Ligger för tillfället på sovrumsgolvet på min gröna, fluffiga matta med laptopen framför mig. Det är tydligen inte bara jag som ligger på mattor och bloggar - knasiga Jonna gör det också! Ur högtalarna spelas iallafall Colbie Caillats gamla låt Bubbly. En mysig låt. Det är faktiskt lite farscinerande med tanke på vilka svängningar det sker inom ens egna musiksmak. För mig personligen har det växlats enormt. Allt från punk till hiphop till pop till techno. Ja, nästan allt har strömmat ut ur mina högtalare. Men det är väl så det ska vara, samtidigt som man utvecklas som person växer även musikrötterna starkare och starkare.
Denna onsdag har iallafall rullat på i sin egna takt om man kan säga så, lite som en snigel som ska glida 1 km på friidrottsbanan. Segt då och då, fast även att en minut kändes som en hel timme ibland var dagen helt okej. Matematiken gick susen. Jag räknade på, plöjde mig igenom en hel del tal och klev ut genom matematiksalen efter lektionen fortfarande lagom levande.
Och sista lektionstimmen bestod av redovisning i biologi. Jag har fördjupat mig i sjukdomen Schizofreni som jag berättade om idag. Det gick förvånansvärt bra. Visst, jag är ingen höjdare på att stå inför klassen och berätta om något jag fördjupat mig i, vilket jag aldrig varit, men idag gick det utan ett nervsammanbrott. Schizofreni har dessutom varit väldigt intressant att arbeta om, så jag skulle kunna tro att det var till en liten fördel att jag inte känner mig helt förstörd efter redovisningen. Jag låter väl som en riktig chicken men det är inga konstigheter. Nu känns det riktigt avkopplande att redovisningen och biologin är klar. Thank you.
Här hemma har jag finslipat på mitt CV och personliga brev. Jag känner mig väldigt peppad på att skicka in det. Oerhört. Än så länge är jag nöjd med det men jag kommer väl säkert hitta saker jag vill finslipa ännu mer eller ta bort eller kanske lägga till. Det får komma som det kommer.
30.3.10
Falla fritt
Runt 20.30-tiden kom jag hem från kyrkan. Det var knappt något möte om Taize. Vi kollade mest på bilder från tidigare år som stiftet varit där. Fast det är lite intressant att se hur det ser ut, hur man bor där borta och så vidare. Men jag har kommit på nu såhär lite på fel tidpunkt att Taizeresan kanske krockar med familjesemestern. Så just nu vet jag varken ut eller in hur det blir. Jag håller alla tummar jag har att det inte krockar så att jag kan åka iväg till Frankrike utan några som helst problem.
På torsdag är det den frivilliga praoen. Jag hade ju först tänkt att jag skulle kunna vara på VLT den dagen, men icke, det gick inte. Sen dess har jag inte haft tid till att leta efter en annan plats jag kan vara på. Och idag var det den sista dagen som man kunde lämna in själva praolappen till skolan så det blir tyvärr ingen frivillig prao för mig på torsdag. Det känns riktigt surt. Skolan hade liksom fixat det här till oss, enbart för vår skull, att vi skulle kunna vara på en arbetsplats som kan kopplas ihop med gymnasievalet. Men jag tror helt ärligt att jag gav upp när jag blev nekad från VLT. Men men, lifes goes on. Fast jag har en annan grej att berätta, en lite mer skojig sådan. Imorse satt jag och läste tidningen vid frukostbordet, som jag gör vareviga morgon. Tidningens sidor började precis ta slut och jag ska slå igen den. I ögonblicket innan jag viker ihop tidningen upptäcker jag att VLT ung skrivit ett reportage plus lite mindre smågrejer. En liten ruta på VLT ung-sidan handlade om att de behöver nytt folk som jobbar där - journaliser, fotografer och så vidare. Kontaktinformationen som gavs ut skrev jag ner på stört. Ni kanske förstår vart jag vill komma. Jag funderar på att skicka in mitt personliga brev. Borde jag? Jag hade fått en kommentar idag av en anonym människa på ett inlägg jag skrev för att par dagar sen (inlägget om rösten i andra änden av telefonen som sa att dom inte tog emot praoelever) där han/hon nämnde det här om att VLT ung behöver nytt folk, och att jag borde passa på. Jag måste bara säga tack till den anonyma kommenteraren, jag blir oerhört peppad av att höra sådant av andra än mig själv.
Ja, och som ni ser så har jag fixat med designen. Jag har ingen blekaste aning hur en snygg bloggdesign ser ut även fast jag bloggat i över 1 år nu. Jag har nämligen aldrig använt mig av någon mer avancerad design, har alltid använt Blogspots standardmallar. Så ja, det skulle uppskattas om ni lämnade en kommentar eller vad som helst och berätta vad ni tycker. Lite "kritik" behövs!
På torsdag är det den frivilliga praoen. Jag hade ju först tänkt att jag skulle kunna vara på VLT den dagen, men icke, det gick inte. Sen dess har jag inte haft tid till att leta efter en annan plats jag kan vara på. Och idag var det den sista dagen som man kunde lämna in själva praolappen till skolan så det blir tyvärr ingen frivillig prao för mig på torsdag. Det känns riktigt surt. Skolan hade liksom fixat det här till oss, enbart för vår skull, att vi skulle kunna vara på en arbetsplats som kan kopplas ihop med gymnasievalet. Men jag tror helt ärligt att jag gav upp när jag blev nekad från VLT. Men men, lifes goes on. Fast jag har en annan grej att berätta, en lite mer skojig sådan. Imorse satt jag och läste tidningen vid frukostbordet, som jag gör vareviga morgon. Tidningens sidor började precis ta slut och jag ska slå igen den. I ögonblicket innan jag viker ihop tidningen upptäcker jag att VLT ung skrivit ett reportage plus lite mindre smågrejer. En liten ruta på VLT ung-sidan handlade om att de behöver nytt folk som jobbar där - journaliser, fotografer och så vidare. Kontaktinformationen som gavs ut skrev jag ner på stört. Ni kanske förstår vart jag vill komma. Jag funderar på att skicka in mitt personliga brev. Borde jag? Jag hade fått en kommentar idag av en anonym människa på ett inlägg jag skrev för att par dagar sen (inlägget om rösten i andra änden av telefonen som sa att dom inte tog emot praoelever) där han/hon nämnde det här om att VLT ung behöver nytt folk, och att jag borde passa på. Jag måste bara säga tack till den anonyma kommenteraren, jag blir oerhört peppad av att höra sådant av andra än mig själv.
Ja, och som ni ser så har jag fixat med designen. Jag har ingen blekaste aning hur en snygg bloggdesign ser ut även fast jag bloggat i över 1 år nu. Jag har nämligen aldrig använt mig av någon mer avancerad design, har alltid använt Blogspots standardmallar. Så ja, det skulle uppskattas om ni lämnade en kommentar eller vad som helst och berätta vad ni tycker. Lite "kritik" behövs!
Spooky town
Kings of Leon - Cold desert
Tisdag är det idag och det känns fullständigt som en tisdag förutom att det inte var någon konfirmandträff. Jag har ingen aning varför men jag hörde någonstans att det är "lugna veckan" i kyrkan, eller "tysta veckan" kanske det var, jag vet inte, och ja, då blev träffen inställd. Det känns faktiskt lite surt eftersom man ser fram emot tisdagar nu för tiden. All gemenskap som finns där. Oj, den är unik. Underbart. Fast helt surt är det inte för om 1 timme ungefär ska jag faktiskt dit ändå. Inte på konfirmandträff, utan på assistentträff. Det ska vara något möte om Taizeresan som sker i sommar, vi ska åka till Frankrike. Och så ska vi väl prata lite om de kommande läger som kommer inom en snar framtid.
Dagen har iallafall rullat på i lagom takt, tillräckligt snabbt för att jag har orkat med tempot. På syslöjden sydde jag klart min stora, röda, fleecekudde som nu ligger fint på min säng och ser hemskt mjuk och skön ut. Jag har som en liten, ja, vad ska man kalla det? En tvångstanke kanske? När jag ska sova på kvällarna ligger jag på sidan och jag bara måste ha en kudde på magen medan jag sover. Det är inte så att jag håller om den, eller att jag trycker den mot magen eller så. Jag bara måste känna en kudde mot magen, att det finns något där. Jag får faktiskt otroliga svårigheter med att sova om jag inte har något mot magen om nätterna. Det går ju med något annat än en kudde, men en kudde är vad jag oftast föredrar. Tidigare har jag haft två lagomstora sidenkuddar i sängen som jag haft sådär mot magen men ja, siden är inte det varmaste materialet så det har slutat med att jag ligger och fryser genom sömnen. Men det kommer inte hända nu. Nu har jag en stor, fleecekudde som kommer ligga vilad mot min mage. Eller snarare som jag ligger vilad mot. Mums, jag längtar tills jag får sova redan nu. Galet men sant. Och nu kanske ni förstår vart själva idén kom ifrån - att sy en skön fleecekudde. Det låter galet, jag vet. Att jag måste ha en kudde mot magen. Men vad är det man säger, alla människor är unika.
Strax ska jag iallafall hasa mig upp ur vardagsrumssoffan som jag nu ligger i och sedan så småningom glida upp mot kyrkan.
Tisdag är det idag och det känns fullständigt som en tisdag förutom att det inte var någon konfirmandträff. Jag har ingen aning varför men jag hörde någonstans att det är "lugna veckan" i kyrkan, eller "tysta veckan" kanske det var, jag vet inte, och ja, då blev träffen inställd. Det känns faktiskt lite surt eftersom man ser fram emot tisdagar nu för tiden. All gemenskap som finns där. Oj, den är unik. Underbart. Fast helt surt är det inte för om 1 timme ungefär ska jag faktiskt dit ändå. Inte på konfirmandträff, utan på assistentträff. Det ska vara något möte om Taizeresan som sker i sommar, vi ska åka till Frankrike. Och så ska vi väl prata lite om de kommande läger som kommer inom en snar framtid.
Dagen har iallafall rullat på i lagom takt, tillräckligt snabbt för att jag har orkat med tempot. På syslöjden sydde jag klart min stora, röda, fleecekudde som nu ligger fint på min säng och ser hemskt mjuk och skön ut. Jag har som en liten, ja, vad ska man kalla det? En tvångstanke kanske? När jag ska sova på kvällarna ligger jag på sidan och jag bara måste ha en kudde på magen medan jag sover. Det är inte så att jag håller om den, eller att jag trycker den mot magen eller så. Jag bara måste känna en kudde mot magen, att det finns något där. Jag får faktiskt otroliga svårigheter med att sova om jag inte har något mot magen om nätterna. Det går ju med något annat än en kudde, men en kudde är vad jag oftast föredrar. Tidigare har jag haft två lagomstora sidenkuddar i sängen som jag haft sådär mot magen men ja, siden är inte det varmaste materialet så det har slutat med att jag ligger och fryser genom sömnen. Men det kommer inte hända nu. Nu har jag en stor, fleecekudde som kommer ligga vilad mot min mage. Eller snarare som jag ligger vilad mot. Mums, jag längtar tills jag får sova redan nu. Galet men sant. Och nu kanske ni förstår vart själva idén kom ifrån - att sy en skön fleecekudde. Det låter galet, jag vet. Att jag måste ha en kudde mot magen. Men vad är det man säger, alla människor är unika.
Strax ska jag iallafall hasa mig upp ur vardagsrumssoffan som jag nu ligger i och sedan så småningom glida upp mot kyrkan.
29.3.10
Here comes the sun
It starts in my soul, and I lose all control. When you kiss my nose, the feeling shows. 'Cause you make me smile. Baby just take your time now, holding me tight.
En helt vanlig skoldag har det varit idag förutom att franskaläraren var sjuk. Det har aldrig någonsin hänt på 4 år som vi har haft henne, hon har aldrig varit borta ifrån skolan. Istället för Anna hade vi en vikare som satt tillsammans med oss och kollade på Asterix, med svenskt tal och svensk text. Helt onödigt när det var en franskalektion. Så vi försökte övertala vikarien att få sluta tidigare och det fick vi - 45 minuter tidigare än vanligt fick vi lämna salen. Riktigt skönt faktiskt. Jag tror ingen av oss var på franskahumör, vilket vi ofta inte är så det var väl ingen dundernyhet. Och eftersom franskan är dagens sista lektion kom jag hem mycket tidigare än vanligt vilket är himla skönt. Mammsen var dessutom inte hemma och att komma hem till en tom lägenheten är ibland obeskrivligt underbart. Ibland behöver man den där ensamma tiden hemma, åtminstone jag. Under franskan satt Bastian och gäspade och klagade över hur himla trött han var. Jag tror hans trötthet måste överförts till mig eftersom när jag kom hem somnade jag nästan på stört i sängen. Jag hann inte ens känna att jag var trött innan ögonen föll ihop och allt svartnade.
Och nu sitter jag här och gör ingenting egentligen. Bara degar framför datorn och har musik som underhållning. Men jag ska nog ta och stänga ner här snart och lägga mig i sängen och läsa Vinterviken som vi fått av skolan. Jag hann inte läsa i torsdags förra veckan av någon konstig anledning så det är nog bäst att ta igen det nu. Hörs.
En helt vanlig skoldag har det varit idag förutom att franskaläraren var sjuk. Det har aldrig någonsin hänt på 4 år som vi har haft henne, hon har aldrig varit borta ifrån skolan. Istället för Anna hade vi en vikare som satt tillsammans med oss och kollade på Asterix, med svenskt tal och svensk text. Helt onödigt när det var en franskalektion. Så vi försökte övertala vikarien att få sluta tidigare och det fick vi - 45 minuter tidigare än vanligt fick vi lämna salen. Riktigt skönt faktiskt. Jag tror ingen av oss var på franskahumör, vilket vi ofta inte är så det var väl ingen dundernyhet. Och eftersom franskan är dagens sista lektion kom jag hem mycket tidigare än vanligt vilket är himla skönt. Mammsen var dessutom inte hemma och att komma hem till en tom lägenheten är ibland obeskrivligt underbart. Ibland behöver man den där ensamma tiden hemma, åtminstone jag. Under franskan satt Bastian och gäspade och klagade över hur himla trött han var. Jag tror hans trötthet måste överförts till mig eftersom när jag kom hem somnade jag nästan på stört i sängen. Jag hann inte ens känna att jag var trött innan ögonen föll ihop och allt svartnade.
Och nu sitter jag här och gör ingenting egentligen. Bara degar framför datorn och har musik som underhållning. Men jag ska nog ta och stänga ner här snart och lägga mig i sängen och läsa Vinterviken som vi fått av skolan. Jag hann inte läsa i torsdags förra veckan av någon konstig anledning så det är nog bäst att ta igen det nu. Hörs.
28.3.10
Problem
Det här är vad jag förstått ett problem för många. Eller nja, problem kanske man inte kan kalla det. Det är en börda alla har. Ja, en börda. Det är något som får dom flesta att svära, hoppa runt på ett ben, skrika, kanske till och med gråta!
Om jag säger ett ord. El-Erik. Då kanske ni förstår vad jag menar? Den där satans punkten på armbågen, som sitter inbäddad mellan de två armbenen men som är tillräckligt "synlig" för att vara ivägen.
El-Erik är som en enorm mina, bomb, som är redo att explodera av minsta lilla stöt. Som sänder ut "elektricitet" genom hela kroppen. Idag var det en sådan dag då jag nästan ville slita av mig, inte armen, utan båda armarna.
Jag satt ute vid köksbordet imorse och åt frukost - mjölk med flingor och jordgubbar. Telefonen börjar ringa. Jag får panik eftersom jag är den enda som är vaken. Orkar inte tjafset om jag väcker hela huset. Rusar upp från bordet, in på sovrummet och blickar mot sängbordet där mobilen ligger och lyser och vibrerar och spelar Nokias standardringsignal. Kommer ni ihåg att vi köpte ny matta till mitt rum för ett par veckor sen, som jag skrev så mycket om? Nej förmodligen inte. Men iallafall, vi har nämligen inte fixat halkskydd som ska ligga under den mattan än. Detta skulle jag nog tänkt på lite innan jag börjat rusa in till sovrummet.
Jag ska precis runda sängen och slänga mig mot mobilen. Jag tar sats. Jag känner hur mattan glider åt sidan. Nästan i slowmotion, det var så det kändes. "Fan". Jag dunsar ner mot det kalla golvet men armarna åker ner först. Den högra armbågen togs emot av den stenhårda träkarmen som räcker sig runt om sängen. Träkarmen stötte till, ja såklart, El-Erik.
Sedan har vi den vänstra armen också. Den hade väl lite tur i oturen. Den togs inte emot av den stenhårda sängkarmen. Istället dunsade den vänstra armen rätt ner på golvet, med även denna armbåge först. Nu behövs lite historia om detta innan jag kan fortsätta.
När jag var 2 år blev jag opererad i den vänstra armbågen, orsaken var blodförgiftning. Just på grund av detta hade jag så mycket var och blod i armen att läkarna inte kunde se tillräckligt under operationen så dom missade 3-4 lösa benbitar som sedan blev kvar i armen, som gled runt där inne. För 3 år sedan blev jag opererad igen, denna gång var det benbitarna som hakat fast sig i varandra som ledde till att jag inte kunde röra armen och gav en extrem smärta. Även då missade dom 2 benbitar som nu ligger kvar inne i armbågen.
Så, nu har ni historian som behövs till det som kommer nu. Iallafall, den vänstra armbågen togs emot av det hårda golvet. I samma sekund som armen slog ner kände jag hur benbitarna flyttade på sig där inne. Dom hakade fast sig i varandra och ja, hur tror ni det känns? Som himmelriket? Oh nej, helt fel. Jag säger bara - fyfan vilken jäkla smärta.
Tur som det är så är jag van vid att armen krånglar så jag tog ett djupt andetag och drog ut den. Knak sa det, men sådant för man tåla. Den högra armen kändes också ganska mörbultad. Det nästan strömmade ut smärta. Namnet El-Erik stämmer in helt perfekt eftersom det känns precis som elektricitet. Kroppen dunsade ner i golvet den med men den mår bra och mådde bra även då. Jag tror smärtan i armarna tog övertaget där. Skönt kanske.
Detta var dagens händelse. Och detta är en av livets bördor som är värt att pratas om.
Om jag säger ett ord. El-Erik. Då kanske ni förstår vad jag menar? Den där satans punkten på armbågen, som sitter inbäddad mellan de två armbenen men som är tillräckligt "synlig" för att vara ivägen.
El-Erik är som en enorm mina, bomb, som är redo att explodera av minsta lilla stöt. Som sänder ut "elektricitet" genom hela kroppen. Idag var det en sådan dag då jag nästan ville slita av mig, inte armen, utan båda armarna.
Jag satt ute vid köksbordet imorse och åt frukost - mjölk med flingor och jordgubbar. Telefonen börjar ringa. Jag får panik eftersom jag är den enda som är vaken. Orkar inte tjafset om jag väcker hela huset. Rusar upp från bordet, in på sovrummet och blickar mot sängbordet där mobilen ligger och lyser och vibrerar och spelar Nokias standardringsignal. Kommer ni ihåg att vi köpte ny matta till mitt rum för ett par veckor sen, som jag skrev så mycket om? Nej förmodligen inte. Men iallafall, vi har nämligen inte fixat halkskydd som ska ligga under den mattan än. Detta skulle jag nog tänkt på lite innan jag börjat rusa in till sovrummet.
Jag ska precis runda sängen och slänga mig mot mobilen. Jag tar sats. Jag känner hur mattan glider åt sidan. Nästan i slowmotion, det var så det kändes. "Fan". Jag dunsar ner mot det kalla golvet men armarna åker ner först. Den högra armbågen togs emot av den stenhårda träkarmen som räcker sig runt om sängen. Träkarmen stötte till, ja såklart, El-Erik.
Sedan har vi den vänstra armen också. Den hade väl lite tur i oturen. Den togs inte emot av den stenhårda sängkarmen. Istället dunsade den vänstra armen rätt ner på golvet, med även denna armbåge först. Nu behövs lite historia om detta innan jag kan fortsätta.
När jag var 2 år blev jag opererad i den vänstra armbågen, orsaken var blodförgiftning. Just på grund av detta hade jag så mycket var och blod i armen att läkarna inte kunde se tillräckligt under operationen så dom missade 3-4 lösa benbitar som sedan blev kvar i armen, som gled runt där inne. För 3 år sedan blev jag opererad igen, denna gång var det benbitarna som hakat fast sig i varandra som ledde till att jag inte kunde röra armen och gav en extrem smärta. Även då missade dom 2 benbitar som nu ligger kvar inne i armbågen.
Så, nu har ni historian som behövs till det som kommer nu. Iallafall, den vänstra armbågen togs emot av det hårda golvet. I samma sekund som armen slog ner kände jag hur benbitarna flyttade på sig där inne. Dom hakade fast sig i varandra och ja, hur tror ni det känns? Som himmelriket? Oh nej, helt fel. Jag säger bara - fyfan vilken jäkla smärta.
Tur som det är så är jag van vid att armen krånglar så jag tog ett djupt andetag och drog ut den. Knak sa det, men sådant för man tåla. Den högra armen kändes också ganska mörbultad. Det nästan strömmade ut smärta. Namnet El-Erik stämmer in helt perfekt eftersom det känns precis som elektricitet. Kroppen dunsade ner i golvet den med men den mår bra och mådde bra även då. Jag tror smärtan i armarna tog övertaget där. Skönt kanske.
Detta var dagens händelse. Och detta är en av livets bördor som är värt att pratas om.
Bubbly
Denna söndag vaknade jag upp sådär konstigt tidigt igen - klockan 8. Prick klockan 8. Jag är nog inställd på skolsömn. När man kommer in i sina vanliga rytmer, sina vanliga tider. Det är nästan som om man har en väckarklocka uppe i knoppen varje morgon som ringer utan att man egentligen hör den fast att man reagerar ändå. Ett par timmar senare jag vaknat upp utav väckarklockan i skallen sa jag adjö till staden Västerås och välkomnade in mig själv till byhålan Köping. Pappa och Maria skulle till Skinngubben (en affär som bara säljer skinnjackor) och strosa runt i något köpcenter så hey, varför inte hänka på? Dock hittade jag inget speciellt mycket, en kort jeansjacka fick följa med mig hem bara men jag är nöjd och det är väl det som räknas.
Efter 2 timmar i lilla Köping åkte vi hemåt och jag åkte hem till pojken där jag stannade ett par timmar. Blev bjuden på mat - lax, potatis och citronsås. Makalöst gott!
19.30 tog jag bussen hem till pappsen igen och nu sitter jag här och poppar musik. Jag kör även en repris sen förrförra helgen. Bredvid mig står en liten plastburk med rostade cashewnötter och i vänstra handen håller jag ett avlångt glas med Tonic water. Och ja, jag skriver bara med en hand vilket hasar ner min vanliga speed att skriva på tangentbordet.
Och jag måste bara säga att cashewnötter är nog bland det bästa som finns. Och jag älskar att pappa köpte hem en påse med nötter till mig idag och överraskade mig. Livet är bra lyxigt ibland alltså!
Nej fy, nu ska jag publicera det här - det är faktiskt väldigt svårt att skriva med bara en hand. Eller nja, det är segt som in i sjutton.
Efter 2 timmar i lilla Köping åkte vi hemåt och jag åkte hem till pojken där jag stannade ett par timmar. Blev bjuden på mat - lax, potatis och citronsås. Makalöst gott!
19.30 tog jag bussen hem till pappsen igen och nu sitter jag här och poppar musik. Jag kör även en repris sen förrförra helgen. Bredvid mig står en liten plastburk med rostade cashewnötter och i vänstra handen håller jag ett avlångt glas med Tonic water. Och ja, jag skriver bara med en hand vilket hasar ner min vanliga speed att skriva på tangentbordet.
Och jag måste bara säga att cashewnötter är nog bland det bästa som finns. Och jag älskar att pappa köpte hem en påse med nötter till mig idag och överraskade mig. Livet är bra lyxigt ibland alltså!
Nej fy, nu ska jag publicera det här - det är faktiskt väldigt svårt att skriva med bara en hand. Eller nja, det är segt som in i sjutton.
27.3.10
Ett förtrollande leende
Igår kväll kom älsklingen hit som sagt. Vi bestämde oss för att ge Änglar och demoner en chans. Den andra Da Vinci koden-filmen är det kan man säga, fast att den inte har någon koppling till Da Vinci koden. Vi började kika men konstaterade efter 1 timme kanske att vi knappt förstod handlingen och att det då inte fanns någon mening med att fortsätta kolla. Fast jo, vi kunde hänga med om att det handlade om illuminati. Men mer än så kunde vi inte riktigt koppla så vi gav upp hoppet.
Runt 1-tiden mötte vi iallafall John Blund och vid halv 10 vaknade vi upp. Fast, morgonpigg som jag är så vaknade jag lite tidigare än så. Hörde att det började spöregna tidigt imorse, klockan 8 kanske. Det bara öste ner! Galet. Och vid 14-tiden tog pojken bussen hem till sig. En underbar fredag och en underbar början på denna lördag har det varit, helt klart. Så om man ska sammanfatta allt stämmer ordet underbar in korrekt.
Runt 1-tiden mötte vi iallafall John Blund och vid halv 10 vaknade vi upp. Fast, morgonpigg som jag är så vaknade jag lite tidigare än så. Hörde att det började spöregna tidigt imorse, klockan 8 kanske. Det bara öste ner! Galet. Och vid 14-tiden tog pojken bussen hem till sig. En underbar fredag och en underbar början på denna lördag har det varit, helt klart. Så om man ska sammanfatta allt stämmer ordet underbar in korrekt.
26.3.10
Stop and stare
Har inte så speciellt mycket att säga om dagen känner jag. Fast den har varit riktigt skön, har haft noll riktiga, vanliga lektioner. Bara föreläsningar uppe i aulan om sommarjobb, jobbintervjuer och allt som hör till.
Iallafall, jag sitter just nu för tillfället i min säng inne på rummet hemma hos fadern med datorn i knät framför mig. Spotify är igång. En gammal goding spelas ur högtalarna just nu, OneRepublic - Apologize. Gammal musik är den allra bästa enligt min åsikt. Eller, låten Apologize är ändå inte speciellt gammal, den kom väl ut 2007 eller något sånt. Men den har liksom varit med ett tag, man har minnen att koppla ihop den med. Och det är just det jag tycker om med lite äldre musik. Det finns oftast ett minne ingrävt i låten.
Jaja, nog om det. Ska strax upp ur sängen, bädda iordning lite. Om 1 timme eller två kommer min underbara Bastian hit som stannar här över natten.
Jag skriver nog mer imorgon, så jag får avsluta med att önska er alla en riktigt bra fredag för det ska banne mig jag ha! Go' kväll!
Iallafall, jag sitter just nu för tillfället i min säng inne på rummet hemma hos fadern med datorn i knät framför mig. Spotify är igång. En gammal goding spelas ur högtalarna just nu, OneRepublic - Apologize. Gammal musik är den allra bästa enligt min åsikt. Eller, låten Apologize är ändå inte speciellt gammal, den kom väl ut 2007 eller något sånt. Men den har liksom varit med ett tag, man har minnen att koppla ihop den med. Och det är just det jag tycker om med lite äldre musik. Det finns oftast ett minne ingrävt i låten.
Jaja, nog om det. Ska strax upp ur sängen, bädda iordning lite. Om 1 timme eller två kommer min underbara Bastian hit som stannar här över natten.
Jag skriver nog mer imorgon, så jag får avsluta med att önska er alla en riktigt bra fredag för det ska banne mig jag ha! Go' kväll!
25.3.10
- Nej tyvärr, vi tar inte emot praoelever.
Besviken Linnéa, tja! Jag hade verkligen hoppats att jag kunde få komma dit till VLT bara över en dag och få se hur journalisterna jobbar. Det skulle ge mig en liten inblick i det hela, liksom i det yrket som jag faktiskt vill jobba med. Det känns bara ännu surare när jag inte ens fick prata till punkt innan hon slog på luren i örat på mig.
- Hej, mitt namn är Linnéa och går sista året på Gideonsbergsskolan. Jag ringer angående praopl... Där blev jag avbruten av rösten i andra änden av telefonen.
- Nej tyvärr, vi tar inte emot praoelever.
Jag hade orden snurrandes i huvudet, det jag hade tänkt att säga till henne, det jag tänkt att berätta om jag inte blivit avbruten. Hade tänkt säga att man kanske inte kan kalla det prao eftersom det bara är över en dag, att jag bara hänger på och ser hur allt går till. Att jag inte kommer vara i vägen, om det är där skon klämmer som gör att dom väljer att inte ta in praoelever, vilket man inte ens kan kalla mig i det här fallet. Känns surt att man inte ens hann "sälja in" sig där. Jaja, får väl se det positivt på någe vis som jag inte listat ut riktigt ännu. Jag vill bli journalist/fotograf. Ja visst, okej. VLT tar inte emot. Och där kan man liksom komma med både foto - och skrivningsintressen plus en hel del också. Jag har även gått till en fotostudio på Oxbacken men icke sa nicke - dom tar inte heller emot. Span finns. Latte finns. Men alla delarna ingår i VLT. Visst, Västerås Tidning finns. Jag kan ge det ett försök men eftersom VLT, som är den största tidningen här i stan, inte tog emot känns det djupt inombords att Västerås Tidning förmodligen inte heller gör det. Happ, det här kändes ju skoj. Just nu, i denna stund, skulle det vara skönt om man kunde byta intressen. Att glömma bort att jag faktiskt älskar att skriva. Det kanske skulle vara enklare. Kanske om mitt drömyrke var att driva en klädaffär, sälja kläder osv. Då skulle man väl egentligen bara kunna vara i vilken klädaffär som helst i stan. Enkelt och rakt. Ja. Men så är det inte. Jag vill inte driva en klädaffär, sälja kläder, hjälpa kunder att hitta rätt storleker, vill inte vara någon slags modecoach. Nä. Journalist vill jag vara. Och då är det typ som en kick in the head när man blir "nekad" en dag hos VLT.
Besviken Linnéa, tja! Jag hade verkligen hoppats att jag kunde få komma dit till VLT bara över en dag och få se hur journalisterna jobbar. Det skulle ge mig en liten inblick i det hela, liksom i det yrket som jag faktiskt vill jobba med. Det känns bara ännu surare när jag inte ens fick prata till punkt innan hon slog på luren i örat på mig.
- Hej, mitt namn är Linnéa och går sista året på Gideonsbergsskolan. Jag ringer angående praopl... Där blev jag avbruten av rösten i andra änden av telefonen.
- Nej tyvärr, vi tar inte emot praoelever.
Jag hade orden snurrandes i huvudet, det jag hade tänkt att säga till henne, det jag tänkt att berätta om jag inte blivit avbruten. Hade tänkt säga att man kanske inte kan kalla det prao eftersom det bara är över en dag, att jag bara hänger på och ser hur allt går till. Att jag inte kommer vara i vägen, om det är där skon klämmer som gör att dom väljer att inte ta in praoelever, vilket man inte ens kan kalla mig i det här fallet. Känns surt att man inte ens hann "sälja in" sig där. Jaja, får väl se det positivt på någe vis som jag inte listat ut riktigt ännu. Jag vill bli journalist/fotograf. Ja visst, okej. VLT tar inte emot. Och där kan man liksom komma med både foto - och skrivningsintressen plus en hel del också. Jag har även gått till en fotostudio på Oxbacken men icke sa nicke - dom tar inte heller emot. Span finns. Latte finns. Men alla delarna ingår i VLT. Visst, Västerås Tidning finns. Jag kan ge det ett försök men eftersom VLT, som är den största tidningen här i stan, inte tog emot känns det djupt inombords att Västerås Tidning förmodligen inte heller gör det. Happ, det här kändes ju skoj. Just nu, i denna stund, skulle det vara skönt om man kunde byta intressen. Att glömma bort att jag faktiskt älskar att skriva. Det kanske skulle vara enklare. Kanske om mitt drömyrke var att driva en klädaffär, sälja kläder osv. Då skulle man väl egentligen bara kunna vara i vilken klädaffär som helst i stan. Enkelt och rakt. Ja. Men så är det inte. Jag vill inte driva en klädaffär, sälja kläder, hjälpa kunder att hitta rätt storleker, vill inte vara någon slags modecoach. Nä. Journalist vill jag vara. Och då är det typ som en kick in the head när man blir "nekad" en dag hos VLT.
24.3.10
Idag var det dags för nationella prov i engelska C. Jag ska inte säga så mycket om det men kan väl åtminstone säga att det iallafall känns någorlunda bra. Jag gjorde mitt allra bästa och det är väl det som räknas antar jag!
En liten del av klassen fick sluta tidigare idag, lyx på hög nivå tycker jag. Då kilade jag, Anna, Fanny och Martina ner till stan. Eller ja, vi lämnade av Martina på väg ner till stan hemma hos henne. Efter kanske 1 halvtimme nere at the town kom även Andrea. Det blev massa kollandes fast ingenting nytt fick följa med mig hem tyvärr.
Jaja, nog om det. Inom SO:n har vi börjat arbeta om yrkeslivet och så vidare. Så på torsdag nästa vecka har vi blivit erbjudna en "frivillig prao" som ska matcha och kan kopplas ihop med sitt gymnasieval. Och eftersom jag har sökt in till journalist och media-linjen på InfoKomp tyckte jag att det skulle vara grymt om man kunde få vara på VLT för en dag, och hänga efter någon där och se vad dom gör. Jag fick ingen garanterad plats men jag fick däremot ett nummer till en journalist som jag ska ringa imorgon då jag förmodligen får reda på om jag kan komma dit eller inte. Jag hoppas med hela mitt hjärta att det går. När jag klev in genom svängdörrarna in till VLT-huset blev jag nämligen fylld av en speciell känsla. En ganska underbar sådan. Det var som om en röst i mitt huvud sa till mig "det här är rätt". Och det var så det också kändes. Så man klev ut därifrån, med ett leende på läpparna, och kände sig fulländad på någe vis.
En liten del av klassen fick sluta tidigare idag, lyx på hög nivå tycker jag. Då kilade jag, Anna, Fanny och Martina ner till stan. Eller ja, vi lämnade av Martina på väg ner till stan hemma hos henne. Efter kanske 1 halvtimme nere at the town kom även Andrea. Det blev massa kollandes fast ingenting nytt fick följa med mig hem tyvärr.
Jaja, nog om det. Inom SO:n har vi börjat arbeta om yrkeslivet och så vidare. Så på torsdag nästa vecka har vi blivit erbjudna en "frivillig prao" som ska matcha och kan kopplas ihop med sitt gymnasieval. Och eftersom jag har sökt in till journalist och media-linjen på InfoKomp tyckte jag att det skulle vara grymt om man kunde få vara på VLT för en dag, och hänga efter någon där och se vad dom gör. Jag fick ingen garanterad plats men jag fick däremot ett nummer till en journalist som jag ska ringa imorgon då jag förmodligen får reda på om jag kan komma dit eller inte. Jag hoppas med hela mitt hjärta att det går. När jag klev in genom svängdörrarna in till VLT-huset blev jag nämligen fylld av en speciell känsla. En ganska underbar sådan. Det var som om en röst i mitt huvud sa till mig "det här är rätt". Och det var så det också kändes. Så man klev ut därifrån, med ett leende på läpparna, och kände sig fulländad på någe vis.
23.3.10
Together, participating together
Tisdag är det idag och det känns som en, hmm, en, torsdag kanske. Känner mig sådär lagom sliten som jag alltid gör efter veckans längsta skoldag. Men icke sa nicke, idag är det bara tisdag och dagen har varit superbra, till hundratio procent. Jag känner att jag behöver fler sådana dagar, då allt bara flyter som det ska. För dagar då allt är nere vid fotsulorna vill man ju bara gå och gömma sig under ett tjockt, varmt duntäcke.
Iallafall. 14.25 slutade vi för dagen och då kilade jag över till älsklingen och var där tills det var dags för konfirmandträff då vi kilade iväg till kyrkan 1½ timme senare. Filip, som varken är konfirmand eller assistent, har börjat hänga med oss i kyrkan och det uppskattas. Så även han var där denna tisdag, som han varit ett par tisdagar tillbaka i tiden.
Jag kom hem därifrån för kanske 1 timme sen eller så. När jag klev in genom ytterdörren möttes jag av en nästan himmelsk doft. Kan inte riktigt sätta ord på vad jag kände men middagen som vi sedan åt förklarar nog en hel del. Mamma och Benny hade stått och lagat ihop en italiensk maträtt, vars namn var Piccata Milanese. Fläskfiléschnitzel som var garnerad lite extra med riven ost. Till det åt vi ris och en fantastisk tomatsås. Och det underbara slutar inte här! När vi ätit upp och magarna var överfulla går mamma till kylen och tar fram 3 stora, vitpudrade semlor. Även fast vi nästan hamnat i koma på grund av mättheten lyckades vi faktiskt att få i sig en varsin semla. Det var tveksamt, men det gick!
Och ja, det är inte fettisdagen idag eller så - men det går ju att äta en semla ändå.
Nog om mat och sådana go'saker. Nu ska jag sitta med nosen i matematikboken ett litet tag. Läxa tills imorgon. Kors i taket. Har inte haft en matteläxa på kanske 1½ år. Det märks att man bytt lärare, vilket bara är positivt om jag får säga det själv. No offence mot den förra, men ja, sånt är livet. Vill bara säga att hellre jobbar jag med G-matte då jag får bra resultat än att kriga och lägga ner hela min själ i att läsa VG - och MVG-matte när jag ändå aldrig lyckas fullt ut. Och nej, det går inte att träna ännu mer, att krigare ännu hårdare. Att jag ska kirra ett MVG i matte är som att lära pingviner att flyga. Då var det sagt. Hej!
Iallafall. 14.25 slutade vi för dagen och då kilade jag över till älsklingen och var där tills det var dags för konfirmandträff då vi kilade iväg till kyrkan 1½ timme senare. Filip, som varken är konfirmand eller assistent, har börjat hänga med oss i kyrkan och det uppskattas. Så även han var där denna tisdag, som han varit ett par tisdagar tillbaka i tiden.
Jag kom hem därifrån för kanske 1 timme sen eller så. När jag klev in genom ytterdörren möttes jag av en nästan himmelsk doft. Kan inte riktigt sätta ord på vad jag kände men middagen som vi sedan åt förklarar nog en hel del. Mamma och Benny hade stått och lagat ihop en italiensk maträtt, vars namn var Piccata Milanese. Fläskfiléschnitzel som var garnerad lite extra med riven ost. Till det åt vi ris och en fantastisk tomatsås. Och det underbara slutar inte här! När vi ätit upp och magarna var överfulla går mamma till kylen och tar fram 3 stora, vitpudrade semlor. Även fast vi nästan hamnat i koma på grund av mättheten lyckades vi faktiskt att få i sig en varsin semla. Det var tveksamt, men det gick!
Och ja, det är inte fettisdagen idag eller så - men det går ju att äta en semla ändå.
Nog om mat och sådana go'saker. Nu ska jag sitta med nosen i matematikboken ett litet tag. Läxa tills imorgon. Kors i taket. Har inte haft en matteläxa på kanske 1½ år. Det märks att man bytt lärare, vilket bara är positivt om jag får säga det själv. No offence mot den förra, men ja, sånt är livet. Vill bara säga att hellre jobbar jag med G-matte då jag får bra resultat än att kriga och lägga ner hela min själ i att läsa VG - och MVG-matte när jag ändå aldrig lyckas fullt ut. Och nej, det går inte att träna ännu mer, att krigare ännu hårdare. Att jag ska kirra ett MVG i matte är som att lära pingviner att flyga. Då var det sagt. Hej!
22.3.10
Havet är djupt
Det här blir ett väldigt kortfattat inlägg. Började 8.25, slutade 15.15. Hem, plugg, mat och nu film, New Moon, med mor och Benny. Höres!
21.3.10
Nu för tiden börjar det bli ont om rubriker. Känns som att jag har använt alla ord jag kan till dessa inläggsrubriker. Kan ibland sitta i hela fem minuter och bara tänka, tänka och tänka på vad inläggets rubrik ska få bli, utan någon som helst framgång. Nu blev det inte så. Jag insåg redan när jag skulle börja skriva att en rubrik skulle inte kommas på, så jag lämnade den lilla rubriksrutan tom. Det är himla finurligt om man vill använda sin tid till vettigare grejor än att klura ut nya rubriker. Som om det är det nya globala problemet. Jovars.
Mamma ville tidigare idag ha förslag på vad vi skulle äta till ikväll. Det kändes lite mer värt att fundera över än en rubrik så jag satte mig ner med en matlagningsbok med recept hit och dit. Mitt förslag blev tillslut: Hemmagjord pizza med skinka, ananas och mozzarellaost.
Så till kvällsmat bidde det mitt förslag. Lyckligt. Och åh, så gott det var! Hemmagjord pizza är ju helt makalöst smarrigt. Iallafall mammas. For real. Vi satt bänkade framför teven i vardagsrummet. Eller ja, vi satt bänkade framför Twilight. Mammsen hade inte sett den så det blev premiär för henne. Dock var inte jag sådär superrolig för jag somnade efter kanske 1 timme in i filmen. Men det är inga konstigheter! Skönt var det varje fall, välbehövt som in i sjutton.
Och lite då och då under dagen har jag slagit upp hemkunskapsboken, har läst ett par sidor åt gången. Lite repetition liksom. Kanske därför jag var/är så trött, eftersom jag använt hjärnan till att läsa i HK-boken. Ironi. Ska iallafall alldeles strax dyka ner i boken och alla papper igen, men denna gång ska det råpluggas. Prov imorgon. Hmm.
Mamma ville tidigare idag ha förslag på vad vi skulle äta till ikväll. Det kändes lite mer värt att fundera över än en rubrik så jag satte mig ner med en matlagningsbok med recept hit och dit. Mitt förslag blev tillslut: Hemmagjord pizza med skinka, ananas och mozzarellaost.
Så till kvällsmat bidde det mitt förslag. Lyckligt. Och åh, så gott det var! Hemmagjord pizza är ju helt makalöst smarrigt. Iallafall mammas. For real. Vi satt bänkade framför teven i vardagsrummet. Eller ja, vi satt bänkade framför Twilight. Mammsen hade inte sett den så det blev premiär för henne. Dock var inte jag sådär superrolig för jag somnade efter kanske 1 timme in i filmen. Men det är inga konstigheter! Skönt var det varje fall, välbehövt som in i sjutton.
Och lite då och då under dagen har jag slagit upp hemkunskapsboken, har läst ett par sidor åt gången. Lite repetition liksom. Kanske därför jag var/är så trött, eftersom jag använt hjärnan till att läsa i HK-boken. Ironi. Ska iallafall alldeles strax dyka ner i boken och alla papper igen, men denna gång ska det råpluggas. Prov imorgon. Hmm.
Nothing can stop us
Jag ligger i sängen och blickar ut. Ser hur snön faller sakta men säkert ner mot marken. Jag går fram till fönstret. Ser att marken är täckt med ett ytterst tunt snötäcke, men som är tillräckligt för att göra hela staden vit. Vitt överallt. Slap in the face ungefär. Kommer vi aldrig få vår? Och sommar? Sverige är säkert på väg till att bli nya Narnia där det ständigt är vinter. Innan Narnia blir räddat alltså, men det hör inte till saken.
Iallafall, om gårdagen nu då. Jag tog sällskap med Bastian och Andrea ner till Stadsbiblioteket där vi alla skulle samlas - konfirmander, assistenter och ledare. Därifrån gick vi till Domkyrkan där det var mässa och sådant. Från domkyrkan tågade vi allihop - cirka 1000 pers - genom stan till Aros Congress Center. Jag måste faktiskt säga att det är riktigt mäktigt. Liksom, helt plötsligt vandrar det 1000 ungdomar genom Västerås. Det är inte varje dag det händer.
Där började allt med ett informationsmöte. Sedan kom en föreläsare som berättade om sina 3 månader i Israel, som volontär. Runt 18-tiden började en föreställning som teatergruppen Ung utan pung hade. Helt grymt kul måste jag säga. Det är ju bara att lyssna på gruppens namn så förstår ni kanske någorlunda. Två timmar senare var det dags för middag där det bjöds på tacos. Och efter middagen blev det dags för karaokesång och disco, som är typ en självklarhet för såna här kvällar med konfirmanderna. Det lockade oss inte sådär supermycket så jag, Bastian, Gabriel och Carl åkte vidare till Borgen där vi stannade i någon timme. Runt 12 var jag hemma och somnade nästan på stört. Långa dagar tröttar ut en fruktansvärt.
Och imorse vaknade jag upp prick klockan 8, helt av mig själv, och hade hemskt ont i magen. Det känns nästan som det börjar bli en ny trend för mig. Att varje förbannade morgon vakna upp med magsmärtor. Nej fy, inte okej. Nu ska jag iallafall slå upp hemkunskapsboken och plugga för imorgon är det prov. Jag kännar redan nu att det mest troligast inte kommer funka sådär superbra att plugga när jag har så ont i magen men jag är väldigt illa tvungen.
Hörs.
Iallafall, om gårdagen nu då. Jag tog sällskap med Bastian och Andrea ner till Stadsbiblioteket där vi alla skulle samlas - konfirmander, assistenter och ledare. Därifrån gick vi till Domkyrkan där det var mässa och sådant. Från domkyrkan tågade vi allihop - cirka 1000 pers - genom stan till Aros Congress Center. Jag måste faktiskt säga att det är riktigt mäktigt. Liksom, helt plötsligt vandrar det 1000 ungdomar genom Västerås. Det är inte varje dag det händer.
Där började allt med ett informationsmöte. Sedan kom en föreläsare som berättade om sina 3 månader i Israel, som volontär. Runt 18-tiden började en föreställning som teatergruppen Ung utan pung hade. Helt grymt kul måste jag säga. Det är ju bara att lyssna på gruppens namn så förstår ni kanske någorlunda. Två timmar senare var det dags för middag där det bjöds på tacos. Och efter middagen blev det dags för karaokesång och disco, som är typ en självklarhet för såna här kvällar med konfirmanderna. Det lockade oss inte sådär supermycket så jag, Bastian, Gabriel och Carl åkte vidare till Borgen där vi stannade i någon timme. Runt 12 var jag hemma och somnade nästan på stört. Långa dagar tröttar ut en fruktansvärt.
Och imorse vaknade jag upp prick klockan 8, helt av mig själv, och hade hemskt ont i magen. Det känns nästan som det börjar bli en ny trend för mig. Att varje förbannade morgon vakna upp med magsmärtor. Nej fy, inte okej. Nu ska jag iallafall slå upp hemkunskapsboken och plugga för imorgon är det prov. Jag kännar redan nu att det mest troligast inte kommer funka sådär superbra att plugga när jag har så ont i magen men jag är väldigt illa tvungen.
Hörs.
Nu har det varit söndag i prick 18 minuter. Och jag kom precis hem. Det har varit en grym men ganska hektisk dag. Men jag är alldeles för trött för att berätta allt, det tar vi lite senare denna söndag istället. Jag är alltså inte tillräckligt pigg för att skriva om hela dagen men jag är sådär lite lagom pigg för att skriva massa annat onödigt trams. Jag förstår om ni nu önskar att jag är så trött att jag inte ens orkar skriva ett ord alls. Tro mig, jag önskar det också.
Vi hörs!
Vi hörs!
20.3.10
Soulmates
Idag är det lördag och det känns det också som. Jämfört med igår då det inte ens kändes som någon dag är jag glad över att det faktiskt känns som lördag nu!
Jag har inte sådär jättemycket att skriva men tänkte bara berätta om vad jag ska göra idag. Hela dagen kommer spenderas i Domkyrkan och i Aros Congress Center med våra konfirmander i vårt stift och typ, halva Sveriges konfirmander. Vi ska samlas 13.30 utanför Stadsbiblioteket och runt halv 12 inatt slutar allting så ja, ni kommer inte höra något mer från mig under dagen. Kanske när jag kommer hem inatt om jag är tillräckligt pigg för att sätta mig ner här och skriva. Ha en bra dag allihop, vi hörs!
Jag har inte sådär jättemycket att skriva men tänkte bara berätta om vad jag ska göra idag. Hela dagen kommer spenderas i Domkyrkan och i Aros Congress Center med våra konfirmander i vårt stift och typ, halva Sveriges konfirmander. Vi ska samlas 13.30 utanför Stadsbiblioteket och runt halv 12 inatt slutar allting så ja, ni kommer inte höra något mer från mig under dagen. Kanske när jag kommer hem inatt om jag är tillräckligt pigg för att sätta mig ner här och skriva. Ha en bra dag allihop, vi hörs!
19.3.10
Fearless
Jag var tvungen att tänka efter innan jag var helt hundra på att det är fredag idag. Jag satt nyss och tänkte på vilken dag det känns som att det är idag. Jag kom fram till att det inte ens känns som en dag, det känns ingenting. Inte måndag, inte tisdag, inte onsdag, inte torsdag, inte fredag, inte lördag och inte söndag. En dag brukar alltid kännas som en viss dag. En fredag kan ibland kännas som en tisdag. En studiedag på en onsdag kan ibland kännas som en lördag. Men den här dagen, just idag, det här datumet, känns som ingen dag alls. Himla lurigt. Och jag kan väl säga att man blir lite lost. Man måste ju ha koll på dagarna och då är det svårt om dagen som är inte känns som en viss dag. Flumbrum.
Idag började vi halv 9 istället för 9.45 som vi gör varje fredag. Vi skulle få besök av ett par föräldrar som skulle berätta om sina arbeten, utbildningar och för- och nackdelar med sina yrken. Det var väldigt intressant att höra, även fast yrkena som dessa föräldrar hade inte är några som intresserar mig. Jag la märke till att stor del utav dom hade lika svårt som vi har det nu att komma på vad man vill bli, vad man vill göra med livet. Och ändå hade dom alla hittat ett jobb som dom verkligen trivs med, utan att egentligen veta någonting alls när dom var yngre.
På eftermiddagen fick vi sluta en kvart tidigare från vår sista lektion, engelskan. Kändes skönt faktiskt. Jag hade noll energi i kroppen och i hjärnan så det passade sig perfekt att sluta för dagen 12.45. Då blev det hem, åt lite, pluggade och vilade. Runt 19-tiden åkte jag ner till stan och mötte upp Andrea vid Gränden där vi sedan satte oss och åt middag. Aioliburgare med pommes frittes. M-m-mums. Nästan vattnar sig i munnen igen. Riktigt smaskigt måste jag säga att det är! Favoriträtten på Gränden kan jag också säga att det är.
Och nu ligger jag utsträckt i vår gosiga soffa i vardagsrummet. Jag har datorn i knät med Spotify igång. Musik. Jag började kika på National Treasure men gav upp när jag insåg att jag inte ens förstod vad det var för skatt dom letade efter. Och jag menar, då finns det ju ingen mening med att fortsätta kolla. Så jag stängde av teven och sitter nu och underhåller mig själv med bra musik. En sångfågel är jag idag. Sjunger med i varje sång. Underbart. Underbart humör!
By the way. Jag är trött som ett as.
Idag började vi halv 9 istället för 9.45 som vi gör varje fredag. Vi skulle få besök av ett par föräldrar som skulle berätta om sina arbeten, utbildningar och för- och nackdelar med sina yrken. Det var väldigt intressant att höra, även fast yrkena som dessa föräldrar hade inte är några som intresserar mig. Jag la märke till att stor del utav dom hade lika svårt som vi har det nu att komma på vad man vill bli, vad man vill göra med livet. Och ändå hade dom alla hittat ett jobb som dom verkligen trivs med, utan att egentligen veta någonting alls när dom var yngre.
På eftermiddagen fick vi sluta en kvart tidigare från vår sista lektion, engelskan. Kändes skönt faktiskt. Jag hade noll energi i kroppen och i hjärnan så det passade sig perfekt att sluta för dagen 12.45. Då blev det hem, åt lite, pluggade och vilade. Runt 19-tiden åkte jag ner till stan och mötte upp Andrea vid Gränden där vi sedan satte oss och åt middag. Aioliburgare med pommes frittes. M-m-mums. Nästan vattnar sig i munnen igen. Riktigt smaskigt måste jag säga att det är! Favoriträtten på Gränden kan jag också säga att det är.
Och nu ligger jag utsträckt i vår gosiga soffa i vardagsrummet. Jag har datorn i knät med Spotify igång. Musik. Jag började kika på National Treasure men gav upp när jag insåg att jag inte ens förstod vad det var för skatt dom letade efter. Och jag menar, då finns det ju ingen mening med att fortsätta kolla. Så jag stängde av teven och sitter nu och underhåller mig själv med bra musik. En sångfågel är jag idag. Sjunger med i varje sång. Underbart. Underbart humör!
By the way. Jag är trött som ett as.
18.3.10
Make a deal with God
Idag har det varit en sån där otroligt skum dag då humöret åkt i hundranittio upp och ner i Gröna Lunds snabbaste berg och dalbana. Det var väl någongång runt 4-tiden imorse som jag fick klart för mig själv att dagen skulle bli kämpig. Och mycket riktigt. Det blev den. Det var runt 4 imorse som jag vaknade upp med magsmärtor till tusen. Ett illamående hade jag även lyckats samla på mig men som dämpades av smärtorna i magen. Det bara skriker magkatarr av det hela. Om man blickar tillbaka i tiden ett par månader så inser jag själv hur mycket jag stressat och vilka skyhöga krav jag ställt på mig själv. Inte undra på att det kommer surt efteråt. När man precis börjar lugna ner sig, då man äntligen börjar få kontroll över vardagen, då man stressar ner - det är självklart just då det kommer surt efteråt. När allt går åt det bättre hållet. Otur och orättvist som bara den kan man ju tycka. Fast jag ser det som - inte ett ytterligare ett krav - men ett mål. Jag ser det nu som ett mål att stressa mindre. Sänka kraven på mig själv. För stressen och målen finns där av ingen anledning. Eller jo, för att göra mig galen. Men det är till ingen nytta. Så långt bort ifrån nödvändigt som det bara går.
Men som tur är har vi de flesta mediciner man behöver här hemma. Efter allt man varit med om har vi det mesta. Och nej, jag är ingen otursflicka som råkar ut för trubbel och olyckor vart jag än går. Men genom åren har man som sagt samlat på sig en hel del. Magkatarrsmedicin, huvudvärksgrejer, smärtstillande i alla dess former, pencillin - yeah, you name it. Så framåt morgonkvisten efter att jag lyckats somna om där vid 4-tiden knaprade jag i mig en tablett. Och vipps, eller ja, ett par timmar senare, hade det genast blivit bättre. Fast istället för ont i magen fick man ont i huvudet. Och det hjälpte inte med några dumma smärtstillande så det var väl då humöret åkte ner under fotsulorna i hundranittio.
Vid lunchen var jag enormt nära på att gå till skåpet, ta mina grejer, och fly hem. Orkade ingenting. Hade fortfarande ont och humöret var så vrickat att jag nästan gick runt tårögd. Galet, men sant. Humörsvängningar, tja. Men icke sa nicke. Jag härdade ut, jag kämpade! Och jag orkade tillslut hela dagen. Torsdagar är vår längsta, jobbigaste och tråkigaste dag på hela veckan men den gled förbi utan större problem där framåt eftermiddagen. Jag kan väl erkänna att en viss Mr. Westerström gjorde att jag klarade slutspurten av dagen. Ljuset i vardagen.
Men nu skall en hungrig Linnéa bre en macka, koka lite vatten och fixa iordning en kopp te till mig. Smack that, hej!
Men som tur är har vi de flesta mediciner man behöver här hemma. Efter allt man varit med om har vi det mesta. Och nej, jag är ingen otursflicka som råkar ut för trubbel och olyckor vart jag än går. Men genom åren har man som sagt samlat på sig en hel del. Magkatarrsmedicin, huvudvärksgrejer, smärtstillande i alla dess former, pencillin - yeah, you name it. Så framåt morgonkvisten efter att jag lyckats somna om där vid 4-tiden knaprade jag i mig en tablett. Och vipps, eller ja, ett par timmar senare, hade det genast blivit bättre. Fast istället för ont i magen fick man ont i huvudet. Och det hjälpte inte med några dumma smärtstillande så det var väl då humöret åkte ner under fotsulorna i hundranittio.
Vid lunchen var jag enormt nära på att gå till skåpet, ta mina grejer, och fly hem. Orkade ingenting. Hade fortfarande ont och humöret var så vrickat att jag nästan gick runt tårögd. Galet, men sant. Humörsvängningar, tja. Men icke sa nicke. Jag härdade ut, jag kämpade! Och jag orkade tillslut hela dagen. Torsdagar är vår längsta, jobbigaste och tråkigaste dag på hela veckan men den gled förbi utan större problem där framåt eftermiddagen. Jag kan väl erkänna att en viss Mr. Westerström gjorde att jag klarade slutspurten av dagen. Ljuset i vardagen.
Men nu skall en hungrig Linnéa bre en macka, koka lite vatten och fixa iordning en kopp te till mig. Smack that, hej!
17.3.10
Ett par timmar på eftermiddagen av denna studiedag spenderades hemma hos Anna med Jeanette, Daniela och Andrea. Vi fick den goda idén om att ha en liten knytisfika så var och en tog med sig lite smått och gott. Det bjöds på cheesecake med hallon, singoalla, ballerina med kladdkakesmak och bullar. Pricken över i:et var sockerdrickan. Det blev en väldigt mysig eftermiddag tillsammans med underbara människor. En sådan eftermiddag som behövs lite då och då.
Resten av dagen har spenderats hemma. Har segat runt och filurat lite sådär lagom som också kan behövas då och då. Har även pluggat lite franska som vi hade i läxa tills imorgon. Men mest filurat. Och filosiferat. Ibland är det skönt att stanna upp vardagen lite smått och bara fundera över allt gott och ont. Allt som gör mitt liv värt att leva. Jag har mina underbara vänner som finns där vid min sida genom vått och torrt. Jag har en fanstastisk pojkvän som gör mig till den lyckligaste tjejen i universum. Jag har min älskade mamma som är med mig vid alla mina motgångar och som även finns där vid mina framgångar. Min pappa, min otroligt knasiga kärvänliga pappa som är en stor förebild för mig. Sedan har jag även mina hjältar, de jag ser upp till - mina bröder.
Det är nog dessa människor som har format mig till den jag är. Det är dessa människor som ger mig kraften till att orka ta itu med alla problem man stöter på. Det är dessa människor jag lever för. Dom jag älskar. Dom som står mig varmt om hjärtat, varmare än solen till och med. Men det lurigaste måste nog vara att man vanligtvist tar allt för givet. Tänk om inte bara vardagen skulle stanna upp ibland och ge oss tid för att tänka. Tänk om faktiskt hela livet skulle stanna upp för alltid, inte bara för en liten tankestund framåt kvällskvisten en vanlig studiedag. Kanske stannar det upp för någon av dessa personer. Eller för mig själv. Det är då man ska vara tacksam om man inte tagit någon eller något för givet. Det är då man ska inse att man faktiskt fått ut något gott utav att ha dessa människor runt omkring sig. Så nu ska jag verkligen gå in för det här. Jag ska aldrig någonsin mer ta något eller någon för givet. Jag har inte fått sota för det tidigare, men vem vet, ibland stannar allt upp, kanske föralltid. Och det är då man ångrar sig.
Resten av dagen har spenderats hemma. Har segat runt och filurat lite sådär lagom som också kan behövas då och då. Har även pluggat lite franska som vi hade i läxa tills imorgon. Men mest filurat. Och filosiferat. Ibland är det skönt att stanna upp vardagen lite smått och bara fundera över allt gott och ont. Allt som gör mitt liv värt att leva. Jag har mina underbara vänner som finns där vid min sida genom vått och torrt. Jag har en fanstastisk pojkvän som gör mig till den lyckligaste tjejen i universum. Jag har min älskade mamma som är med mig vid alla mina motgångar och som även finns där vid mina framgångar. Min pappa, min otroligt knasiga kärvänliga pappa som är en stor förebild för mig. Sedan har jag även mina hjältar, de jag ser upp till - mina bröder.
Det är nog dessa människor som har format mig till den jag är. Det är dessa människor som ger mig kraften till att orka ta itu med alla problem man stöter på. Det är dessa människor jag lever för. Dom jag älskar. Dom som står mig varmt om hjärtat, varmare än solen till och med. Men det lurigaste måste nog vara att man vanligtvist tar allt för givet. Tänk om inte bara vardagen skulle stanna upp ibland och ge oss tid för att tänka. Tänk om faktiskt hela livet skulle stanna upp för alltid, inte bara för en liten tankestund framåt kvällskvisten en vanlig studiedag. Kanske stannar det upp för någon av dessa personer. Eller för mig själv. Det är då man ska vara tacksam om man inte tagit någon eller något för givet. Det är då man ska inse att man faktiskt fått ut något gott utav att ha dessa människor runt omkring sig. Så nu ska jag verkligen gå in för det här. Jag ska aldrig någonsin mer ta något eller någon för givet. Jag har inte fått sota för det tidigare, men vem vet, ibland stannar allt upp, kanske föralltid. Och det är då man ångrar sig.
Ängel
Åh så underbart, idag är det studiedag! Jag älskar att vara ledig. Och idag behövde jag det mer än någonsin känner jag. Skolan tar alla mina krafter. På eftermiddagarna och kvällar är jag bokstavligt helt död. Liksom häromdagen somnade jag ungefär 20.30 och sov hela natten till morgonen därpå. Galet ju. Men idag är det 17 mars. Alltså inte långt kvar tills vi går ut på sommarlov. Vilket datum är det vi slutar? 10e juni kanske? 11e? Ja, jag vet inte, jag har inte världens största koll på det men det är ju ändå ingen evighet tills dess. Bara att härda ut den sista biten för tusan!
Igår som sagt kilade jag iväg till kyrkan på konfirmandträff + ungdomskväll. Runt 20-tiden drog jag, Bastian, Andrea, Gabriel och Filip iväg till McDonalds. Och nej, det blev inte ytterligare en måltid på MC igår. Bara 1 måltid till lunch. Inga konstigheter! Där satt vi iallfall någon timme och drog ut på tiden så långt vi kunde för att slippa gå ut i det kalla vädret igen. När det blir kväll och solen försvinner, då är det inte skönt ute. Oh nej. Jag hade typ köldskador över hela kroppen när jag sedan kom hem vid 23-tiden.
Fast sorry, nu orkar jag inte fortsätta skriva innan jag får i mig lite frukost. Är hungrig som en, en, jag vet inte vad. Hej!
Igår som sagt kilade jag iväg till kyrkan på konfirmandträff + ungdomskväll. Runt 20-tiden drog jag, Bastian, Andrea, Gabriel och Filip iväg till McDonalds. Och nej, det blev inte ytterligare en måltid på MC igår. Bara 1 måltid till lunch. Inga konstigheter! Där satt vi iallfall någon timme och drog ut på tiden så långt vi kunde för att slippa gå ut i det kalla vädret igen. När det blir kväll och solen försvinner, då är det inte skönt ute. Oh nej. Jag hade typ köldskador över hela kroppen när jag sedan kom hem vid 23-tiden.
Fast sorry, nu orkar jag inte fortsätta skriva innan jag får i mig lite frukost. Är hungrig som en, en, jag vet inte vad. Hej!
16.3.10
Underströmmar
Det här har varit en riktigt skön dag faktiskt. Visst, tisdagar är vår näst kortaste dag, vi slutar 14.25 i vanliga fall. Men idag fick vi sluta ännu tidigare än så. Hur lovely som helst! Denna tisdag började 8.15 uppe i engelskaklassrummet där vi sedan började med engelskaprovet 15 minuter senare. Först läsförståelse i kanske, hmm, 1 ½ timme? Sedan paus i 30 minuter. Därefter hörförståelse i lite kortare tid än läsdelen. Jag kan väl säga såhär lite kortfattat - läsförståelsen var mycket enklare än hördelen. Det sistnämnda var bara så rörigt. "Berättarrösten" mumlade och talade otydligt lite då och då. Fast jaja, som jag skrev i det tidigare inlägget, låt det bära eller brista.
Vid 12-tiden hade hela klassen + c1 tagit oss ner till Aros Congress Center där det var en UF-mässa. Ung företagsverksamhet alltså. Det var runt 150 små företag som ställde ut där, och med en väldans många besökare så trängseln var ganska stor. Helt okej var det att gå runt och kolla men tyvärr så är det inget jag vill. Att öppna eget alltså. Eller ja, starta en egen tidning kanske. Journalist, fotograf och chef på ett och samma ställe. Det skulle ju vara himla nice. Nej men intressant var det iallafall, det kan jag inte förneka.
När vi kom in genom dörrarna till lokalerna möttes vi av en kille som delade ut små klisterhjärtan med ett nummer på. Vi alla fick ett varsitt som vi satte fast på tröjan. Vi fick i uppgift att leta efter någon annan som hade likadant nummer som en själv hade. Man skulle leta efter sin "partner", som dom kallade det. Om man hittade sitt nummer på en annan kunde man vinna ett pris om numret drogs på en lottning.
Efter kanske 45 minuter gåendes runt där inne bland småföretagen upptäcker vi av våran förvåning att jag hittat min partner. Ida i klassen. Mycket trevligt! Så efter kanske 15 minuter ropas vårt nummer efter utlottningen, vi vann! Vi fick välja bland en hel del olika saker, eller ja, man fick välja efter vilken affär priset kom ifrån. Dom hade ett pris som kom ifrån The Body Shop. Det lät intressant i mina öron så det valde jag. Det låg fint inslaget i ett grönblommigt presentpapper. Jag öppnade det och däri låg det en doftserie. Bodybutter, bodyskrubb, kroppsgel och sån där "skrubbtofs". Moringadofts-serie var det. Det säger mig ingenting men det luktar mumsigt!
Efter vi hade gått runt där inne i kanske 1 timme gick jag, Jeanette, Andrea och Anna till donken i Skrapan där det blev lunch. Eller ja, en till lunch. Vi åt i skolan också. Men det är inga konstigheter!
Och nu sitter jag här och känner doften av bodybutter-grejen som jag nyss har testat. Mycket glad. Om 1 timme ungefär ska jag kila upp till kyrkan där det är konfirmandträff och lite sådant. Och imorgon är det studiedag! Helt fantastiskt underbart skönt. Finner knappt några ord. Höres!
Vid 12-tiden hade hela klassen + c1 tagit oss ner till Aros Congress Center där det var en UF-mässa. Ung företagsverksamhet alltså. Det var runt 150 små företag som ställde ut där, och med en väldans många besökare så trängseln var ganska stor. Helt okej var det att gå runt och kolla men tyvärr så är det inget jag vill. Att öppna eget alltså. Eller ja, starta en egen tidning kanske. Journalist, fotograf och chef på ett och samma ställe. Det skulle ju vara himla nice. Nej men intressant var det iallafall, det kan jag inte förneka.
När vi kom in genom dörrarna till lokalerna möttes vi av en kille som delade ut små klisterhjärtan med ett nummer på. Vi alla fick ett varsitt som vi satte fast på tröjan. Vi fick i uppgift att leta efter någon annan som hade likadant nummer som en själv hade. Man skulle leta efter sin "partner", som dom kallade det. Om man hittade sitt nummer på en annan kunde man vinna ett pris om numret drogs på en lottning.
Efter kanske 45 minuter gåendes runt där inne bland småföretagen upptäcker vi av våran förvåning att jag hittat min partner. Ida i klassen. Mycket trevligt! Så efter kanske 15 minuter ropas vårt nummer efter utlottningen, vi vann! Vi fick välja bland en hel del olika saker, eller ja, man fick välja efter vilken affär priset kom ifrån. Dom hade ett pris som kom ifrån The Body Shop. Det lät intressant i mina öron så det valde jag. Det låg fint inslaget i ett grönblommigt presentpapper. Jag öppnade det och däri låg det en doftserie. Bodybutter, bodyskrubb, kroppsgel och sån där "skrubbtofs". Moringadofts-serie var det. Det säger mig ingenting men det luktar mumsigt!
Efter vi hade gått runt där inne i kanske 1 timme gick jag, Jeanette, Andrea och Anna till donken i Skrapan där det blev lunch. Eller ja, en till lunch. Vi åt i skolan också. Men det är inga konstigheter!
Och nu sitter jag här och känner doften av bodybutter-grejen som jag nyss har testat. Mycket glad. Om 1 timme ungefär ska jag kila upp till kyrkan där det är konfirmandträff och lite sådant. Och imorgon är det studiedag! Helt fantastiskt underbart skönt. Finner knappt några ord. Höres!
15.3.10
To the stars
Idag är jag på ett helt toppenbra humör. Smilbanden har bokstavligt varit uppe vid hårfästet nästan hela dagen! Otroligt. Dagen försvann ganska fort faktiskt, sådär lagom. Efter vi slutat med franska som sista lektion kilade jag och älsklingen över till honom där jag var ett par timmar. Hade inte träffat grabben på hela 9 dagar tills idag. Helt fruktansvärt.
Nu sitter jag här med en förjävlig huvudvärk. Det dunkar. Jag hör till och med mina egna hjärtslag uppe i huvudet. Eller nej, pulsen kanske det heter. Samma sak, typ! Fast en förjävligt dunkande huvudvärk ska inte förstöra min fina dag. Humöret är fortfarande på topp och så ska det vara hela kvällen och när jag vaknar imorgon bitti och hela veckan som står på tur. Just ja. Apropå imorgon bitti. Jag har nationella i engelska B. Låt det bära eller brista.
Och nu känner jag nästan hur mina ögonlock blir tyngre och tyngre. När jag kollar på klockan har den inte ens blivit 20. Galet. Trött, redan nu? Sovtrött liksom. Men jag vet inte, det skulle ju i och för sig vara skönt om man kunde somna sådär lite omänskligt tidigt och sova hela natten och sedan vakna upp utan några som helst problem. Liksom bara slå upp ögonen och hoppa upp ur sängen. Fast jag tror faktiskt att det skulle bli ett och annat problem. Vi säger att jag skulle somna nu, på bums liksom. Då kommer jag mest troligast vakna säkert vid kanske 5-tiden och vara utvilad redan då. Och nej, man går inte upp klockan 5 på en vardag. Hell no. Nej men nu känner jag att huvudvärken tar övertaget. Kan inte sitta kvar här. Smärtan. Aj. Migränattack?
Nu sitter jag här med en förjävlig huvudvärk. Det dunkar. Jag hör till och med mina egna hjärtslag uppe i huvudet. Eller nej, pulsen kanske det heter. Samma sak, typ! Fast en förjävligt dunkande huvudvärk ska inte förstöra min fina dag. Humöret är fortfarande på topp och så ska det vara hela kvällen och när jag vaknar imorgon bitti och hela veckan som står på tur. Just ja. Apropå imorgon bitti. Jag har nationella i engelska B. Låt det bära eller brista.
Och nu känner jag nästan hur mina ögonlock blir tyngre och tyngre. När jag kollar på klockan har den inte ens blivit 20. Galet. Trött, redan nu? Sovtrött liksom. Men jag vet inte, det skulle ju i och för sig vara skönt om man kunde somna sådär lite omänskligt tidigt och sova hela natten och sedan vakna upp utan några som helst problem. Liksom bara slå upp ögonen och hoppa upp ur sängen. Fast jag tror faktiskt att det skulle bli ett och annat problem. Vi säger att jag skulle somna nu, på bums liksom. Då kommer jag mest troligast vakna säkert vid kanske 5-tiden och vara utvilad redan då. Och nej, man går inte upp klockan 5 på en vardag. Hell no. Nej men nu känner jag att huvudvärken tar övertaget. Kan inte sitta kvar här. Smärtan. Aj. Migränattack?
14.3.10
Våren och tacopaj
Söndag. Jag trodde imorse när jag vaknade upp att dagen skulle bli otroligt seg och att jag inte skulle få ut något utav den. Det blev helt tvärtemot. Istället för att bara göra ingenting har jag lagat mat, läst igenom några sidor i hemkunskapsboken, suttit ute på altanen i 1 timme utan att frysa och tränat i 30 minuter. It's big time!
Ute på altanen hade jag ställt ut en sån där liten campingstol som jag sedan slog mig ner i. Eller brassestol kanske man kallar dom? Jag hade på mig de sköna klasskläderna vi nyligen fått, som värmde mig sådär lite lagom. Man behövde ingen jacka, vantar, halsduk och inte ens skor. På altanen var det i och för sig torrt men hey, det är ett bra tecken. Lite kallt blev det väl om fötterna men inte överdrivet. När jag blundade medan jag satt ute i den bländande solen kunde jag verkligen känna vårkänslor. Man hörde fåglarna kvittra och små vattendroppar landa på marken från sin väg ner genom stuprännan. Jag tror solen gav mig lite överskottsenergi för helt hux flux kände jag för att träna. Så då begav jag mig in och upp till Crosstrainern. Där krigade jag i en 30 minuter som sagt. Skönt som fasiken!
Och om kanske 5 minuter är det dags för middag. Tacopaj står på tur för ikväll. Hur mumsigt som helst! Hej.
Ute på altanen hade jag ställt ut en sån där liten campingstol som jag sedan slog mig ner i. Eller brassestol kanske man kallar dom? Jag hade på mig de sköna klasskläderna vi nyligen fått, som värmde mig sådär lite lagom. Man behövde ingen jacka, vantar, halsduk och inte ens skor. På altanen var det i och för sig torrt men hey, det är ett bra tecken. Lite kallt blev det väl om fötterna men inte överdrivet. När jag blundade medan jag satt ute i den bländande solen kunde jag verkligen känna vårkänslor. Man hörde fåglarna kvittra och små vattendroppar landa på marken från sin väg ner genom stuprännan. Jag tror solen gav mig lite överskottsenergi för helt hux flux kände jag för att träna. Så då begav jag mig in och upp till Crosstrainern. Där krigade jag i en 30 minuter som sagt. Skönt som fasiken!
Och om kanske 5 minuter är det dags för middag. Tacopaj står på tur för ikväll. Hur mumsigt som helst! Hej.
13.3.10
Melodifestivalen står på menyn
Jag, Malou, Erik, pappa och Maria har nu suttit bänkade framför teven sen klockan 20 och hejat som fan! Pappa och Maria tippade på Peter Jöback. Host. Systrarna hejade stort på Ms. Bergendahl som vann storslaget! Erik däremot satt och suckade och hummade åt var och varannan låt. Lite osäkert där.
Jag kan iallafall helt bokstavligt dö lycklig nu. Visst, jag skulle nog varit lika happy om Mr. Fakir vann men, nej, Anna är grym. Förlåt ni andra som tycker tvärtemot men detta är ett fritt land! Ville bara visa att jag är glad över vinnaren och jag vill tacka Sverige för deras goda smak på musik. Salem också. Hej!
Jag kan iallafall helt bokstavligt dö lycklig nu. Visst, jag skulle nog varit lika happy om Mr. Fakir vann men, nej, Anna är grym. Förlåt ni andra som tycker tvärtemot men detta är ett fritt land! Ville bara visa att jag är glad över vinnaren och jag vill tacka Sverige för deras goda smak på musik. Salem också. Hej!
Gå aldrig ensam
Nasse gick fram till sin vän Nalle Puh.
- Puh, viskade Nasse.
- Ja, Nasse?
- Ingenting, sa Nasse och tog Puhs tass. Jag ville bara veta var jag har dig.
- Puh, viskade Nasse.
- Ja, Nasse?
- Ingenting, sa Nasse och tog Puhs tass. Jag ville bara veta var jag har dig.
Lycklig
Idag är det en himla bra dag. Humöret är på topp och leendet är uppe vid hårfästet ständigt. Dagen började med en sväng till stan med min älskade pappa. Där blev det en mysig fika på Chicco. Cafeet lever verkligen upp till namnet vill jag lova, garanterat. Därefter blev det lite örhängeshopping. 2 nya par fick följa med hem och jag är supernöjd! Ett par silvriga häng och släng-örhängen och ett par små rosa rosor. Pappsen köpte en brandsläckare, så han är nöjd han med. Hans shopping och min shopping skiljer sig en aning från varandra, men det är inga konstigheter! Lite senare ikväll kommer en av bröderna, Erik hit. Det blir god middag och vi ska väl kika på Melodifestivalen. Det är ju den svenska finalen ikväll, den får man faktiskt inte missa. Jag har inte följt dom små deltävlingarna så detta blir premiär för mig. Och imorgon kommer min älskade pojkvän hem ifrån Åre. Gud vad man har saknat honom. Så nu förstår ni kanske att humöret är på topp och smilbanden är utdragna. Livet leker helt enkelt. Au revoir!
12.3.10
Cashew och tonic
Sitter just nu på övervåningen hos min älskade pappa med laptopen ståendes på bordet framför mig. Jag sitter i en sån där tråkig, svart datorstol i skinn som kan snurra runt och runt och runt om man är sugen på det. I stolen har jag lagt en blå, även den ganska tråkig, fleecefilt så inte det kalla materialet på stolen ska kyla ner mig. Just skinn har en tendens att vara kallt. På undervåningen hör jag pappa och Maria sitta och byta ord med varandra medans programledaren i Let's dance presenterar nästa dansnummer vilket jag inte riktigt känner för att engagera mig i. I rummet bredvid borde jag höra min bror Morgan men det är helt knäpptyst. Han sover nog. Trött blir han nu när han hoppat in i lumpen. Fullt förståeligt. Jag borde även höra Malou sitta ett par meter ifrån mig vid den andra datorn här uppe i allrummet. Men hon är ute på vift tydligen.
Så istället för sällskap av dessa familjemedlemmar så har jag en liten skål och ett avlångt glas bredvid datorn. Eller nej, ingen skål. Det är snarare en burk gjord av plast. Den ser lite B ut. Innehållet i B-burken består av nötter. Cashewnötter. Innehållet i det avlånga glaset består av iskallt Tonicvatten. Och jag är nöjd. Trots att jag sitter på övervåningen, ensam med en burk nötter och ett avlångt glas vars innehåll är nästintill slut vid det här tillfället. För jag mår bra. Helt fantastiskt bra.
Så istället för sällskap av dessa familjemedlemmar så har jag en liten skål och ett avlångt glas bredvid datorn. Eller nej, ingen skål. Det är snarare en burk gjord av plast. Den ser lite B ut. Innehållet i B-burken består av nötter. Cashewnötter. Innehållet i det avlånga glaset består av iskallt Tonicvatten. Och jag är nöjd. Trots att jag sitter på övervåningen, ensam med en burk nötter och ett avlångt glas vars innehåll är nästintill slut vid det här tillfället. För jag mår bra. Helt fantastiskt bra.
Finally friday!
Idag har det äntligen gått och blivit fredag. Fort som fan har den här veckan gått. Nästan skrämmande fort. Förstår inte riktigt, det känns nyss som man slog upp ögonen på måndagsmorgonen. Och nu ska man strax kila iväg till skolan på en fredagsmorgon. Nästan helg! Voi voi.
I skolan ska vår klass + c1 lyssna på en tjej som heter Sanna som ska föreläsa om Manpower. Ett bemanningsföretag är det tydligen. Jag vet inte riktigt om det säger er någonting. Jag är tveksam om det ens säger mig någonting. Jaja, intressant blir det förhoppningsvis!
Hörs, hej!
I skolan ska vår klass + c1 lyssna på en tjej som heter Sanna som ska föreläsa om Manpower. Ett bemanningsföretag är det tydligen. Jag vet inte riktigt om det säger er någonting. Jag är tveksam om det ens säger mig någonting. Jaja, intressant blir det förhoppningsvis!
Hörs, hej!
10.3.10
Humörsvängningar, tja! Mamma skulle koka ägg tidigare ikväll och ropade in på mitt rum och frågade ifall jag ville ha 1. Jag svarade att det ville jag gärna ha. Jag fick inget svar tillbaka på det men jag antog att hon hörde att jag svarade ja.
Ett par minuter senare går jag ut i köket och ser 1 ägg i kastrullen. "Jaha, ska du inte ha ägg eller?" frågar jag. "Jo, det ska jag visst. Du skulle ju inte ha så jag får äta ägg själv." var hennes svar. Hon hade alltså hört fel och trott jag sa nej när jag egentligen sa ja. Gud. Något måste ju ha hänt uppe i huvudet på mig. För helt hux flux blev jag så irriterad att jag hade lust att lägga mig ner och gråta! Helt sinnesjukt, jag vet. Jag tycker så synd om min älskade mamma. Jag ligger inne på mitt rum, halvsover och småmumlar ett halvt svar till henne och förväntar mig att hon ska höra. Usch, dumma mig.
Och inte blir det bättre av att jag nästintill är begravd i alla idiotiska franskaböcker och fattar nada av det jag läser i böckerna. Can't take this anymore. For real.
Ett par minuter senare går jag ut i köket och ser 1 ägg i kastrullen. "Jaha, ska du inte ha ägg eller?" frågar jag. "Jo, det ska jag visst. Du skulle ju inte ha så jag får äta ägg själv." var hennes svar. Hon hade alltså hört fel och trott jag sa nej när jag egentligen sa ja. Gud. Något måste ju ha hänt uppe i huvudet på mig. För helt hux flux blev jag så irriterad att jag hade lust att lägga mig ner och gråta! Helt sinnesjukt, jag vet. Jag tycker så synd om min älskade mamma. Jag ligger inne på mitt rum, halvsover och småmumlar ett halvt svar till henne och förväntar mig att hon ska höra. Usch, dumma mig.
Och inte blir det bättre av att jag nästintill är begravd i alla idiotiska franskaböcker och fattar nada av det jag läser i böckerna. Can't take this anymore. For real.
Placebo
Memories - David Guetta featuring Kid Cudi
Onsdag idag då, som gått helt okej fort. Humöret har åkt lite upp och ner men stor del av dagen har det varit på topp. En himla positiv grej är att vi efter en jobbig väntan har fått våra klasströjor och klassbyxor. Bild på de kommer i slutet av detta inlägg. Lite kul var det allt att nästan alla som beställde kläderna hade på sig dom idag. Så det blev liksom klass-power på hög nivå när vi gick genom korridorerna. Fast ibland blev det lite väl varmt med dessa kläder på sig. Men det är ju i och för sig ett bra tecken på att det blir varmare, och såklart att våren kommer!
Jag läste i tidningen igår, jag tror det var i Aftonbladet, att i tretton dagar framöver kommer det vara plusgrader och solen kommer kika fram väldigt stor del av de dagarna. Då har vi alltså 13 dagar på oss att få bort snön! Eller solen har 13 dagar på sig att smälta bort den. Heja heja!
Jag hörde för någon dag sen att runt den 15 mars brukar våren ha kommit. All snö brukar, i genomsnitt, vara borta då och en och annan vårblomma har börjat visa sig. Idag är det den 10 mars och har då alltså 5 dagar på oss att få vår, om vi ska gå enligt gammal statistik. Nu lät jag som en gammal historielärare. "Om vi ska gå enligt gammal statistik". Jaja, it doesn't matter. Jag tror iallafall vi är ganska körda när det gäller det men det skadar nog inte om det drar över på tiden lite. Bara all snö försvinner snart någongång och sommaren kommer och sommaren blir supervarm och fin!
Nu iallafall sitter jag i en hög av franskaböcker. Måste plugga som en häst hela dagen! Galet, så galet. Så ja, just ja, ni kanske förstår att det inte blev en sväng till stan för min del. Tyvärr.
Hej!
Onsdag idag då, som gått helt okej fort. Humöret har åkt lite upp och ner men stor del av dagen har det varit på topp. En himla positiv grej är att vi efter en jobbig väntan har fått våra klasströjor och klassbyxor. Bild på de kommer i slutet av detta inlägg. Lite kul var det allt att nästan alla som beställde kläderna hade på sig dom idag. Så det blev liksom klass-power på hög nivå när vi gick genom korridorerna. Fast ibland blev det lite väl varmt med dessa kläder på sig. Men det är ju i och för sig ett bra tecken på att det blir varmare, och såklart att våren kommer!
Jag läste i tidningen igår, jag tror det var i Aftonbladet, att i tretton dagar framöver kommer det vara plusgrader och solen kommer kika fram väldigt stor del av de dagarna. Då har vi alltså 13 dagar på oss att få bort snön! Eller solen har 13 dagar på sig att smälta bort den. Heja heja!
Jag hörde för någon dag sen att runt den 15 mars brukar våren ha kommit. All snö brukar, i genomsnitt, vara borta då och en och annan vårblomma har börjat visa sig. Idag är det den 10 mars och har då alltså 5 dagar på oss att få vår, om vi ska gå enligt gammal statistik. Nu lät jag som en gammal historielärare. "Om vi ska gå enligt gammal statistik". Jaja, it doesn't matter. Jag tror iallafall vi är ganska körda när det gäller det men det skadar nog inte om det drar över på tiden lite. Bara all snö försvinner snart någongång och sommaren kommer och sommaren blir supervarm och fin!
Nu iallafall sitter jag i en hög av franskaböcker. Måste plugga som en häst hela dagen! Galet, så galet. Så ja, just ja, ni kanske förstår att det inte blev en sväng till stan för min del. Tyvärr.
Hej!
The Fray
09.20. Om 35 minuter börjar vi med idrott som första lektion. Volleyboll tror jag står på menyn för idag. Känner mig lite taggad faktiskt vilket jag inte alltid gör innan en idrottslektion.
Igår kväll fick jag höra av Fanny att våra klasströjor och byxor har levererats så idag kommer vi få dom. Just nu kommer jag inte ihåg vad det var för färger på kläderna vi beställde och sådär så det får väl bli en glad överraskning I guess. Minnet är nämligen inte på topp såhär på morgonkvisten. Fräschare i huvudet har jag känt mig, faktiskt.
Efter skolan kilar jag ner till stan med Jeanette om allt blir som det ska. Det visar sig! Fast nu känner jag att jag ska börja stänga ner här, men först publicera och så. Just ja! Jag checkade vädret igår på TV, där sa dom att det skulle bli upp till 7 plusgrader imorgon, torsdag! Graderna stiger alltså mer och mer och mer och mer och meeer. Lovely. Give me summer, now. Jaja, ciao. Skolan anropar!
Undertow - Timbaland featuring The Fray & Esthero. Min nya musikaliska upptäckt.
Igår kväll fick jag höra av Fanny att våra klasströjor och byxor har levererats så idag kommer vi få dom. Just nu kommer jag inte ihåg vad det var för färger på kläderna vi beställde och sådär så det får väl bli en glad överraskning I guess. Minnet är nämligen inte på topp såhär på morgonkvisten. Fräschare i huvudet har jag känt mig, faktiskt.
Efter skolan kilar jag ner till stan med Jeanette om allt blir som det ska. Det visar sig! Fast nu känner jag att jag ska börja stänga ner här, men först publicera och så. Just ja! Jag checkade vädret igår på TV, där sa dom att det skulle bli upp till 7 plusgrader imorgon, torsdag! Graderna stiger alltså mer och mer och mer och mer och meeer. Lovely. Give me summer, now. Jaja, ciao. Skolan anropar!
Undertow - Timbaland featuring The Fray & Esthero. Min nya musikaliska upptäckt.
9.3.10
Walking
Tjatja, tisdag idag. 9 mars 2010. Redan mars.
Det är 103 dagar kvar till vi går ut på sommarlov. Om jag räknade rätt. Jag är inte helt hundra på vilket datum det är vi slutar. Men cirkus 103 dagar iallafall. 103 dagar känns mycket, tycker jag. Det känns bättre i så fall att säga 3 månader. Det känns inte lika mycket, inte lika illa. Eller?
Jaja. Idag var det en bra dag. Eller en bra förmiddag. Den 11 december 2009 lämnade jag in specialarbetet. Det stora arbetet om Sverigedemokraterna alltså. Idag, 9 mars 2010, fick jag det tillbaka. Eller jag fick åtminstone se resultatet och lite sådant. Det blev ett MVG. Jag finner fortfarande inga ord på hur jäkla glad jag är. Jag känner mig faktiskt stolt. För så mycket som jag krigat med det där arbetet. Så mycket tid som jag lagt ner på det. Och nu. Nu blev det högsta betyg på't. Känns obeskrivligt.
Det var väl nånstans på syslöjden som det blev en lite mindre bra dag. Konstigt nog så är det oftast just då på den lektionen som allt går åt pipsvängen. Fast denna dag var det ingen symaskin som krånglade, det var inga nålar som man stack fingarna på. Det var bara jobbigt. Dagen fortsatte i en snigeltakt efter syslöjdslektionen fram till 14.30-tiden då vi slutade för dagen. Och nu är klockan 17.05. Jag skulle egentligen vara i kyrkan just nu med folket men jag orkade/orkar inte. Och vill inte heller. Det här är en sån dag då jag vill bo i soffan. Så det har jag väl gjort sen vi slutat. Fast jag har bakat också. Kors i taket. Jag bakade en kladdig kladdkaka med hallon i. Helt underbart gott, om jag får säga det själv.
*
Jag måste säga att det känns som om våren är på ingång. Plusgraderna har stigit ytterligare och vid kanterna på alla hustak droppar det vatten. Asfalten har tittat fram. På ytterst få ställen ute kan man skymta gräs. Dock är det brunt gräs man skymtar men för tusan, det betyder ju att snön är på väg bort.
Imorse när jag kilade iväg till skolan kände jag solen värma lite smått i ansiktet. Under fötterna kunde jag höra gruset knastra mot asfalten. Fåglarna sjöng. På lunchrasten i skolan såg man en hel del elever sitta i trappan utanför skolan i solen. Småfrös säkert lite men man måste ju ta vara på't när solen är framme. Ett grabbgäng spelade samtidigt fotboll på skolgården, utan massa ytterkläder. Vårkänslor!
Åh, jag hoppas innerligt att våren kommer snart. Jag önskar man kunde knäppa med fingrarna och över en natt så har snön försvunnit spårlöst och man ser tussilagoblommarna vid vägkanten.
Fast om det fortsätter såhär är våren här snart, garanterat!
Det är 103 dagar kvar till vi går ut på sommarlov. Om jag räknade rätt. Jag är inte helt hundra på vilket datum det är vi slutar. Men cirkus 103 dagar iallafall. 103 dagar känns mycket, tycker jag. Det känns bättre i så fall att säga 3 månader. Det känns inte lika mycket, inte lika illa. Eller?
Jaja. Idag var det en bra dag. Eller en bra förmiddag. Den 11 december 2009 lämnade jag in specialarbetet. Det stora arbetet om Sverigedemokraterna alltså. Idag, 9 mars 2010, fick jag det tillbaka. Eller jag fick åtminstone se resultatet och lite sådant. Det blev ett MVG. Jag finner fortfarande inga ord på hur jäkla glad jag är. Jag känner mig faktiskt stolt. För så mycket som jag krigat med det där arbetet. Så mycket tid som jag lagt ner på det. Och nu. Nu blev det högsta betyg på't. Känns obeskrivligt.
Det var väl nånstans på syslöjden som det blev en lite mindre bra dag. Konstigt nog så är det oftast just då på den lektionen som allt går åt pipsvängen. Fast denna dag var det ingen symaskin som krånglade, det var inga nålar som man stack fingarna på. Det var bara jobbigt. Dagen fortsatte i en snigeltakt efter syslöjdslektionen fram till 14.30-tiden då vi slutade för dagen. Och nu är klockan 17.05. Jag skulle egentligen vara i kyrkan just nu med folket men jag orkade/orkar inte. Och vill inte heller. Det här är en sån dag då jag vill bo i soffan. Så det har jag väl gjort sen vi slutat. Fast jag har bakat också. Kors i taket. Jag bakade en kladdig kladdkaka med hallon i. Helt underbart gott, om jag får säga det själv.
*
Jag måste säga att det känns som om våren är på ingång. Plusgraderna har stigit ytterligare och vid kanterna på alla hustak droppar det vatten. Asfalten har tittat fram. På ytterst få ställen ute kan man skymta gräs. Dock är det brunt gräs man skymtar men för tusan, det betyder ju att snön är på väg bort.
Imorse när jag kilade iväg till skolan kände jag solen värma lite smått i ansiktet. Under fötterna kunde jag höra gruset knastra mot asfalten. Fåglarna sjöng. På lunchrasten i skolan såg man en hel del elever sitta i trappan utanför skolan i solen. Småfrös säkert lite men man måste ju ta vara på't när solen är framme. Ett grabbgäng spelade samtidigt fotboll på skolgården, utan massa ytterkläder. Vårkänslor!
Åh, jag hoppas innerligt att våren kommer snart. Jag önskar man kunde knäppa med fingrarna och över en natt så har snön försvunnit spårlöst och man ser tussilagoblommarna vid vägkanten.
Fast om det fortsätter såhär är våren här snart, garanterat!
8.3.10
Buddy
Första skoldagen efter sportlovet är avklarad nu då. Dagen har varit helt okej faktiskt. Fast jag kan erkänna att på franskan blev det lite jobbigt. Älsklingen satt nämligen inte vid min sida. Han kommer vara i Åre i en evighet. Känns inte okej. Bortsett ifrån den dryga franskalektionen har väl dagen varit hela okej som sagt. Jag som sett fram emot till att få tillbaka specialarbetet idag. Så bidde det inte. Istället får jag det antingen imorgon eller på fredag. Fast bättre det än aldrig.
När vi slutat för dagen tog jag och Jeanette bussen ner till stan och därefter gick vi till Glada Oxen. Vi solade i 30 minuter och vi båda fick faktiskt lite färg. Man gick ut därifrån med lagom rödrosiga kinder och var alldeles perfekt nöjda.
Otroligt skönt var det att ligga där. Man låg med slutna ögon och kände värmen mot kroppen. För en stund kunde jag faktiskt tänka mig själv på en gyllene strand vid Medelhavet. En himla härlig känsla var det. Och det fick mig att längta till sommaren ännu mer än vad jag tidigare gjort.
Efter solandet kilade vi runt en liten stund på stan tills vi slutligen tröttnade och drog hemåt. Och här hemma har jag gjort något som jag inte gjort på mer än 1 vecka. Jag har pluggat. Både biologi och franska. Känner mig skapligt duktig om jag får säga det själv.
Hörs!
När vi slutat för dagen tog jag och Jeanette bussen ner till stan och därefter gick vi till Glada Oxen. Vi solade i 30 minuter och vi båda fick faktiskt lite färg. Man gick ut därifrån med lagom rödrosiga kinder och var alldeles perfekt nöjda.
Otroligt skönt var det att ligga där. Man låg med slutna ögon och kände värmen mot kroppen. För en stund kunde jag faktiskt tänka mig själv på en gyllene strand vid Medelhavet. En himla härlig känsla var det. Och det fick mig att längta till sommaren ännu mer än vad jag tidigare gjort.
Efter solandet kilade vi runt en liten stund på stan tills vi slutligen tröttnade och drog hemåt. Och här hemma har jag gjort något som jag inte gjort på mer än 1 vecka. Jag har pluggat. Både biologi och franska. Känner mig skapligt duktig om jag får säga det själv.
Hörs!
7.3.10
Idag blev det väl lite som det blev med att försöka hålla sig så nyttig som det bara går. Jag har nämligen lovat mig själv att avstå ifrån allt onyttigt i 40 dagar, fram till påsk, för att se vad och hur mycket jag klarar av. Med allt onyttigt menas verkligen allt onyttigt. Godis, salta nötter, glass, chips, läsk, saft, hamburgare, pizza, kakor, bakelser och så vidare. Listan kan göras lång.
Idag var vi alltså hos mormor och Lasse där vi firade den sistnämnda som fyller hela 75 år. Där bjöds det först på smörgåstårta. Sedan togs det fram en enorm mängd kakor, kanelbullar, vaniljbullar, 2 hemmagjorda tårtor och en sockerkaka. I följd av allt det tog dom fram 2 skålar med en massa godsaker. 1 skål överfull med godis. Den andra skålen överfull med salta kex. Och just ja, till både smörgåstårtan, efterrätten och godiset drack jag cola.
Ja, så, he-he, ni kanske förstår att jag sabbade det? Man kan väl inte säga att jag klarat mitt egna löfte sådär superbra. Men men. Så himla illa var det faktiskt inte att bryta löftet. Pretty gott var det till och med.
Fast jag kan, faktiskt med ett gott samvete, meddela att vi alla mådde väl inte sådär toppenkanonbra när vi åkte därifrån.
Hörs!
Idag var vi alltså hos mormor och Lasse där vi firade den sistnämnda som fyller hela 75 år. Där bjöds det först på smörgåstårta. Sedan togs det fram en enorm mängd kakor, kanelbullar, vaniljbullar, 2 hemmagjorda tårtor och en sockerkaka. I följd av allt det tog dom fram 2 skålar med en massa godsaker. 1 skål överfull med godis. Den andra skålen överfull med salta kex. Och just ja, till både smörgåstårtan, efterrätten och godiset drack jag cola.
Ja, så, he-he, ni kanske förstår att jag sabbade det? Man kan väl inte säga att jag klarat mitt egna löfte sådär superbra. Men men. Så himla illa var det faktiskt inte att bryta löftet. Pretty gott var det till och med.
Fast jag kan, faktiskt med ett gott samvete, meddela att vi alla mådde väl inte sådär toppenkanonbra när vi åkte därifrån.
Hörs!
Back to hell
God dag i stugan!
Gick ut imorse med kameran som sällskap, precis som jag skrev igår att jag skulle. Tog en tur i spåret uppe i lilla skogen, gick en tur runt i området och gick även en liten tur här hemma i lägenheten med kameran i högsta hugg. Mini-bildbomb kommer sen!
Dock blev det ingen längre tur ute på grund av att jag kände mig otroligt skakig i hela kroppen. Jag har känt mig så lite till och från den senaste veckan. Och idag kunde benen knappt bära mig. Riktigt skumt.
Iallafall. Lite senare ska jag till mormor och Lasse med hela fina släkten och fira Lasse som fyller 75 år idag.
Äh, orkar inte skriva något alls just nu. Mini-bildbomb kommer nog strax efter det här inlägget. Höres sen, ciao.
Gick ut imorse med kameran som sällskap, precis som jag skrev igår att jag skulle. Tog en tur i spåret uppe i lilla skogen, gick en tur runt i området och gick även en liten tur här hemma i lägenheten med kameran i högsta hugg. Mini-bildbomb kommer sen!
Dock blev det ingen längre tur ute på grund av att jag kände mig otroligt skakig i hela kroppen. Jag har känt mig så lite till och från den senaste veckan. Och idag kunde benen knappt bära mig. Riktigt skumt.
Iallafall. Lite senare ska jag till mormor och Lasse med hela fina släkten och fira Lasse som fyller 75 år idag.
Äh, orkar inte skriva något alls just nu. Mini-bildbomb kommer nog strax efter det här inlägget. Höres sen, ciao.
6.3.10
Styrka
Nej nu banne mig, nu ska jag ta tag i ett av mina största intressen. Fotografering. Det har legat lite på hyllan den senaste tiden som kanske märks, inga nya bilder har publicerats, så imorgon bitti ska jag gå upp nästintill omänskligt tidigt och gå ut med kameran som sällskap. Bara jag tänker på det slår hjärtat ett dubbelslag. Fotografering.
Och varför det "legat på hyllan" ett tag vet jag inte riktigt. Jag har nog haft fullt upp med annat som, tyvärr, knuffat bort intresset en aning. Men bara knuffat bort det lite, det har icke svalnat. Oh nej. Det är precis lika starkt som förut och jag älskar det. Jag längtar innerligt tills jag får ha kameran i handen. Imorgon bitti.
Jag har tänkt lite, eller nja, ganska mycket på sistone, på mitt framtida liv. Vad jag kommer jobba med, vart jag kommer bo och så vidare. Och jag har en plan.
Såsom det ser ut nu vill jag jobba med skrivandet hela mitt liv när jag gått ut gymnasiet, kanske efter jag pluggat vidare vill säga. Som ung vill jag vara en världsresande journalist. Inom journalistyrket ska även fotograferingen vara inräknat, det är ett måste. Jag vill bo i Frankrike, Afrika, i kalla Sibirien, på en minimal turist-ö någonstans i Medelhavet nära Grekland, Hawaii, Sydney. Jag vill resa, resa och resa. Explore the world. En journalist som reser runt om i världen, som skriver och fotograferar, som upptäcker världen.
När jag blir "gammal och skruttig" kan jag gott och väl vara en medelålders kvinna som skriver krönikor om allt mellan himmel och jord. Kanske en bok om mitt liv. En självbiografi.
Nu flög tankarna långt iväg och planerna byggdes på ytterligare. Vi får väl se om kanske 80 år hur mitt liv blev.
Och varför det "legat på hyllan" ett tag vet jag inte riktigt. Jag har nog haft fullt upp med annat som, tyvärr, knuffat bort intresset en aning. Men bara knuffat bort det lite, det har icke svalnat. Oh nej. Det är precis lika starkt som förut och jag älskar det. Jag längtar innerligt tills jag får ha kameran i handen. Imorgon bitti.
Jag har tänkt lite, eller nja, ganska mycket på sistone, på mitt framtida liv. Vad jag kommer jobba med, vart jag kommer bo och så vidare. Och jag har en plan.
Såsom det ser ut nu vill jag jobba med skrivandet hela mitt liv när jag gått ut gymnasiet, kanske efter jag pluggat vidare vill säga. Som ung vill jag vara en världsresande journalist. Inom journalistyrket ska även fotograferingen vara inräknat, det är ett måste. Jag vill bo i Frankrike, Afrika, i kalla Sibirien, på en minimal turist-ö någonstans i Medelhavet nära Grekland, Hawaii, Sydney. Jag vill resa, resa och resa. Explore the world. En journalist som reser runt om i världen, som skriver och fotograferar, som upptäcker världen.
När jag blir "gammal och skruttig" kan jag gott och väl vara en medelålders kvinna som skriver krönikor om allt mellan himmel och jord. Kanske en bok om mitt liv. En självbiografi.
Nu flög tankarna långt iväg och planerna byggdes på ytterligare. Vi får väl se om kanske 80 år hur mitt liv blev.
Your voice is all I hear
För tillfället sitter jag utslagen på sängen hemma med ett glas apelsinjuice på sängbordet bredvid mig. I vänstra handen har jag en bit nybakat bröd som mamma nästan alldeles precis tagit ut ur ugnen. Osten som ligger på mackan har smält sådär lagom mycket. Otroligt mumsigt.
Igår kväll kilade jag och pojken iväg till Borgen där vi mötte en massa trevligt folk. Det blev en filmkväll som bestod av filmen 1408. Sjukt psykologisk film kan jag garanterat säga att det är. Läskig också, för den delen. Men den är definitivt värd att se.
Runt tolvslaget var vi hemma hos Bastian där vi nästan på en gång somnade. Lite krångligt var det att sova två pers i hans säng, men det gick!
Idag var det ett litet sad moment när vi skulle skiljas åt. Han drar ju iväg hux flux till Åre imorgon bitti och håller sig borta i 1 vecka. Det kommer bli en emo-kid-vecka för mig nu alltså. Tragiskt.
Iallafall, back to now. Nu sitter jag här, mackan är uppäten och juicen har man druckit upp.
På sista tiden har jag mått lite si sådär i olika perioder. Alltså att jag känt mig småsjuk. För nu sitter jag här, med huvudvärk och yrsel. Lite skakig i kroppen är jag också. Jobbigt som in i pipsvängen, men hey, jag är en survivor. Så förhoppningsvis får jag lite energi av C-vitaminen i apelsinjuicen!
Vi höres, hej!
Igår kväll kilade jag och pojken iväg till Borgen där vi mötte en massa trevligt folk. Det blev en filmkväll som bestod av filmen 1408. Sjukt psykologisk film kan jag garanterat säga att det är. Läskig också, för den delen. Men den är definitivt värd att se.
Runt tolvslaget var vi hemma hos Bastian där vi nästan på en gång somnade. Lite krångligt var det att sova två pers i hans säng, men det gick!
Idag var det ett litet sad moment när vi skulle skiljas åt. Han drar ju iväg hux flux till Åre imorgon bitti och håller sig borta i 1 vecka. Det kommer bli en emo-kid-vecka för mig nu alltså. Tragiskt.
Iallafall, back to now. Nu sitter jag här, mackan är uppäten och juicen har man druckit upp.
På sista tiden har jag mått lite si sådär i olika perioder. Alltså att jag känt mig småsjuk. För nu sitter jag här, med huvudvärk och yrsel. Lite skakig i kroppen är jag också. Jobbigt som in i pipsvängen, men hey, jag är en survivor. Så förhoppningsvis får jag lite energi av C-vitaminen i apelsinjuicen!
Vi höres, hej!
5.3.10
Fredag
Ja och idag är det fredag igen. Känns skönt. Men känns samtidigt inte som att det nyligen blivit fredag, vilket innebär helg, eftersom när man har lov är det helg varje dag. He-he.
Om en timme eller 2 ska jag bege mig hem till älsklingen där jag stannar över natten.
Jag hoppas ni alla får en bra fredagskväll för det ska banne mig jag ha. Höres.
Om en timme eller 2 ska jag bege mig hem till älsklingen där jag stannar över natten.
Jag hoppas ni alla får en bra fredagskväll för det ska banne mig jag ha. Höres.
4.3.10
Movietime
Jag har nu suttit bänkad framför teven i snart 4½ timmar. Mammsen hade lagat en supergod asiatisk gryta som jag, hon och Benny glufsade i oss medans vi satt fastklistrade framför TV-skärnen. Först kikade vi på Luftslottet som sprängdes. Därefter filmen Upp.
Luftslottet som sprängdes var bra. Men jag kan väl erkänna att i början var den en aning svår att hänga med i. Det var en massa nya karaktärer och sådant. Men tillslut så hängde hjärnan med i svängarna och då bidde den bra.
Och Upp var ju helt fantastisk. Så himla söt! Animerade filmer är bland det bästa jag vet. Barnet inom mig kommer fram, ungefär. Nej men, jag bara älskar't. Den rekommenderas!
Spring
Man hör grannbarnen utanför huset som springer runt och leker, skrattar och skriker. Då och då hör man en boll studsas i marken. Ännu mer skratt och rop hör man strax därefter.
Genom små springor i den, än så länge, stängda persiennen ser man en och annan solstråle leta sig in i rummet. I fönstret har jag en liten glaskristall hängandes i en smal tråd. Solstrålarna som letar sig in genom persiennen reflekteras nästan magiskt fint i kristallen. Det är som om jag har tusen levande regnbågar i mitt rum. Jag kliver sakta och tröttsamt upp ur sängen. Går fram till det stora fönstret som befinner sig i mitten av sovrummet. Vinklar persiennen en aning, tillräckligt mycket för att kunna blicka ut. Jag blir besviken. Ute på parkeringen, på gräsmattan, på hustaken, är det lika vitt som det nu varit i nästintill en evighet. Hoppet om att våren skulle tittat fram under natten är som bortblåst.
Genom små springor i den, än så länge, stängda persiennen ser man en och annan solstråle leta sig in i rummet. I fönstret har jag en liten glaskristall hängandes i en smal tråd. Solstrålarna som letar sig in genom persiennen reflekteras nästan magiskt fint i kristallen. Det är som om jag har tusen levande regnbågar i mitt rum. Jag kliver sakta och tröttsamt upp ur sängen. Går fram till det stora fönstret som befinner sig i mitten av sovrummet. Vinklar persiennen en aning, tillräckligt mycket för att kunna blicka ut. Jag blir besviken. Ute på parkeringen, på gräsmattan, på hustaken, är det lika vitt som det nu varit i nästintill en evighet. Hoppet om att våren skulle tittat fram under natten är som bortblåst.
3.3.10
This is my life
Dagen startade väl lite segt med yrsel, huvudvärk, illamående osv. Men efter lite mat i mig blev det faktiskt lite bättre, efter ett tag. Så det blev en sväng till stan, precis som jag skrev att jag skulle. Jag, Jeanette och Martina slog oss ner på nya Espresso House. Eller nåja, det är nytt för oss eftersom vi aldrig tidigare varit där. Hela caféet var supermysigt. Jättefin inredning och det var liksom en helskön stämning som fanns i luften hela tiden. Trevlig personal också.
En nackdel var att jag nästan fick klaustrofobianfall där vi satt. Fast nä, nu tog jag i ganska ordentligt känner jag. Det var långt ifrån ett klaustrofobianfall men jag satt intryckt mot en vägg. Kunde knappt röra mig. Extremt. Men bortsett från det trånga utrymmet var det kanon. God mat och gott fika hade dom dessutom. Det är ju nästan huvudsaken kom jag på nu lite i efterhand. Men ja, stället får godkänt betyg!
Jag hittade även lite nya kläder. Vi kände när vi satt och fikade att vi alla ville förnya innehållet i våra garderober en aning. Så när vi klev ut från Espresso House vässade vi klorna och gick ut på jakt. Det lönade sig tydligen.
Kläderna som inhandlades var en blå glesstickad tröja ifrån Gina Tricot och ett par tights. Jag tror nästan det är meningen att dom ska efterlikna ett par ridbyxor vilket de lyckats med. Jag är iallfall nöjd med mina köp. Känns alltid så förbannat bra när man förnyat lite i garderoben. Ibland behövs det ordentligt.
Ciao!
Pingvin
Jag vet inte riktigt vad som är på gång men idag mår jag inte bra. Jag är fortfarande skakig i kroppen som jag skrev tidigare imorse att jag var. Jag har även en enorm huvudvärk. Det är inte den gamla vanliga. Det här är någon "ny" värk. Skumt som tusan, och jobbigt som in i bomben. Jag går även runt med illamående. Men det ska inte få hindra mig. Jag ska pallra mig ner till stan. Jag ska. Vi får se hur det går. Antingen kollapsar jag väl mitt inne i city. Eller så. Äsch, jag vet inte. Men det är okej. Inga konstigheter, eller hur?
Jag tog nyss en dusch med ett gnutta hopp inom mig att jag skulle piggna till en aning. Tyvärr så funkade det inte riktigt. Det bidde väl ungefär tvärtom. För istället för att bli piggare blev illamåendet ännu starkare. Fast, jag kanske duschade för varmt. Jo, där har vi boven.
Medans jag sitter här och gör ingenting kan jag slänga in ett litet låttips. Eller nej, låttips kan man kanske inte säga. Snarare dagens låt.
Anna Bergendahl - This is my life.
En tjej på 19 år, tror jag, som ställde upp i årets melodifestival. Hon gick direkt till den svenska finaluttagningen i Globen. Jag råder dig, lyssna. Just nu är jag inne i en sån period då jag lyssnar på all slags musik. Så denna låt föll mig kanon i smaken.
Efter man lyssnat på den 2-3 gånger kanske så sitter den stenhårt på hjärnan. Älskar'n.
Jag tog nyss en dusch med ett gnutta hopp inom mig att jag skulle piggna till en aning. Tyvärr så funkade det inte riktigt. Det bidde väl ungefär tvärtom. För istället för att bli piggare blev illamåendet ännu starkare. Fast, jag kanske duschade för varmt. Jo, där har vi boven.
Medans jag sitter här och gör ingenting kan jag slänga in ett litet låttips. Eller nej, låttips kan man kanske inte säga. Snarare dagens låt.
Anna Bergendahl - This is my life.
En tjej på 19 år, tror jag, som ställde upp i årets melodifestival. Hon gick direkt till den svenska finaluttagningen i Globen. Jag råder dig, lyssna. Just nu är jag inne i en sån period då jag lyssnar på all slags musik. Så denna låt föll mig kanon i smaken.
Efter man lyssnat på den 2-3 gånger kanske så sitter den stenhårt på hjärnan. Älskar'n.
Cold desert
Just nu är jag trött som en gris. Blev väckt denna morgon också. Fast inte av en förbannad plogmaskin. Men det är nästan lika illa. Jag vaknade av att en granne stod ute på sin balkong och bankade och väsnades. Efter några svordomar kopplade hjärnan att grannen stod och skottade, på balkongen. Åh sweet jesus, så otroligt sjukt jäkla irriterande. Nu sitter man här med en äcklig huvudvärk. Jag är dock van med värken, men att den kom bara för att grannen väsnades så förfärligt känns fan inte bra. Usch. Irriterad.
Jag ska nog strax pallra mig upp ur sängen och äta lite frukost. Måste ha något att äta i mig nu känner jag. Blodsockret är nere vid fotsulorna skulle jag tro. Är typ skakig. Mår illa.
Iallfall. Senare idag blir det en sväng till stan med älskade Jeanette och Martina. Så ni hör nog mer ifrån mig lite senare idag.
Good day, ha en bra onsdag! För det är väl onsdag? Jag har nämligen tappat tidsbegreppet, om dagarna. Om det går att säga så?
Jag ska nog strax pallra mig upp ur sängen och äta lite frukost. Måste ha något att äta i mig nu känner jag. Blodsockret är nere vid fotsulorna skulle jag tro. Är typ skakig. Mår illa.
Iallfall. Senare idag blir det en sväng till stan med älskade Jeanette och Martina. Så ni hör nog mer ifrån mig lite senare idag.
Good day, ha en bra onsdag! För det är väl onsdag? Jag har nämligen tappat tidsbegreppet, om dagarna. Om det går att säga så?
2.3.10
Survivor
Och idag är det tisdag helt plötsligt. Det känns lite som en söndag. Men icke sa nicke. För idag är det tisdag, och jag har lov. Åh vad jag älskar't. Men jag kan faktiskt erkänna att jag ser fram emot till att komma tillbaka till skolan sen efter lovet eftersom, ni vet specialarbetet som jag jobbade med för ett par månader sen? Det om Sverigedemokraterna? Iallafall, det arbetet kommer vi få tillbaka då. Vecka 10.
Eller om man säger såhär - ifall arbetet gick bra och jag får ett bra betyg vill jag få tillbaka arbetet och kolla på det. Men annars - då kan jag skippa det. Kommer bara bli så besviken på mig själv i så fall, om betyget går åt skogen och ja, allt sånt. Jag satsade iallafall på VG eller MVG. Bara och hoppas nu.
Och. Nästa vecka kommer pojken vara i Åre, hela veckan, och åka skidor. Det är inte okej. Jag behöver mitt stöd på franskan ju! Snyft.
*
Något som irriterar mig helt galet mycket under vintern är dessa förbannade plogmaskiner. Jag har säkert skrivit om dom förut, men liksom hey, detta är ju Linnéas klago-blogg, eller vad var det jag sa tidigare? Visst, när klockan står på en ganska rimlig tid, när man åtminstone är någorlunda vaken, kan jag tycka att dom är OK. För man måste ju kunna ta sig fram i staden. Men plogmaskinerna är så långt ifrån OK som det bara går när dom är ute och kör och plogar typ vid 7-8 tiden på morgonen. Idag var det en sådan morgon. Jag ligger hemma, i min säng, och sussar, på mitt sportlov. Då kommer en sån där jäkel, precis utanför huset, kör runt där i 1 timme, och väcker mig. Så då ligger jag där i 1 timme, helt slut, och väntar på att plogmaskinen ska köra iväg. Tillslut, efter 1 timme, ger jag upp hoppet och kliver sakta men säkert upp ur sängen. Går på toa. Kommer tillbaka till rummet. Och märker att maskinidioten är borta. Så alltså, då har jag klivit upp 1 eller 2 minuter innan maskinen åkte iväg, och i det fallet blivit pigg. Och på så vis inte har en endaste chans att somna om. Gah, det är irriterande.
Nu ska jag äta lite frulle så jag får energi. Hej!
Eller om man säger såhär - ifall arbetet gick bra och jag får ett bra betyg vill jag få tillbaka arbetet och kolla på det. Men annars - då kan jag skippa det. Kommer bara bli så besviken på mig själv i så fall, om betyget går åt skogen och ja, allt sånt. Jag satsade iallafall på VG eller MVG. Bara och hoppas nu.
Och. Nästa vecka kommer pojken vara i Åre, hela veckan, och åka skidor. Det är inte okej. Jag behöver mitt stöd på franskan ju! Snyft.
*
Något som irriterar mig helt galet mycket under vintern är dessa förbannade plogmaskiner. Jag har säkert skrivit om dom förut, men liksom hey, detta är ju Linnéas klago-blogg, eller vad var det jag sa tidigare? Visst, när klockan står på en ganska rimlig tid, när man åtminstone är någorlunda vaken, kan jag tycka att dom är OK. För man måste ju kunna ta sig fram i staden. Men plogmaskinerna är så långt ifrån OK som det bara går när dom är ute och kör och plogar typ vid 7-8 tiden på morgonen. Idag var det en sådan morgon. Jag ligger hemma, i min säng, och sussar, på mitt sportlov. Då kommer en sån där jäkel, precis utanför huset, kör runt där i 1 timme, och väcker mig. Så då ligger jag där i 1 timme, helt slut, och väntar på att plogmaskinen ska köra iväg. Tillslut, efter 1 timme, ger jag upp hoppet och kliver sakta men säkert upp ur sängen. Går på toa. Kommer tillbaka till rummet. Och märker att maskinidioten är borta. Så alltså, då har jag klivit upp 1 eller 2 minuter innan maskinen åkte iväg, och i det fallet blivit pigg. Och på så vis inte har en endaste chans att somna om. Gah, det är irriterande.
Nu ska jag äta lite frulle så jag får energi. Hej!
1.3.10
1 månad
Ja, idag firar vi 1 månad vilket känns fantastiskt. Det blev en mysdag hemma hos mig, med lite matlagning och sådant skoj. Korv och makaroner. Riktigt avancerade grejer! Grymma är vi.
Igår däremot var jag på topp, garanterat. För igår blev det en joggingtur runt i området hos fadern. Lite tricky måste jag nog erkänna att det var. Jag menar, att springa ute i snön med joggingskor - det är inte alltid världens enklaste.
Men jag lyckades ta mig ut, ta mig runt området och därefter ta mig hem utan några brutna ben eller näsblödning.
Jag förstår inte alls vart det kom ifrån, att jag helt plötsligt skulle ta mig ut och springa. Det sker inte varje dag. Men när det väl händer finns det inget bättre. Jag älskar att träna. Vare sig det är att springa runt i spåret på Bäckby eller att kämpa sig igenom ett pass på Friskis. Att springa runt i spåret här på Gidde kan man fetglömma, även fast det händer någon gång i ibland, av fri vilja. Men oftast räcker det med de gånger i skolan vi är tvungna att springa i spåret, vilket jag avskyr av hela mitt hjärta. Alltså att springa där under skoltid. No missunderstandings please.
Iallafall, det var om igår. Idag som sagt var älsklingen här. Och nu ligger jag nerbäddad i sängen med datorn i knät, och kollar samtidigt på något program på 6an. Community hette det. Don't know at all vad detta är för program. Men men, jag ger det en chans.
Hej!
Igår däremot var jag på topp, garanterat. För igår blev det en joggingtur runt i området hos fadern. Lite tricky måste jag nog erkänna att det var. Jag menar, att springa ute i snön med joggingskor - det är inte alltid världens enklaste.
Men jag lyckades ta mig ut, ta mig runt området och därefter ta mig hem utan några brutna ben eller näsblödning.
Jag förstår inte alls vart det kom ifrån, att jag helt plötsligt skulle ta mig ut och springa. Det sker inte varje dag. Men när det väl händer finns det inget bättre. Jag älskar att träna. Vare sig det är att springa runt i spåret på Bäckby eller att kämpa sig igenom ett pass på Friskis. Att springa runt i spåret här på Gidde kan man fetglömma, även fast det händer någon gång i ibland, av fri vilja. Men oftast räcker det med de gånger i skolan vi är tvungna att springa i spåret, vilket jag avskyr av hela mitt hjärta. Alltså att springa där under skoltid. No missunderstandings please.
Iallafall, det var om igår. Idag som sagt var älsklingen här. Och nu ligger jag nerbäddad i sängen med datorn i knät, och kollar samtidigt på något program på 6an. Community hette det. Don't know at all vad detta är för program. Men men, jag ger det en chans.
Hej!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)