24.7.10
23.7.10
Alla kläder och allt jag ska ha med mig ligger nu i högar överallt i mitt rum, vikt och färdigt för att packas ned i väskan. Det gör jag imorgon bitti. Just därför att jag ska kunna se om jag glömt något eller om jag kommer på att jag inte kommer använda vissa grejs. Smart, jag vet. Jag kan jag med.
Har precis färgat ögonfransarna, jag och Malou. Det är utomlandskänsla faktiskt. Det har nämligen blivit som en liten tradition att göra dagen/kvällen innan. Men jaja. Snart blir det lite Alien-filmer med syrran och sedan, typ, stanna uppe hela natten. Bilen börjar rulla härifrån klockan elva imorgon bitti. Så, ja. Om man har resefeber blir det lite jobbigt. Hihi, pirr i hela kroppen.
Har precis färgat ögonfransarna, jag och Malou. Det är utomlandskänsla faktiskt. Det har nämligen blivit som en liten tradition att göra dagen/kvällen innan. Men jaja. Snart blir det lite Alien-filmer med syrran och sedan, typ, stanna uppe hela natten. Bilen börjar rulla härifrån klockan elva imorgon bitti. Så, ja. Om man har resefeber blir det lite jobbigt. Hihi, pirr i hela kroppen.
Word
Äh, spåret kunde fetglömma mig imorse. Vaknade upp supertrött, men samtidigt utvilad. Och med ett stort leende på läpparna eftersom när jag hamnat i ett ganska normalt vaket tillstånd insåg jag stenhårt att illamåendet och magvärken och hela skiten är borta. Så från och med idag ska jag lära mig hur man slutar stressa, hur man låter alla negativa tankar bara få försvinna och liksom förbli positiv och framförallt ska jag sluta gå runt och grubbla över allt och ingenting. Magkatarr är ingenting som någon är värd att få. Det sliter bara ännu mer på kroppen. Så gott folk, sluta stressa! Och prata ut. Dela med er av era tårar eller bekymrade tankar eller vad som helst. Lätta tyngden från axlarna. Annars får ni lida för att ni inte stannade upp i vardagen sedan när ni väl börjar koppla av för det är då skiten kommer ikapp och då kan man bli sjuk. Det är jag ett levande bevis för.
Så nu är jag iallafall frisk, efter en riktigt jobbig, lugn och avkopplande vecka. Linnéa är back on track alltså, mer positiv. Men kan säga att jag är riktigt tacksam för att skiten kom nu under sommarlovet än att den kom i början av ettan. Det är väl en av de allra viktigaste perioderna i gymnasiet, då man lär känna varandra och alltihop. Skojigt om man då behöver stanna hemma i 1-2 veckor. Nej fy fan. Fast nu ska jag inte grubbla. Jag är frisk och allt är tiptop.
Ska snart sätta igång med att packa. Har liksom inte gjort det ännu. Det är drygt att ta kraft till att börja men sedan när man är igång för fullt är det riktigt kul. Att planera, att drömma sig bort med en härlig klänning i handen som sedan viks ner lite fint i stora väskan.
Fast nog om det. Klockan börjar ticka iväg nu så jag ska smyga ut ur mitt rum, slita upp dörren till Malous rum, och hoppa på henne. Hon ligger nämligen och sover. Sömntuta. Hon sa att jag skulle väcka henne klockan 16 och det börjar den snart bli. Snart. Detta är lite hämning alltså. Vilka trevliga väckningar man varit med om genom tiderna. Nu jäklar. Payback is a bitch. Ha, love you sis. Puss!
Så nu är jag iallafall frisk, efter en riktigt jobbig, lugn och avkopplande vecka. Linnéa är back on track alltså, mer positiv. Men kan säga att jag är riktigt tacksam för att skiten kom nu under sommarlovet än att den kom i början av ettan. Det är väl en av de allra viktigaste perioderna i gymnasiet, då man lär känna varandra och alltihop. Skojigt om man då behöver stanna hemma i 1-2 veckor. Nej fy fan. Fast nu ska jag inte grubbla. Jag är frisk och allt är tiptop.
Ska snart sätta igång med att packa. Har liksom inte gjort det ännu. Det är drygt att ta kraft till att börja men sedan när man är igång för fullt är det riktigt kul. Att planera, att drömma sig bort med en härlig klänning i handen som sedan viks ner lite fint i stora väskan.
Fast nog om det. Klockan börjar ticka iväg nu så jag ska smyga ut ur mitt rum, slita upp dörren till Malous rum, och hoppa på henne. Hon ligger nämligen och sover. Sömntuta. Hon sa att jag skulle väcka henne klockan 16 och det börjar den snart bli. Snart. Detta är lite hämning alltså. Vilka trevliga väckningar man varit med om genom tiderna. Nu jäklar. Payback is a bitch. Ha, love you sis. Puss!
22.7.10
Drops of Jupiter
Jag har aldrig sett mitt rum i ett sämre skick än vad det är i nu. Eller skick och skick. Själva rummet är på topp men fan heller ordningen. Det ligger slängda kläder överallt. De till och med hänger på bokhyllan och spegeln. Nya klädhängare alltså. Jag och syrran har nämligen sprungit runt här som två galna höns i akutletandes efter kläder. Imorgon blir det packning och städning och då smygstartade vi lite redan ikväll med att leta efter kläder. Men konsekvenserna för det var tydligen detta - tredje världskriget inne i mitt rum.
Är iallafall riktigt glad för stunden. För det första mår jag inte illa. Detta är första kvällen på snart en vecka som jag inte mår illa. Det är nämligen framåt småtimmarna som illamåendet smygit tillbaka till mig efter kanske en helt okej dag. För det andra kom syrran och ena brorsan hem idag. Har därför haft lite filmkväll med Malou och uppdaterat varandra med allt som kan uppdateras. Har fått mig ett par underbara skrattstunder så nu är jag odödlig. För det tredje - ja, ni vet. Lördag. Ha. Nämner det i varenda inlägg. Det är lugnt om ni är trötta på't, fullt förståeligt.
Och by the way, om jag mår lika bra imorgon bitti ska jag ta mig fan ut och ta ett par varv i spåret. Det känns som en grymt bra dag start på dagen som kommer innehålla packning, städning och ännu mer packning. Och massa trams med Malou.
Nu, ut i badrummet, borsta tänderna, ta min medicin som förhoppningsvis gör mig helt kry snart, och sedan sova. Är trött som en liten gris ikväll.
Är iallafall riktigt glad för stunden. För det första mår jag inte illa. Detta är första kvällen på snart en vecka som jag inte mår illa. Det är nämligen framåt småtimmarna som illamåendet smygit tillbaka till mig efter kanske en helt okej dag. För det andra kom syrran och ena brorsan hem idag. Har därför haft lite filmkväll med Malou och uppdaterat varandra med allt som kan uppdateras. Har fått mig ett par underbara skrattstunder så nu är jag odödlig. För det tredje - ja, ni vet. Lördag. Ha. Nämner det i varenda inlägg. Det är lugnt om ni är trötta på't, fullt förståeligt.
Och by the way, om jag mår lika bra imorgon bitti ska jag ta mig fan ut och ta ett par varv i spåret. Det känns som en grymt bra dag start på dagen som kommer innehålla packning, städning och ännu mer packning. Och massa trams med Malou.
Nu, ut i badrummet, borsta tänderna, ta min medicin som förhoppningsvis gör mig helt kry snart, och sedan sova. Är trött som en liten gris ikväll.
Svart ballong
Gårdagens äventyr var att jag blev utelåst hos fadern. Vi var som sagt hos mamma en snabbis för att hämta kläder och sådant. Fick sedan skjuts hem av mamma medans pappa var på jobbet och resten var ute någonstans. Och inga hemmanycklar hade man heller så där stod man lite som ett fån, helt lonely. Dagens äventyr var väl trippen nere på stan. Att springa runt där med ett obeskrivligt illamående samtidigt som man stressar en hel del för att köpa med sig allt man behöver är en tuff utmaning. Men trots allt lyckades vi få med oss hem allting som stod på listan. Och jag måste bara säga att vi är värda någon slags rabatt på den där bokhandeln i Gallerian. Vi köpta elva böcker. Alltså. Elva stycken. Det är ett antal stycken faktiskt. Mmh.
Jag satte mig här för att skriva ett riktigt långt inlägg men illamåendet tar övertaget. Måste nog sätta punkt här nu.
Jag satte mig här för att skriva ett riktigt långt inlägg men illamåendet tar övertaget. Måste nog sätta punkt här nu.
21.7.10
På språng
Jag tog en risk idag. Jag vaknade med magsmärtorna men fan heller att jag ska bli handikappad på grund av det. Så det blev ingen superlat dag i sängen inte. Var som sagt en sväng över till kära mor för att hämta lite smått och gott. När jag kom dit såg jag att jag hade fått en ny byrå sådär helt plötsligt. Mysigt. Packade iallafall ner lite kläder som man kan ha på kvällarna ute på restaurangerna och när man strosar runt i byn - lite klänningar och sådant med andra ord alltså.
Och jag har också kunnat äta lite mer idag. Det bjöds på kyckling och ris till middag vilket är snällt för magen. Blev helt överlycklig när jag märkte att jag faktiskt kunde äta mig mätt utan några problem. Det var ett par dagar sedan jag kände mättnadskänslan och den är ju helt underbar.
Vi hade en hel del trevliga samtalsämnen under middagen, massa prat om resor var det. Och självklart - om lördag. Vi åker så jävla snart. Imorgon blir det ner till stan på lite ärenden, om magen pallar vill säga. Köpa kilovis med böcker, lite kläder som kanske behövs. Ja, rubbet som saknas liksom. Älskar det där, ett par dagar innan man drar iväg, och man springer runt på stan och köper både det ena och det andra som behövs. Och alla solkrämer. Älskar att sitta och lukta på de. Doften är ju riktigt mumma. Något som jag också älskar är att vi känner ett par stycken i lilla byn som vi ska till. Anledningen till varför jag älskar det är ju att jag har mina planer, som ska fullbordas, om att resa ner dit efter gymnasiet och jobba i något år. Och då om man har kontakter som i det fallet har fler kontakter så finns det möjligheter. Fy sjutton vad underbart!
Jaja. Kan också tala om att jag nyss trodde vi hade en inbrottstjuv här inne. Vi hade suttit ute på altanen och surrat lite. När jag sedan klev in i huset, helt ensam, lät det som om det var någon buse som smög runt ute i allrummet. Modig som jag är smög jag ut där, nästan på tå, och på helspänn, med ögat superfokuserat. Men icke, det var ingen inbrottstjuv. Det var bara fönstret som stod och slog lite. Tack och lov det.
Och nu kom illamåendet tillbaka som har varit borta hela dagen så nu ska jag kurera mig igen och krypa ner i sängen till någon bra film. Kanske The Notebook. Världens finaste film. Tro mig.
Och jag har också kunnat äta lite mer idag. Det bjöds på kyckling och ris till middag vilket är snällt för magen. Blev helt överlycklig när jag märkte att jag faktiskt kunde äta mig mätt utan några problem. Det var ett par dagar sedan jag kände mättnadskänslan och den är ju helt underbar.
Vi hade en hel del trevliga samtalsämnen under middagen, massa prat om resor var det. Och självklart - om lördag. Vi åker så jävla snart. Imorgon blir det ner till stan på lite ärenden, om magen pallar vill säga. Köpa kilovis med böcker, lite kläder som kanske behövs. Ja, rubbet som saknas liksom. Älskar det där, ett par dagar innan man drar iväg, och man springer runt på stan och köper både det ena och det andra som behövs. Och alla solkrämer. Älskar att sitta och lukta på de. Doften är ju riktigt mumma. Något som jag också älskar är att vi känner ett par stycken i lilla byn som vi ska till. Anledningen till varför jag älskar det är ju att jag har mina planer, som ska fullbordas, om att resa ner dit efter gymnasiet och jobba i något år. Och då om man har kontakter som i det fallet har fler kontakter så finns det möjligheter. Fy sjutton vad underbart!
Jaja. Kan också tala om att jag nyss trodde vi hade en inbrottstjuv här inne. Vi hade suttit ute på altanen och surrat lite. När jag sedan klev in i huset, helt ensam, lät det som om det var någon buse som smög runt ute i allrummet. Modig som jag är smög jag ut där, nästan på tå, och på helspänn, med ögat superfokuserat. Men icke, det var ingen inbrottstjuv. Det var bara fönstret som stod och slog lite. Tack och lov det.
Och nu kom illamåendet tillbaka som har varit borta hela dagen så nu ska jag kurera mig igen och krypa ner i sängen till någon bra film. Kanske The Notebook. Världens finaste film. Tro mig.
VAR ÄR MIN KAMEL?
Sitter och lyssnar på Spice Girls. Fy vad sött. Åh, jag kommer ihåg när jag och syrran var midgies. Vi avgudade de där tjejerna. Herregud. Helt crazy. På tal om ingenting kommer både Malou och Morgan hem imorgon. Det är så segt att det går så lång tid mellan gångerna vi ses även fast vi bor under samma tak. Konstigt. Och vi åker till Grekland på lördag. Idag är det onsdag. Imorgon torsdag. Sedan fredag. Och därefter lördag. Det är snart, väldigt snart.
När det var ungefär två månader kvar kändes det som en evighet. Det kändes som om det var så långt bort att tiden aldrig skulle komma dit. Men där hade jag fel för inom en snar framtid ligger vi där på beachen och grillas.
Men innan vi åker måste jag bli frisk och fri från min magkatarr. Har mått såhär sedan i lördags och det har bara blivit värre och värre. Men nu börjar det kanske, förhoppningsvis, gå tillbaka. Mår nämligen inte illa längre. Eller jo, illamåendet finns ständigt här men jag går inte runt i ren panik längre vilket betyder att illamåendet har blivit snällare. Fast istället för illamåendet har magsmärtorna kommit tillbaka. Vaknade upp i kramper imorse. Vilket himmelrike, eller hur? Mmmm. Går snart och gräver ner mig någonstans med min kamel och där kommer jag ligga ett tag. Tills ikväll kom jag på nu. För då ska jag glida över till mor min och hämta lite smått och gott, bland annat massa sommarkläder som kan komma till bra användning vid Medelhavet.
Haha, kamel. Ja, iallafall. Ska försöka kriga mig upp ur sängen nu. Ligger här som en liten korv. Fint.
När det var ungefär två månader kvar kändes det som en evighet. Det kändes som om det var så långt bort att tiden aldrig skulle komma dit. Men där hade jag fel för inom en snar framtid ligger vi där på beachen och grillas.
Men innan vi åker måste jag bli frisk och fri från min magkatarr. Har mått såhär sedan i lördags och det har bara blivit värre och värre. Men nu börjar det kanske, förhoppningsvis, gå tillbaka. Mår nämligen inte illa längre. Eller jo, illamåendet finns ständigt här men jag går inte runt i ren panik längre vilket betyder att illamåendet har blivit snällare. Fast istället för illamåendet har magsmärtorna kommit tillbaka. Vaknade upp i kramper imorse. Vilket himmelrike, eller hur? Mmmm. Går snart och gräver ner mig någonstans med min kamel och där kommer jag ligga ett tag. Tills ikväll kom jag på nu. För då ska jag glida över till mor min och hämta lite smått och gott, bland annat massa sommarkläder som kan komma till bra användning vid Medelhavet.
Haha, kamel. Ja, iallafall. Ska försöka kriga mig upp ur sängen nu. Ligger här som en liten korv. Fint.
20.7.10
Hemma i Gurkstaden efter 5 dagar i Götet. Fem rätt jobbiga dagar. Min jävla magkatarr. Fy helvete vilket illamående jag dras med. Dag ut, dag in. Bilresan hem var inte rolig. Nä. Fast trots min magkatarr har jag ju såklart haft fem mysiga dagar där också. De har spenderats med goa människor och framförallt med Karin och Bosse. Faster och hennes man. Mysiga personer.
Fast matintaget har inte varit stort. Bara jag dricker en klunk vatten känns det bokstavligen som om magen vänds ut och in, illamåendet förvärras gånger miljoner och satan vad drygt det är. Det jag kunnat stoppa i mig de senaste två dagarna är enorma mängder av ProViva, tre tekakor, en halv potatis, massa glas vatten, ett par blad persilja och medicin. Man känner alltså ingen hunger, det bara suger och svider i magen liksom. Låter som hungerkänsla men det är det icke. Och som sagt, när man väl äter något, om ens en enda liten tugga av en potatis, vrids man i illamående och magsmärta. Med andra ord - jag svälter för fan.
Problemet är nämligen att jag har en rädsla. Illamående- och kräkrädsla. Hela kroppen rös till bara av att jag skrev det där ordet. Åh, kill me. Kan inte sätta ord på det. Så jag går runt och är nästan livrädd dygnet runt. Ni fattar. Det är hemskt. Och det enda jag vill nu är att ha en stor flintastek och massa hasselbackspotatis framför nosen på mig men icke sa nicke. Usch.
Fast matintaget har inte varit stort. Bara jag dricker en klunk vatten känns det bokstavligen som om magen vänds ut och in, illamåendet förvärras gånger miljoner och satan vad drygt det är. Det jag kunnat stoppa i mig de senaste två dagarna är enorma mängder av ProViva, tre tekakor, en halv potatis, massa glas vatten, ett par blad persilja och medicin. Man känner alltså ingen hunger, det bara suger och svider i magen liksom. Låter som hungerkänsla men det är det icke. Och som sagt, när man väl äter något, om ens en enda liten tugga av en potatis, vrids man i illamående och magsmärta. Med andra ord - jag svälter för fan.
Problemet är nämligen att jag har en rädsla. Illamående- och kräkrädsla. Hela kroppen rös till bara av att jag skrev det där ordet. Åh, kill me. Kan inte sätta ord på det. Så jag går runt och är nästan livrädd dygnet runt. Ni fattar. Det är hemskt. Och det enda jag vill nu är att ha en stor flintastek och massa hasselbackspotatis framför nosen på mig men icke sa nicke. Usch.
19.7.10
Nja. Hej. De äventyr som stod på dagens schema blev lite ändrade. Vi skulle nämligen åkt in till stan igen och åkt typ världens största pariserhjul. Fast nä, inte världens största men jävlar vad stort det var. Mitt inne i hela kärnan av Göteborg stod det. Jättemäktigt. Men såklart, min idiotiska magkatarr hindrade mig. Skulle nog inte alls må bra av att åka runt i det trots att det går riktigt, riktigt sakta. Lite sorgset var det när jag insåg min förlust men det släppte snabbt. Vädret är inte heller på topp här nere men då får man mer tid till att strosa runt i affärer vilket bara är positivt. Så det är precis vad vi har gjort idag. Men det blev inte affärerna inne i stan utan det blev ett enormt köpcenter här i närheten som heter Frölunda torg. Supermysigt och som sagt - enormt. Det inhandlades ett linne, ett par till cykelbrallor men dessa var inte av spets och sen något jackliknande men samtidigt en tröja i ett megaskönt material. Inga jättestora mängder blev det men jag är nöjd ändå. Och just ja, imorse kilade jag och pappsen iväg på en promenad. Vi tittade förbi en stor idrottsanläggning där det var fotboll för fulla muggar. Det är Gothia nu som sagt. Kan erkänna att jag saknar fotbollen faktiskt. Riktigt mycket till och med. Hmm. Sorgset.
Iallafall. Imorgon påbörjas resan hem till Gurkstaden igen där vi ska ladda om till Grekland. Längtar så innerligt nu alltså. Fy sjutton. Jaja. Är för trött för att ägna mer tid åt det här inlägget och stackars magen behöver vila. Usch. Lid med mig tack.
Iallafall. Imorgon påbörjas resan hem till Gurkstaden igen där vi ska ladda om till Grekland. Längtar så innerligt nu alltså. Fy sjutton. Jaja. Är för trött för att ägna mer tid åt det här inlägget och stackars magen behöver vila. Usch. Lid med mig tack.
18.7.10
Och såklart huvudvärk
Yes. Rubriken säger ganska mycket. Men skit samma. Livet leker. Bortsett från magkatarren också då. Imorgon blir det grymma äventyr. Förhoppningsvis. Om jag är lika däckad imorgon som idag blir det inga äventyr men nu håller vi tummarna för det motsatta. Äventyr ska det vara. För tusan ja. Imorgon ska jag vara kry. Healthy like a peanut!
Problem
Såklart ska ju alltid något hända som trycker ner stämningen och alltihop. Jag har fått magkatarr igen. Och visst, det är nästan en självklarhet att det kommer nu. Eftersom nu kan jag verkligen koppla av och släppa all vardagsstress. Så mycket som jag har haft att stå i sen i vintras har jag aldrig haft tidigare. Stress hit och dit, tusentals saker att göra och tusentals saker som har hänt. Det sliter på kroppen. Så ja, här sitter jag nu med magsmärta utan dess like, ett hemskt illamående och hela kroppen skakar. Det förklarar en hel del varför jag mådde lite pyton igår. När vi var inne i stan skulle vi kika in i Saluhallen. Jag gick kanske tre meter in tills jag kände hur magen var på väg att vända sig ut och in. Ni hajar. När man mår illa är det inte alls bra att känna doften av skaldjur har jag märkt. Ingen olycka hände men det blev en ytterst snabb visit där inne.
Man får inte bara ont i magen och mår illa av magkatarr. Man blir sanslöst trött också. Igår somnade jag redan vid elva. Jag vaknade kvart över ett imorse. Helt sjukt.
Har åt helvetes ont nu men jag kan inget göra. Kan knappt äta heller. Sitter och dricker Proviva istället, det är snällt mot magen. Usch, jävla skitgrejer. Alltid ska det vara något. Det kan aldrig vara prima med mig alltså. Jaja. Vi sitter och väntar in min andra kusin nu, Donald, som kommer hit med sin lilla familj och så. Det blir fika lite senare som man måste stå över. Irritation, yes.
Man får inte bara ont i magen och mår illa av magkatarr. Man blir sanslöst trött också. Igår somnade jag redan vid elva. Jag vaknade kvart över ett imorse. Helt sjukt.
Har åt helvetes ont nu men jag kan inget göra. Kan knappt äta heller. Sitter och dricker Proviva istället, det är snällt mot magen. Usch, jävla skitgrejer. Alltid ska det vara något. Det kan aldrig vara prima med mig alltså. Jaja. Vi sitter och väntar in min andra kusin nu, Donald, som kommer hit med sin lilla familj och så. Det blir fika lite senare som man måste stå över. Irritation, yes.
17.7.10
Äventyr
Göteborg är fantastiskt, det kan jag börja med att skriva. Jag vet att jag kommer bo här någongång i mitt liv. När vet jag inte. Men någongång. Det är liksom givet. Jag i Göteborg är rätt på något sätt.
Imorse vaknade man dock upp till ett mindre lockande väder. Vid nio piskade regnet mot glasrutorna. Det var längesen jag var med om ett sådant regnoväder det var imorse. Oj. Så det blev en lång frukost för oss. Satt allt som allt i två timmar och åt och pratade. Varje frukost här nere är alltid en trevlig måltid. Annars brukar det oftast bara vara att man slänger i sig frukosten helt hux flux men här är det verkligen en "måltid". Man sitter och samtalar och umgås. Jättetrevligt faktiskt.
När de där två timmarna hade gått förbi såg vi att regnet hade upphört och då bestämde vi oss för att vi skulle ut och göra stan osäker. Jag, pappa och Maria satte oss i spårvagnen, linje 7 till och med, det glömmer jag aldrig nu, som tog oss in till centrum. Och det är ett enormt centrum. Himla fint också. Proppfullt med folk var det, ett stort vimmel med människor.
Och imorgon är det ju Gothiainvigning vilket leder till att det är ännu mer folk i rörelse. Pappa som är en gammal fotbollstränare för VSK tycker det är superkul. Jag med i och för sig. Eller jag är väl mest fascinerad över att man stöter på så många som man känner igen. Det är inte varje dag när man är 40 mil hemifrån.
Efter kanske fem timmar strosandes runt i stan tog vi spårvagnen hem igen. Mitt lokalsinne verkar vara på topp. Hittade faktiskt från hållplatsen och tillbaka. Det är en promenad på kanske 20 minuter så lite förvånad blev man att man var helt stensäker på vart man gick och kom rätt. Det är ett gott tecken. Kom iallafall hem med lite kassar. Det blev storshopping för mig idag vilket behövdes. Det inhandlades ett par skor från Scorett, en megasöt klänning från Zara, svarta spetscykelbyxor från Vero Moda och lite underkläder från Lindex. Jag är alltså med andra ord grymt redo för Grekland. Och på tal om det är det bara 1 vecka kvar nu. Snart sex dagar bara. Underbart.
Kvällen har spenderats vid middagsbordet. Vi har fått besök av min kusin Mimmi och hennes flickvän Sofie. Ingen av mig, daddy och Maria hade träffat Sofie tidigare så det var riktigt trevligt. Har by the way ätit havskräftor för allra första gången i mitt liv. Fan vad knepigt det var. Hela kräftan låg där på tallriken. Helt röd och hård. Alla började hugga in och bryta av både det ena och det andra på den röda saken men där satt jag som ett fån. Hallå, hur äter man såna här kräftor liksom? Har alltså lärt mig något nytt idag. Hur man äter havskräftor. Och hur man åker spårvagn in till stan. Skitspännande! Det är väl bra att lära sig I guess. Som sagt, någongång i mitt liv ska jag bo här. Och då måste man kunna äta havskräftor och åka spårvagn.
Nu efter middagen smet jag iväg lite. Är helt obeskrivligt trött efter dagen på stan. Sängen bredvid mig ser så oerhört inbjudande ut men jag ska strax kila härifrån och ut på balkongen för lite smått och gott. På tal om något helt annat är vädret jättebra nu. Eller det är ju kväller men det är inte ett enda moln på himlen så vi har hopp om en fin morgondag.
Nu tog orden slut, iallafall för stunden. Matkoma igen kanske.
Imorse vaknade man dock upp till ett mindre lockande väder. Vid nio piskade regnet mot glasrutorna. Det var längesen jag var med om ett sådant regnoväder det var imorse. Oj. Så det blev en lång frukost för oss. Satt allt som allt i två timmar och åt och pratade. Varje frukost här nere är alltid en trevlig måltid. Annars brukar det oftast bara vara att man slänger i sig frukosten helt hux flux men här är det verkligen en "måltid". Man sitter och samtalar och umgås. Jättetrevligt faktiskt.
När de där två timmarna hade gått förbi såg vi att regnet hade upphört och då bestämde vi oss för att vi skulle ut och göra stan osäker. Jag, pappa och Maria satte oss i spårvagnen, linje 7 till och med, det glömmer jag aldrig nu, som tog oss in till centrum. Och det är ett enormt centrum. Himla fint också. Proppfullt med folk var det, ett stort vimmel med människor.
Och imorgon är det ju Gothiainvigning vilket leder till att det är ännu mer folk i rörelse. Pappa som är en gammal fotbollstränare för VSK tycker det är superkul. Jag med i och för sig. Eller jag är väl mest fascinerad över att man stöter på så många som man känner igen. Det är inte varje dag när man är 40 mil hemifrån.
Efter kanske fem timmar strosandes runt i stan tog vi spårvagnen hem igen. Mitt lokalsinne verkar vara på topp. Hittade faktiskt från hållplatsen och tillbaka. Det är en promenad på kanske 20 minuter så lite förvånad blev man att man var helt stensäker på vart man gick och kom rätt. Det är ett gott tecken. Kom iallafall hem med lite kassar. Det blev storshopping för mig idag vilket behövdes. Det inhandlades ett par skor från Scorett, en megasöt klänning från Zara, svarta spetscykelbyxor från Vero Moda och lite underkläder från Lindex. Jag är alltså med andra ord grymt redo för Grekland. Och på tal om det är det bara 1 vecka kvar nu. Snart sex dagar bara. Underbart.
Kvällen har spenderats vid middagsbordet. Vi har fått besök av min kusin Mimmi och hennes flickvän Sofie. Ingen av mig, daddy och Maria hade träffat Sofie tidigare så det var riktigt trevligt. Har by the way ätit havskräftor för allra första gången i mitt liv. Fan vad knepigt det var. Hela kräftan låg där på tallriken. Helt röd och hård. Alla började hugga in och bryta av både det ena och det andra på den röda saken men där satt jag som ett fån. Hallå, hur äter man såna här kräftor liksom? Har alltså lärt mig något nytt idag. Hur man äter havskräftor. Och hur man åker spårvagn in till stan. Skitspännande! Det är väl bra att lära sig I guess. Som sagt, någongång i mitt liv ska jag bo här. Och då måste man kunna äta havskräftor och åka spårvagn.
Nu efter middagen smet jag iväg lite. Är helt obeskrivligt trött efter dagen på stan. Sängen bredvid mig ser så oerhört inbjudande ut men jag ska strax kila härifrån och ut på balkongen för lite smått och gott. På tal om något helt annat är vädret jättebra nu. Eller det är ju kväller men det är inte ett enda moln på himlen så vi har hopp om en fin morgondag.
Nu tog orden slut, iallafall för stunden. Matkoma igen kanske.
16.7.10
Göteborg, home sweet home
Ja, nu har vi kommit fram. Eller inte nu. Vi har väl varit här i ett par timmar redan, kanske tre till och med. Bilresan gick kanon. Man märker att man inte är ett barn längre, att man har vuxit upp. När man var sex-sju år och hade åkt en mil på väg ner hit så lät det alltid "pappa, hur långt är det kvar nu?" i baksätet. Inget tålamod och herregud vad uttråkad man var då. Nu är det inte riktigt på samma sätt. Man orkar sitta still och plus att jag också lyckades sova två av fyra timmar i bilen. Hade ockuperat hela baksätet med alla mina grejer. Jag där bak och pappa och Maria där framme. Så där låg jag med min kudde, mitt godis och min cola. Pappa satt där framme och var allmänt jätteglad. Satt och nynnade med till låtarna som spelades på radion. Ett leende smög fram på läpparna lite då och då där han satt bakom ratten och styrde oss framåt. Hans lycka gör mig lycklig. Pappa är bäst.
Som rubriken lyder "Göteborg, home sweet home" så har alltid denna stad varit så trygg för mig. Att komma hit, få bo här med min älskade faster Karin och hennes man Bosse. Är nästan uppväxt här, åtminstone på sommaren. När jag var en liten kid bodde faster och Bosse i ett radhus lite utanför stan, i ett jättefint område med massa barnfamiljer och så. Jag älskade det huset. När jag klev in genom deras ytterdörr kände jag mig verkligen hemma. Visste precis vart allt fanns i deras skåpluckor, kunde alla hörn och vrår. Nu har detta ändrats lite. Känner mig fortfarande hemma här i staden men faster och Bosse har flyttat. Bort från huset. Bort från mitt andra hem liksom. Så sitter just nu i en enorm lägenhet uppe på en höjd någonstans i Göteborg. Har ingen aning om vart jag är. Känns jobbigt. I förra huset visste jag ju precis allt om området. Kunde ta mig runt både i och utanför området, vart som helst, utan några problem. Det går inte nu. Skulle gå vilse om jag gick runt den närmsta knuten och ja, det känns jobbigt. Samma hemma-känsla jag alltid hade inom mig tidigare är liksom svagare nu. Men vad fan. Ska inte gnälla. Karin och Bosse är nämligen världens underbaraste människor. Givmilda och så himla mysiga. Och deras kärlek som de har tillsammans. Oj, det är så fint. Blir alltid såhär glad och upprymd med de två i min närhet. Som sagt, underbara människor. Men det känns ändå skönt att vara här. Jag behövde ett litet utbyte av min vardagliga miljö och det har jag fått nu.
Och vi blev välkomnade riktigt fint också. De hade lagat supergod middag och efterrätt. Kräftröra som vi alla älskar och sedan rabarberpaj. Färska rabarber var det. Så otroligt gott. Kvällen kommer iallafall spenderas här hemma i lägenheten, om det inte blir en kort promenad runt bland alla hus. För att börja hitta lite liksom. Och morgondagen vet vi inte alls hur den ser ut. Det beror helt på vädret. Det kanske blir en dagstur ut på havet med deras mysiga segelbåt. Liseberg kanske. I don't know. Bara Gud vet.
Som rubriken lyder "Göteborg, home sweet home" så har alltid denna stad varit så trygg för mig. Att komma hit, få bo här med min älskade faster Karin och hennes man Bosse. Är nästan uppväxt här, åtminstone på sommaren. När jag var en liten kid bodde faster och Bosse i ett radhus lite utanför stan, i ett jättefint område med massa barnfamiljer och så. Jag älskade det huset. När jag klev in genom deras ytterdörr kände jag mig verkligen hemma. Visste precis vart allt fanns i deras skåpluckor, kunde alla hörn och vrår. Nu har detta ändrats lite. Känner mig fortfarande hemma här i staden men faster och Bosse har flyttat. Bort från huset. Bort från mitt andra hem liksom. Så sitter just nu i en enorm lägenhet uppe på en höjd någonstans i Göteborg. Har ingen aning om vart jag är. Känns jobbigt. I förra huset visste jag ju precis allt om området. Kunde ta mig runt både i och utanför området, vart som helst, utan några problem. Det går inte nu. Skulle gå vilse om jag gick runt den närmsta knuten och ja, det känns jobbigt. Samma hemma-känsla jag alltid hade inom mig tidigare är liksom svagare nu. Men vad fan. Ska inte gnälla. Karin och Bosse är nämligen världens underbaraste människor. Givmilda och så himla mysiga. Och deras kärlek som de har tillsammans. Oj, det är så fint. Blir alltid såhär glad och upprymd med de två i min närhet. Som sagt, underbara människor. Men det känns ändå skönt att vara här. Jag behövde ett litet utbyte av min vardagliga miljö och det har jag fått nu.
Och vi blev välkomnade riktigt fint också. De hade lagat supergod middag och efterrätt. Kräftröra som vi alla älskar och sedan rabarberpaj. Färska rabarber var det. Så otroligt gott. Kvällen kommer iallafall spenderas här hemma i lägenheten, om det inte blir en kort promenad runt bland alla hus. För att börja hitta lite liksom. Och morgondagen vet vi inte alls hur den ser ut. Det beror helt på vädret. Det kanske blir en dagstur ut på havet med deras mysiga segelbåt. Liseberg kanske. I don't know. Bara Gud vet.
Better days
Jag sitter här nu med brist på bättre underhållning. Eller jag sitter väl här i väntan på att vi ska börja dra. Jag är helt klar. Nyduschad, har packat allting, är grymt redo för att åka. Pappa och Maria däremot fick precis för sig att de skulle moppa golvet här hemma. Eh. Jag som vill åka. Men samtidigt är det kanske bra att det går långsamt. Då kan jag verkligen tänka till om jag har glömt något för det ger mig alltid ångest. Det är alltid jag som glömmer något. När vi åkt upp till Rättvik har jag en gång glömt handdukar, någon annan gång var det tandborsten som fick stanna kvar hemma. Frustrerande, he he. Och nu när man reser inom Sverige kan man ju inte heller veta till hundra procent hur vädret kommer bli. För liksom, det växlar ju alltid så fort här. Stressmoment, jo tack!
Men när vi väl sätter oss i bilen kommer jag ha hela baksätet för mig själv. Kommer ligga där och gosa med min kudde och ha det allmänt bra. Så galet skönt att ligga där och kunna breda ut sig liksom. Annars om bilen är fullproppad sitter man ju ihoptryckt som en jagvetintevad. Detta är lite bättre. Hihi. Jaja. Lyssna på Lars Winnerbäck - Timglas vettja.
Men när vi väl sätter oss i bilen kommer jag ha hela baksätet för mig själv. Kommer ligga där och gosa med min kudde och ha det allmänt bra. Så galet skönt att ligga där och kunna breda ut sig liksom. Annars om bilen är fullproppad sitter man ju ihoptryckt som en jagvetintevad. Detta är lite bättre. Hihi. Jaja. Lyssna på Lars Winnerbäck - Timglas vettja.
Heartbreak warfare
Är alldeles nyvaken för tillfället. Ligger i sängen och sträcker lite på mig och önskar att jag kunde sjunka in i sömnen igen. Men samtidigt vill jag att bilen ska börja rulla härifrån nu, mot Götet. Vi ska fixa och dona här hemma först. Och jag som skulle packat igår kväll. Mycket snack, liten verkstad. Fast jag kan inte bry mig mindre. Chillar och tar det som det kommer liksom. Why not. Nu ska jag stoppa i mig lite frukost så jag slipper svälta. Därefter duschen och packning. Och sist men inte minst - bye Västerås!
15.7.10
Tacka Gud för att jag snart drar iväg, bort från skit-Västerås. För ja, nu gnäller jag. Äckliga stad och äckliga grejer och nej, fy. Först Göteborg. Sedan Grekland. Och det kan inte bli mycket bättre än så. Att jag drar iväg. Tack. Sitter här och är helt rasande arg. Fy helvete. En hel bibel av svordomar rusar runt i huvudet men de väljer jag att inte skriva. Då tror jag att bloggen skulle bli anmäld. Men ja. Jag vill hoppa in i bilen, ställa mig på gasen och tuta ner till Göteborg. Nu på en gång.
P!nk - Family portait
Sitter och tittar på de där osynliga raderna på skärmen som väntar på att bli fyllda med bokstäver som blir ord som tillsist blir meningar. För någon dag sedan ville jag skriva så mycket. Hade så mycket i huvudet som bara behövde komma ut. Det är så nu med. Egentligen inga speciella grejer. Det bara finns där. En känsla inom mig säger att jag ska skriva. Skriva som aldrig förr. Jag vill gärna lyssna på den känslan men tyvärr vet jag inte vart jag ska börja. Ifall jag börjar fundera över vart någonstans jag ska börja kommer jag få ett till problem - jag kommer inte veta vart jag ska sluta. När jag väl börjar försvinner tid och rum. Alla gränser rinner iväg desto mer meningarna fyller raderna. I och för sig kan det vara skönt när man får de där stunderna. Nästan rogivande. Att sitta för sig själv. Datorn står framför sig, orden bara strömmar samtidigt som man har på lite musik där i bakgrunden. Musik är viktigt. När man väl sätter igång och skriver och bara låter allt flyta på är det nästan så man får inspiration från musiken. Jag älskar musik.
Det var det. Dagen har varit kanon iallafall. Nu är det verkligen hopp mellan ämnen men jag kan inte bry mig mindre. Living my life liksom, varför bry sig. Ställde klockan på halv tio kanske. Drog ut i spåret och drog ett par varv. Helt obeskrivligt underbart.
Fader, faders fru, broder och jag körde sedan ut till Framnäs runt tolv. Bredde ut oss alldeles perfekt där på gräsmattan. Hade med oss vår enorma frysväska som var fylld med allt man kan tänka sig. Nästan. Bullar, kex, saft, vatten, piroger, äpplen, ännu mer bullar, baugetter och ja, en massa mer. Kände mig faktiskt som ett barn igen. Eller nej, inte riktigt så. Överdrev lite nu. Fick snarare upp en del barndomsminnen i huvudet. Hela familjen brukade ofta åka ut sådär på sommaren, på små dagsutflykter. Fast nu blir det kanske lite snurrigt. Jag har två familjer. Mina föräldrar är skilda så med pappa består familjen av mig, pappa, Maria, Malou, Morgan, Erik och Jonas. Sedan har vi ju lilla mamma också och den familjen består av mig, mamma, Erik och Jonas. Det är alltså den förstnämnda familjen som ofta åkte ut lite överallt under soliga dagar. Och de där barndomsminnena som kom upp i huvudet idag kändes nästan sorgsna. Fick ungefär en klump i magen för någon sekund. Min uppväxt har varit lite, jag vet inte, rörig kanske. Har ju massvis med fina minnen men samtidigt har jag en del som ofta kommer tillbaka ibland, de som känns lite mer sorgsna. Och det var så det blev idag. Fast detta var inget som tyngde ner mig. Lever ju i nuet som sagt. Igår är en historia, idag är en gåva, imorgon är en gåta. Älskar iallafall min familj. Det kan jag säga med hela mitt hjärta som back up.
Ja, och kvällen kommer spenderas hemma. Förmodligen i min säng, vid middagsbordet och i garderoben. Det börjar bli dags att packa nu eftersom imorgon bitti bär det av ner till Västkusten, Göteborg. Till min kära faster Karin och hennes man Bosse. Vi har ingen aning när vi kommer tillbaka, vi tar dagarna som de kommer liksom. Men innan vi far iväg till Grekland blir det ju självklart. För Grekland är nära nu. En vecka och en dag kvar. Sanslöst. Man har längtat och väntat i ett antal månader nu. Och snart är det dags. Bakom närmsta knuten.
Det var det. Dagen har varit kanon iallafall. Nu är det verkligen hopp mellan ämnen men jag kan inte bry mig mindre. Living my life liksom, varför bry sig. Ställde klockan på halv tio kanske. Drog ut i spåret och drog ett par varv. Helt obeskrivligt underbart.
Fader, faders fru, broder och jag körde sedan ut till Framnäs runt tolv. Bredde ut oss alldeles perfekt där på gräsmattan. Hade med oss vår enorma frysväska som var fylld med allt man kan tänka sig. Nästan. Bullar, kex, saft, vatten, piroger, äpplen, ännu mer bullar, baugetter och ja, en massa mer. Kände mig faktiskt som ett barn igen. Eller nej, inte riktigt så. Överdrev lite nu. Fick snarare upp en del barndomsminnen i huvudet. Hela familjen brukade ofta åka ut sådär på sommaren, på små dagsutflykter. Fast nu blir det kanske lite snurrigt. Jag har två familjer. Mina föräldrar är skilda så med pappa består familjen av mig, pappa, Maria, Malou, Morgan, Erik och Jonas. Sedan har vi ju lilla mamma också och den familjen består av mig, mamma, Erik och Jonas. Det är alltså den förstnämnda familjen som ofta åkte ut lite överallt under soliga dagar. Och de där barndomsminnena som kom upp i huvudet idag kändes nästan sorgsna. Fick ungefär en klump i magen för någon sekund. Min uppväxt har varit lite, jag vet inte, rörig kanske. Har ju massvis med fina minnen men samtidigt har jag en del som ofta kommer tillbaka ibland, de som känns lite mer sorgsna. Och det var så det blev idag. Fast detta var inget som tyngde ner mig. Lever ju i nuet som sagt. Igår är en historia, idag är en gåva, imorgon är en gåta. Älskar iallafall min familj. Det kan jag säga med hela mitt hjärta som back up.
Ja, och kvällen kommer spenderas hemma. Förmodligen i min säng, vid middagsbordet och i garderoben. Det börjar bli dags att packa nu eftersom imorgon bitti bär det av ner till Västkusten, Göteborg. Till min kära faster Karin och hennes man Bosse. Vi har ingen aning när vi kommer tillbaka, vi tar dagarna som de kommer liksom. Men innan vi far iväg till Grekland blir det ju självklart. För Grekland är nära nu. En vecka och en dag kvar. Sanslöst. Man har längtat och väntat i ett antal månader nu. Och snart är det dags. Bakom närmsta knuten.
14.7.10
Köttbulle
Är precis hemkommen från en supermysig tripp nere i stan med kära familjen och Lola, min låtsasmormor eller hur man nu ska förklara. Det är hennes tur att fylla år idag så vi har ätit en himla god middag på Bellman. Och till och med efterrätt. Beställde in en Bellmans marängdröm till mig. Trodde att det skulle serveras i ett sånt där fint, litet dessertglas med lite glass, lite bär och lite maräng. Men istället slog de på stort och kom ut med en enorm tallrik som var fylld med massvis av allting. Gott var det, himmelskt faktiskt, och galet mättande. Men som det sockermonster man är åt jag upp allting med glada tillrop av resten av familjen. Behöver väl inte äta på ett par dagar nu. Mätt med andra ord. Jupp. Och därför orkar jag inte skriva något längre just för tillfället. Behöver smälta maten lite. Vill bara lägga mig i sängen och ligga där tills jag somnar och sedan vaknar upp imorgon bitti. Det är nämligen tröttsamt att vara mätt. Man hamnar i sån där matkoma som jag brukar kalla det ibland. Och det är precis vad jag har hamnat i nu.
13.7.10
Même pas fatigués
Jag känner på mig att detta kommer bli ett sånt där inlägg som blir lite rörigt, där det hoppar hejvilt mellan olika ämnen. För det finns liksom så mycket att skriva känner jag. Eller rättare sagt - det finns mycket som jag vill skriva. Kan börja med att jag tycker att en månad är mycket. Jag vet en speciell människa som nu ska vara bortrest i en månad och det känns lite. Jag vet inte, tungt kanske. Ville bara få det ur mig liksom. Utan någon som helst anledning. Fast nu har det väl gått ett par dagar på den där långa månaden. Man måste ju leta efter något positivt litet hörn bland all röra!
Idag har det iallafall varit fint väder. Riktigt kass sommar va? Regn och rusk dag in, dag ut. Usch. Ha. Nej. Inte riktigt. Helt underbar sommar hittills med strålande väder stor del utav den. Så klockan elva imorse tog jag med mig en filt, en bok och en fylld vattenflaska och begav mig ut till en av de stora gräsmattorna vid ankdammen. Där låg jag i kanske 2 timmar. Max. Höll typ på att krevera. Förstår bara inte vart värmen har kommit ifrån. Men jag klagar absolut inte. Även fast det låter lite så i mina senaste sjukinlägg så har jag trots allt tyckt det varit helt okej.
Faktiskt. Fucking halsondan dras jag med fortfarande så man har ju liksom inte kunnat dra till Löga och härjat. Och jag kommer förmodligen dras med halsondan i 1-2 veckor till. Mamma ringde en sån där sjuk-grej imorse. Inget sjukhus, snarare någon, eh, vet inte, sjukupplysning or something. Hon förklarade mina problem och allt sånt. Kvinnan i andra änden av telen sa att det var fullt normalt att det håller i sådär länge så jag ska inte bli förvånad om det gör det. Men liksom. Om den håller i sig så pass länge som kvinnan sa, då kommer jag alltså gå runt i Greece med bajshalsonda. Och det är inget jag direkt satsat på. Lite irritation där va.
Kunde iallafall härja lite ikväll. Fast nä. Inte riktigt "härja". Har nämligen varit hemma hos morbror tillsammans med släkten och firat kusinen som fyllt stor. Det bjöds på massa grillat och massa fika. Grillat både igår och idag. Livet är ju fint ibland.
Tog också med datorn dit, denna dator. Den har ballat ur lite de senaste dagarna, virusskyddet har pajat och den är bara allmänt sär och morbrodern är ett riktigt datorsnille. Man blir helt snurrig bara av att sitta bredvid honom när han har en dator framför nosen. Shittans. Iallafall. Så efter ett par minuter i hans händer var datorn som ny igen. Datorläkare är vad han är. Superhärligt att man bara kan ge den till honom och få det fixat på ett par minuter än att ge den till tillverkaren så man blir datorlös i någon vecka och där det även kostar skjortan.
Jätteglad blev jag när jag insåg att datorn skulle få följa med mig hem igen och inte bli körd till någon annan. Det första jag tänkte på när jag fick höra att jag kanske skulle bli datorlös var bloggen. Jag har ju mitt jäkla beroende. Det är crazy. Blir typ stissig och det bara pirrar i fingrarna när jag inte skrivit på ett tag. Det bara är så. Önskar ibland att det inte skulle vara så i vissa lägen. Tänk om datorn skulle vara borta i 1 vecka. Jag skulle ju tillslut gå i taket. Eller typ smygit in hos grannen bara för att få skriva lite. Sjukt men sant. Låter mer som om jag är datorberoende men så är inte fallet, tur nog. Haha, det vore ju något det. Datorberoende. Mjau.
Jaja. Åker snart. Göterborg sedan Greece. Kommer hem ett par dagar därimellan. Sen är det bara att ladda om och sen drar jag iväg. Trehundrasextio mil härifrån. Jag längtar som in i helvete. Det kan jag lugnt säga. Åh ja. Men det är väl förståeligt. Ska glida runt i de där små, mysiga gränderna tillsammans med älskade pappa, Maria och Malou. Ska sitta på någon restaurang där man hör traditionell grekisk musik i bakgrunden. Ska steka tills jag kokar på stranden. Ska bada så min bikini nästan stelnar av saltvatten. Jo fan.
Idag har det iallafall varit fint väder. Riktigt kass sommar va? Regn och rusk dag in, dag ut. Usch. Ha. Nej. Inte riktigt. Helt underbar sommar hittills med strålande väder stor del utav den. Så klockan elva imorse tog jag med mig en filt, en bok och en fylld vattenflaska och begav mig ut till en av de stora gräsmattorna vid ankdammen. Där låg jag i kanske 2 timmar. Max. Höll typ på att krevera. Förstår bara inte vart värmen har kommit ifrån. Men jag klagar absolut inte. Även fast det låter lite så i mina senaste sjukinlägg så har jag trots allt tyckt det varit helt okej.
Faktiskt. Fucking halsondan dras jag med fortfarande så man har ju liksom inte kunnat dra till Löga och härjat. Och jag kommer förmodligen dras med halsondan i 1-2 veckor till. Mamma ringde en sån där sjuk-grej imorse. Inget sjukhus, snarare någon, eh, vet inte, sjukupplysning or something. Hon förklarade mina problem och allt sånt. Kvinnan i andra änden av telen sa att det var fullt normalt att det håller i sådär länge så jag ska inte bli förvånad om det gör det. Men liksom. Om den håller i sig så pass länge som kvinnan sa, då kommer jag alltså gå runt i Greece med bajshalsonda. Och det är inget jag direkt satsat på. Lite irritation där va.
Kunde iallafall härja lite ikväll. Fast nä. Inte riktigt "härja". Har nämligen varit hemma hos morbror tillsammans med släkten och firat kusinen som fyllt stor. Det bjöds på massa grillat och massa fika. Grillat både igår och idag. Livet är ju fint ibland.
Tog också med datorn dit, denna dator. Den har ballat ur lite de senaste dagarna, virusskyddet har pajat och den är bara allmänt sär och morbrodern är ett riktigt datorsnille. Man blir helt snurrig bara av att sitta bredvid honom när han har en dator framför nosen. Shittans. Iallafall. Så efter ett par minuter i hans händer var datorn som ny igen. Datorläkare är vad han är. Superhärligt att man bara kan ge den till honom och få det fixat på ett par minuter än att ge den till tillverkaren så man blir datorlös i någon vecka och där det även kostar skjortan.
Jätteglad blev jag när jag insåg att datorn skulle få följa med mig hem igen och inte bli körd till någon annan. Det första jag tänkte på när jag fick höra att jag kanske skulle bli datorlös var bloggen. Jag har ju mitt jäkla beroende. Det är crazy. Blir typ stissig och det bara pirrar i fingrarna när jag inte skrivit på ett tag. Det bara är så. Önskar ibland att det inte skulle vara så i vissa lägen. Tänk om datorn skulle vara borta i 1 vecka. Jag skulle ju tillslut gå i taket. Eller typ smygit in hos grannen bara för att få skriva lite. Sjukt men sant. Låter mer som om jag är datorberoende men så är inte fallet, tur nog. Haha, det vore ju något det. Datorberoende. Mjau.
Jaja. Åker snart. Göterborg sedan Greece. Kommer hem ett par dagar därimellan. Sen är det bara att ladda om och sen drar jag iväg. Trehundrasextio mil härifrån. Jag längtar som in i helvete. Det kan jag lugnt säga. Åh ja. Men det är väl förståeligt. Ska glida runt i de där små, mysiga gränderna tillsammans med älskade pappa, Maria och Malou. Ska sitta på någon restaurang där man hör traditionell grekisk musik i bakgrunden. Ska steka tills jag kokar på stranden. Ska bada så min bikini nästan stelnar av saltvatten. Jo fan.
12.7.10
Kvällen var fin trots min jävla halsonda. Det är mot kvällen och på morgonen som det är som värst. Totally. Kvällen spenderades iallafall på min mammas pojkväns gård där hela huset grillade för fulla muggar. Mums för magen fast aj för halsen. Men jag kan verkligen säga att det kändes skönt att äta något annat än glass. Man vill ju ha något att tugga på, lite motstånd liksom! Jaja. Sitter iallafall här nu och är nära på att avlida. Det som brukar kallas halsmandlar har liksom blivit halsmeloner. Jag lovar.
Jaja. Jag lider men jag lever. Trots allt. När jag efter en massa timmar där kom hem satte jag mig här. Såg att jag fått en kommentar. Blev så förbannat glad av det han/hon skrev, vet nämligen inte vem det är. Det var en sån där anonym. Men det uppskattas lika mycket för det! Satt med ett leende på läpparna ett bra tag. Eller, det sitter kvar där nu till och med. You know who you are, din anonyma smickrare!
Jaja. Jag lider men jag lever. Trots allt. När jag efter en massa timmar där kom hem satte jag mig här. Såg att jag fått en kommentar. Blev så förbannat glad av det han/hon skrev, vet nämligen inte vem det är. Det var en sån där anonym. Men det uppskattas lika mycket för det! Satt med ett leende på läpparna ett bra tag. Eller, det sitter kvar där nu till och med. You know who you are, din anonyma smickrare!
Breathe slow
Det är ju så himla oerhört spännande att läsa en blogg utan bilder. Jag vet. Jag skyller på att jag är sjuk, ännu en gång. Tro mig, be happy att inga bilder kommit upp här de senaste dagarna. Åtminstone inte på mig. Charmtrollet hon själv, mmmm. Så fort jag börjar komma ikapp igen så kommer det dyka upp bilder som vanligt. För jag kan faktiskt tycka att jag skött det där ganska bra, med bilderna. Dock har det väl gått någon dag då ingenting kommit upp men alla kan inte vara på topp med kameran i högsta hugg hela tiden, man vill ju inte terrorisera sina nära och kära fullt ut. Bara lite. Hihi. Fast nu lever vi i nuet som tycks ha blivit mitt nya favorituttryck. Det är mitt citat. Lev i nuet liksom.
Och eftersom jag sitter här betyder det alltså att jag inte rullade ihop mig till en köttbulle och hoppade in i kylskåpet. Istället trotsade jag verkligen mig själv, igen. Jag gick ut på balkongen och där låg jag i hela två timmar och stekte plättar, if you know what I mean. Och jag överlevde. Ingen akut inspringning till duschen eller något sådant trams. Detta är alltså riktigt fina tecken. Det betyder att jag och min goa monsterförkylning eller vad man ska kalla det börjar gå mot rätt håll. Har legat däckad hela helgen. En helg som har varit varm. En helg som bjudit på lata dagar på typ Löga och svalkande bad i lerpölen. Men det har inte jag kunnat uppleva. (Bortsett från de två timmarna på balkongen idag.) Fast snart är jag back on track och då jäklar!
Och eftersom jag sitter här betyder det alltså att jag inte rullade ihop mig till en köttbulle och hoppade in i kylskåpet. Istället trotsade jag verkligen mig själv, igen. Jag gick ut på balkongen och där låg jag i hela två timmar och stekte plättar, if you know what I mean. Och jag överlevde. Ingen akut inspringning till duschen eller något sådant trams. Detta är alltså riktigt fina tecken. Det betyder att jag och min goa monsterförkylning eller vad man ska kalla det börjar gå mot rätt håll. Har legat däckad hela helgen. En helg som har varit varm. En helg som bjudit på lata dagar på typ Löga och svalkande bad i lerpölen. Men det har inte jag kunnat uppleva. (Bortsett från de två timmarna på balkongen idag.) Fast snart är jag back on track och då jäklar!
Parachute
Händelserik morgon. Halsen tar död på mig. Är alltså helt uppriktigt ärlig nu. Så detta problem ledde till lite småpanik för ett par timmar sen. Ville ha en snabb lösning. Då fick Linnéa en glödlampa över huvudet. Te kan man ju dricka! Jag vet att det är att trotsa värmen men hallå, hellre svettas jag som en gris än att dö av halsonda. Så jag kokade mitt tevatten och satte mig ute på balkongen med koppen i ena handen. Vill tillägga att hjärnan hade jag lämnat någon annanstans. Där satt man samtidigt som solen låg och gassade. Konstigt nog upptäckte jag inte att det blev JÄTTEvarmt förrän jag hade druckit upp allt te. Ja, då blev det akut in. Till duschen. På med kallvatten. Och mitt i alltihop halkar jag i badkaret. Där låg jag som en liten Bambi som nyss sprungit ut på hal is med benen åt alla håll. Och gapskrattar. Enligt mamma hörde nog hela området den där dunsen men vadå, det är fullt normalt. Om man är sjuk som jag kan allt hända. HA, fyfan vad roligt det var. Är helt snurrig idag. Kanske beroende på värktabletterna. Eller någon feber. Fast nä, har inte feber idag. Är bara allmänt snurrig. Hihi. Halkar i duschen. Underbart! Ett gott skratt förlänger livet sägs det och efter händelsen i duschen är jag nu odödlig tror jag.
Jag vet att jag inom en snar framtid kommer behöva en till kopp med te, eller egentligen behöver jag det nu på stört, fast denna gång kommer jag inte sitta ute på balkongen vilket var det dummaste jag gjort på länge. Kommer istället försöka rulla ihop mig till en köttbulle och hoppa in i kylskåpet. Det skulle se kul ut va. Mamma öppnar skåpet och där ligger jag som ett glassmongo. Jupp.
Jag vet att jag inom en snar framtid kommer behöva en till kopp med te, eller egentligen behöver jag det nu på stört, fast denna gång kommer jag inte sitta ute på balkongen vilket var det dummaste jag gjort på länge. Kommer istället försöka rulla ihop mig till en köttbulle och hoppa in i kylskåpet. Det skulle se kul ut va. Mamma öppnar skåpet och där ligger jag som ett glassmongo. Jupp.
11.7.10
Är det bara jag som är som en klibbig fisk? Ja, nej? Det är iallafall så jag känner mig. En klibbig fisk. Herrejösses vad varmt det är. Det är kväller och det är tjugosju grader. Och nästan alldeles vindstilla. Helt sanslöst. Riktig medelhavsvärme. Och riktig värmebölja. Oh ja. Klibbig som sagt. Denna natt kommer bli riktigt dryg. Lär väl tillslut söka upp ett frysrum och lägga mig där istället. Dock så mår jag mycket bättre nu. Har fortfarande ont i halsen men jag känner mig ändå bättre. Inte superhängig. Men halsen är icke rolig. Satt helt tårögd under middagen. Och då överdriver jag inte. Så in i helvetes ont jag hade då alltså. Kan knappt sätta ord på det. Då var det pain.
De senaste inläggen är bara massa sjuk- och klagomålsinlägg men det är fullt okej. Min störda förkylning och allt gnäll om värmen. Hihi. Galet. Jag som älskar Grekland. Och här sitter jag och gnäller när klimatet är precis likadant 360 mil härifrån. Men men. Jag är sjuk. Då har jag en anledning.
De senaste inläggen är bara massa sjuk- och klagomålsinlägg men det är fullt okej. Min störda förkylning och allt gnäll om värmen. Hihi. Galet. Jag som älskar Grekland. Och här sitter jag och gnäller när klimatet är precis likadant 360 mil härifrån. Men men. Jag är sjuk. Då har jag en anledning.
Mamma har storhandlat på Apoteket idag. Strepsils med smak av jordgubb, Naproxen som ska ta bort min huvudvärk och någon supervidrig brustablett med smak av hallon som ska funka som vattenersättning. Och vadå hallon? Smakade snarare som en rutten strumpa typ.
Är alltså fortfarande sjuk och skruttig. Fast är ingen enorm degklump. Bara lite kanske. Halsen smärtar. Har knappt sovit någonting inatt. Det har varit varmt som in i helvete. Och en blandning av stekhet värme och en dryg förkylning är inte alls okej.
Den där vattenersättnings-grejen. Passa er för den. Den är farlig. Och vidrig. Har aldrig smakat något värre tidigare i mitt liv. Jag som avskyr vanlig brustablett, sån där alvedon. Men den där saken. Nej fy sjutton. Och nu blev jag jättetrött helt plötsligt. Ska nog dejta kudden en stund. Kan ju inte direkt sitta ute på balkongen även fast det är det enda jag vill just nu. Skulle bara smälta och avlida. Det vill jag inte idag. Så det enda jag kan sysselsätta mig med en dag som denna är att sova, äta glass, suga på en Strepsilstablett, glo på TV, sova lite mer. Ja, det var väl det enda. Love this. Nä.
Är alltså fortfarande sjuk och skruttig. Fast är ingen enorm degklump. Bara lite kanske. Halsen smärtar. Har knappt sovit någonting inatt. Det har varit varmt som in i helvete. Och en blandning av stekhet värme och en dryg förkylning är inte alls okej.
Den där vattenersättnings-grejen. Passa er för den. Den är farlig. Och vidrig. Har aldrig smakat något värre tidigare i mitt liv. Jag som avskyr vanlig brustablett, sån där alvedon. Men den där saken. Nej fy sjutton. Och nu blev jag jättetrött helt plötsligt. Ska nog dejta kudden en stund. Kan ju inte direkt sitta ute på balkongen även fast det är det enda jag vill just nu. Skulle bara smälta och avlida. Det vill jag inte idag. Så det enda jag kan sysselsätta mig med en dag som denna är att sova, äta glass, suga på en Strepsilstablett, glo på TV, sova lite mer. Ja, det var väl det enda. Love this. Nä.
10.7.10
My soul
Ligger i sängen. Konstigt huh? Det är varmt som in i pipsvängen. Täcket har jag sparkat ner på golvet och fönstret står öppet på vid gavel. Teven står på. Kollar på Hajen. Jag vet att det är otroligt puckat med tanke på att jag snart ska resa iväg. Gjorde det misstaget för något år sen. Kollade på en av Hajen-filmerna och en flygkraschfilm någon vecka innan man drog utomlands vilket ledde till att man hade lite panik både under flygresan dit och tillbaka och under alla svalkande bad i havet. Men det är okej. Nu är jag gammal nog att fatta att filmerna är fejk. Det är ju bara att kolla på de där hajarna. Det bara skriker datorgjort utöver det hela. Fast ibland räcker ju inte det för att lugna mig. He he. Jaja, don't care.
Har iallafall massa värktabletter i mig. Eller kanske inte massa. Snarare två stycken. Huvudet känns inte lika degigt som det gjorde för någon timme sedan men halsen smärtar precis lika mycket. Därför håller jag alla mina tummar så hårt jag kan så jag kan må tillräckligt bra imorgon för att kunna sätta foten utanför dörren. Har verkligen inte kunnat gjort det idag. Som sagt, ligger helt stenad i sängen. Men det har varit en glassig dag, if you know what i mean. Min kära mor köpte glass ju. Och det har man väl typ levt på hela dagen. Två liters med smakerna jordgubb, vanilj och päron. Fantastiskt. Mumma för halsen! Helt ärligt har jag inte ätit något annat än glass idag. För det första har inte halsen velat haft något annat och för det andra är glass faktiskt jättegott. Speciellt päronglassen. Hihi.
Och vädret är strålande nu. Eller. Solen skiner ju inte. Det är kväller. Men vid 19-tiden sken solen och det var bara allmänt jättefint väder. Klarblå himmel och Power Meet. Deprimerande, lite. Så nu vill jag egentligen bara somna så jag sedan kan vakna upp imorgon bitti, jättepiggelin och med strålande väder. Då vore livet härligt. Och jag åker snart. Mycket snart. Hihi.
Har iallafall massa värktabletter i mig. Eller kanske inte massa. Snarare två stycken. Huvudet känns inte lika degigt som det gjorde för någon timme sedan men halsen smärtar precis lika mycket. Därför håller jag alla mina tummar så hårt jag kan så jag kan må tillräckligt bra imorgon för att kunna sätta foten utanför dörren. Har verkligen inte kunnat gjort det idag. Som sagt, ligger helt stenad i sängen. Men det har varit en glassig dag, if you know what i mean. Min kära mor köpte glass ju. Och det har man väl typ levt på hela dagen. Två liters med smakerna jordgubb, vanilj och päron. Fantastiskt. Mumma för halsen! Helt ärligt har jag inte ätit något annat än glass idag. För det första har inte halsen velat haft något annat och för det andra är glass faktiskt jättegott. Speciellt päronglassen. Hihi.
Och vädret är strålande nu. Eller. Solen skiner ju inte. Det är kväller. Men vid 19-tiden sken solen och det var bara allmänt jättefint väder. Klarblå himmel och Power Meet. Deprimerande, lite. Så nu vill jag egentligen bara somna så jag sedan kan vakna upp imorgon bitti, jättepiggelin och med strålande väder. Då vore livet härligt. Och jag åker snart. Mycket snart. Hihi.
Jag lider med min kära mor. Hon har lagat mat till mig, hon kommer med värktabletter då och då, hon har gått till ICA och handlat glass till mig (glass är bra mot halsen) och hon har bäddat iordning åt mig. Jag mår alltså lika kasst som jag gjorde igår kväll. Det har inte blivit ett dugg bättre. Är lika eländig och har lika ont i hela kroppen. Och inte ens tal om huvudet. Bara jag rör huvudet någon centimeter känns det som om hjärnan vrider sig där inne. Herrejisses, det är omänskligt. Jag känner mig som en enda enorm degklump. Det var längesen jag blev såhär sjuk. Och jag måste säga att det känns lite annorlunda att bli sjuk mitt i sommaren. Detta brukar alltid komma en riktigt kall vinterdag då man går och begraver sig själv i tjocka kläder och kan krypa ner i sängen under täcket med en kopp te med sig. Men det är lite svårare nu. Vädret är strålande, 30 grader ute och hela jag hettar. Och det sista jag behöver nu är värme, med tanke på febern som jag dras med. Ha, jag tycker bara allmänt synd om mig själv nu faktiskt. Det är Power Meet och massa folk i rörelse och här ligger man helt stenad. Man har haft det bättre om man säger så!
9.7.10
Febrigt
Huvudvärk. Ont i halsen. Magvärk. Kroppen skakar. Kroppen värker. Jag önskar att dessa anledningar höll mig hemma från att dra ner till Löga och glida runt där ikväll. Men nej. De anledningarna hindrade mig aldrig vilket ledde till att jag nu ligger och skakar dubbelt så mycket som jag gjorde tidigare. Fryser. Tänderna hackas. Huvudet exploderar i vilken sekund som helst. Önskar nästan att det skulle göra det med tanke på vilket trevligt krig det är där inne. Kan knappt prata heller. Det gör för ont i halsen för att jag ens ska kunna orka pressa fram något ljud. Smärtsamt. Och huvudvärken förvärras bara ytterligare av att sitta här och skriva detta meningslösa inlägg om mina smärtor. Ska därför sätta punkt för detta nu och fortsätta imorgon då jag förhoppningsvis vaknar upp och är lite mer piggelin.
8.7.10
Walk idiot, walk
Har haft ännu en awesome dag på Löga tillsammans med Anna och Jeanette. Det blev en hel del dopp i lerpölen denna dag med, oerhört duktigt av oss för sjutton. Men som sagt, det är ganska skönt i vattnet och då bör man ju passa på.
Anna kilade hemåt en stund innan oss och då stötte vi på Carl & Company mitt på gräsmattan. I och med det blev det volleyboll för fulla muggar. Och, he he, det gick väl som det gick om man säger så. Fast supernice ändå! It's fucking summer!
Jajaja. Snart blir det down town tillsammans med my lovely darlings. Power Meet för tusan. Sitta och kolla på snuskiga, stupfulla raggare. Ja, det är grejer det! Nej men. Vi får se vart kvällen tar oss. Ha det fint gott folk!
Anna kilade hemåt en stund innan oss och då stötte vi på Carl & Company mitt på gräsmattan. I och med det blev det volleyboll för fulla muggar. Och, he he, det gick väl som det gick om man säger så. Fast supernice ändå! It's fucking summer!
Jajaja. Snart blir det down town tillsammans med my lovely darlings. Power Meet för tusan. Sitta och kolla på snuskiga, stupfulla raggare. Ja, det är grejer det! Nej men. Vi får se vart kvällen tar oss. Ha det fint gott folk!
From where you are
Det är en låt som jag inte kan sluta lyssna på. Jag kan lyssna på den om och om igen och det har jag gjort nu i ett par dagar. Och det är farligt. Riskfyllt. Eftersom imorgon kan jag vara helt spyfärdig på den. Men idag lever jag i nuet. Love the way you lie - Eminem & Rihanna.
Och herregud, vad gör Linnéa vaken nu? Tänkte jag med när jag slog upp ögonen imorse när jag vaknade lite innan nio. Igår kväll var jag trött. Jag hade min jättesuperbra kväll och sedan somnade jag halv elva. Alltså halv e l v a. Det är en typisk jag-ska-upp-till-skolan-imorgon-tid. Blir lite frustrerad för nej, jag ska inte upp till skolan. Hihi. Jag har ju sommarlov. Men snart står det inte på. Fast jag ska inte jävlas och deppa ner någon rejält med att skriva hur många dagar det är kvar för det vill man helt enkelt inte veta ibland. Vi är lediga och då ska vi inte ha något annat i tankarna än sommar, sommar och sommar.
Men på tal om det att jag vaknade vid nio så är det ju positivt. Eftersom när jag går fram till fönstret och blickar ut över parkeringen och grannhusen så ser det himla fint ut. Soligt, blå himmel, barnen springer runt där ute och leker. Bara goda tecken. Jag har alltså inte sovit bort dagen vilket jag hatar att göra, he he. Fast mitt i allithop kan man ju nämna att jag har kvar min förbannadehemskaotroligasjukaäckliga huvudvärk. Jag dricker vatten i mängder precis som man ska, jag sover ordentligt. Jag ser liksom ingen lucka. Åh det är så irriterande. Flyg din kos för fan! Ska ignonera värken så bäst jag kan och vandra ut till balkongen ett tag nu istället. Tar med mig lite frukost. Typ jordgubbar. Mmmmm.
Och herregud, vad gör Linnéa vaken nu? Tänkte jag med när jag slog upp ögonen imorse när jag vaknade lite innan nio. Igår kväll var jag trött. Jag hade min jättesuperbra kväll och sedan somnade jag halv elva. Alltså halv e l v a. Det är en typisk jag-ska-upp-till-skolan-imorgon-tid. Blir lite frustrerad för nej, jag ska inte upp till skolan. Hihi. Jag har ju sommarlov. Men snart står det inte på. Fast jag ska inte jävlas och deppa ner någon rejält med att skriva hur många dagar det är kvar för det vill man helt enkelt inte veta ibland. Vi är lediga och då ska vi inte ha något annat i tankarna än sommar, sommar och sommar.
Men på tal om det att jag vaknade vid nio så är det ju positivt. Eftersom när jag går fram till fönstret och blickar ut över parkeringen och grannhusen så ser det himla fint ut. Soligt, blå himmel, barnen springer runt där ute och leker. Bara goda tecken. Jag har alltså inte sovit bort dagen vilket jag hatar att göra, he he. Fast mitt i allithop kan man ju nämna att jag har kvar min förbannadehemskaotroligasjukaäckliga huvudvärk. Jag dricker vatten i mängder precis som man ska, jag sover ordentligt. Jag ser liksom ingen lucka. Åh det är så irriterande. Flyg din kos för fan! Ska ignonera värken så bäst jag kan och vandra ut till balkongen ett tag nu istället. Tar med mig lite frukost. Typ jordgubbar. Mmmmm.
7.7.10
Lögination
Har haft en supermysig dag med min Jeanette på Löga. Vi låg väl där i fyra timmar kanske och som sagt, stekte plättar. Och ja, jag tog emot så många solstrålar som jag lyckades fånga. Och vi kom fram till att filten vi låg på är otroligt härdad. Den har varit med om allt möjligt. Min älskling - filten. Superhärligt! Varmt i vattnet var det också. Det blev väl ett och annat dopp. Kanske till och med fem stycken. Inga badkrukor här inte!
Och denna kväll kommer bli superbra den med. Hihi, säger A men inte B. Älskar mig själv ibland. HA. Nej men. Hörs.
Och denna kväll kommer bli superbra den med. Hihi, säger A men inte B. Älskar mig själv ibland. HA. Nej men. Hörs.
Struts
Ja, finner typ inga ord för tillfället. Skrattar så jag nästan börjar ana att jag snart kommer få ett samtal av någon ilsken granne som försöker få sig lite skönhetssömn. Och jag skrattar bara ännu mer när jag vet att jag sitter här helt själv och skrattar som ett mongo. Men det är ju bara så kul. Struts. Åh. Man kan väl iallafall säga att jag lyckas underhålla mig själv en kväll som denna. För gott folk, detta kan man kalla underhållning. Eller humor kanske. Ja, en tjej med humor är vad jag är.
Och imorgon ska vädret bli vackert. Vad var det, 28 grader eller något sånt? Med en big sol på det. Liksom pricken över i:et. Liksom grädden på moset. You got the viktiga point. Iallafall. Då ska jag kriga för att fånga upp varenda solstråle. Steka plättar ungefär. Bara ta emot av det solen har att erbjuda. Helt awesome. Amazing till och med. Åh. Och jag har huvudvärk. Denna kväll också. Fast jag älskar mitt liv ändå. Huvudet kan dock fara och flyga. Typ flyga sin kos eller hur man uttrycker sig? Flyga en ko kanske. Både och låter acceptabelt.
Och imorgon ska vädret bli vackert. Vad var det, 28 grader eller något sånt? Med en big sol på det. Liksom pricken över i:et. Liksom grädden på moset. You got the viktiga point. Iallafall. Då ska jag kriga för att fånga upp varenda solstråle. Steka plättar ungefär. Bara ta emot av det solen har att erbjuda. Helt awesome. Amazing till och med. Åh. Och jag har huvudvärk. Denna kväll också. Fast jag älskar mitt liv ändå. Huvudet kan dock fara och flyga. Typ flyga sin kos eller hur man uttrycker sig? Flyga en ko kanske. Både och låter acceptabelt.
6.7.10
Love the way you lie
Jag har slagit ett rekord. Jag vaknade för fem minuter sen. Tio över ett! Jag är nämligen ingen sjusovare som sover enda till eftermiddagen men idag blev det lite så. Typ. Ska iallafall strax hoppa på cykeln och trampa hem till min kära moder. Har varit hos daddy denna helg som sagt. Nästa gång jag kommer hit drar vi! Hihi.
Rock my world
Jag tycker om att göra människor nyfikna, visste ni det? Och faktiskt så kommer jag fortsätta med det lite då och då, bara för att jävlas och vara sådär jättejobbig. Supergullig, haha. Nej men liksom. Varför ska jag skriva om just allting? Eller det har jag ju aldrig gjort. Men typ, jag kommer skriva A men inte B. Fattar ni? Skriver alltså hälften av det skojiga men inte det bästa. Haha, helt underbart. Vet själv hur irriterande det kan vara ibland. Man sitter och läser någons blogg. Människan skriver om hur bra dagen har varit eller om att något jättedunderskoj händer om 32 dagar som man längtar efter så man nästan går i taket. Men man skriver inte varför man är glad eller vad det är som händer om 32 dagar. Det är ju liksom det man vill veta. Ibland är man för go. Ha. Nej men. Blir lite småirriterad på folk som bara vill snoka och vill veta allt. Nej tack till det liksom. Puss på allt!
4.7.10
Jag har huvudvärk nu igen. Men jag är glad. Jag ska börja på InfoKomp och läsa journalistik och media. Jag har till och med ändrat vilket "nätverk" jag tillhör på Facebook. Tidigare var det Gideonsbergsskolan. Nu - InfoKomp, Västerås. Och varannan torsdag kommer jag äta pannkakor med sylt och grädde i konserthuset. På vad heter det, Terassen kanske? Restaurangen heter så. Där kommer jag äta lunch varje dag. Malou kommer hem imorgon. Min syster. Hon har varit nere i Skåne i en vecka men jag har inte träffat henne på mycket mer än så. Hon fyller år imorgon. Jag längtar. Och jag ska till Grekland. Och förmodligen till älskade Göteborg veckan innan flyget lyfter. Min pappa är go. Mamma är go. Och jag äter Ballerina. Såna där med extra mycket choklad på. Samtidigt lyssnar jag på favoriterna The Fray. Och jag har haft en helt fucking grym dag. Liksom, glad.
It's a bitter sweet symphony
Hihi dagen har varit helt amazing. Mer än så skriver jag icke om det. Muhaha. Bara för att göra människor nyfikna liksom! Älskar't. Hihi.
Kan iallafall åtminstone skriva att ni alla borde lyssna på Lucky man - The Verve. Så galet underbar låt. Och fick nyss ett sms av soulsistern Jonna. Hon ska sova uppe på ett hö-loft inatt. Hur mysigt är inte det?! Önskar jag vore hon, mjau. Och har lust att trycka ner fingret i typ några sekunder på varje bokstav i alla ord men då skulle det se ut ssssssssssssssåååååhhhhhhääääääääääärrrrrrrr och det blir bara megadrygt att läsa. Men jag har lust. Fast jag avstår. Massa bus.
Kan iallafall åtminstone skriva att ni alla borde lyssna på Lucky man - The Verve. Så galet underbar låt. Och fick nyss ett sms av soulsistern Jonna. Hon ska sova uppe på ett hö-loft inatt. Hur mysigt är inte det?! Önskar jag vore hon, mjau. Och har lust att trycka ner fingret i typ några sekunder på varje bokstav i alla ord men då skulle det se ut ssssssssssssssåååååhhhhhhääääääääääärrrrrrrr och det blir bara megadrygt att läsa. Men jag har lust. Fast jag avstår. Massa bus.
Just hold me
Jag gillar megadunderstarkt att det ser ut som om jag står i någon liten by utomlands, typ Grekland. Det som avslöjar att jag faktiskt bara är mitt i centrum här i Västerås är Ur&Penn-skylten där i bakgrunden, men det är okej. Har iallafall haft ytterligare en riktigt underbar kväll. Denna spenderades med Andréa nere vid Cityfestivalen, igen. Stötte också på en och annan trevlig själ under kvällens gång. Alla tummar upp.
Lyckades köpa tre stycken 50 centimeterlånga godisremmar som jag tryckte i mig. Och även en sån där slush som jag fick i en "bubblig flaska". Den på bilden till och med. Hihi. Ser superskum ut men den var tuff. Jätte.
Och jag vet något som händer om två respektive tre veckor. Faktiskt.
3.7.10
Desperado
Det kanske är vädret som ger mig denna huvudvärk. Det är varmt, luftfuktigheten är hög och allt är bara allmänt klibbigt. Och vädret gör mig trött. Sitter här och blinkar. Och blinkningarna blir bara längre och längre efter varje gång ögonlocket stängs. Men det är okej. Funderar på att kila ut i trädgården här hos pappa där jag är nu och somna på en sån där skön, mjuk madrass på gräsmattan. Varför inte liksom. Solen skiner ju som tusan så då slår jag två flugor i en smäll. Jag får sömn och sol. Fantastiskt.
Tidigare idag drog jag ut med fadern och handlade. Körde runt genom stan och köpte mat och värsta grejerna till tonight. Vi hade varit på Willys och hade glömt köpa, jagvetintevad, så då åkte vi fortare än blixten till ICA. Jag satte kvar i bilen. Och seriöst. Jag lovar. Jag såg ljuset komma. Jag såg Jesus framför mig som sa att jag skulle gå mot ljuset. Bilen var helt avstängd, ingen AC var på och solen låg och stekte. Det var jobbigt. Och klibbigt. Utanför bilen stod det en kille som stod lutad lite coolt mot sin röda bil utan tak. I handen hade han en Cola. Flaskan hade liksom immat på grund av blandningen av värmen och den kalla drickan. Jag hade sån stor lust att rusa ut ur bilen, hoppa på honom, greppa tag i Colan, springa därifrån, lägga mig i ett frysrum inne på ICA och ligga där i några timmar. Hemskt. Ska iallafall ut i solen nu igen och bara chilla galet. Men nu tar jag med mig ett stort glas saft så jag slipper få något slags psykbryt uppe i huvudet.
Tonight blir det grillning med mina lovely bröder och ännu senare tonight blir det massa andra äventyr igen. Ciao!
Tidigare idag drog jag ut med fadern och handlade. Körde runt genom stan och köpte mat och värsta grejerna till tonight. Vi hade varit på Willys och hade glömt köpa, jagvetintevad, så då åkte vi fortare än blixten till ICA. Jag satte kvar i bilen. Och seriöst. Jag lovar. Jag såg ljuset komma. Jag såg Jesus framför mig som sa att jag skulle gå mot ljuset. Bilen var helt avstängd, ingen AC var på och solen låg och stekte. Det var jobbigt. Och klibbigt. Utanför bilen stod det en kille som stod lutad lite coolt mot sin röda bil utan tak. I handen hade han en Cola. Flaskan hade liksom immat på grund av blandningen av värmen och den kalla drickan. Jag hade sån stor lust att rusa ut ur bilen, hoppa på honom, greppa tag i Colan, springa därifrån, lägga mig i ett frysrum inne på ICA och ligga där i några timmar. Hemskt. Ska iallafall ut i solen nu igen och bara chilla galet. Men nu tar jag med mig ett stort glas saft så jag slipper få något slags psykbryt uppe i huvudet.
Tonight blir det grillning med mina lovely bröder och ännu senare tonight blir det massa andra äventyr igen. Ciao!
Take a moment to relax
Hihi klockan är inte mycket, klockan är väldigt ung. Somnade runt 2-3 någongång efter ännu en lång dag i stan på Cityfestivalen med mysiga människor. Och sen vaknade jag helt plötsligt för en halvtimme sen kanske. Med huvudvärk. Har sen dess svept kanske tre glas vatten men det tycks inte hjälpa. Och liksom, jag blev pigg. Eller jag är pigg. Eller så har jag så pass ont i huvudet att jag rättare sagt inte kan känna trötthet? Ja, något är det iallafall. Supernormalt att vakna runt 7 när man bara sovit typ fyra-fem timmar och är pigg som en idiot. Nä, not really.
Kom på att jag kanske borde ta en huvudvärkstablett istället? För nu lovar jag att jag kan ge min, typ, vänstra arm, för att bli av med detta. Varenda förbannade gång jag har huvudvärk, även ifall den bara håller i sig en kort stund, får jag hemska flashbacks till den där perioden då jag hade huvudvärk i uppemot, vad var det, fyra månader eller något. Får typ lite panik varje gång och vill bara bli av med den, på stört. Men jaja. Ska kika i medicinskåpet nu. Smärtstillande tack!
Kom på att jag kanske borde ta en huvudvärkstablett istället? För nu lovar jag att jag kan ge min, typ, vänstra arm, för att bli av med detta. Varenda förbannade gång jag har huvudvärk, även ifall den bara håller i sig en kort stund, får jag hemska flashbacks till den där perioden då jag hade huvudvärk i uppemot, vad var det, fyra månader eller något. Får typ lite panik varje gång och vill bara bli av med den, på stört. Men jaja. Ska kika i medicinskåpet nu. Smärtstillande tack!
2.7.10
1.7.10
Kom precis på att jag och Jonna pratade om grisar igår kväll. Vet inte hur och när och varför. Vet bara någonstans inom mig att vi gjorde det. Mycket knas. Sitter och garvar lite smått för mig själv. Både för att jag kom på det där med grisarna och för att jag är trött som en jagvetintevad. Ligger fortfarande i sängen, helt död. Sliten typ. Men snart ska jag pallra mig upp härifrån. Mamma ringde precis och bad mig diska. Dunderroligt liksom. Diska. Nä. Och när jag har diskat ska jag hoppa in i duschen och så småningom ska jag glida ner till stan och träffa min bruds. Denna kväll blir lika superbra som igår, totally! Hörs någongång.
Det é party
Herregud, igår var galet!
Jag och Andréa började trampa mot Viksäng vid 19-tiden där vi mötte upp Liza och Carl. Därifrån cyklade vi hem till Johan, som nyligen fyllt år, där det som sagt var party för hela bunten. Fullt ös! Och sen måste jag också bara skriva att Jonna & Company kikade in en stund under kvällen och då blev jag megahappy. Hihi. Bilderna får förklara resten!
.........
...
I'm yours var det här
Philip, jag och halva Johan
Carl och Johan
Philip
Micke och jag
Johan och Liza
Carl och hon den där Linnéa
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)