaffär står han och ser helt bekymrad och helt lost ut. Söt lilla pappa.
Jag träffade även på ett par himla trötta tjejer som satt på donken - Jeanette, Anna och Martina. Pappa smet in på Stadium en stund och jag slog mig ner vid brudarna och samtalade där ett tag.

Jag kom iallafall nöjd hem framåt eftermiddagen med ett par nya, slitna jeansskjorts och 2 par örhängen. Chockerande att jag köper örhängen? Njae.
Sen dess har jag legat i sängen, febern har nog kommit tillbaka, och hostat så jag snart funderar på att beställa gravsten. Fingrarna orkar inte vandra över tangentbordet mycket mer nu. Febern drar med sig svaghet. Hej.

Hakuna Matata

Lev i nuet

Sitter för tillfället hemma hos fadern och hostar, vi har precis ätit middag - grillad kyckling, hasselbackspotatis och någon sås. Jag gissar på att det smakade underbart gott alltihop. Jag gissar därför att jag själv inte kände någon smak. Mycket dumma förkylning.
Det sägs ju att man "äter med ögat". Men nu tror jag knappast på det längre. Man äter med munnen och bara med munnen.

Under kvällens gång har jag finslipat mitt personliga brev ytterligare. Har ändrat om lite, fixat lite nya meningar osv. Imorgon ska jag nämligen ut och söka jobb. Nervöst, spännande, läskigt, intressant, ännu mer nervöst. Försöker komma på fler ord som kan förklara my feelings men bara ordet "nervös" ploppar upp i huvudet. Så ja, man kan väl säga att jag är nervös.
Låt det bära eller brista som jag ibland säger. Wish me luck!

Drops of Jupiter

Denna dag har spenderats hemma. Så min helg började väl redan igår då kan man kanske säga. För 10 minuter sen slutade klassen för dagen. En ganska skön skoldag är det på fredagar för oss. Börjar 9.45 och slutar 13.00. Vi har bara 2 långa lektioner och sen tack och adjö liksom. Men för mig bidde det inga lektioner alls idag. Skönt faktiskt. Jag behövde verkligen den här tiden för att vila upp mig. Dock så går det ju inte riktigt som jag vill eftersom jag inte är frisk men ja, det är väl på god väg får vi hoppas.
Strax ska jag bege mig ut i köket och försöka stoppa i mig någon macka eller lite mat. Jag är inte alls hungrig och jag har ingen aptit alls, så är jag alltid när jag är sjuk, men grejen är att om jag, med ett fingerknäpp, skulle bli frisk nu på stört skulle jag bli så hungrig att jag nästan blev svimfärdig. Så det jag vill komma fram till är att jag egentlligen är hungrig men jag kan inte känna det. Jag vet bara om det. Mysko, jag vet.
Därefter ska jag väl vila ytterligare några timmar tills jag måste börja fixa mig. Det känns otroligt segt och jobbigt att ställa sig i duschen och klä på sig och sminka sig och fixa håret men jag måste. Anledningen kan jag inte skriva här för tillfället. Efter 3 maj kan jag berätta. Nyfikna?

Ikväll var det tänkt att jag och gänget skulle på fest. Men nu när jag mår såhär blir det nog ingenting för mig. Och det känns riktigt, riktigt förbannat surt. Jag hade sett fram emot det hela veckan. Det har nästan varit countdown till ikväll. Och nu. Nu kommer jag sitta hemma och typ ruttna.

Fast lite underhållning kommer jag nog få. Igårkväll kom Benny över med ett par nya filmer till mig. Två av dom var de senaste Harry Potter-filmerna och som den galna HP-nörd jag är blev jag självklart överlycklig. Jag kan erkänna att det är ett mysterium att jag fortfarande älskar dom filmerna men det är inga konstigheter, inte alls. Så ja, ikväll blir det jag och Mr. Potter då.

Min kärlek

Under ytan

Applåder till mig. Bara för att jag var i skolan hela dagen igår, bara för att jag kämpade och härdade och krigade sitter jag nu här hemma och är ännu sjukare än igår. Och som jag skrev igårkväll så var det nationella i matematik C imorse. Min jäkla sjukdom om man kan säga så kunde inte stoppa mig. Jag gick iväg till skolan, skrev det förbannade provet och ja, kom nästan krypandes ut ur klassrummet. Det känns hemskt. Provet var hemskt. Jag är inte nöjd någonstans, tyvärr. Men ja, iallafall. Jag gjorde provet och vandrade sedan hem.
Ligger under två yllefiltar i soffan med datorn över mig. Jag fryser så jag skakar och hostar så jag nästan kvävs. Och teven står på. Animal Planet. Som vanligt. Älskar't. Nu är det något program om livet på havsbottnen, där det är så djupt att inte ens människor i såna där undervattensbåtar kan komma.
Från havets yta enda ner till havets allra djupaste punkt är det elva kilometer fick jag höra nu. 11 km. 11 000 meter. Helt galet. Det är ju lika djupt ner i havet som man brukar flyga uppe i luften med flygplan. Skrämmande. Fast mycket intressant.

Nu ska jag ligga här, tycka lite synd om mig och fortsätta kolla på det här programmet. Vi hörs när vi hörs ifall vi inte ses innan vi hörs!

My only wish

Klockan är 18.19, det är onsdag och jag låter fortfarande som en döende kråka med rethosta. Idrotten på förmiddagen kunde jag ju säga tack och adjö till på långa vägar, jag skulle nog inte suttit här nu om jag var med på dagens lektion. Så ja, jag satt vid sidan om och checkade på.
Och det var tänkt att jag skulle gå hem från skolan efter matematiklektionen som kom efter lunchen men så bidde det inte, istället kämpade och härdade och krigade jag som en, jag vet inte vad. Största anledningen till att jag stannade är nog att man missar typ lika mycket som alla ord i alla världens böcker om man inte är i skolan. Hemsk anledning, I know.

Imorgon är det nationella prov i matematik C förresten. Åh, kill me. B-provet gick åt piphållet. Och nu är det C-provet! Jag kommer nog komma krypandes ut ur klassrummet efter att provet är färdigskrivet.

Igår var jag i kyrkan hela eftermiddagen och kvällen. Det var fotografering för konfirmander, assistenter och ledare plus lite konfirmandträff och sen ungdomskväll. När jag sedan kommit hem vid kanske 21 satte jag mig vid datorn på stört och började finslipa på intervjuerna som jag ska fixa åt Basilika. Jag skrev klart allting, snyggt och prydligt. Tonight ska jag försöka få fram någon flytande text också. Spännande och kul som in i bomben. Ni kan inte ana. Och så glad som jag är nu! Oj. Liksom. Drömmen börjar redan lite smått gå i uppfyllelse, eller det ger mig en liten inblick i det hela, och jag har inte ens gjort något. Jag har inte sökt något jobb, inte bett om att få skriva något åt dom. Men ändå sitter jag här, med den grymma uppgiften. Obeskrivligt glad!

Och just ja, igår var jag ju också superglad. Det måste väl få komma fram nu då.
Jag ska skriva åt tidningen Basilika ytterligare några gånger senare detta år! Först nu, det med intervjuerna och så vidare. Sen i både juli och september ska jag få skriva! Jag fick höra det igår kväll i kyrkan, och hey, it was a happy moment again! Jag kan knappt sätta ord på min lycka så jag tror vi tar det lite senare när jag samlat mig en aning. Tack.

En grej kan jag faktiskt dela med mig av kom jag på nu lite i efterhand.
Ligger nerbäddad i min säng med spotify i farten som alltid. Train - Hey soul sister började alldeles nyss spelas och självklart började jag sjunga med. Precis i början av refrängen, Heeey soul sister, ain't that mister mister lät jag bokstavligen som en döende kråka med typ, grus nertryckt i halsen eller nått.
Måste säga att jag är glad att jag är ensam hemma. Annars drabbas väl alla av dövhet resten av livet. Jag lovar. It's a happy moment även fast det är riktigt tragiskt. Och nu känner jag djupt inom mig att intresseklubben antecknar. Lite onödigt inlägg, I know. Tja!

Fly on the wings of love

Just nu, för tillfället, idag, är jag nästan helt galet skrämmande glad. Även fast jag är sjuk som ett höghus. Och nej, jag vet inte varför jag skrev just höghus, det lät bra bara. Men ja, iallafall. Bortsett från att det känns som om jag har tusen krossade rakblad i halsen och en hemsk rethosta är allt på topp.
Mer skriver jag inget just nu, det tar vi imorgon eller någongång när jag vill ta det vilket kanske blir aldrig. Men nej, om jag känner mig själv tar jag det imorgon. Om det lyckliga, det underbara. Wie.

Ja, och nu blev det rörigt och hostigt och lyckligt igen, hörs när vi hörs!

Älskade Rättvik

Soldier of love

Sitter för tillfället i soffan i vardagsrummet med ett glas med iskallt vatten och ett illgrönt äpple bredvid mig på bordet. Klockan är 14.33 och nu sitter klassen på sina språklektioner. Men inte jag.
Det har varit en riktigt kass dag med huvudvärk, halsont, magont och extremt irriterad. Imorse hade jag nog feber men det hindrade mig inte då till att gå iväg till skolan. Men efter ett par timmar där blev det för mycket så jag kilade hem igen vid 11-tiden. Hela tiden sen dess till för kanske 1 kvart sedan har jag legat ute på balkongen. Jag har läst veckans sidor i Vinterviken, läst om hinduism och buddhism som vi har prov/test om på fredag och ätit en sån där gulgrön banan, dom som är lite extra hårda eftersom dom inte är helt mogna, dom som även är godast. Bortsett från att jag hade ont lite överallt var det nästan obeskrivligt skönt där ute. Jag kom in med rödrosiga kinder. Härligt värre.

Helgen uppe i Rättvik har varit mer än bra. Konfirmanderna från Vallby hänkade på också vilket var kanon.
Det finns så mycket att skriva och berätta men jag ska ta det lite kortfattat, bilderna får förklara det mesta. Vi kom dit runt 20-tiden på fredagskvällen. Kvällsfika blev det på en gång och sedan ett arbetspass, inklusive assistenternas lekpass med konfirmanderna. Lördagen bestod också av en hel del arbetspass. Vi målade bland annat våra masker, som skulle symbolisera oss själva. Vi lekte ännu mer. Upplevelsevandring. Massage, avslappningspass. Ja, det mesta. På kvällen blev det dags för Rättvikdiscot. Vid 22-tiden smet jag och älsklingen iväg ut på en långpromenad. Precis när man åker in i Rättvik åker man förbi en brygga som sträcker sig långt ut i Siljan. Kollade precis upp exakt hur lång den är - 628 meter. Ja iallafall, på kvällen är det superfint där, den är upplyst med lampor och längst ut är det som en brygg-ö ungefär. Så ja, vi vandrade dit vilket tog oss 1½ timme fram och tillbaka från Stiftsgården till bryggan. Dock så regnade det lite smått under vandringen men det förstörde ingenting. Mysigt var det!

Och söndagen bestod också av arbetspass. Jag fick även en "uppgift" som nog är den bästa uppgiften som jag någonsin skulle kunna få. Jag ska skriva en artikel till tidningen Basilika som är Svenska kyrkans egna tidning! Ulf och ledarna hade fått detta uppdrag från början men som sedan gav det till mig. Oh, it was a happy day! Basilika ville ha ett par intervjuer med några konfirmander plus en vanlig artikel med helt vanlig text. Och ja, det ska liksom jag fixa. Åh, snacka om en dröm som börjar gå i uppfyllelse. Tänk om den blir publicerad! Basilika är nämligen en tidning som skickas ut till nästan alla hushåll varje söndag eller något sånt. Har inte riktigt så stor koll på't men det är inga problem. Men tänk. Jag slår upp tidningen sen står det Linnéa Sandhagen längst ner under intervjuerna och texten Oj, vad underbart.

Ja och nu ska jag nog publicera detta och börja ladda upp bilder ifrån helgen. Jag ville ha bilderna i ett eget inlägg så det inte blir ett enda, enormt långt inlägg. Just so you know.
Hörs!

Och hörni, kommentarer älskas!

I'm back. Men orkar icke skriva något ikväll, vi tar det imorgon eller någongång när jag orkar. En massa bilder kommer. Hej!

Matematikprovet kan gå och ta sig någonstans. Avskyr matte. Hatar prov. Och en blandning av matematik och prov är bara för mycket. Usch.
Men nej, nu ska jag försöka släppa det där eftersom om ett par timmar går bussen här ifrån Västerås som kommer ta oss upp till Rättvik. Längtar gör jag ordentligt mycket. Nu måste jag börja packa, och noga ska jag göra det, så jag inte glömmer massa viktigt. Vi hörs när vi hörs, vilket förmodligen blir på söndag. Ha en bra helg allihop!

It's chillination

Tell me, did you sail across the sun?

Train - Drops of Jupiter

Bandet Train är de nya favoriterna för tillfället tror jag. Bara för någon dag sedan skrev jag om Hey, soul sister. Idag är det ännu en låt av dom. Men det är faktiskt inga problem enligt mig.
Jaja. Igår var det onsdag och den tillbringades i skolan som varje vardag. Ett par timmar efter skolan tillbringades däremot på stan med Anna och Fanny. Det blev mat på donken, där vi fick sällskap av Bastian och company, letandes efter kläder och det nog största sommartecknet än så länge - mjukglass i solen.
Bortsett från en mätt mage kom jag hem tomhänt tyvärr. Men det gjorde absolut ingenting för jag åkte nämligen ner till stan idag igen efter skolan, den här gången med Fanny. Hela dagen i skolan kände jag ett stort begär för att köpa nya örhängen och så bidde det. Kom hem med ett par riktigt söta. Lite gammaldags, lite guldiga, lite småblommiga, mycket nöjd.

Måste bara skriva att jag fick MVG på nationella provet i svenska B. Känns grymt!
Och imorgon är det första nationella provet i matematik. Åh min Gud. Jag har enorm lust att typ gömma mig under sängen med ett täcke över mig och ligga där tills alla matematik-NP är slut. Jag vill inte jag vill inte jag vill inte skriva något dumt prov imorgon. Och det är ju inte bara 1 heller. Det är 3 stycken! Fast ja, det är ju förstås inte alla tre prov samtidigt imorgon men dom kommer så småningom. Jag är bara så rädd att allt kommer gå åt pipsvängen och jag blir besviken på mig själv, och nej, det tycker jag inte om.

Fast nej, nu ska jag inte fokusera på det. Om 45 minuter ska jag befinna mig på min blivande skola, InfoKomp, på öppet hus. Jag känner att jag vill checka in den en gång till. Bara för att liksom. Ställa några frågar till journalistik och media-elever och lärare och lite sånt. Känns helt okej faktiskt.

Och imorgon är det fredag och det är white-tema i skolan och jag åker till Rättvik på eftermiddagen.
White-tema innebär att alla elever (lärare också förresten) ska vara vitklädda. "Giddegruppen" har fixat så varje fredag ska det vara ett nytt klädtema. Riktigt kul må jag säga. Vi får se hur många det är som kommer följa det.
Och nu känner jag att jag ska publicera det här inlägget så jag inte babblar bort mig ännu mer än vad jag påbörjat. Höres, ikväll kanske!

Energi

På en skala från 0 till 10 får dagens väder en stark 11.
Vädret har ju varit nästintill helt obeskrivligt fantastiskt underbart under dagen. Vid varje rast mellan lektionerna kunde man se elever flockas mer och mer ute i trappan och vid alla bänkar och bord. Ett par av dom hade till och med tagit ut en basketboll som dom spelade med på planen. Solen låg verkligen och pressade. Det var sommarkänslor på hög nivå. Alla vår- och sommartecken var ju framme! Fast det ultimata vår- och sommartecknet under dagen måste nog varit när vi tjejer gick iväg till ICA och köpte oss en varsin glass. Utan en massa jackor hängandes och klängandes. Och med till och med solglasögon på några utav oss. I solen. Åh, helt lovely.
Jag känner att detta underbara väder sprider en sån härlig glädje. För idag är allt på topp. Verkligen.

Det här blir ett ganska kortfattat inlägg. Klockan är 22.23 och jag har nästan alldeles nyss kommit hem. Är lite lagom trött så jag ska nog strax slå på teven och se om det visas något sebart. Jag har nämligen varit i kyrkan hela dagen på konfirmand- och assistentträff och sedan ungdomskväll. Vi har planerat lite inför helgens kommande läger.
Jag måste säga att det ska bli riktigt skönt att få åka iväg. Och inte vart som helst, utan faktiskt till underbara Rättvik. Med guldvärda människor. Jag ser fram emot det ordentligt mycket. Älskar't.

Jag kan avsluta det här inlägget med detta:
Train - Hey, soul sister
Det är värt att lyssna.

Greece, 2009.

Som jag skrev i det tidigare inlägget så skulle jag försöka släppa det där om en resa till Grekland i sommar. Jag vill ju egentligen inte tänka alls på't. Men om jag ska vara helt ärlig nu med så har jag faktiskt kollat igenom alla Grekland-album jag har här på datorn och drömt mig långt iväg till den stekande solen, till den varma sanden, till det svalkande havet. Åh.

One two three, go

18.20


18.26


18.28 är nu klockan. Och det är nu jag känner att jag samlat ihop alla tankarna till en normal och välförstådd smet. 18.20 hade jag tänkt att jag skulle börja skriva detta inlägg. Men jag fick istället vänta i hela åtta minuter för att få koll på allt uppe i huvudet. Fast det är inga konstigheter!
Såg för en liten stund sen att ni hörde något från mig senast i lördags någongång men ni dör väl inte för det hoppas jag. I'm back now! Nej men. Anledningen till att jag inte varit så aktiv här på bloggen i helgen var att jag hade ganska fullt upp. Plus att jag faktiskt inte hade någon ork till att sätta mig vid datorn och skriva. Faktiskt liksom. Ovanligt, yes sir.

Äsch, i lördags kommer jag knappt ihåg vad jag gjorde. Inget viktigt tror jag. Men i söndags var det fullt upp. Eller jag menar, igår var det fullt upp. Gud, det är bara måndag idag. Iallafall. Igår åkte jag ner till stan ungefär vid lunchtiden med Jeanette. Det var riktigt härligt väder vilket man märkte på alla. De flesta av de själar som gled runt där nere på stan gick med fina vårjackor. Vissa hade till och med skippat både vårjacka och halsduk och gick i bara tröja. Sommarkänslor, jo tack.
Efter ett par timmar at the town hade jag lyckats köpa ett par skor, tights och solglasögon. Jag kände att solen påverkade mig så mycket, det sistnämnda blev alltså nästan ett impulsköp. Men ja, jag är nöjd. Både med det sistnämnda och förstnämnda och mittnämnda (?).
Lite innan 17 hade vi bänkat oss inne i Fryx gymnastiksal för att kolla på när Bastian och company spelade basketmatch.
Någon timme efter det fick jag och Bastian skjuts av Jeanettes pappa hem till pappsen. Vi är evigt tacksamma! Och ja, resten av kvällen tillbringades där hos pappa för min och Bastians del.

~

På senaste tiden har jag ju funderat på att söka jobb, VLT-jobbet och sommarjobb och lite sånt där. Igår kväll såg pappa nämligen lite lagom bekymrad ut. Jag frågade vad som stod på. "Ja, alltså, hmm, ja. Det är egentligen inte meningen att jag ska säga det här nu, för detta skulle blivit en överraskning som ni skulle få reda på ett par månader senare än nu, men ja. Nu måste jag väl säga det. Vecka 29 kan du inte sommarjobba, om du får sommarjobb vill säga. Vi ska åka iväg någonstans då. Bara så du vet" sa han ganska tystlåtet. "Eh, jaha, men vadå åka iväg? Vad menar du? Berätta nu pappa. Vad händer vecka 29?" frågade jag ivrigt.
*Lång paus*

"PAPPA, berätta nu. Vart ska vi? Grekland? Utomlands? Värme?" försökte jag.
*Paus igen*
"Linnéa, lägg ner med det där. Du kommer aldrig kunna fråga ut mig. Det går bara inte."

Åh. Förhoppningarna höjs. Dom växer och växer och snart är förhoppningarna uppe vid sin spets. Åh. Tänk. Nej. Jag får inte tänka. Nej. Men ändå. Grekland. Åh. Det vore väl helt fantastiskt. Men nej, igen. Jag vill inte bli besviken, det vill jag verkligen inte. Så hmm. Jag försöker tänka på.. Hmm. Nej, jag försöker inte tänka alls.
Men. Det är svårt. För jag är nämligen en väldigt nyfiken varelse. Extremt väldigt mycket nyfiken. Jag kommer nog inte kunna sova på flera veckor och månader tills jag får reda på vad det är. Usch, jobbigt.
Åh, Grekland.

Jaja, nog om det nu. Fast tankarna håller sig kvar, om jag ska vara helt ärlig. Tyvärr.
Hmm. Ja, idag är det måndag och det är första skoldagen efter påsklovet. Och just ja, det är 41 skoldagar kvar tills vi får sommarlov. Eller något sånt. Om det inte är prick 41 dagar är det cirkus 41. Men det är galet. Galet kort ju. Underbart!
Jag fick tillbaka mitt hemkunskapsprov idag som vi gjorde typ måndagen innan vi slutade. Det blev ett MVG. Mums. Det här är en bra dag, allt bara flyter på, precis som det ska.

Efter skolan slutat, vid 15-tiden (vi fick slutade tidigare för franskaläraren, obeskrivligt nästan), kilade jag och Bastian över till honom där jag var ett par timmar.
Och nu är jag hemma. Sitter i sängen med datorn i knät. Jag känner hur benet börjar bli varmt. Fläkten under datorn surrar. Störande.

Usch vilket rörigt inlägg det här blev. I hope you will survive. Det är såhär det går om jag inte skriver varje dag. Tragiskt. Hörs!
Och nu blev det ett väldigt långt inlägg. Är det för mycket? Kritik och kommentarer skulle uppskattas!

CV:et och personliga brevet är nu utskrivet och allt är klart. Och den tredje grejen är också strax klar. Åh, känns underbart. Är väldigt taggad, konstigt nog. Men nej, nu ska jag inte säga något mer om det.
Dags för middag med family nu!

By your side - Sade
Den kan man kalla gammal goding.

On fire

Igår kväll, nästan precis vid tolvslaget, fick jag och syster en av våra smartaste idéer genom tiderna. Vi "lekte" anställningsintervju. Vi har ju nyligen gjort det i skolan men det skadar inte med lite repitition. Det blev lite flum och lite skrattigt, men hallå, det är inga problem. Jag vet inte riktigt vad som hände med mig igår men jag blev så hemskt sugen på att söka jobb. Och jag har ju spanat in ett speciellt. Iallafall, så efter vi "lekt" och flummat med våra intervjuer kröp jag ner under det varma duntäcket i min säng med skrivblocket framför mig. Jag gjorde om mitt CV och personliga brev. Helt. Ingen mening är sig lik jämfört med förra utkastet. Jag kunde sedan somna och känna mig riktigt nöjd. Höll på med det där enda fram till 2-snåret. Tiden bara susade förbi, helt galet. Men jag tyckte faktiskt det var kul (?). Man känner hur givande det var att vi haft det här arbetsområdet i skolan i ett par veckor.
Jag har iallafall en eller två saker kvar att göra sen är det helt klart, men vad jag ska göra skriver jag inte här. Än.

Hade bara lust att dela med mig av detta, tackar. Nu ska jag äta frukost och bli mätt som en plätt igen. Tiden på dygnet är redan 11.51 förresten.

It's friday, I'm in love

Ja, precis som rubriken - det är fredag, I'm in love och jag är gladare än gladast.

Lite innan 13 tågade jag ner till stan där jag mötte saknade Ellie. Vi satte oss på Espresso House och satt där i ett par timmar. Det bidde en latte för oss båda, mumsigt värre. Det bidde även en massa prat och skratt. Och ja, efter att par timmar där tågade jag hemåt med regnet i luften. Sitter för tillfället i soffan, klockan är 15.30, och väntar på pappsen som ska komma och hämta mig snart. Det är pappas helg nu så jag kommer bo hos honom nu i helgen.
Vi får väl se om det blir några äventyr för mig. Tar dagarna som de kommer. Men hoppas på det bästa för nu vill jag verkligen ta vara på dom sista dagarna av detta påsklov.
Hej.

Det är torsdag, klockan är 19.43 och jag är mätt som en plätt.

Lite innan 13-tiden kilade jag upp till kyrkan och mötte en hel del saknade människor. Det var assistentträff och vi skulle planera olika pass inför lägret som kommer nästa helg. Men mötet började med samarbetsövningar i assistentgruppen. En liten uppvärmning kanske, don't know hur ledarna hade tänkt sig. Men skojigt iallafall.
Framåt klockan 16 avslutade vi all planering och slutade helt. Då blev det en skön promenad för mig och Andrea. Dock så började det regna mitt under hela alltihop vilket var mindre trevligt men det är inga konstigheter. Tiden gick hemskt fort eftersom nästa gång vi kollade på klockan efter att vi gått från kyrkan hade det gått 1 timme. Men men, tiden går fort när man har det bra. Och när man har grymma samtalsämnen som bara vi två lyckas komma på.

När jag sedan kom hem efter en timme ungefär kände jag ett stort sug efter pizza. Och duktig som jag är lyckades jag övertala mamma och Benny att vi kunde äta pizza ikväll. Hawaii blev det för mig. Absoluta favoriten. Ja men, ja, så nu förstår ni att jag är mätt för jag åt upp hela. Fast den var liten. Men ändå. Mätt är jag och det är huvudsaken. Höres!

För tillfället sitter jag hemma hos min älskade Bastian. Han äter så jag passade på att ta beslag på datorn. I'm so good. Om ett par timmar drar vi vidare till Skallbergskrogen, det är fotbollskväll ikväll och någongång måste jag ju bli ett troget fotbollfan så vi tänkte att nu är det perfekta tillfället att smygstarta. Hädanefter är det Manchester United som gäller för mig, for real!
Jag har inget mer att skriva just nu tror jag så jag avslutar nu och publicerar detta.

Just nu sitter jag, hör och häpna, vid köksbordet med datorn framför mig. Den åker ut på riktiga långturer i lägenheten. Vilka äventyr va. Jag sitter och väntar på att pastavattnet ska koka upp så jag får lägga i våra Jumbo-makaroner. Gigantiska, bokstavligen. En normal människa äter kanske, eh, typ, 4-5 stycken? Jag ska väl göra någon pastasås eller något sånt, men har inte listat ut än exakt vad det blir.
Oj, nu ringer klockan! Tja.

För någon vecka sedan beställde mamma hem en sån där TV-box med alla möjliga kanaler som man kan välja och vraka på. Igår fick vi äntligen hämta ut den från posten. Så igår kväll var den installerad och redo till att användas. När jag var yngre hade vi Animal Planet som en vanlig kanal på teven men för ett par år sen blev det en köp-kanal så den försvann vilket gjorde mig väldigt besviken. Jag kunde sitta i flera timmar framför Animal Planet och bli mer och mer farscinerad för varje minut som gick. Det som nog gjorde mig allra mest farscinerad var när dom sände program om ormar och speciellt om Anakondan. Den där onaturligt enorma ormen som kan bli uppemot 9 meter lång och väga mer än 3 vuxna män gör sammanlagt. Och tja, här är man påläst! Sen självklart hajarna. Dom och anakondan delar samma pris faktiskt. Båda djuren ger mig rysningarna enda in i ryggmärgen men det är så hemskt intressant.
Och som jag skrev så har vi skaffat oss en sådan där box och av ren lycka upptäckte jag igår att Animal Planet kom med. Jag satt fastklistrad framför teven i 2-3 timmar tror jag och kollade på en massa program. Alla handlade om just Anakondan och hajar. Efter någon timme kollandes på AP började dom sända ett program om Tarantellan, den enorma spindeln alltså, vilket gjorde att jag fick panik, stängde av teven på bums, och gick och la mig i sängen och försökte glömma bort den hemska syn jag fortfarande hade på näthinnan. Spindlar. Bara ordet gör att jag ryser. Jag kan nästan ana ett illamående. Det är en fobi som utvecklats till en fobi sakta men säkert under mina år. Vidrigt.

Och nu visar dom ännu ett program om hajar, fast om hajattacker. Mmh, ännu mer rysningar. Men farscinerad.
Jag undrar om det är min rädsla för Anakondan och hajar som gör att dom blir så intressanta. Ett mysterium är det och kommer nog alltid förbli.

Fast nej, nu ska jag byta kanal. Såg någonstans att Ice Age ska börja strax. Den måste jag se. Och jag behöver rensa alla bilder jag har i huvudet som jag samlat på mig nu under morgonen. Hajar överallt. Puss!

Summer of 09

If the world stops turning
If the sun stops burning
When the cold winds starts to blow
I wan't to let you know, I'll never let you go

Nu och föralltid

Idag är det tisdag tror jag. Vet inte, är osäker, eftersom det känns som vilken dag som helst. Eller ja, kanske en fredag. Eller lördag. Mycket skumt må jag säga. Men jag vet att jag har påsklov eftersom jag inte är i skolan. Och jag vet att det inte är helg, och då vet jag att det är en vardag så ja, det är ganska logiskt. Påsklov rules!

Klockan är för tillfället 13.46 och älsklingen gick nyss härifrån. Han kom väl hit vid 11-tiden tror jag. Morgonmys är himla mys.
Nu ligger jag under det varma täcket i min underbara säng och äter godis. Igen. Igår mådde jag illa av godiset. Idag är det tvärtom. Snacka om en guppig berg- och dalbana. Hörs sen!

Mmmmh, Plopp. Mmmm, Center. Vad vore jag utan choklad? Puss!

Lurigt

Ibland kan jag sitta och fundera över vilka det är som egentligen läser den här bloggen, som besöker den osv. Jag kan se hur många besökare jag har men inte vilka och ibland gör det mig nyfiken. Eftersom det faktiskt är folk som läser bloggen är det lite intressant att veta vilka. Jag vet att jag har ett par vänner som kikar in här då och då men det kanske finns någon helt utomstående, som jag inte har en blekaste aning om vem det är. Kanske någon i en annan stad. Ibland får jag anonyma kommentarer och då blir jag alltid nyfiken på vem den anonyma kan vara. Och ibland funderar jag också över varför ni fortsätter läsa bloggen. Är det för att den är intressant, vill ni faktiskt veta vad jag gör om dagarna och så vidare eller är det tidsfördriv, eller är det av någon helt annan anledning? Fast ja, jag förväntar mig inte att någon ska kommentera och typ "hej, mitt namn är X och jag läser din blogg därför att.."
Inte alls! Det här är bara mina tankar som behöver ventileras då och då. Jag kommer aldrig få veta vilka som läser den här bloggen och det gör det hela spännande på något vis. Tokigt, jag vet!

Chokladhare

Måndag idag och det känns så obeskrivligt underbart med lov. Skulle vanligtvis ligga i min säng just nu, nästan 22 på kvällen, och vara helt slut i kroppen och huvudet efter en dag i skolan. Men icke sa nicke. För nu sitter jag i soffan med mammsen och Benny och kollar på Johan Falk. Fast jag sitter i min egna lilla värld. Sitter och skrattar emellanåt åt en syn jag nyligen fick upp i huvudet av Bastian, om Hans och Greta och den där häxan som försöker göda upp dom stackars barnen med massa mat och godis. Skrattar så jag gråter. Och mamma och Benny förstår ingenting, så dom sitter och skrattar åt mig eftersom jag skrattar åt en anledning dom inte förstår, och som dom inte ens kommer förstå om jag försöker förklara. Så jag håller det för mig själv, men skrattet fortsätter klinga. Åh vad jag älskar att skratta.

Dagen har spenderats hemma, jag har segat runt lite lagom, städat, sovit och glott på massa film. Kvällen har däremot spenderats hemma hos pappa på påskmiddag med familjen. Kom hem hit till mamma efter ett par timmar hos pappa med 3 nya påskägg, överfyllda med godis. Åh tja, någon som vill ha eller? Mår illa och vill inte äta något mer godis men jag gör det ändå eftersom jag vill att godiset ska ta slut. Visst är jag oerhört smart? Jo tack, jag vet. Hörs!

Butterfly

När jag läser mitt senaste inlägg, om att jag satt ute på balkongen i en hel timme och att det var så varmt att huden brände sådär lite lagom. Det är nästan så jag tror det är ett skämt. Eftersom när jag kollar ut genom fönstret nu här ifrån sängen ser jag hur det öser ner snöblandat regn. Otippat, eller? Såklart inte. När våren börjar visa sig mer och mer är det ju givetvis något som skymmer våren ganska ordentligt, efter en väldigt kort tid med våren framme. Jag blir irriterad. När solen är framme sprider det en nästan onaturlig glädje bland människorna på jorden. Från att ha haft vinter i ett antal månader är då solen och värmen väldigt värdefull. Vi får ett glädjespratt i hela kroppen känns det som, när solen väl värmer. Och ibland vet vi knappt varför. Eller nu ska jag inte prata för allihop. För mig är det åtminstone så.

Hmm, jag kanske bara drömmer om det kassa vädret ute. Jag bestämmer nu att jag inte ska titta ut på en hel timme för att sedan gå fram till fönstret och se dom gröna gräsmattorna med blommor överallt och solen skinandes. Sounds great? Bara jag inte blir besviken.

Klockan är 14.43 och jag har suttit ute på balkongen i en timme. Jag satt i bara linne och uppkavlade mjukisbyxor. Som sällskap hade jag mobilen med hörlurarna och musiken i öronen. När jag kom in kikade jag snabbt på mig själv i spegeln. Jag såg faktiskt en tydlig skillnad på huden. Jag drog ett av linnebanden åt sidan. Skapligt blek hud var det på stället där linnebandet nyss befunnit sig. Och en brunare nyans på resten av armarna och axlarna. Om kinderna och nosen var jag sådär smått rödrosig. Helt underbart var det att sitta där ute. Solen värmde otroligt skönt och huden brände lite lagom. Och inte nog med det, det var också vindstilla. Det var sommarkänslor på en himla hög nivå! Man kan väl säga att våren är här nu?
Nu längtar jag bara efter att snön ska smälta bort, och fort ska det gå. Fast det vore härligt om man kunde undvika vårfloden och dom jobbiga översvämningarna som kan komma om snön smälter för fort.

Jag drömmer om stekheta sommardagar, känslan av sanden mellan tårna och brunbrända ben. Tror knappast jag är ensam om det. Am I right?

Money maker

Jag kilade över till älsklingen vid 20-tiden ungefär. Han är ju faktiskt helt underbar. Jag kommer dit och möts av Harry Potter och fången från Azkaban som visades på sexan. Känns toppen att man har ännu en nära person som faktiskt klarar av att se filmerna, som inte vill slita av sig håret bara man nämner namnet. Han är väl en HP-nerd han med, precis som jag och Jonnan. Thank you, again!
Nu är klockan precis 00.41. Faktiskt. Och för nästan precis 41 minuter sedan kom jag hem efter en supermysig kväll.

Påskfirande tar faktiskt enorm energi för just nu sitter jag och halvsover medans detta inlägg skrivs. Huvudet sover men fingrarna är vakna som knapprar på tangenterna. Varannan mening måste raderas eller omformuleras, orden måste kastas om i en annan ordning eller vissa ord kastas bort helt och hållet till och med. Bokstäverna börjar bli en aning suddiga. Glasögon kanske vore något? Nä, sömn kanske vore något. Åh, sömn. Mums.

Usch, bredvid mig till höger ligger ett påskägg och ser så snällt och fint ut på sängbordet. Ena handen vill sträcka sig efter det och stoppa in ett chokladägg i munnen. Den andra handen vill slå till handen som vill sträcka sig efter påskägget. Jag har ätit alldeles för mycket godis idag att jag verkligen hoppas att den andra handen tar kontrollen och slår till handen som vill sträcka sig efter godiset. Usch brukar jag vanligtvis inte säga om godis. Men just nu, då är det verkligen ett big usch.
Medans händerna fortfarande är vakna och fortsätter knappra på tangentbordet kan jag väl säga såhär. Justin Timberlake - Rock your body. En riktig gammal goding. Inte supergammal, men tillräckligt för att förknippa den med historia. Jag kommer ihåg, kan det ha varit sommaren 2002? Familjen skulle åka ner till Göteborg, till Västkusten, till faster Karin och Bosse.
Hela vägen ner i bilen spelades låten, Rock your body. Under hela tiden av vår vistelse nere i Götet kunde man höra låten på vilken radiokanal som helst. Man hade inget val, vare sig man ville lyssna på den eller inte så gjorde man det ändå. Helt bokstavligen, på alla radiokanaler spelades den. Och såklart, under hela bilturen hem sedan efter veckan/veckorna hos faster spelades den 1 gång i halvtimmen, jag lovar. Faktiskt, så kunde man höra låten hela dagarna resten av den sommaren. Sönderspelad låt kan man tro men icke hos mig. Den väcker gamla minnen hos mig vilket gör mig glad.

Nu slocknar jag, tack och hej människor!

Mat

På 2 timmar har jag lyckats få i mig prinskorvar, köttbullar, potatis, tomater, ägg, lax, potatis- och köttfärspaj, persikahalvor med mandelmassa och mandelspån och godis. Till det 2½ glas Ramlösa med skogshallonsmak. Påskmust kan gå och ta sig någonstans. Usch och tvi för det.
Jag älskar att äta. Jag älskar mat och efterrätter och godis. Men att bli såhär mätt som jag är nu. Det är ganska jobbigt. Om jag lägger mig ner på backen utanför huset kan jag slå vad om att jag rullar iväg med en väldans fart. Och nu är jag sådär mätt att om jag sluter mina ögon kommer jag somna på bums. Här hemma kallar vi det att man hamnar i mat-koma. Det är när alla sitter runt matbordet, man har proppat i sig både varmrätt och efterrätt och man hör knappt ett enda ljud. Mättheten tar övertag. Jag vet inte om det här är ett typiskt symptom för familjen Sandhagen men ja, så är det. Vi äter tills det blir tyst, om man kan säga så.

Lite senare, runt 19 kanske, är förmodligen gästerna borta och då ska även mammsen och Benny kila ut och dansa. Åh, det känns så old school. Alltså ja, dom ska inte ut och shaka rumpan inne på ett trångt och svettigt dansgolv. Dom ska dansa. Bugg kanske. Tänk om jag vore en tonåring på sena 60-talet. Då kanske jag skulle befunnit mig i Folkets park i Hallsta eller något med hela gänget och dansa natten lång varje lördag. Ibland önskar jag att jag levde då. Tänk vilka grejer man missat! Okej, nu syftar jag inte på dansen i Folkets park varje lördag utan allt och lite till som hände då. Hippies till exempel! Att kunna kliva ut genom dörren och mötas av människor som säger peace hela tiden. Nu spårade det ut lite känner jag. Det jag skulle komma fram till är att jag får se hur denna kväll blir. Antingen blir det en riktigt skön kväll hemma ensam, ensamheten hemma i lägenheten kan som sagt vara väldigt värdefull, eller så blir det ut på andra äventyr. Det får kvällen berätta!

Påskafton

Det är lördag och det är påskafton. Liksom, påsk. Det känns nästan overkligt. Sen jag började nian efter sommarlovet förra året har tiden bokstavligen flugit förbi. Idag är det helt plötsligt påskafton. Och om lite mer än 2 månader går jag ut på sommarlov. Igen. Fast nej, nu ska vi leva i nuet. Tillbaka till påsken.
Hela påskhögtiden har alltid varit en glädjefylld högtid. Bortsett från ett par år när jag var yngre då mamma fortfarande var sjuk då. Men annars förknippar jag alltid den här helgen med god mat och underbart sällskap, påskägg, godis, påskkärringar, färgglada fjädrar och små kycklingar som man kan se vart man än blickar.
Genom åren har jag lärt mig att aldrig ha för höga förväntningar på såna här speciella tillfällen, just för att inte bli sådär besviken när det inte blir som man tänkt sig. Förväntningarna kan förstöra så mycket.
Men tyvärr har jag aldrig lyckats att inte ha förväntningar när det gäller julen, det går bara inte. Det kommer väl, antar jag. Jag har lyckats få bort påskförväntningarna, då kommer jag lyckas med julen också när den väl kommer. Men jag orkar knappt tänka på den nu, nu är det påsk som gäller!
Det är faktiskt riktigt skapligt rofyllt att slippa dom jobbiga förväntningarna, det känns så mycket bättre att bara ta det som det kommer och göra det bästa utav det hela. På så vis blir det oftast så. Bäst alltså.

För 1 timme sen vaknade jag ungefär, vid halv 11. Men jag vaknade inte upp av mig själv. För hör och häpna, det var en fluga som väckte mig.
Ni vet på sommaren, en riktigt het sommardag, solen ligger och trycker och man är inne i hemmet för att hämta, ja, inte vet jag, en bok kanske, och man hör det där surrande ljudet när man kliver in till sitt sovrum. Man blickar mot fönstret och innan man ens nått fönstret med blicken vet man att det är en fluga eller kanske en geting som olyckligtvis har letat sig in just genom ditt fönster.
Då, under den stekheta sommardagen, blir man nästan irriterad och tänker att flugan är dum i huvudet som flyger in i fönstret gång på gång och tror att glaset ska vara borta i nästa sekund.

Imorse blev det däremot andra känslor. Så fort jag slagit upp ögonen, hörde det surrande ljudet som gång på gång fick sällskap av "glas"ljudet sa jag högt för mig själv: Sommaren kommer, sommaren kommer!
För eller hur, det är ju ett superbra tecken?! När flugorna börjar komma fram betyder det att vi går mot bättre tider. Mmh, happy.

Efter att jag förundrats i några minuter av den surrande flugan, och även släppt ut han i naturen, klev jag sakta men säkert upp. Öppnade dörren. Och möttes av en glad mamma. Man fick en glad-påsk-kram och fick direkt som uppgift att leta efter mitt påskägg. Hallå, man blir aldrig för gammal för påskägg och fisk-mittemellan-fågel-letning! Efter en hel del "nu bränns det", "kallt kallt kallt", och "nu bränns det som in i bomben!" hittade jag påskägget inne i städskrubben i en vattenkanna, på fisknivå.
Mammsen hade köpt 1 par örhängen, strumpbyxor, cashewnötter och godis och tryckt ner det i ägget. Snacka om en underbar början på denna påskafton. Nu börjar klockan ticka snabbare och snabbare känns det som eftersom denna morgon är strax slut. Om ett par timmar får vi besök av mormor, Lasse, Grabbarna Grus och Benny. Påsklunch skall ätas, självklart! Och nu anropar duschen, sedan antar jag att jag måste ta itu med dammsugaren som mamma ställde in på mitt rum för ett bra tag sen. Men men, det måste göras. Hörs!

Och förresten, glad påsk till er alla!

Kreativitet

Grymt skön långfredag har det varit idag. Fast det har inte riktigt känts som en fredag. Snarare som en söndag kanske. Och då känns det ännu bättre och jämnar ut sig alldeles perfekt eftersom jag vet att jag inte kommer bli väckt av den förbannade väckarklockan tidigt imorgon för att lite senare kila iväg till skolan. 1½ veckas lov är riktig lyx måste jag säga. Man känner verkligen hur ledigheten man har blir mer och mer värdefull. När man var yngre, typ som sexåring, var det nog inte riktigt på samma sätt. Man vaknade på morgonen, gick iväg till skolan, satt och målade med kritor och vattenfärg på papper hela dagarna, åkte hem, and so on. Nu är det ju nästan på liv och död. Ganska mycket hänger på vad man gör i skolan. På så vis blir nog även ledigheten extra värdefull.

Imorse skrev jag att jag kände för att gosa ner mig i sängen och låta tankarna rulla genom att kladda ner ord på ett papper. Det blev inte riktigt så. Istället för det började jag rota igenom garderoben på jakt efter kläder som behövde lagas. Möjligtvis något som behövdes lappas ihop, eller en hel makeover, ja allt möjligt letade jag efter. Det slutade med att jag satt ute vid köksbordet och sydde ihop ett par hål som smugit sig på 2 par stycken tights. Jag fixade även till ett par gamla jeans jag inte använt på bra länge. Det gick till och med så bra att jag kunde ha på mig mina nyfixade jeans medan jag gick iväg till ICA ett par timmar senare på kvällen för att köpa mig en godispåse. Jag har inte stoppat i mig något godis på väldigt länge. På flera veckor. Och det är nästintill ett mirakel för att vara mig! Jag som är en riktig godisråtta. Har alltid varit, och kommer alltid vara. Så iallafall, jag tyckte jag var värd det. Tyckte att jag borde få unna mig lite jag också. Jag som suttit och lagat tights och jeans under dagen. Vet, det är en grym anledning.

Love

So few come and don't go. Will you, won't you, be the one I'll always know? When I'm losing my control, when the city spins around, you're the only one who knows, you slow it down. My hero.

HP

För 1 timme sen ungefär satt jag framför teven i soffan i vardagsrummet och slökollade på de flesta kanalerna. Jag bytte fram och tillbaka, jag hittade absolut ingenting att kolla på. Det fanns iallafall ingenting som fångade mitt intresse. Fast sen, helt plötsligt hände något. Jag hade slagit över till sexan. "Nästa program (film i det här fallet): Harry Potter och de vises sten" stod det. Som den trogna HP-galningen jag är så började jag givetvis kika på'n och kollar fortfarande. Fast det är reklampaus för tillfället så jag passade på att skriva något här, jag vill ju inte missa något!
Jag vet inte, men just dom filmerna har jag alltid tyckt om. Så fort första filmen kom ut, den jag kollar på just nu alltså med andra ord, köpte vi hem den på en gång. Och så har det fortsatt. Har alla filmer, förutom de 2 sista, uppställda i filmlådan under teven. Jag älskar dom! Det är något med dom. Det är inte den sorts film jag vanligtvis brukar kolla på, väldigt långt ifrån, men just Harry Potter-filmerna är speciella. Och skönt att jag inte är ensam om att avguda filmerna. Jag är en riktig HP-nerd, precis som galna Jonna. Thank you God!

Sound of a drum

Igår var det skärtorsdag. Idag långfredag. Här hemma pyntar vi alltid vid påsk. Och det känns förvirrande att det redan är dags att pynta igen. Det känns som det bara var någon vecka sedan som man plockade upp alla jultomtar och in med julgranen och man klädde den. Nu har man tagit in alla små, gula kycklingar och mor min har plockat påskris som det nu hänger små kycklingar och små, målade ägg i. Även en och annan påskkärring syns i det täta riset. Men det känns bra. Att det känns som det alldeles nyss var jul är ett tecken på att tiden går fort och det betyder att sommaren kommer sakta men säkert. Det är 69 dagar kvar till sommaravslutningen. Sextionio dagar. Det är egentligen ingenting i det stora hela. Sextionio dagar kommer susa förbi fortare än vad vattnet rinner i ett vattenfall. Iallafall vad jag hoppas.
En salig blandning av allt ger mig all kraft jag behöver för att kunna klara av dom här ynka 69 dagar som är kvar. En blandning av vetskapen att det, som sagt, inte är lång tid tills vi går ut på sommarlov, mina älskade vänner, underbara pojkvännen, familjen och så vidare. It's power!

Än så länge har jag inga planer för denna långa fredag så jag ska strax koka upp en kopp tevatten till mig, gosa ner mig i sängen och skriva. Behöver få ner några ord på något papper som kanske kan bli något tillslut. Vi hörs när vi hörs vilket förmodligen blir lite senare!

Laughing with God

Påsklovet har firats in på allra bästa sätt, helt klart. Och även våra två månader. Kvällen började hemma hos Carl lite smått - lugnt och chill. Därifrån begav vi (jag, Bastian, Anna, Andrea, Jeanette, Daniela, Filip, Carl, Joel, Fager, Oskar och Wille) oss vidare till Gryta där det var partaj. När vi väl kommit dit efter en lång promenad välkomnades vi av ett gäng härliga prickar! Kvällen blev riktigt lyckad måste jag säga. Ett par aprilskämt har jag även lyckats klämma in under dagen vilket gör dagen helt fulländad.
Men nu känner jag att tröttheten tar övertag. Kudden ligger så fint uppe i huvudändan på sängen och ser väldans inbjudande ut. Tror nog att jag ska lägga ner huvudet en stund och blunda lite. Vi hörs när vi hörs!

Linnéa Sandhagen har blivit intagen till sitt förstahandsval samhäll med inriktning journalistik och media på InfoKomp. Jag vet, i brevet som jag fick hemskickat stod det att jag blivit intagen till John Bauer. Jag har inte riktigt listat ut det där än varför det stod så där och på nätet en annan grej, men det är alltså inte till John Bauer, utan det är till InfoKomp jag är intagen.
Nu kan man kalla mig lycklig, helt förbannat jävla lycklig. Men. Detta var den preliminära intagningen, det kan ändras fram till sommaren. Men just för tillfället är jag nöjd.

April april, din dumma sill

Idag är det årets ultimata skämtdag, det är den preliminära intagningen till gymnasiet, jag har från och med idag påsklov och jag och Bastian har varit tillsammans i hela 2 månader. Och nej - jag skojar inte. Det är en hel del som händer idag faktiskt. Känns bra att det inte är ännu en dag som är helt omärkvärdig utan någon som helst spänning. Det som är mest värt att nämna om denna dag är nog dom där 2 månaderna tillsammans med universums underbaraste kille. Det är nästan skrämmande med tanke på hur fort tiden går. Men tänk så mycket man hunnit med under denna tid. Och tänk så mycket som sina egna känslor har utvecklats och växt sig starkare och starkare och starkare. Tänk så underbar kärleken kan vara, tänk så underbar kärleken är.

Dock så har jag vaknat upp den senaste tiden med ett outhärdigt, ihållande illamående. Imorse kom det väl till sin spets skulle jag tro. Jag mådde så illa att det var helt omöjligt att äta frukost. Och detta är liksom, hmm, skumt. Jag har alltid, i hela mitt liv, älskat frukosten. Kan faktiskt ibland tycka frukosten är dagens godaste mål, beroende vad man äter då. Men icke. Nu har det skett någon hemsk förändring för det går bara inte att stoppa i mig frukost längre. Även fast jag drogs runt med detta illamående tvingade jag mig iväg till skolan där jag var på 2 lektioner tills det blev för mycket. Vid lunchtiden hade illamåendet försvunnit och istället ersatts av en magvärk jag aldrig känt tidigare. Outhärdigt, oh ja. Så jag vacklade hem på skakiga ben. När jag klev in genom ytterdörren möttes jag av ett par brev som låg inskjutet på hallgolvet. På ett utav dom stod det klart och tydligt att det var postat till mig. Lite längre ner på kuvertet stod det John Bauer. Jag sliter upp det, läser, försöker urskilja orden och kämpar för att lista ut om det är något intressant. Mina ögon fastnar på ordet antagen. Ja. Jag är alltså antagen till IT-media på John Bauer. Jag vet helt ärligt inte om jag ska skratta eller gråta. Men ögonblicket efter jag förstått att det var mig det gällde, att jag blivit antagen, skrek jag rätt ut.
Och nu sitter jag och kikar på klockan med korta mellanrum, väntar på att den ska slå över till 13.00. Då kan jag nämligen logga in på gymnasieintagningens sida på nätet och kika hur det går för mig på dom andra linjerna - Samhäll m. inriktning personal och beteende & samhäll m. inriktning journalistik och media på InfoKomp. Spänningen stiger, nervös som in i pipsvängen! Ni kommer få höra från mig senare, det vill jag lova.